Hämtat in extenso från Dag Sandahls Dagslända den 14 juni anno 2024
Arbetslagsprincipen. ”Den kom till i DDR för att hålla koll på vad lärarna kunde ställa till med. (Nota bene, min kommentar) Kamrat Ulbricht litade inte på den östtyska lärarkåren. Principen med arbetslag togs över till det svenska grundskoleväsendet av Stellan Arvidsson,(socialdemokratisk ledande skolpolitiker, min kommentar) ordförande i vänskapsförbundet Sverige-DDR och hans partner Britta Stenholm, men arbetslagsprincipen genomfördes fullständigt först i Svenska kyrkan (min kursiv). Effekten blev lätt att se: alla måste gå i takt med de långsammaste och mest håglösa. Idéer måste dräpas på ett tidigt stadium. Teologisk sakkunskap var i sammanhanget irrrelevant. Inget skulle då få ifrågasättas mer än ordentliga och mödosamma arbetsinsatser som fick ta tid, dvs 40 timmar i veckan. 40 timmar är rätt många och till det kunde komma obekväm, oavlönad arbetstid. Detta reglerades kvickt och blev färre arbetstimmar i en större organisation med mer behov av samråd och samordning. … Allt blev någon annans ansvar. Arbetslaget inväntade order och kom några besked, kunde de alltid ifrågasättas. Svåra beslut kunde skjutas upp på det vanliga sättet, dvs tills besluten fattade sig själva. Ingen fick tänka över den gigantiska neddragningen av kompetens, kvalitet och kvantitet som kyrkolivet hamnade i. … För mig var det en viktig tankeställare att följa arbetslagsprincipen tillbaka till det uppenbara kontrollbehov som fanns i Ulbrichts tyska system. Jag förstår nu konflikten mellan kyrkosystem och församlingsbygge. Kyrkosystem byggs uppifrån för att motsvara byråkratiska önskemål. Församling byggs nerifrån för att skapa en festlig, fullsatt och folklig kyrka. Dessa två principer är som vatten och eld, vatten som kyrkosystemet vill hälla över församlingarna för att hejda brasor. I denna miljö kommer få att orka föra fram nya idéer, men många att ta för sig av de fördelar som kan skapas i systemet. ”Timbank” till exempel. Tid som ackumulerats trots att något egentligt arbete inte utförts och som sedan kan plockas ut som fri tid, dvs tid utan arbete”.
Inom parentes sagt, jag har sett dessa ”arbetslag” i funktion i kommunal verksamhet och med exakt den effekt och konsekvens som i korthet beskrivs ovan. Det är inte effektivitet och resultat det handlar om utan att anpassa verksamheten till de sämsta (numera med inslag av dysfunktionella och lågkognitiva migranter från MENA) och att utöva kontroll från kommunledning politisk och tjänstemannamässig. Så hämtades modeller från DDR, i det socialdemokratiska Sverige.
Jag är kristen i klassisk luthersk mening med evangelierna, sakramenten och bekännelsen i centrum. Däremot inte alls, i den i bästa fall urvattnade, i sämsta fall heretiska och politiserade ”kristendom” som är Svenska kyrkans. Den är märkligt känslostyrd och vänster på ett stätt som endast styckevis och delt stämmer med evangelierna och bekännelsen. Svenska kyrkans ökenvandring inleddes med skiljandet av kyrkan från staten. Den gamla statskyrkan ersattes av ett missfoster till politisk organisation. I praktiken har ett kyrkligt teologiskt problemformuleringsprivilegium ersatts av styrning och beslut av politiker enkannerligen socialdemokrater. Svenska kyrkan leds nämligen av ett partipolitiskt valt organ kyrkomötet, en exekutiv kyrkostyrelse och ett arbetsutskott med en majoritet socialdemokrater och en skrupelfri Wanja Lundby Wedin (läs t.ex. Daniel Suhonens bok om hur Håkan Juholt hängdes ut och avrättades av kvinnorna i partistyrelsen). Hur illa kan det bli? Det kan inte bli värre än det redan är. Förfallet inom Svenska kyrkan som inneburit stora medlemstapp går hand i hand med införandet av kvinnliga präster accepterat av fega feminister bland männen (dock icke alla några höll ut men stäcktes i karriären). Där och då förlorade Svenska kyrkan sin trosmässiga grund och en intellektuell teologisk diskurs utifrån Bibeln, bekännelsen och evangelietexterna. Känslotänkande och känsloreaktioner enkannerligen kvinnliga ersatte, (Gud fader ansågs t.o.m. kunna vara kvinna eller androgyn), Svenska kyrkan blev en ”mädchen fur alles”, för mångfaldsideologi och allomfattande kärlekssvammel, en ”fikarumskyrka”. Martin Luther roterar i sin grav. Den manliga prästen som ”primus inter pares” försvann med ”allas lika värde” och woke politiskt mumbo jumbo. Men det skulle bli värre, mycket värre. Den perversa hbtqi+ ideologin gjorde inte bara entré i Svenska kyrkan och kom att påverka predikningar och praktik. Snart nog släppte alla hämningar, perversa ”konstutställningar” med Jesus som ”transa” inbjöds i kyrkorummet, naturligtvis utifrån en förvriden bild av det kristna kärleksbudskapet. Därefter började präster, kvinnliga och manliga, viga s.k. samkönade par på beställning av kyrkans politiska ledning. Martin Luther snurrar som en vindsnurra i blåst i sin grav. ”Det här är jag absolut inte ansvarig för och har inte beställt” stönar Martin Luther, men ingen hör, i varje fall inte ärkebiskopen, biskoparna och prästerna i Svenska kyrkan. Det de gjort och gör står i strid med och i motsättning till bekännelse och evangelier i klassisk luthersk kyrkotradition allt sedan Reformationen. Biskopskollegiet har, som om all detta inte räcker, naturligtvis utan utbildning och bildning i ämnena, också börjat utfärda s.k. ”herdabrev” (vilken makalös omskrivning för vänsterpolitisk propaganda) om global ekonomi och tillväxt, om klimatalarmism och naturligtvis till slut en ansvarslös propaganda för migration, till och med ökad migration, av lågkognitiva, lågkompetenta och dysfunktionella migranter från Mellanöstern och svarta Afrika. Svenska kyrkan har därtill i likhet med de styrande Socialdemokraterna anslutit sig till en positiv syn på Koranen, islam, muslimer och islamister. Glöm inte att den förra ärkebiskopen Antje Jackelen hade det muslimska ”Gud är större” (Allahu Akbar) som sitt valspråk. En alltför hård parallell? Ni känner alla till den gamla sanningen om djävulens två bästa trick: Nummer ett att lura i människorna att han inte finns. Nummer två att klä sig i biskopsrock. En orättvis allusion?
Min personliga kristna tro och övertygelse är grundad i bön och kontemplation. Jag är naturligtvis inte medlem i Svenska kyrkan som tyvärr irreparabelt (hoppas jag har fel) leds av politiska apologeter som förra och nuvarande ärkebiskoparna Jackelen och Modeus som är underordnade Socialdemokraterna. Svenska kyrkan kom aldrig i grunden att frigöras från staten utan övertogs enligt plan av socialdemokratiska partiet som en del av den totalitära statssocialistiska rörelsen. Den som önskar ta del av inomkyrklig opposition och kritik kan läsa Dag Sandahl: https://kyrkligsamling.se/dagslandor/
Efter att under tio år ha funderat på att konvertera till den katolska kyrkan har jag kommit till den definitiva slutsatsen att det vore ett felaktigt steg, inte minst med tanke på den fortsatta utvecklingen av den katolska kyrkan, dess kardinaler, påvar och Vatikanen. Jag följde en gång i tiden med positivt intresse Vatican II (Andra Vatikankonciliet 1962–65) som lett till en negativ utveckling av kyrkans lära och praktik. Många exempel kan anges, vi nöjer oss med ett; i två tusen år var det den katolska kyrkans uppfattning att det var den judiska Sanhedrin som lät döda och grymt korsfästa Guds son Jesus. Judarna skildrades i kyrkans lära med rätta som Gudsmördare. Sedan ändrade Troskongregationen och katolska kyrkan sig och hävdade att det var romarna som dödade Jesus, trots att det tydligt framgår i evangelierna hur det gick till. Pontius Pilatus lät judarna välja, de valde styrda av sina överstepräster i Sanhedrin Barabas. Pontius Pilatus ”tvådde sina händer”. Konservativa kardinaler i Kurian försökte hålla emot vänstervinden under Vatican II, vilket jag inte förstod då. Drivande i oppositionen under stridsropet ”aggiornamento” var den lysande tyska teologiprofessorn Joseph Ratzinger. Senare utsattes han som lärare för vänsterstudenter, insåg faran, ändrade sig och blev chef för Troskongregationen, en mäktig del av Kurian, eller inkvisitionen om ni så vill. Joseph Ratzinger valdes senare till påve, abdikerade 2013 (varför?) som den förste påven någonsin, satt sedan i ett litet hus i Vatikanen under bön och teologiskt skrivande. Kommer vi någonsin att få läsa vad han skrev innan han dog 2022? Den som vill fördjupa sig i Vatican II skall läsa Gunnel Vallquists bok ”Dagbok från Rom, del 1 – 4 (1964 – 66). Ett magnifikt verk och ett intellektuellt arbete av stor lödighet. Det togs naturligtvis också bra beslut under Vatican II, exempelvis beslutet att mässan skall celebreras på folkspråket. Den katolska kyrkan har tyvärr under den senaste påven blivit än mer märkligt politisk och vänsterdominerad. Till kritiken mot katolska kyrkan kan läggas sena och halvkvädna ursäkter för 2000 års upprörande brott mot kunskap, förnuft och medmänsklighet.
Jag är som alla etniska svenskar djupt rotad och formaterad av och i svensk historia, kultur, traditioner och en svensk klassisk luthersk kristendom. Resultatet av tio års studier och religiös och teologisk läsning kring tro och trossatser, inklusive två 9-dagars retreater med Jesuiterna (som varit oerhört värdefulla och livsförändrande via de beslut jag kommit till under retreaterna) är att jag avvisat tanken på att konvertera. Mitt privata bibliotek har i processen vuxit till 8 hyllmeter i ämnet kristen/teologisk litteratur. Jag stannar i mina fäders kyrka trosmässigt om än inte i organisationen Svenska kyrkan.
Jag utsätter gärna mina trosuppfattningar för invändningar från begåvade och belästa intellektuella också rena antideister. Min favorit är döde Christopher Hitchens (1949–2011). En extremt intelligent, bildad, beläst och välargumenterad intellektuell ateist med lutning åt vänster. Om övertygelsen och tron är stark och de intellektuella argumenten genomtänkta klarar man en intellektuell prövning. Christopher Hitchens (CH) är en svår motståndare och hård polemiker och hans attacker på organiserade religioner som judaism, islam och kristendom (i meningen organiserad religion/kyrka) är genomtänkta och starka. I länken nedan diskuteras den katolska kyrkans historiska brott i vid mening. CH har vidare undersökt den globalt hyllade nunnan från Albanien ”Moder Teresa av Calcutta” en ondskans företrädare (om än i gärning mer än i ord). Självfallet har hon gjort sällskap med warmonger Barack Obama, terrorbombaren Henry Kissinger, terroristen/kommunisten Nelson Mandela och terroristen Yassir Arafat i erhållandet av Nobels fredspris. Moder Teresa förefaller göra gott men gör det onda. Hon höll de lusfattiga kvinnorna i Indien kvar i konsekutiv och reproduktiv fattigdom med motstånd mot kondomer och aborter (som CH säger: ”Aids is bad according to her but not as bad as condoms and birthcontrol are bad”). De enda åtgärder som skulle gett kvinnorna egenmakt och möjlighet att resa sig ur fattigdom. ”Hells Angel” (Hitchens polemiskt hårda benämning) som skrupelfritt tar emot pengar från skurkar, diktatorer, pengar som är stulna och inte ägs av den som ger henne dem. Vart har alla dessa pengar tagit vägen? Hennes hus för de fattiga kvinnorna i Calcutta är påvert och eländigt. Inte mycken verklig fysisk hjälp där. Listan av tveksamheter är lång. Själv flög moder Theresa privatjet till Haitis diktator Duvallier för at välsigna honom och hans skurkfamilj, i gengäld erhöll hon en medalj. Hon har delat ut, eftergivelse/förlåtelse för synder mot mottagande av donationer från rika människor. Är inte detta en modern form för avlatshandel? Hon blev ändock helgonförklarad 2016 av den katolska kyrkan trots alla grava frågetecken som kommit fram efter hand. Läs gärna t.ex. Christopher Hitchens bok ”The Missionary Position” om denna med orätt hyllade skurknunna. Allt detta har jag inga problem med att erkänna. Jag är inte organiserad kyrkokristen eller ansluten till någon kyrklig organisation (det kan ändra sig) och har således inget egenintresse av att försvara eller förringa historiskt och empiriskt konstaterbara brott. CH:s kritik av katolska kyrkan brott är allvarlig, to say the least. En märklig ”institution”, låt oss kalla det så, är att påvar typ Benedictus XVI alias Joseph Ratzinger och Franciskus alias Jorge Mario Bergoglio framträder som ”Jesu ställföreträdare på jorden”. De är valda av en samling kardinaler där några är förrymda pedofiler som gömmer sig i Vatikanen.
Jag läser också hans bror Peter Hitchens, lika bildad, intelligent och skarp i argumentationen men på den deistiska sidan. Hans bok ”The Rage Against God” är läsvärd och konträr i förhållande till brodern Christophers uppfattningar. En viktig bok i diskursen mellan deister och antideister. Tro och trosuppfattningar hålls friska när de ifrågasättas och diskuteras av invändningar och kritik.
Vänsterns feminister och tokfeminister talar gärna om TOXISK MASKULINITET. Den ser jag inget av snarare alltför mycket av frånvaro av unga män med maskulinitet (vi äldre är inte förstörda uppvuxna som vi är i familjer med sunda o riktiga relationer mellan man och kvinna) och feminiserade pojkar utan stamina, hållning och maskulin aggressivitet, helt kuvade och förstörda av dominanta feministmammor. Det priset återstår att betala i samhället i framtiden.
Nåja, det var egentligen inte det avsedda ämnet för dagskommentaren, men jag lät mig förledas i tankarna av ordet TOXISK. För det jag ser när jag, som på bilden spanar västerut mot (inte det kyrkligt troende Sverige) men väl mot organisationen Svenska kyrkan, numera tyvärr helt dominerad av socialdemokrater och perverterad socialistisk ideologi.
SVENSKA KYRKAN TOXISK.
I Kyrkans Tidning skriver en viss Susanne Wigorts Yngvesson, professor i etik vid Enskilda Högskolan Stockholm:
Ett minskat barnafödande är den mest effektiva metoden för att bekämpa den påstådda klimatkrisen och förhindra att världen går under, därför bör Svenska kyrkan dela ut kondomer efter gudstjänsterna.
Det är så TOXISKT att jag inte kan underlåta att citera en skribent i tidningen DAGEN Mats Skogkär: ”Så här fullständigt bindgalna är alltså medlemmar i klimatsekten.” Professorstiteln (vid Enskilda Högskolan i Stockholm, vad det nu är för obskyr inrättning) är, noterade han ”ingen garanti för förekomsten av intelligent liv.”
Professorn Susanne Wigorts Yngvesson vid Enskilda Högskolan i Stockholm skriver vidare:
”Om man i Svenska kyrkans färdplan enbart fokuserar på åtgärder för klimatomställning så borde väl den mest angelägna satsningen vara att föda färre barn, helst inga alls”.
Hon anser det vara en rimlig åtgärd givet det påstådda klimatnödläget.
Vad bör då ingå i handlingsplan? Hon har tänkt till, TOXISKT får man kanske antaga. Jo, att dela ut kondomer efter gudstjänster och konserter skulle vara ett sätt för Svenska kyrkan att bidra till ett minskat barnafödande och bör vara en del i kyrkans handlingsplan i arbetet med att uppnå klimatneutralitet. Ytterligare ett förslag är att dela ut premier till anställda som inte skaffar barn.
Efter kyrkostyrelsens i Svenska kyrkan senaste sammanträde fick generalsekreteraren i uppdrag att formulera ”konkreta och uppföljningsbara delmål och handlingsplaner”. Frågan om barnbegränsning är en sådan konkret handlingsplan och generalsekreteraren bör därför uppmuntras att argumentera för eller emot denna fråga. Om fem år ska Svenska kyrkan efter eget beslut vara klimatneutral så inga aspekter borde väl lämnas obearbetade för färdplanen framöver – om kyrkan menar allvar med att göra vad man kan.
Samtidigt fortsätter den högste TOXIKERN ärkebiskop Martin Modeus (som jag tidigare diskuterat bl. a migration med per mejl och med en broder Fredrik Modeus som biskop i Växjö) flyga, senast till ett möte med Påve-Frasse i den eviga staden. Den flygresan har föranlett turbulens och förändring i det interna klimatet i organisationen Svenska kyrkan.
I verkligt broderlig och kyrklig anda ber vi för att dessa förledda och vilseförda får skall hitta de rätta vägen igen.
För den som i likhet med mig inte är/kan vara medlem i Svenska S-kyrkan är läsning av Dag Sandahls (präst emeritus) texter ”Dagsländor” ett riktigt salt. Interiört i Svenska kyrkan (organisationen inkl ärkebiskop, biskopar och präster) är det värre än man kan tro.
Mycket värre. Undertecknad är, det bör sägas i sammanhanget, i likhet med många andra icke medlemmar djupt och traditionellt troende svensk Lutheran, i mitt fall med men en böjelse för det katolskt jesuitiska. Jag har genomfört Jesuiternas 9 dagars retreat två gånger. Jag är, sedan åratal, inte längre medlem i den politiserade S-vänster organisationen med det falskt klingande namnet Svenska kyrkan med den obehagligt falska Vanja Lundby Wedin i Svenska kyrkans politiska ledning. Läs Daniel Suhonens bok om avsättandet och avrättandet av Håkan Juholt! Svenska kyrkan är idag vorden en del av den s.k. rörelsen. Svenska kyrkan under ärkebiskopar och den politiska ledningen har blivit religiöst korrumperad och idelogiskt politiserad av Socialdemokraterna. Än värre är ondskan (också kyrkligt och karismatiskt menat) representerad av ”ärkebiskopen” Antje Jackelen och nu Modeus. Ni känner den gamla skanalhistorien om Djävulens bästa trick. Trick nummer ett, lura i folk att han inte finns. Trick nummer två, att klä sig i ärkebiskops och biskopsrock.
Jag gjorde den 28 mars 2022 en exkursion till några Närke kyrkor inriktad på att studera Närketypiska medeltida romanska västtorn. Det gemensamma med de kyrkor som besöktes är att västtornen är från slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet. Tornen bär i flera fall fortfarande synliga tecken på att de också kunnat fungera som försvarstorn. Men om det i praktiken också varit så vet vi inte. I några fall är västtornen betydligt äldre än själva kyrkan och det enda som finns kvar av den ursprungliga kyrkan från skiftet mellan 1100-tal och 1200-tal. Tornen har tydliga arkitektoniska drag av romansk byggnadskonst. Det var misstanken om en gemensam arkitektur och historia som gav mig idén att besöka de aktuella kyrkorna i en samlad konsekutiv exkursion för att undersöka om hypotesen stämmer och för att samla material för en presentation i ord och bild.
De sju kyrkor som besöktes och som presenteras i ord och bild är:
Gräve kyrka
Mosjö kyrka
Gällersta kyrka
Hardemo kyrka
Edsberga kyrka
Hackvads kyrka
Knista kyrka.
Gräve kyrka.
Av den gamla medeltidskyrkan återstår idag endast det romanska tornet, sannolikt byggt under 1100-talets senare hälft. Tornet är unikt på så sätt att det i våning två innehåller ett kapell. På 1760-talet revs den ursprungliga kyrkan, med undantag för tornet och under åren1762-64 byggdes det nuvarande långhuset och koret.
Mosjö kyrka
Kyrkan byggdes under 1100-talets senare del och 1200-talets början medromansk arkitektur. Västra delen av långhuset och tornet är byggda av sandsten. Kyrkan ligger på den rullstensåsen som skiljde Västra- och Östra Mosjöarna. Dessa sjöar är idag torrlagda. Kyrkan ligger längs den väg som pilgrimer vandrad på vägen till Nidarosdomen i Trondheim. Kyrkan har trots restaureringar under sina 800 år behållit mycket av det romanska grundutseeendet från medeltiden.
Mosjö kaMosjö ka
Romanska rundbågedrag vid den södra porten liksom i tornfönstret som dessutom bär klara drag av skytteglugg med den djupa och sig utåt vidgande öppningen.
Mosjö ka
Tornets västport har också en romansk rundbåge portal.
Gällersta kyrka.
Den något märkliga kyrkobyggnad vi kan se idag innehåller delar av en liten tornlös kyrka från tidigt 1100-tal. I början av 1200-talet byggdes ett högt och smalt torn av s.k. Närketyp med rundbågiga ljudöppningar i klockvåningen. Tornet fick 1697 en hög spetsig spira som tyvärr på grund av rötskador i kortades 1903. Kyrkan utvidgades 1760 med en korsarm. De medeltida valven revs och fönstren utvidgades till nuvarande storlek.
Gällersta ka
Hardemo kyrka
Hardemo kyrka ligger i Hardemo socken i Kumla Kommun. Det finns en kyrklig tradition som hävdar att Olav den helige skall ha låtit döpa några hardemobor på platsen. Det är i så fall för varje kristen individ en märklig och intressant historisk händelse. Olav den helige är Nordens första helgon och hans reliker ligger i Nidarosdomen som är ett historiskt gammalt vallfartsmål för pilgrimer. Hardemo kyrkas äldsta del är västtornet som byggdes under 1100-talet medankyrkans långhus invigdes så sent som 1766. Detta är den kyrka där skillnaden i ålder och arkitektonisk utformning är som störst mellan västtornet och kyrkans övriga delar, vilket tydlig syns på bilden nedan. Tydligare kan knappast skillnaderna bli.
Hardemo kaHardemo ka
Västtornets port visar tydliga tecken på medeltida ursprung (kan vara 1100-tal) med det oerhört vackra och dekorativa smidet som förstärker porten.
Edsberga kyrka
Edsberga kyrka som ligger några kilometer ifrån Riseberga kloster varifrån sannolikt byggmaterial hämtats till Eldsberga kyrka i senare skeden.
Namnet Edsberg kommer av ed vilket är en landtunga mellan två farbara vatten. Kyrkan står på en plats där sjövägar och landvägen en gång långt tillbaka i historien möttes.
Den murade kyrkan består av ett tvåskeppigt långhus och ett asymmetriskt placerat västttorn. Kyrkan har port både i väster i tornets bottenvåning och i långhusets södra del. Den äldsta kyrkan är byggd under det slutande 1100-talet eller det tidiga 1200-talet. Av de äldsta delarna återstår idag västtornet och delar av långhusets nordmur. Tornet är unikt på så sätt att det i våning två innehåller ett kapell.
Den allra första kyrkan på platsen byggdes sannolikt i slutet av 1000-talet. Bevis för en sådan tidig kyrkobyggnad är en kolonn i sandsten smyckad med ornamentik som fortfarande finns bevarad. Den finns på Örebro läns museum. Pelaren kan ursprungligen komma från ett kapell vid Riseberga som kan ha varit byggt ett århundrade före Riseberga klosters tillkomst. Riseberga kloster och Edsbergs församling har sannolikt redan tidigt haft ett nära samarbete och anknytning till varandra. Sockenprästen var konfessor vid klostret och bodde på Riseberga.
Kyrkans västtorn och västligaste delar är med stor sannolikhet från 1100-talets början. Byggnadsstilen talar för det. Tornet är rakt i sin helhet. Sydporten med sitt medeltida, dekorativa järnsmide är från mitten av 1100-talet. Dörren till sydportalen kan vara hämtad från Riseberga kloster.
Omkring 1650 utvidgades kyrkan genom en tillbyggnad på södra sidan. Byggnadsmaterial hämtades från Riseberga kloster. Kanske hämtades den södra porten från klostret vid det tillfället.
Edsberga kaEdsberga ka
Hackvads kyrka
Den första kyrkan med torn byggdes på 1100-talet. Vid slutet av 1700-talet var kyrkan så förfallen och nedgången att man byggde en ny. En kyrka med bredare långhus med ett tresidigt kor byggdes utanför medeltidskyrkans murar. Det ursprungliga kyrktornet behöll man. Den nya kyrkan invigdes 1782 men förstördes 1902 i en brand som enligt uppgifter började mitt under pågående gudstjänst. Ett fåtal inventarier hann räddas. Den nuvarande kyrkan byggdes åren 1909-1910. Den gamla kyrkans murar återanvändes och byggdes på medtegel vilket syns tydligt. Också i detta fall kan man se den betydande arkitektoniska skillnaden mellan tornet och den senare uppförda kyrkan.
Tornet har en missklädsam, som jag ser saken, kopparklädd huv som kröns med förgyllt kors på kula. Ser närmast ut som en ölbryggarpanna.
hackvad kahackvad ka
Västportalen har inte många drag kvar från tornets 1100-tal. Porten har förändrats och byggts om i enlighet med senare byggstilar. Inte särskilt intressant eller ens vackert som jag ser det.
Hackvad ka
Kyrkan är trots blandningen av arkitekturstilar eller möjligen på grund därav pampig med ett högt läge i landskapet. En imponerande landsortskyrka på Närkeslätten.
Knista kyrka.
Kyrkans äldsta delar tornet och långhuset kan bedömas härstamma från det slutande 1100-talet. Koret breddades under perioden från 1300-tal till 1500-tal. Kyrkan formades då till en traditionell salkyrka. Tornet är unikt på så sätt att det i våning två innehåller ett kapell.
Som kyrkan ser ut idag består den av ett rektangulärt långhus med ett bredare, tresidigt kor i öster. Vid långhusets västra kortsida finns kyrktornet. Långhus, sakristia, kor och förrådsbyggnad har sadeltak som är klädda med kopparplåt.
Knista kaKnista ka
Den gamla romanska sydporten är igenmurad men den romanska portalen med tympanon med tyvärr otydbara figurer finns kvar.
Denna artikel ingår omskrivna som några kapitel i boken med samma namn. Boken kan köpas direkt av mig eller på Surahammars bibliotek och i Stenhuset. Boken kostar 60 kr och är publicerad i september 2023.
Sura socken
De äldsta skriftliga beläggen för Sura socken är från år 1303 då socknen benämns Surum som kommer från namnet på kyrkbyn senare uppdelad i Västsura och Östsura. Namnet innehåller sur syftande på de båda sjöarna Västersjön och Östersjön med sanka stränder. Att Sura 1303 nämns som socken innebär att det redan då fanns en kyrka eftersom bildandet av en socken förutsätter en kyrka. I ett annat skriftligt belägg från 1414 nämns ”sura socken och kyrkby”. År 1499 nämns Sura skriftligt som ”Ecclesia Swra”.
Kyrka på kyrka på hednatempel?
I muntliga traditioner som nedtecknats omtalas att det under tidig medeltid funnits en s.k. ”offerkyrka” i Sura. Med det menas en kyrka som befolkningen besökte för att skänka olika typer av offer (penningar eller andra gåvor) för att slippa sjukdomar eller för god skördeväxt. Belägg för det finns i kyrkans räkenskaper från 1600-talet under inkomster där ”offer” nämns. Enligt en artikel av Herman Hofberg från 1879 har kyrkan haft denna funktion in på 1800-talet. Kyrkogården var tidigare kringbyggd av timrade kyrkobalkar med överbyggda portar. På den västra sidan vid landsvägen på åsen skall det ha funnits ett inbyggt träskjul i vilket ett offeraltare fanns. Människor vallfärdade hit för att offra men de bröt också loss bitar från kyrkans spånbeklädnad eftersom dessa avsågs hälsobringande. För att stoppa ”vidskepelsen” med offrandet och ”vandaliseringen” av kyrkan revs träbalkarna och den stenmur byggdes som än idag finns på plats. På en inskription anges att stenmuren uppfördes 1824. Olof Grau skriver i ”Beskrifning öfwer Västmanland” tryckt 1754 att offrandet avtagit och av hans teckningar i boken framgår att de timrade kyrkobalkarna, knuttimrade kyrkogårdsinhägnader, då fortfarande fanns kvar. På teckningen nedan kan man se dessa inhägnader.
Enligt en annan muntlig tradition som nedtecknats av Olof Grau i a.a. skall den gamla, 1300-tals, kyrkan vara byggd på en gammal förkristen kultplats. Olof Grau skriver ”Uti Hedna tiden har på detta rummet det Kyrkan nu står, warit et blot- eller afguda hus”.
Frågan om Suras nu nedbrunna träkyrka från 1669 har haft föregångare på platsen måste således besvaras således ett ja. Den gamla 1600-talskyrkan i trä har haft en tidigare kristen kyrkan från år 1300 som i sin tur sannolikt haft en offerplats med hednisk inriktning.
Hur såg Sura gamla träkyrka från 1669 ut?
Så här såg Sura gamla träkyrka ut när fornforskaren Olof Grau under 1700-talet reste runt i Västmanland och tecknade ned vad han såg. Bilden är hämtad från hans ”Beskrifning öfwer Västmanland” tryckt 1754. Boken trycktes igen 1904 och finns att köpa antikvariskt.
Sura gamla kyrka på ett träsnitt från 1865 av J.F. Meyer.
Sura gamla kyrka under 1900-talet.
.
Några tidiga fotografier visar hur kyrkan såg i början av 1900-talet.
Den nedbrända kyrkan och dagens minnesplats.
Den gamla träkyrkan brann 1998 i en anlagd mordbrand.
Sura gamla kyrkaSura gamla kyrka
Det som blev kvar var grunden och sakristian som man lyckades rädda och restaurera. Den delen finns kvar och i fint skick idag.
Föregångaren till 1669-års kyrka.
Den kyrka som brann och som syns på fotografierna var byggd 1669 -71. Men på platsen hade det stått minst en äldre kyrka kanske till och med två.
Vid arkeologiska utgrävningar, i detalj redovisade i skrifter av Kristina Jonsson, hittade man spåren efter en tidigare träkyrka uppförd under 1300-talet. Den gamla träkyrkan från 1300-talet var liten med ett långhus och en litet smalare rakt kor i öster.
Idag kan man se resterna av den gamla stenmuren i gräsmattan
Bilden visar entréstenen till den gamla 1300-talskyrkan.
Entréstenen från 1300-talskyrkna i resterna av den gamla kyrkgrunden
Sura gamla kyrka
Det kan ha funnits en ännu äldre kyrka under 1300-talskyrkan som förstörts av anläggningsarbete och gravgrävningar under medeltiden.
Utgrävningar av den gamla kyrkan efter branden.
I augusti 1998 förstördes kyrkan i en anlagd brand. Efter borttagandet av vägg- och golvrester fanns bara den brandskadade sakristian kvar. Kyrkobyggnaden dokumenterades efter branden. Under sommaren och hösten 2001 och våren 2002 genomfördes en noggrann arkeologisk undersökning med en förstudie och en slutundersökning av platsen.
Utgrävningar av resterna av den nedbrunna kyrkan och 1300-talskyrkan genomfördes. Gravar och skelett undersöktes osteologiskt liksom övriga fynd i form av en kniv, klädesdelar, mynt och smycken.
Gravar och den äldsta kyrkan ligger i en ost-syd-ostlig riktning. Riktningen avviker från den entydigt östvästliga riktningen som visar på kristet inflytande. Avvikelsen på 10 grader från den östvästliga axeln sammanhänger sannolikt med den magnetiska nordpolens läge vid sekelskiftet 1300.
Skelettfynden.
Vid de arkeologiska undersökningarna fann man drygt sextio skelett varav cirka 20 från medeltiden. Med kol-14 dateringar har man kunnat visa att flera gravar är så gamla som vikingatid, 900–1100-tal.
Det innebär att gravarna är från en tid som föregår den första kyrkan. Tyder dessa gravar från vikingatid på kristen eller asa-tro? Den öst-västliga gravläggningen antyder att de skett under kristet inflytande och i varje fall en kristet påverkad kultur. Det är inget slutligt bevis men en tydlig antydan om kristna influenser hos den tidiga befolkningen i Sura.
Det kan antyda att Sura hade en befolkning som kristnades tidigt. Man kan också dra slutsatsen att kristnandet var en process som pågick parallellt på olika plaster i Svea rike medan andra delar av riket fortfarande dominerades av asa-tron. Kristnandet var inte en domino-effekt från kristna centra i söder eller i öster.
Skelettet daterat till 650 – 900 e.kr.
Den osteologiska undersökningen av skeletten i gravarna från gamla Sura kyrka visade sammanfattningsvis att de som begravts här ha levt ett relativt stillsamt liv, avsaknad av traumaskador, men präglat av hårt arbete, nedslitna tänder som använts för arbete samt kraftiga ledskador/förslitningar och periodvis också sannolik brist på näringsriktig föda.
Övriga fynd från den arkeologiska undersökningen.
Bland fynden fanns i 1700-talsgravarna i bl.a den Soldanska gravkammaren klädespersedlar samt under hela kyrkoytan, knappar, bältessöljor, bokspänne, gångjärn, påsyningsbeslag, en kniv samt totalt ett 80-tal mynt/brakteater samt några smycken.
Vi utgrävningarna hittade man en pärla överdragen med guld med typiskt vikingatida utformning. Den anses som utgrävningarnas mest spännande fynd. Man hittade också mynt, 16 s.k. brakteater från perioden 1222–1460.
Sammanfattning
Människor ar begravts på platsen från minst 900-talet och framåt.
Det har funnits en kristen träkyrka från tidigt 1300-tal och socknen är belagd från 1303. De äldsta gravarna visar en tidig för denna landsdel kristen organisation.
Med läget i änden av en åsrygg kan det ha varit en plats som hyst ett nu okänt historiskt hedniskt gravfält. Det kan ha legat där kyrkan är belägen eller på annan närliggande plats. En sannolikt hednisk offerplats nämns i de nedtecknade muntliga källorna.
Källor för text och bilder:
Jonsson, Kristina, Red., En tusenårig historia. Kyrkor och gravar vid Sura gamla kyrka från vikingatid till 1700-tal. Örebro 2003
Jonsson, Kristina / Nordström, Annika, En tidigkristen gravplats och en medeltida kyrklämning. Gravar och kyrkor i Sura 900 – 1800. Arkeologisk för- och slutundersökning. RAÄ 140:1-3. Västmanlands läns museum Rapport A 2003: A16
Bilder hämtade från internet och från Wikipedia förutom egna fotografier.
Texten publicerades i DN (och publiceras in extenso) före det klimatalarmistiska mötet i Glasgow. Biskoparna citerar Bibeln i en citatexegetik som liknar hur fan läser Bibeln. Genom att plocka ut enskilda citat kan man med Bibelns alla böcker få stöd för de mest stolliga uppfattningar, inklusive barnamord, tortyr/omskärelse av små barn, mord i stor skala etc. Denna gång använder biskoparna Bibeln i sin ”klimatanalys”. Biskopar är möjligen experter på Nya testamentets exegetik men inte på ekonomi och ev. klimatförändringar. Att bygga på lösa textcitat ur Bibeln är att ”bygga ett hus på lösan sand”.
DN-Kulturdebatt. Sveriges biskopar: Frågan om klimaträttvisa är rotad i en biblisk tanke
Att möta klimatkrisen kräver inre samling och yttre handling. Vi ber för våra beslutsfattare som samlas i Glasgow, att de ska ha mod och styrka att fatta kraftfulla beslut som gagnar vår planet, nu och i framtiden, skriver Sveriges biskopar.
Tillsammans med många andra ser vi biskopar med hopp och bävan fram emot COP26 – klimattoppmötet i Glasgow. Det är oerhört mycket som ligger i vågskålen. I dag finns en bred global enighet om situationens allvar. Klimatförändringarna orsakar skogsbränder, översvämningar och torka som skördar liv över hela världen. Människor tvingas på flykt. Allt fler gränser för vad vår planet klarar av är nära att överskridas.
Det råder klimatnödläge. Det är känt att mänsklig aktivitet är huvudorsaken liksom vad som behöver göras. Vi har ett internationellt åtagande i Parisavtalet, vi har en nationell klimatlag och vi har resurserna.
Har vi också viljan, kraften och hoppet? Ingen säger att det är enkelt, men det finns inte något alternativ. Det närmaste decenniet blir ett av mänsklighetens mest avgörande. Det är nu, under 2020-talet som det måste ske.
Att möta klimatkrisen kräver inre samling och yttre handling. I ”Ett biskopsbrev om klimatet” skriver vi om Svenska kyrkans målsättning att vara klimatneutral senast 2030, 15 år före motsvarande mål för hela svenska samhället. Biskopsmötet ställer sig också bakom kraven på att ekocid ska bli ett internationellt erkänt brott enligt Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen.
Framstegen när det gäller klimatsmart teknologi ger anledning till tillförsikt, men inte skäl för obekymrad optimism. FN:s senaste rapport visar att vi med nuvarande ansträngningar inte kommer att nå 1,5-gradersmålet. Trots Sveriges höga ambitioner att vara ledande i klimatomställningen omsätts detta inte i tillräcklig handling. Nu behövs en snabb omställning som bygger på vetenskap och teknik och präglas av samverkan, jämställdhet och rättvisa.
Den massiva mobilisering och kraftfulla omställning som världen åstadkom under pandemin visar att förändring är möjlig. Det gångna året har också påmint oss om att ingen kan vara trygg förrän alla är trygga; vi är beroende av varandra. Den ojämna vaccinfördelningen visar hur svårt vi har att skapa global rättvisa. Klimatnödläget kräver dock ett tydligt rättviseperspektiv. De som drabbas värst måste ha inflytande över hur lösningarna utformas. Vi lever alla under samma himmel och på samma jord, där växthusgaser ökar och havsnivåer stiger.
Klimatkrisen är existentiell och andlig eftersom den berör människolivets grundbetingelser i djupaste bemärkelse. Vi behöver gripa tag i den oro, den skuld och de frågor som nödläget väcker. Har vi lämnat en springnota till våra barn och barnbarn? Hur kan vi skapa en rättvis omställning? Vad vågar vi hoppas på?
Vi äger inte planeten utan får förvalta den en kort tid: ”Jorden är Herrens med allt den rymmer” (Ps 24:1). I likhet med människor från alla stora religiösa traditioner kallar vår tro oss till skapelseansvar. I likhet med andra kyrkoledare ber vi för våra beslutsfattare som samlas i Glasgow, att de ska ha mod och styrka att fatta kraftfulla beslut som gagnar vår planet och alla som bor här, nu och i framtiden: ”Välj livet, så att du och dina barn må leva” (5Mos 30:19).
Klimatomställningen kräver att vi förändrar och förändras. Vi behöver tänka om – ja, vända om. I stället för en livsstil som utarmar planeten måste vi leva våra liv inom planetens gränser. Det är en väg som fordrar uthållighet, men den kan leda oss mot den framtid vi ännu inte sett; mot ett bättre och mer hållbart samhälle.
Frågan om klimaträttvisa är rotad i en biblisk tanke. Jesus påminner om att den som har mycket också har ett stort ansvar (Luk 12:48). De länder som bidragit mest till klimatförändringarna och de som har resurser är de som ska ta störst ansvar för att minska utsläppen och finansiera klimatanpassningen.
Nu behövs mod, tillit och kraft för att stå emot uppgivenhet och våga de förändringar som är nödvändiga. I kristen tro finns grund för hopp och handlingskraft. Också i kriser. Människan är skapad av Gud och har ett ansvar att skydda och vårda jorden. Nu gäller det!
Den nuvarande kyrkan är byggd i nyromantisk stil och anlades 1890–1892 efter ritningar av arkitekt Gustaf Pettersson. Den invigdes den 21 augusti 1892 och ersatte då Sura gamla träkyrka. Kyrkan byggdes på högsta punkten av Strömsholmsåsen/Kolbäcksåsen intill den gamla kyrkan.
Sura gamla kyrka
Den gamla träkyrkan byggdes1671 av liggtimmer och kläddes 1684 med spån. Den bestod av ett långhus, ett kor i öster och kyrktorn i väster. I söder fanns vapenhuset och i norr sakristian. Kyrkan övergavs 1892 när den nuvarande kyrkan invigdes.
Kyrkan förstördes 1998 i en brand anlagd av en pyroman tillika nekrofil. Sakristian klarade sig och visas på bilden.
Sura ka kormålning
År 1935 byggdes kyrkan om och renoverades. Kyrkorummets tak försågs då med valv. I koret finns målningar utförda 1945–1956 av konstnären Nils Aron Berge.
I de flesta kyrkor domineras koret av Jesus på korset. Det är en historiskt korrekt beskrivning, Jesus från Nazareth korsfästes av romarna (på uppdrag av judarna i Jerusalem som valde Barabbas före Jesus från Nazareth och på sanhedrins begäran. Korsfästelsen är en viktig del av den kristna teologin. Jesus dog på korset för att sona våra synder som Kristus, Guds son. Ändock älskar jag på djupet, som troende kristen, denna kormålning av Herren Jesus Kristus som välsignare av det vanliga folket. Det hör till historien att den menighet som på målningen står framför Kristus och tar emot välsignelsen är verkliga personer i Surahammar som målades porträttlikt av konstnären. Egentligen en fantastisk idé. Min föreställning när jag ser kyrkomålningar från medeltiden, exempelvis Albertus Pictor (Albrekt Målare), är att han sannolikt också hade verkliga personer som förebilder och motiv både till klädsel och utseende. Så kommer generationer som gått före oss ändock till liv och åminnelse i kyrkorna.
Sura kyrka
Organisten övar på lilla orgeln som står till vänster om koret.
Tångeråsa kyrka är en av Sveriges bäst bevarade medeltida timmerkyrkor och en av de äldsta träkyrkorna i världen. I Sverige finns bara två äldre medeltida träkyrkor.
Tångeråsa kyrka
Kyrkans äldsta del är koret som uppfördes i slutet av 1290-talet. Långhuset tillkom på 1340-talet. I sin nuvarande form består träkyrkan av långhus med långt kor i öster och ett litet vapenhus i väster. Visas på de två övre bilderna.
Tångeråsa kyrka
Alla byggnadsdelar har sadeltak som är täckta med spån. Ytterväggarna är täckta av tjärad spån. Tre olika spån visas här. Sannolikt olika gårdar som tillverkat soånen samt att de kan hänföra sig till olika byggnadsepoker.
Tångeråsa kyrka
De äldsta delarna har spån och grundtimmer från 1290-talet. Dessa finns i detta NO-hörn av koret.
Tångeråsa kyrka
Tångeråsa kyrka
En arkitektoniskt vacker klockstapel av trä byggd 1659 med elektrisk klockringning från 1971. I klockstapeln hänger en av Närkes största medeltida kyrkklockor (gjuten någon gång mellan 1480 och 1495) och tilldelad kyrkan på befallning av biskop Kort Rogge. I stapeln hänger även en mindre klocka. Enligt en inskription på klockan är den gjuten 1703.
Detta är sannolikt den gamla offerkällan vid Tångeråsa kyrka som omtalas i äldre skrifter.
I anteckningar efter prästen Andreas Hedenius från det slutande 1600-talet finns uppgifter om en offerkälla öster om kyrkan vid en stor sten. I katolsk tid skall man ha offrat penningar i källan när någon var sjuk för att sedan dricka av vattnet. I hans barndom lär det ha funnits mynt i källan. Fornforskaren Herman Hofberg skriver 1868 om källan; ”ungefär 100 famnar öster från kyrkogårdsmuren ligger en stor jordfast sten vid vars for uppväller en källa, som fordom varit en beryktad offerkälla. Den kalls i gamla handlingar Sanctae Mariae och lärer under medeltiden varit vida i rop”.
För att se bilderna i full storlek klicka på bilden!
Bygget av en träkyrka (byggd i timmer och med träpaneler och trätak) i Karlskoga påbörjades i slutet av 1500-talet på uppdrag och beviljande av hertig Karl. Vid sekelskiftet 1600 var kyrkan färdig, en timrad byggnad på 6×12 meter som byggdes av liggande timmerstockar med sadeltak och jordgolv.
Kyrkan har senare byggts ut i omgångar ut med timrade väggar och rödmålade spån. Kyrkan fick nuvarande utseende åren 1705-1706 då korsarmarna i norr och söder byggdes till. Efter att ha varit vitmålad under en period är den nu rödmålad igen. Kyrkan är stor och rymlig för att vara en träkyrka med plats för 545 besökare.
Om man granskar ytterväggarna noga kan man se att spånen har olika form beroende på att spånen tillverkades av olika gårdar som utformade spånen på olika sätt. Sakristian är densamma som den första ursprungliga kyrkan. Sakristian närmast oss på bilden. Väggarna i sakristian har väggmålningar som utförts av hertig Karls slottsmålare i slutet av 1500-talet med ett betydande konstnärligt värde.
Altaruppsatsen är i barockstil från 1686 och skänktes av brukspatron Johan Ysing.
Predikstolen är sengustaviansk och skänktes till kyrkan 1774 av familjen Camitz på Degenäs.
Familjen Camitz’ vapensköld
Kyrkans interiör. Den vänstra bilden mot koret och den högra bilden mot orgeln och orgelläktaren
Ett vackert korfönster till vänster med Martin Luther och hans översättning till det tyska språket – han skrev tyskarna det tyska språket – av Bibeln.
Den högra bilden är korfönstret föreställande hertig Karl som står som kyrkan grundare. Hertig Karl var riksföreståndare och de facto regent 1599 – 1604 och kung med namnet Karl IX av Sverige 1604 – 1611 då han dog. Karl IX var son till kung Gustav Vasa och drottning Margareta, halvbror till Erik XIV och bror till Johan III och hertig Magnus, farbror till Sigismund, far till Gustav II Adolf, farfar till drottning Kristina samt morfar till Karl X Gustav.
lennart waaras blogg 