Archive for the ‘Svenska kyrkan’ Category

SVENSKA KYRKANS FÖRFALL – FINNS DET INGEN GRÄNS?

27 november 2017

Den socialdemokratiske politikern och ex-ministern Margareta Winberg har valts in i Svenska Kyrkans högsta beslutande organ kyrkostyrelsen. I kyrkans egen tidning Dagen beskrivs kyrkostyrelsen som Svenska Kyrkans regering. ”Den beslutar i övergripande frågor och företräder Svenska Kyrkan i olika sammanhang.” Läs igen: Företräder Svenska Kyrkan!

Margareta Winberg ser som sin uppgift enligt egen utsago till Dagen ”att hon vill representera den stora grupp av icke-troende som finns i Svenska Kyrkan.”

Må så vara att alla som är medlemmar i Svenska Kyrkan inte är i grunden kristet troende. Men, att en ledamot i det styrande organet artikulerar detta som sin uppgift? I vilken annan intresseorganisation skulle man ha en företrädare som framför organisationen konträra uppfattningar?

Svenska Kyrkan behöver alldeles uppenbart en kristen karismatisk väckelse! Men varifrån skall den komma? Knappast från ärkebiskopen Antje Jackelen! Från gräsrötterna i kyrkan? Finns det grund för en sådan rörelse där? Jag hoppas men tror inte det! En sådan fanns möjligen tidigare i de hög-kyrkliga leden. Finns de kvar? Finns en katolsk strömning kvar i Svenska Kyrkan? Finns det andra gräsrotsrörelser i Svenska kyrkan som tar den kristna tron på allvar? Kan dessa utgöra bas, grund och utgångspunkt för en kristen väckelse i Svenska Kyrkan. Jag hoppas det innerligt!

Jag är sedan många år inte medlem i Svenska Kyrkan! Jag är troende kristen utan hemvist! I tio år har jag funderat och studerat teologi (på egen hand) för att konvertera men beslutat att inte göra det! Det enda resultatet är tio hyllmeter i mitt bibliotek med teologisk litteratur! Sedan har jag i flera år övervägt att gå in i Svenska Kyrkan igen! Mitt inre motstånd mot att göra det har dock bara ökat med de vänsterorienterade biskoparna, med otydligheten mot islam (för att uttrycka det försiktigt) t.o.m. hos ärkebiskopen, med politiseringen (partipolitiseringen) av kyrkan med icke troende i ledningen.

Om att skjuta sig foten!

10 oktober 2010

Jag funderade om denna blogg skulle ha som rubrik att ”verkligheten överträffar dikten” men bestämde mig för att veckan uppvisat flera exempel på att ”skjuta sig själv i foten”.

Utan annan än tillfällig rangordning kan vi börja med det dubbla skott som avlossades i samband med riksdagens högtidliga öppnande.

Först exemplifierade biskopsvänstern ( Brunne ) människovärdet med att hänvisa till en demonstration mot SD ledd av extremvänstern!! Hon hade dock inte sett eller uppfattat något stötande under de ”15 minuter” hon var där! It is in the eyes of the beholder!

Sedan sköt SD sig själva i foten med att resa sig och gå under pågående Gudstjänst. Snacka om känsla för det kristna budskapet om att vända andra kinden till. Brukar SD inte hänvisa till Sverige som en gammal kristen nation? Betyder det inte något i så fall?

Sverige har nu som ett av det första demokratiska länder i världen skaffat sig en propagandaminister! Schlingman skall svara för kommunikationen med medborgarna men det handlar enligt uppdraget om regeringens kommunikation till medborgarna. Kanske vi skall vara snälla och – som någon föreslagit – kalla det för en retuscherings minister! Tycker nog att Reinfelt skulle avstått från detta fotskott! Den bedrivna politiken har fått breddat stöd i valet och står för sig själv utan detta tillskott!

Slutligen gläder det mig att få hylla den Norska Nobelkommittén för valet av den kinesiska demokratiförkämpen Xiaobo till Nobels fredspris. Vuxet och modigt att ta detta beslut mot en växande stormakt som också reagerat som kommunistiska diktaturer brukar dvs med repression och ”unpersons”. Efter tidigare års priser till sådana ledande ”fredskämpar” som Arafat och Obama återupprättar man tidigare fotskott!

Katolska kyrkan – revisited!

15 april 2010

Jag hann bara slå upp dagens SvD för att träffa på en Bitte Assarmo som presenterar sig som ”katolik och skribent” och som hävdar att någon omprövning av celibatet  ( eller för den delen sexualfientligheten ) inte behövs. Hon hinner i artikeln både att först sticka huvudet i sanden för att när hon tar upp detsamma sätta på sig dumstruten.

Grundtesen hennes är att det begås fler pedofil övergrepp utanför än innanför kyrkan. Hon anför till och med forskarbelägg för det! ”Antalet pedofiler är avsevärt större bland vanliga människor än bland präster som lever i celibat.”

So what? Har någon hävdat annat? Det är ju inte det som är problemet utan att det celibatära prästdömet i kombination med den katolska kyrkans sexualfientliga inställning ( kanske sexualskräck i många fall ) kan riskera att dra till sig fel sorts människor av fel sorts anledning. Detta behöver diskuteras och lyftas fram i ljuset inte att man sticker huvudet i sanden och hävdar – med vetenskapliga referenser – att andra är värre!?

En av de tyngre forskarna på området religionspsykologen Antoon Geels ser ett klart samband mellan celibatet och pedofilövergreppen bland prästerna.

Slutklämmen i artikeln av Assarmo är i sin enfald magnifik. Anledningen till kritiken är enligt artikelförfattaren att den styrs av ”hat och fördomar mot den katolska kyrkan och dess medlemmar.” Jag har följt debatten ganska noga och inte sett någon utanför den katolska kyrkan ge uttryck för detta hat eller fördom.

Den förste som spelar offer och samtidigt tar dumstruten på huvudet är Bitte Assarmo i SvD på Brännpunkt den 15 april 2010.

De kan vara på sin plats att påpeka att jag skriver i denna fråga som icke konverterad men stark sympatisör till stora delar av den Katolska kyrkan men samtidigt kritisk till andra delar. ( Samma inställning har jag – by the way – till den Svenska kyrkan men av andra skäl ).

Reformera prästämbetet inom den katolska kyrkan och upphäv celibatskravet!

Ta en ordentlig diskussion om sexualfientligheten/sexualskräcken inom kyrkan! Den har ingen grund i Guds ord till oss människor!

Katolska kyrkan

14 april 2010

Det som sker den världsvida katolska kyrkan nu är naturligtvis sorgligt men – menar jag – också nödvändigt. Dock, måste man då diskutera den avgörande frågan bakom det som händer nämligen det osunda prästcelibatet och den sexualfientlighet som ligger bakom.

Redan under det Andra Vatikankonciliet ( under början av 1960-talet) diskuterades dessa frågor och ett dokument antogs också – om det Allmänna Prästdömet – som hade klart reformatorisk inriktning.

Inom parentes så var Joseph Ratzinger ( numera påve under namnet Benediktus XVI ) då en av de ledande reformivrarna men har senare blivit konservativ bl.a. som chef för Troskongregationen. (Slarvigt uttryckt dagens uppföljare till Inkvisitionen.) Ratzingers omvändelse från reformivrare till stark försvarare av de traditionella katolska trossatserna lär ha varit ett resultat av mötet med radikala studenter som lärare i teologi.

Ratzinger besannar därmed Kurians stridsrop under Andra Vatikankonciliet: ”Konciliet förgår – ”Kurian består! Kurian var hårt ansatt av den radikala falangen som hade makten på koncilitet.

Jag hoppas att den katolska kyrkan och främst Vatikanen orkar ta tag i de grundproblem  – celibatet och sexualfientligheten – som ligger bakom pedofilskandalerna.


%d bloggare gillar detta: