ÄRKEBISKOPEN OCH LANDETS SAMTLIGA BISKOPAR UTTALAR SIG.

Läs för att:  You got to know your enemies.

Texten publicerades i DN (och publiceras in extenso) före det klimatalarmistiska mötet i Glasgow. Biskoparna citerar Bibeln i en citatexegetik som liknar hur fan läser Bibeln. Genom att plocka ut enskilda citat kan man med Bibelns alla böcker få stöd för de mest stolliga uppfattningar, inklusive barnamord, tortyr/omskärelse av små barn, mord i stor skala etc. Denna gång använder biskoparna Bibeln i sin ”klimatanalys”. Biskopar är möjligen experter på Nya testamentets exegetik men inte på ekonomi och ev. klimatförändringar. Att bygga på lösa textcitat ur Bibeln är att ”bygga ett hus på lösan sand”.

DN-Kulturdebatt. Sveriges biskopar: Frågan om klimaträttvisa är rotad i en biblisk tanke

Att möta klimatkrisen kräver inre samling och yttre handling. Vi ber för våra beslutsfattare som samlas i Glasgow, att de ska ha mod och styrka att fatta kraftfulla beslut som gagnar vår planet, nu och i framtiden, skriver Sveriges biskopar. 

Tillsammans med många andra ser vi biskopar med hopp och bävan fram emot COP26 – klimattoppmötet i Glasgow. Det är oerhört mycket som ligger i vågskålen. I dag finns en bred global enighet om situationens allvar. Klimatförändringarna orsakar skogsbränder, översvämningar och torka som skördar liv över hela världen. Människor tvingas på flykt. Allt fler gränser för vad vår planet klarar av är nära att överskridas.

Det råder klimatnödläge. Det är känt att mänsklig aktivitet är huvudorsaken liksom vad som behöver göras. Vi har ett internationellt åtagande i Parisavtalet, vi har en nationell klimatlag och vi har resurserna.

Har vi också viljan, kraften och hoppet? Ingen säger att det är enkelt, men det finns inte något alternativ. Det närmaste decenniet blir ett av mänsklighetens mest avgörande. Det är nu, under 2020-talet som det måste ske.

Att möta klimatkrisen kräver inre samling och yttre handling. I ”Ett biskopsbrev om klimatet” skriver vi om Svenska kyrkans målsättning att vara klimatneutral senast 2030, 15 år före motsvarande mål för hela svenska samhället. Biskopsmötet ställer sig också bakom kraven på att ekocid ska bli ett internationellt erkänt brott enligt Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen.

Framstegen när det gäller klimatsmart teknologi ger anledning till tillförsikt, men inte skäl för obekymrad optimism. FN:s senaste rapport visar att vi med nuvarande ansträngningar inte kommer att nå 1,5-gradersmålet. Trots Sveriges höga ambitioner att vara ledande i klimatomställningen omsätts detta inte i tillräcklig handling. Nu behövs en snabb omställning som bygger på vetenskap och teknik och präglas av samverkan, jämställdhet och rättvisa.

Den massiva mobilisering och kraftfulla omställning som världen åstadkom under pandemin visar att förändring är möjlig. Det gångna året har också påmint oss om att ingen kan vara trygg förrän alla är trygga; vi är beroende av varandra. Den ojämna vaccinfördelningen visar hur svårt vi har att skapa global rättvisa. Klimatnödläget kräver dock ett tydligt rättviseperspektiv. De som drabbas värst måste ha inflytande över hur lösningarna utformas. Vi lever alla under samma himmel och på samma jord, där växthusgaser ökar och havsnivåer stiger.

Klimatkrisen är existentiell och andlig eftersom den berör människolivets grundbetingelser i djupaste bemärkelse. Vi behöver gripa tag i den oro, den skuld och de frågor som nödläget väcker. Har vi lämnat en springnota till våra barn och barnbarn? Hur kan vi skapa en rättvis omställning? Vad vågar vi hoppas på?

Vi äger inte planeten utan får förvalta den en kort tid: ”Jorden är Herrens med allt den rymmer” (Ps 24:1). I likhet med människor från alla stora religiösa traditioner kallar vår tro oss till skapelseansvar. I likhet med andra kyrkoledare ber vi för våra beslutsfattare som samlas i Glasgow, att de ska ha mod och styrka att fatta kraftfulla beslut som gagnar vår planet och alla som bor här, nu och i framtiden: ”Välj livet, så att du och dina barn må leva” (5Mos 30:19).

Klimatomställningen kräver att vi förändrar och förändras. Vi behöver tänka om – ja, vända om. I stället för en livsstil som utarmar planeten måste vi leva våra liv inom planetens gränser. Det är en väg som fordrar uthållighet, men den kan leda oss mot den framtid vi ännu inte sett; mot ett bättre och mer hållbart samhälle.

Frågan om klimaträttvisa är rotad i en biblisk tanke. Jesus påminner om att den som har mycket också har ett stort ansvar (Luk 12:48). De länder som bidragit mest till klimatförändringarna och de som har resurser är de som ska ta störst ansvar för att minska utsläppen och finansiera klimatanpassningen.

Nu behövs mod, tillit och kraft för att stå emot uppgivenhet och våga de förändringar som är nödvändiga. I kristen tro finns grund för hopp och handlingskraft. Också i kriser. Människan är skapad av Gud och har ett ansvar att skydda och vårda jorden. Nu gäller det!

Antje Jackelén, Ärkebiskop

Susanne Rappmann, Biskop Göteborgs stift

Eva Nordung Byström, Biskop Härnösands stift

Sören Dalevi, Biskop Karlstads stift

Martin Modéus, Biskop Linköpings stift

Åsa Nyström, Biskop Luleå stift

Johan Tyrberg, Biskop Lunds stift

Åke Bonnier, Biskop Skara stift

Andreas Holmberg, Biskop Stockholms stift

Johan Dalman, Biskop Strängnäs stift

Karin Johannesson, Biskop Uppsala stift

Thomas Petterson, Biskop Visby stift

Mikael Mogren, Biskop Västerås stift

Fredrik Modéus, Biskop Växjö stift

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: