Regering och riksdag fattade 1962 beslut om ett statligt skattefinansierat bistånd till s.k. U-länder i enlighet med prop. 1962:100. Den första statliga myndigheten blev – Nämnden för Internationellt Bistånd (NIB) – som samma år började sin verksamhet med att skicka svenska skattepengar ut över världen för allehanda projekt och verksamheter. Utvärderingar av effektivitet, insatsområden, eventuella inslag av korruption och i än högre grad den longitudinella nyttan och effekten har över decennierna i stort lyst med sin frånvaro. De kritiska granskningar som gjorts har andra än myndigheten själv svarat för såsom exempelvis Riksrevisionen. Kritiken i nämnda avseenden har varit och är graverande för myndigheten vare sig den heter NIB eller SIDA.
Biståndet 1990 var i det närmaste 14 miljarder kronor nominellt. I dag är biståndet 45 miljarder. Det är 7 miljarder lägre jämfört med år 2022. Sammanlagt har under perioden 1990 – 2025 1 200 miljarder kronor inflationsjusterat betalats ut till obskyra projekt och regimer liksom ineffektiv eller till och med degenerativ och kontraproduktiv U-landsverksamhet, sannolikt med Afrika, i synnerhet södra Afrika, som värsta exempel. Siffrorna i kalkylen utgår från budgetpropositionerna som i kalkylen antas stämma med det faktiska utfallet.
Varje nominellt årsbelopp u-landsbistånd under perioden 1990 – 2025 antas ha investerats i början av respektive år i S&P 500. Varje år adderas det tidigare ackumulerade kapitalet med årets investering och med den beräknade avkastningen i monetära termer (utifrån avkastningen i procent för S&P 500 som om u-landsbiståndet varit insatt där) för det gångna året. Varje års insättning får i kalkylen del av avkastningen samma år. Det ackumulerade kapitalet växer år för år med ränta-på-ränta. Inga inflationsjusteringar kalkyleras, enär avkastningen är uttryckt med nominella belopp. Resultatet visar därför vad fonden hade varit värd idag i kronor utifrån anförda antaganden.
Resultatet blir 5 680 miljarder kronor eller 5 680 000 miljoner kronor. Varje svensk medborgare skulle med andra ord ha haft 560 000 kronor extra om allt hade delats ut jämnt. Betydligt högre om inte 2 miljoner migranter skulle inräknas i befolkningen.
Kalkylen är en teoretisk modellkalkyl (ett räknexempel) med anförda antaganden. Det medges! Dock, det pedagogiska syftet tjänar oss väl. Kalkylen visar den monetära omfattningen av slöseriet med skattepengar från dig och mig. Skattepengar som kanaliseras efter politiska regerings- och riksdagsbeslut via den statliga myndigheten SIDA i form av vad som på politikerspråk tidigare kallades ”u-landshjälp”, numera mer Orwellskt omskrivande ”bistånd”. ”Bistånd” till vad och varför? ”Fakta sparkar” som Gunnar Myrdal en gång för länge sedan uttryckte saken i en diskussion med mig. Empiri är viktig, ja direkt avgörande, för att ta död på tyckanden vare sig det har vänster eller högerstämpel. Kalkylen ovan tjänar det syftet även om den är teoretisk och i någon mening orealistisk. Om man till den gigantiska monetära omfattningen lägger misslyckade projekt, slöseri med bidragsmedel (egentligen skattemedel) , ineffektivitet, bristande utvärderingar och kontroll av effekter på lång sikt liksom att mottagarna i alltför många fall är socialistregimer (typ södra Afrika och Sydafrikas ANC och den kommunistiska terroristen Mandela), diktatorer och totalitära regimer. Exemplen är rapporterade, i forskarrapporter, utredningar och internationell media över decennierna och med Olof Palme som svensk trendsättare för slöseri och inriktning på s.k. kommunistiska ”befrielserörelser” och kommunistiska diktatorer som Castro och Arafat.
En annan jämförelse görs i den citerade texten. ”År 2024 hade regionerna totala kostnader på omkring 493 miljarder kronor. Ungefär 88 % gick till hälso- och sjukvård. Så en rimlig uppskattning är att de sammanlagda kostnaderna för sjukvården i regionerna (utan att räkna kommunal äldreomsorg utanför sjukvården eller privata vårdgivare) för år 2024 är 434 miljarder kronor.”
Jämför gärna med det antagna värdet idag av en investering på aktiemarknaden av de samlade skattepengar som utgör det svenska ”biståndet” eller kanske snarare u-landsstjälpen. Alltmer av nationalekonomisk och samhällsvetenskaplig forskning visar att betydande (om än inte alla) delar är kontraproduktiva och bidrar till fastlåsningar och tillväxthinder. ”Biståndet” har dessutom den snedvridande effekten att leda till strukturella och longitudinella beroenden av fortsatta finansiella bidrag från den industrialiserade världen för att över huvud fungera. De bidragsberoende länderna och regimerna utvecklar inget eget entreprenörskap, industriell kraft eller fungerande marknader för företagande, kapital, varor och tjänster. Länderna i, exempelvis Afrika, idag världens i alla avseenden mest efterblivna och korrumperade globala region hade kunnat vara fungerande ekonomiskt, samhälleligt och socialt om internationellt företagande, privata investeringar, handel och öppna marknader fokuserats istället för konstgjorda försök med ”bistånd” för att skapa utveckling och tillväxt. Politiker och deras lydiga statliga byråkrater har inte begripit och kan inte begripa detta. De är fast i socialistiska världsbilder och statsideologiska fördomar. Se bara på den svenska Socialdemokratin och deras track record på området. De skrämmer varje tänkande och insatt intellektuell med sin globala dumhet och ideologi.
Några avslutande citat ur ovan nämnda ledare.
”Den svenska eliten har gjort biståndet till religion. En sjuklig fixering vid att visa sig ”goda” inför omvärlden, oavsett kostnad och resultat”.
Ett konstaterande mitt i prick jag skulle vilja påstå att det s.k. ”biståndet” är vorden en ideologi gränsande till religion. Det förstnämnda i meningen falskt medvetande det sistnämnda i meningen mer tro än vetande.
”Sverige borde istället använt biståndsmedlen/u-landsstjälpen till investeringar i välfärd, sjukvård, försvar eller forskning”. Alternativanvändningen av skattepengarna här hemma för etniska svenskar blir självklar. Behoven i Sverige är enorma med brister i energisystem, sjukvård, migranter som kostar några hundra miljarder över offentliga budgetar varje år etcetera.
”Vi behöver inte fler Sida-projekt, fler genusworkshops i Afrika, fler klimatprogram i diktaturer. Vi behöver ett politiskt uppvaknande. Kapa biståndet. Lägg ner Sida”.
Kalkylexemplet, faktauppgifter och citat är hämtade från Kent Ekroths ledare i Samnytt den 25 oktober 2025. Analys och slutsatser är mina.


Våtsjötorp den 27 oktober 2025
Lennart Waara







