Archive for the ‘Media, stats o annan’ Category

Det ÄR elmarknaden det är fel på – svar till SvD:s ledare.

01 mars 2011

SvD skriver i dagens (1.3.11) ledare ”Det är inte elmarknaden det är fel på”. Uppenbarligen är det kunderna som klagar det är fel på! Det utbredda – och berättigade – missnöjet förlöjligas. ”Missnöje med elpriserna tycks ha blivit en del av nationalkaraktären.”  Det är i sig en obetalbar formulering i sin fördomsfullhet men det värsta är att den dryper av folkförakt! Av gammalt obehagligt överhetsslag!

Nej SvD (det framgår inte i nätupplagan vem som skrivit ledaren!) missnöjet är reellt och i högsta grad motiverat!

Framförallt är vårt totala beroende av EN nätleverantör helt otillständig. Här finns ingen marknad över huvud, det är helt och hållet en monopolsituation med monopolprissättning. Jag kan som kund inte gå till någon annan nät-leverantör som det borde vara på en fungerande marknad.

Jag tipsar ledarskribenten om att läsa på i närmsta grundbok i nationalekonomi om monopol ( och oligopol för den delen) och konsekvenserna i den realla ekonomin.

När vi kommer till konsumentens situation vad gäller möjligheten att välja el-leverentör så är den marknaden oligopolistisk.
Ett fåtal dominerande megabolag svarar för el-leveranserna. Resultatet är att marknaden fungerar dåligt och att jag som kund har att välja mellan pest och kolera. Skillnaderna i pris mellan dem är så liten att det inte går att övertid jämföra och välja på ett vettigt sätt. Jag har verkligen försökt!

Nej SvD!  Elmarknaden fungerar inte som marknad!

SvD tar också upp marginalprissättningen som innebär att vi som konsumenter betalar ett kwh pris efter den senast producerade (och dyraste) el:en! Sverige har tillgång till billig kärnkrafts- och vattenkraftsproducerad el men som konsumenter betalar vi efter den mest ineffektiva europeiska kol-producerade kostnads- och prisnivån. Allt ett resultat av avreglering och skapandet av en europeisk el-marknad!

Priset följer således inte – som SvD hävdar – utbud och efterfrågan!  Korrektare uttryckt; priset följer endast marginellt utbud och efterfrågan. Priset styrs av ett monopol- respektive oligopolutbud och en avreglerad europeisk el-marknad!

Det är svårt att se i vems intresse Svd skrivit denna ledare. Jag har nog i andra sammanhang uppfattat att SvD tydligt varit emot monopol och oligopol vare sig de är offentliga eller privata.

SvD pekar på några åtgärder, varav den första är att sänka skatten på el. Det kommer inte att ske av en rad olika skäl. Den andra åtgärden instämmer jag helt i; öka produktionen av el genom att öka kärnkraftsproduktionen!

Mitt huvudförslag för att hantera monopolsituation på nätområdet och oligopolet på leveransområdet är att REGLERA EL-MARKNADEN!  Huvudanledningen är att skydda konsumenterna från oskälig monopol- och oligopol prissättning!

Försök inte med folkförakt för att komma undan den frågan SvD!

Internet och arabvärlden!

27 februari 2011

Arabvärlden går inför våra ögon igenom en veritabel transformationsprocess! I arabvärldens diktaturer marscheras och demonstreras nu för frihet, demokrati och klassiska borgerlig fri- och rättigheter. Allt är dock inte löst med att diktatorer faller men man skapar möjligheter som inte funnits tidigare. Därmed öppnas en potential för ekonomisk och social utveckling liksom övergång från religiös fanatism och efterblivenhet till tolerans och pluralism!

Har ni förresten tänkt på att den amerikanska dominoteorin från Vietnamkrigets dagar (containment mot kommunism för att om ett land i Sydostasien faller så faller de andra en efter en i händerna på kommunismen), då felaktig, nu stämmer helt i Nordafrika och Mellanöstern. Först Tunisien, sedan Egypten, nu Bahrein och Libyen, i morgon Algeriet, Palestina osv…

Det här är dock bara ingressen; den huvudsakliga tesen är INTERNETs och WORLDWIDEWEBs (www) betydelse för utvecklingen. Jag har länge tillhört skaran som hävdat en positiv, för att inte säga entusiastisk, syn på Internet och www. På denna blogg och i diskussioner har jag hävdat tesen om dess betydelse för utveckling och demokrati i världen. Jag har hävdat att Internet och www är det viktigaste som hänt öppenhet, demokrati och insyn. Inte minst Wikileas har på senare tid accentuerat detta. Alla diktaturer begränsar eller stänger Internet! Fråga dig; Varför?

Jag är numera helt euforisk inför Internet och www! När jag ser vad de betyder för rörelserna i arabvärlden idag är jag beredd att argumentera för och driva tesen att Intenet och www är den enskilt viktigaste förändringen i världen de sista 110 åren i synnerhet om vi beraktar potetialen för framtiden.

Demonstrationer och aktioner kallas till via Internet ( Facebook och Twitter ), bilder och skildringar av maktens förbrytelser silar ut via Internet, via mejl kallas till möten och kommuniceras vad som händer och beslutas om taktiska åtgärder! En ung utbildad arbetslös frustrerad generation van vid Internet och allt vad den öppnar för möjligheter har bestämt sig för att säga; Enough is enough! Internet och www har varit deras viktigaste verktyg!

Visst är väl min eufori berättigad?

Fidel Castro har uttalat stöd för Muhammed Khaddafi! Med sådan vänner behöver man inga fiender!

ANEKDOTISK HISTORIESKRIVNING

17 januari 2011

Jag har kommit att undra allt mer över hur journalistutbildningen ser ut med avseende på metodkunskap, källkritik och analys. Eller, handlar det bara om drömmar om det stora avslöjandet. När en journalist känner lukten (bildligt menat!) av ett avslöjande far alla metodgrunder och källkritik all världens väg som en stormvind! Fantasien/drömmen om Stora Journalistpriset har lett mången fåkunnig journalist på avvägar!

Både i TV (inte bara de usla kommersiella kanalerna utan också på TV1 och TV2) och i pappersmedia (nätbloggarna kan vi lämna därhän i detta sammanhang, de har ingen seriositet alls och inte ens ambitionen att vara det heller) förekommer vad jag har valt att kalla ”anekdotisk historieskrivning”.

Med det avses att man letar upp ett exempel på individ som stämmer med den tes man vill driva. Den individens berättelse kör man sedan bortom all sans och balans! Hur helheten fungerar är ointressant! Exemplet får illustrera helheten! En ”metod” som aldrig fungerat i seriös forskning men inom journalistiken blivit alltför vanlig!

Det system, reform eller organisation finns inte – hur perfekt den än är – som inte har någon/några som inte passar in eller kommer i kläm på ett eller annat sätt. Även om 95 procent av deltagarna i någon av de nämnda företeelserna är nöjda och/eller gynnas så kan man vara säker på att någon journalist letar upp den individ som inte tillhör denna grupp. I synnerhet ”vänsterjournalissor” är svaga för att leta efter och greppa den enstaka individ som är missnöjd eller missgynnad! Det kan väl vara OK om man beskriver denna som en enstaka missgynnad individ men det gör man inte. Man ger denna individ tolkningsföreträdet som en bild av hela systemet!

Därefter springer man i full fart till närmaste minister och frågar vad de avser att göra åt saken. Tyvärr är dessa i nio fall av tio fega och ger sig in i försvar/förklaringar och ibland till och med lovar ändrad lagstiftning. Det riktiga vore naturligtvis att påpeka/påvisa att systemet/reformen/organisationen fungerar bra för den övervägande majoriteten och att hänvisa till korrekt statistisk och källkritisk analys.

Det är vad jag menar med ANEKDOTISK HISTORIESKRIVNING. Om du börjar leta efter detta i media så kommer du att upptäcka hur oerhört vanligt det är! Sorgligt men sant!

Våga vägra censur!

24 mars 2010

”Internet var aldrig tänkt att passa en kommunistisk diktatur. Eller vänd på det: diktaturen är frånåkt av tekniken.”

För en internet optimist uttrycker detta citat (SvD) helt min uppfattning. Det är därför OERHÖRT glädjande när Google vägrar acceptera den kinesiska censuren och styr sina frågeströmmar via en sökmotor i Hongkong.

Böjligheten inför kinesiska krav har bivit allt tydligare efter OS i Peking. Kina har också blivit allt fräckare i sina krav på att världen anpassar sig efter kinesiska diktaturfasoner.

Även om Googles tuffa attityd är en del i politiken mellan Kina och USA så är det mycket bra att någon vågar ifrågasätta den kommunistiska diktaturens behandling av åsikts- och yttrandefrihet!

Glädjande nyheter

18 februari 2010

I dagarna når oss två glädjande nyheter via medias ukaser.

Den första är Carl Bildts betoning i regeringens utrikesdeklaration att Sverige satsar på cyberinformationen (internet) som en kraft för att stärka och driva demokrati och mänskliga rättigheter i världen.

Alla diktaturer med självaktning ( av just den typ de är specialiserade på ) med Kina, Kuba, Nordkorea och Iran i spetsen gör allt för att hindra, bromsa och störa det fria kunskaps- och informationsflödet.

I den stora internationella diskussionen idag kring internet finns två utrerade linjer i frågan om internets betydelse för demokrati och utveckling. De kan enklast kallas internetoptimister respektive internetpessimister.

Själv har jag sedan flera år – och läsningen av Manuel Castells tre bandsverk ”Informationage” – tillhört de övertygade internetoptimisterna. Jag vill formulera det som att den enskilt viktigaste faktorn för att främja demokrati, folkmakt och fritt informationsflöde är just INTERNET. Det är också anledningen till att alla makthavare – nästan utan undantag – försöker hitta vägar att begränsa, kontrollera och styra flödet över internet!

Den andra nyheten är att den politiska FN-kommission som granskar klimatfrågan (IPCC) krakelerar allt mer. Phil Jones en av cheferna på klimatinstitutet backar nu och medger att informationen har silats (tampering with information) på ett medvetet sätt. Allt för att bekräfta politiskt fanatiska övertygelser om koldioxidutsläppens betydelse för den globala uppvärmningen.

Själv tillhör jag sedan länge klimatskeptikerna och blir bara lättad när misstankar om fixade rapporter och information avslöjas.
Det innebär inte att jag är emot alla aktiva miljöåtgärder. Som ”naturmuppe” ser jag allt för ofta belägg för att människan ställer till det på ett oacceptabelt sätt.

Det gör det inte rätt att skrämma med fanatiska och felaktiga klimatanalyser för att kunna driva igenom en planekonomisk utveckling som skulle göra de gammeltrogna kommunisterna gröna av avund.

Afghanistan – revisited

16 februari 2010

Har noterat en trend i diskussionen kring Afghanistan. Journalister som varit på plats – ex Hildebrand i AB och Jens Orback – hänvisar till besök på plats som ett argument för att de vet vad de talar om. I själva verket har de rest runt med den svenska militiären och fått deras bild av situationen. Få har skaffat sig en egen fristående bild av förhållandena. Knappast någon har talat med grupperingarna på den andra sidan.

Även försvarsminister Sten Tolgfors brukar i debatter hänvisa till sina besök i Afghanistan ( läs hos militären ) som ett argument för att han vet vad han talar om. Även om han i sådan lägen är som mest sanctimonius så har han inte mer på fötterna för det.

Jag kommer osökt att tänka på en av de mer famösa svenska journalistiska insatserna. Arne Thorén – om nu någon minns honom – reste i början av Vietnamkriget runt i Vietnam iklädd den amerikanska armens kläder och rapporterade med sin hysteriskt gapiga röst att USA var på väg att vinna kriget. Det kunde han ju se med egna ögon!

Fem år senare hade lusfattiga risbönder kastat ut USAs krigsmaskin!

Vad lär vi oss av det? Att besök på plats – utan egen oberoende undersökning – snarare bidrar till indoktrinering än kunskap om förhållandena.

Det viktiga är att vi klarar ut vilka motiv Sverige har haft för att delta i detta krig. Över tid har argumenten skiftat och idag återstår bara något slags patriotiskt motiv!