Jag har kommit att undra allt mer över hur journalistutbildningen ser ut med avseende på metodkunskap, källkritik och analys. Eller, handlar det bara om drömmar om det stora avslöjandet. När en journalist känner lukten (bildligt menat!) av ett avslöjande far alla metodgrunder och källkritik all världens väg som en stormvind! Fantasien/drömmen om Stora Journalistpriset har lett mången fåkunnig journalist på avvägar!
Både i TV (inte bara de usla kommersiella kanalerna utan också på TV1 och TV2) och i pappersmedia (nätbloggarna kan vi lämna därhän i detta sammanhang, de har ingen seriositet alls och inte ens ambitionen att vara det heller) förekommer vad jag har valt att kalla ”anekdotisk historieskrivning”.
Med det avses att man letar upp ett exempel på individ som stämmer med den tes man vill driva. Den individens berättelse kör man sedan bortom all sans och balans! Hur helheten fungerar är ointressant! Exemplet får illustrera helheten! En ”metod” som aldrig fungerat i seriös forskning men inom journalistiken blivit alltför vanlig!
Det system, reform eller organisation finns inte – hur perfekt den än är – som inte har någon/några som inte passar in eller kommer i kläm på ett eller annat sätt. Även om 95 procent av deltagarna i någon av de nämnda företeelserna är nöjda och/eller gynnas så kan man vara säker på att någon journalist letar upp den individ som inte tillhör denna grupp. I synnerhet ”vänsterjournalissor” är svaga för att leta efter och greppa den enstaka individ som är missnöjd eller missgynnad! Det kan väl vara OK om man beskriver denna som en enstaka missgynnad individ men det gör man inte. Man ger denna individ tolkningsföreträdet som en bild av hela systemet!
Därefter springer man i full fart till närmaste minister och frågar vad de avser att göra åt saken. Tyvärr är dessa i nio fall av tio fega och ger sig in i försvar/förklaringar och ibland till och med lovar ändrad lagstiftning. Det riktiga vore naturligtvis att påpeka/påvisa att systemet/reformen/organisationen fungerar bra för den övervägande majoriteten och att hänvisa till korrekt statistisk och källkritisk analys.
Det är vad jag menar med ANEKDOTISK HISTORIESKRIVNING. Om du börjar leta efter detta i media så kommer du att upptäcka hur oerhört vanligt det är! Sorgligt men sant!
lennart waaras blogg 
Kommentera