lennart waaras blogg

Jag gjorde den 28 mars 2022 en exkursion till några Närke kyrkor inriktad på att studera Närketypiska medeltida romanska västtorn. Det gemensamma med de kyrkor som besöktes är att västtornen är från slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet. Tornen bär i flera fall fortfarande synliga tecken på att de också kunnat fungera som försvarstorn. Men om det i praktiken också varit så vet vi inte. I några fall är västtornen betydligt äldre än själva kyrkan och det enda som finns kvar av den ursprungliga kyrkan från skiftet mellan 1100-tal och 1200-tal. Tornen har tydliga arkitektoniska drag av romansk byggnadskonst. Det var misstanken om en gemensam arkitektur och historia som gav mig idén att besöka de aktuella kyrkorna i en samlad konsekutiv exkursion för att undersöka om hypotesen stämmer och för att samla material för en presentation i ord och bild.

De sju kyrkor som besöktes och som presenteras i ord och bild är:

Gräve kyrka

Mosjö kyrka

Gällersta kyrka

Hardemo kyrka

Edsberga kyrka

Hackvads kyrka

Knista kyrka.

Gräve kyrka.

Av den gamla medeltidskyrkan återstår idag endast det romanska tornet, sannolikt byggt under 1100-talets senare hälft. Tornet är unikt på så sätt att det i våning två innehåller ett kapell. På 1760-talet revs den ursprungliga kyrkan, med undantag för tornet och under åren1762-64 byggdes det nuvarande långhuset och koret.

Mosjö kyrka

Kyrkan byggdes under 1100-talets senare del och 1200-talets början medromansk arkitektur. Västra delen av långhuset och tornet är byggda av sandsten. Kyrkan ligger på den rullstensåsen som skiljde Västra- och Östra Mosjöarna. Dessa sjöar är idag torrlagda. Kyrkan ligger längs den väg som pilgrimer vandrad på vägen till Nidarosdomen i Trondheim. Kyrkan har trots restaureringar under sina 800 år behållit mycket av det romanska grundutseeendet från medeltiden.

Romanska rundbågedrag vid den södra porten liksom i tornfönstret som dessutom bär klara drag av skytteglugg med den djupa och sig utåt vidgande öppningen.

Tornets västport har också en romansk rundbåge portal.

Gällersta kyrka.

 Den något märkliga kyrkobyggnad vi kan se idag innehåller delar av en liten tornlös kyrka från tidigt 1100-tal.  I början av 1200-talet byggdes ett högt och smalt torn av s.k. Närketyp med rundbågiga ljudöppningar i klockvåningen. Tornet fick 1697 en hög spetsig spira som tyvärr på grund av rötskador i kortades 1903. Kyrkan utvidgades 1760 med en korsarm. De medeltida valven revs och fönstren utvidgades till nuvarande storlek.

Hardemo kyrka

Hardemo kyrka ligger i Hardemo socken i Kumla Kommun. Det finns en kyrklig tradition som hävdar att Olav den helige skall ha låtit döpa några hardemobor på platsen. Det är i så fall för varje kristen individ en märklig och intressant historisk händelse. Olav den helige är Nordens första helgon och hans reliker ligger i Nidarosdomen som är ett historiskt gammalt vallfartsmål för pilgrimer. Hardemo kyrkas äldsta del är västtornet som byggdes under 1100-talet medankyrkans långhus invigdes så sent som 1766. Detta är den kyrka där skillnaden i ålder och arkitektonisk utformning är som störst mellan västtornet och kyrkans övriga delar, vilket tydlig syns på bilden nedan. Tydligare kan knappast skillnaderna bli.

Västtornets port visar tydliga tecken på medeltida ursprung (kan vara 1100-tal) med det oerhört vackra och dekorativa smidet som förstärker porten.

Edsberga kyrka

Edsberga kyrka som ligger några kilometer ifrån Riseberga kloster varifrån sannolikt byggmaterial hämtats till Eldsberga kyrka i senare skeden.

Namnet Edsberg kommer av ed vilket är en landtunga mellan två farbara vatten. Kyrkan står på en plats där sjövägar och landvägen en gång långt tillbaka i historien möttes. 

Den murade kyrkan består av ett tvåskeppigt långhus och ett asymmetriskt placerat västttorn. Kyrkan har port både i väster i tornets bottenvåning och i långhusets södra del. Den äldsta kyrkan är byggd under det slutande 1100-talet eller det tidiga 1200-talet. Av de äldsta delarna återstår idag västtornet och delar av långhusets nordmur. Tornet är unikt på så sätt att det i våning två innehåller ett kapell.

Den allra första kyrkan på platsen byggdes sannolikt i slutet av 1000-talet. Bevis för en sådan tidig kyrkobyggnad är en kolonn i sandsten smyckad med ornamentik som fortfarande finns bevarad. Den finns på Örebro läns museum. Pelaren kan ursprungligen komma från ett kapell vid Riseberga som kan ha varit byggt ett århundrade före Riseberga klosters tillkomst. Riseberga kloster och Edsbergs församling har sannolikt redan tidigt haft ett nära samarbete och anknytning till varandra. Sockenprästen var konfessor vid klostret och bodde på Riseberga.

Kyrkans västtorn och västligaste delar är med stor sannolikhet från 1100-talets början. Byggnadsstilen talar för det. Tornet är rakt i sin helhet. Sydporten med sitt medeltida, dekorativa järnsmide är från mitten av 1100-talet. Dörren till sydportalen kan vara hämtad från Riseberga kloster.

Omkring 1650 utvidgades kyrkan genom en tillbyggnad på södra sidan. Byggnadsmaterial hämtades från Riseberga kloster. Kanske hämtades den södra porten från klostret vid det tillfället.

Hackvads kyrka

Den första kyrkan med torn byggdes på 1100-talet. Vid slutet av 1700-talet var kyrkan så förfallen och nedgången att man byggde en ny. En kyrka med bredare långhus med ett tresidigt kor byggdes utanför medeltidskyrkans murar. Det ursprungliga kyrktornet behöll man. Den nya kyrkan invigdes 1782 men förstördes 1902 i en brand som enligt uppgifter började mitt under pågående gudstjänst. Ett fåtal inventarier hann räddas. Den nuvarande kyrkan byggdes åren 1909-1910. Den gamla kyrkans murar återanvändes och byggdes på medtegel vilket syns tydligt. Också i detta fall kan man se den betydande arkitektoniska skillnaden mellan tornet och den senare uppförda kyrkan.

Tornet har en missklädsam, som jag ser saken, kopparklädd huv som kröns med förgyllt kors på kula. Ser närmast ut som en ölbryggarpanna.

Västportalen har inte många drag kvar från tornets 1100-tal. Porten har förändrats och byggts om i enlighet med senare byggstilar. Inte särskilt intressant eller ens vackert som jag ser det.

Kyrkan är trots blandningen av arkitekturstilar eller möjligen på grund därav pampig med ett högt läge i landskapet. En imponerande landsortskyrka på Närkeslätten.

Knista kyrka.

Kyrkans äldsta delar tornet och långhuset kan bedömas härstamma från det slutande 1100-talet. Koret breddades under perioden från 1300-tal till 1500-tal. Kyrkan formades då till en traditionell salkyrka. Tornet är unikt på så sätt att det i våning två innehåller ett kapell.

Som kyrkan ser ut idag består den av ett rektangulärt långhus med ett bredare, tresidigt kor i öster. Vid långhusets västra kortsida finns kyrktornet. Långhus, sakristia, kor och förrådsbyggnad har sadeltak som är klädda med kopparplåt.

Den gamla romanska sydporten är igenmurad men den romanska portalen med tympanon med tyvärr otydbara figurer finns kvar.

Lennart Waara

Våtsjön den 28 mars anno 2022.

Denna artikel ingår omskrivna som några kapitel i boken med samma namn. Boken kan köpas direkt av mig eller på Surahammars bibliotek och i Stenhuset. Boken kostar 60 kr och är publicerad i september 2023.

Sura socken

De äldsta skriftliga beläggen för Sura socken är från år 1303 då socknen benämns Surum som kommer från namnet på kyrkbyn senare uppdelad i Västsura och Östsura. Namnet innehåller sur syftande på de båda sjöarna Västersjön och Östersjön med sanka stränder. Att Sura 1303 nämns som socken innebär att det redan då fanns en kyrka eftersom bildandet av en socken förutsätter en kyrka. I ett annat skriftligt belägg från 1414 nämns ”sura socken och kyrkby”. År 1499 nämns Sura skriftligt som ”Ecclesia Swra”.

Kyrka på kyrka på hednatempel?

I muntliga traditioner som nedtecknats omtalas att det under tidig medeltid funnits en s.k. ”offerkyrka” i Sura. Med det menas en kyrka som befolkningen besökte för att skänka olika typer av offer (penningar eller andra gåvor) för att slippa sjukdomar eller för god skördeväxt. Belägg för det finns i kyrkans räkenskaper från 1600-talet under inkomster där ”offer” nämns. Enligt en artikel av Herman Hofberg från 1879 har kyrkan haft denna funktion in på 1800-talet. Kyrkogården var tidigare kringbyggd av timrade kyrkobalkar med överbyggda portar. På den västra sidan vid landsvägen på åsen skall det ha funnits ett inbyggt träskjul i vilket ett offeraltare fanns. Människor vallfärdade hit för att offra men de bröt också loss bitar från kyrkans spånbeklädnad eftersom dessa avsågs hälsobringande. För att stoppa ”vidskepelsen” med offrandet och ”vandaliseringen” av kyrkan revs träbalkarna och den stenmur byggdes som än idag finns på plats. På en inskription anges att stenmuren uppfördes 1824. Olof Grau skriver i ”Beskrifning öfwer Västmanland” tryckt 1754 att offrandet avtagit och av hans teckningar i boken framgår att de timrade kyrkobalkarna, knuttimrade kyrkogårdsinhägnader, då fortfarande fanns kvar. På teckningen nedan kan man se dessa inhägnader.

Enligt en annan muntlig tradition som nedtecknats av Olof Grau i a.a. skall den gamla, 1300-tals, kyrkan vara byggd på en gammal förkristen kultplats. Olof Grau skriver ”Uti Hedna tiden har på detta rummet det Kyrkan nu står, warit et blot- eller afguda hus”.

Frågan om Suras nu nedbrunna träkyrka från 1669 har haft föregångare på platsen måste således besvaras således ett ja. Den gamla 1600-talskyrkan i trä har haft en tidigare kristen kyrkan från år 1300 som i sin tur sannolikt haft en offerplats med hednisk inriktning.

Hur såg Sura gamla träkyrka från 1669 ut?

Så här såg Sura gamla träkyrka ut när fornforskaren Olof Grau under 1700-talet reste runt i Västmanland och tecknade ned vad han såg. Bilden är hämtad från hans ”Beskrifning öfwer Västmanland” tryckt 1754. Boken trycktes igen 1904 och finns att köpa antikvariskt.

Sura gamla kyrka på ett träsnitt från 1865 av J.F. Meyer.

Sura gamla kyrka under 1900-talet.

.

Några tidiga fotografier visar hur kyrkan såg i början av 1900-talet.

Den nedbrända kyrkan och dagens minnesplats.

Den gamla träkyrkan brann 1998 i en anlagd mordbrand.

Det som blev kvar var grunden och sakristian som man lyckades rädda och restaurera. Den delen finns kvar och i fint skick idag.

Föregångaren till 1669-års kyrka.

Den kyrka som brann och som syns på fotografierna var byggd 1669 -71. Men på platsen hade det stått minst en äldre kyrka kanske till och med två.

Vid arkeologiska utgrävningar, i detalj redovisade i skrifter av Kristina Jonsson, hittade man spåren efter en tidigare träkyrka uppförd under 1300-talet. Den gamla träkyrkan från 1300-talet var liten med ett långhus och en litet smalare rakt kor i öster.

Idag kan man se resterna av den gamla stenmuren i gräsmattan

Bilden visar entréstenen till den gamla 1300-talskyrkan.

Entréstenen från 1300-talskyrkna i resterna av den gamla kyrkgrunden

Det kan ha funnits en ännu äldre kyrka under 1300-talskyrkan som förstörts av anläggningsarbete och gravgrävningar under medeltiden.

Utgrävningar av den gamla kyrkan efter branden.

I augusti 1998 förstördes kyrkan i en anlagd brand. Efter borttagandet av vägg- och golvrester fanns bara den brandskadade sakristian kvar. Kyrkobyggnaden dokumenterades efter branden. Under sommaren och hösten 2001 och våren 2002 genomfördes en noggrann arkeologisk undersökning med en förstudie och en slutundersökning av platsen.

Utgrävningar av resterna av den nedbrunna kyrkan och 1300-talskyrkan genomfördes. Gravar och skelett undersöktes osteologiskt liksom övriga fynd i form av en kniv, klädesdelar, mynt och smycken.

Gravar och den äldsta kyrkan ligger i en ost-syd-ostlig riktning. Riktningen avviker från den entydigt östvästliga riktningen som visar på kristet inflytande. Avvikelsen på 10 grader från den östvästliga axeln sammanhänger sannolikt med den magnetiska nordpolens läge vid sekelskiftet 1300.

Skelettfynden.

Vid de arkeologiska undersökningarna fann man drygt sextio skelett varav cirka 20 från medeltiden. Med kol-14 dateringar har man kunnat visa att flera gravar är så gamla som vikingatid, 900–1100-tal.

Det innebär att gravarna är från en tid som föregår den första kyrkan. Tyder dessa gravar från vikingatid på kristen eller asa-tro? Den öst-västliga gravläggningen antyder att de skett under kristet inflytande och i varje fall en kristet påverkad kultur. Det är inget slutligt bevis men en tydlig antydan om kristna influenser hos den tidiga befolkningen i Sura.

Det kan antyda att Sura hade en befolkning som kristnades tidigt. Man kan också dra slutsatsen att kristnandet var en process som pågick parallellt på olika plaster i Svea rike medan andra delar av riket fortfarande dominerades av asa-tron. Kristnandet var inte en domino-effekt från kristna centra i söder eller i öster.

Skelettet daterat till 650 – 900 e.kr.

Den osteologiska undersökningen av skeletten i gravarna från gamla Sura kyrka visade sammanfattningsvis att de som begravts här ha levt ett relativt stillsamt liv, avsaknad av traumaskador, men präglat av hårt arbete, nedslitna tänder som använts för arbete samt kraftiga ledskador/förslitningar och periodvis också sannolik brist på näringsriktig föda.

Övriga fynd från den arkeologiska undersökningen.

Bland fynden fanns i 1700-talsgravarna i bl.a den Soldanska gravkammaren klädespersedlar samt under hela kyrkoytan, knappar, bältessöljor, bokspänne, gångjärn, påsyningsbeslag, en kniv samt totalt ett 80-tal mynt/brakteater samt några smycken.

Vi utgrävningarna hittade man en pärla överdragen med guld med typiskt vikingatida utformning. Den anses som utgrävningarnas mest spännande fynd. Man hittade också mynt, 16 s.k. brakteater från perioden 1222–1460.

Sammanfattning

Människor ar begravts på platsen från minst 900-talet och framåt.

Det har funnits en kristen träkyrka från tidigt 1300-tal och socknen är belagd från 1303. De äldsta gravarna visar en tidig för denna landsdel kristen organisation.

Med läget i änden av en åsrygg kan det ha varit en plats som hyst ett nu okänt historiskt hedniskt gravfält. Det kan ha legat där kyrkan är belägen eller på annan närliggande plats. En sannolikt hednisk offerplats nämns i de nedtecknade muntliga källorna.

Källor för text och bilder:

Jonsson, Kristina, Red., En tusenårig historia. Kyrkor och gravar vid Sura gamla kyrka från vikingatid till 1700-tal. Örebro 2003

Jonsson, Kristina / Nordström, Annika, En tidigkristen gravplats och en medeltida kyrklämning. Gravar och kyrkor i Sura 900 – 1800. Arkeologisk för- och slutundersökning. RAÄ 140:1-3. Västmanlands läns museum Rapport A 2003: A16

Bilder hämtade från internet och från Wikipedia förutom egna fotografier.

Tångeråsa kyrka är en av Sveriges bäst bevarade medeltida timmerkyrkor och en av de äldsta träkyrkorna i världen. I Sverige finns bara två äldre medeltida träkyrkor. 

Kyrkans äldsta del är koret som uppfördes i slutet av 1290-talet. Långhuset tillkom på 1340-talet. I sin nuvarande form består träkyrkan av långhus med långt kor i öster och ett litet vapenhus i väster. Visas på de två övre bilderna.

Alla byggnadsdelar har sadeltak som är täckta med spån. Ytterväggarna är täckta av tjärad spån. Tre olika spån visas här. Sannolikt olika gårdar som tillverkat soånen samt att de kan hänföra sig till olika byggnadsepoker.

De äldsta delarna har spån och grundtimmer från 1290-talet. Dessa finns i detta NO-hörn av koret.

En arkitektoniskt vacker klockstapel av trä byggd 1659 med elektrisk klockringning från 1971. I klockstapeln hänger en av Närkes största medeltida kyrkklockor (gjuten någon gång mellan 1480 och 1495) och tilldelad kyrkan på befallning av biskop Kort Rogge. I stapeln hänger även en mindre klocka. Enligt en inskription på klockan är den gjuten 1703.

Detta är sannolikt den gamla offerkällan vid Tångeråsa kyrka som omtalas i äldre skrifter.

I anteckningar efter prästen Andreas Hedenius från det slutande 1600-talet finns uppgifter om en offerkälla öster om kyrkan vid en stor sten. I katolsk tid skall man ha offrat penningar i källan när någon var sjuk för att sedan dricka av vattnet. I hans barndom lär det ha funnits mynt i källan. Fornforskaren Herman Hofberg skriver 1868 om källan; ”ungefär 100 famnar öster från kyrkogårdsmuren ligger en stor jordfast sten vid vars for uppväller en källa, som fordom varit en beryktad offerkälla. Den kalls i gamla handlingar Sanctae Mariae och lärer under medeltiden varit vida i rop”.

Kils kyrka är sockenkyrka för Kils socken.

Den för socknen stora kyrkan är magnifik där den ligger upphöjd på en kulle väl synlig från alla håll.

Kyrkans tvärskeppsarmar (delvis synliga på bilden mot koret) är kvar från den kyrka som påbörjades under 1100-talet efter förebild av kyrkan i Vreta kloster. Tvärskeppet och koret var försedda med absider. Långhuset, som på utsidan pryds av Iisener och rundbågsfris (se översta bilden) byggdes till under 1200-talets senare del samtidigt som koret förlängdes och försågs med kalkmålningar. Åren 1779- 1780 byggdes kyrkan om i grunden. Den västra delen av korett blev treskeppigt. Den östra delen blev till sakristia. Samtidigt byggdes västtornet medan tornspriran kom till år 1909. 

Kils kyrka är en av Närkes största medeltidskyrkor och har eventuellt varit en pilgrimskyrka. 

Rester av valv samt kalkmålningar i det ursprungliga koret, finns nu synliga på sakristians vind. Eftersom sonen inte var med klättrade jag bara halvvägs upp i tornet. Mörkt, branta trappor och ensam är riskabelt.

Kyrkans ursprungliga västportal, fungerar numera som ingång till långhuset från tornets bottenvåning .

Den Helige Olof snidat i trä och polykromerat. Bilden har troligen stått i ett hel­gonskåp. Polykromi är välbevarad: röd mantel, grön underdräkt, vit alba. Sent 1300-tal. Bilden stod före 1780 på altaret i den äldre sakristian.

Helgonskåp med apostel (Petrus?) eller hel­gon (den Helige Julianus?). 1300-tal.

Huvudbaner över Johan Löfling, död 1666. Huvudbaneret är det strax till vänster om mittbaneret.

Anvapen för Johan Löfling.

Huvudbaner över Gustav Anrep  d.y. död 1700

Källor : 

KYRKOR I ÖREBRO HÄRAD. KONSTHISTORISKT INVENTARIUM AV

ERIK LUNDBERG, STELLAN MÖRNER OCH
BERTIL WALDEN 

Stockholm 1949

samt

Kyrkor i Närke 

NÄRKE BAND I:6 

Av ANN CATHERINE BONNIER och MARIAN ULLÉN 

Stockholm 1972