Det här är uppenbarligen inte Lena kyrka utan Salsta slott i Uppland. Varför börja en beskrivning i ord o bild av Lena kyrka med två bilder på Salsta slott. Jag kommer till det men först en beskrivning av Salsta slott och ätten Bielke som förklarar valet av introduktion till Lena kyrka.
Salsta slott är ett barockslott som ligger i Lena socken cirka 2,5 mil norr om Uppsala. Slottet ägs och förvaltas numera av Statens fastighetsverk och är sedan 1993 förklarat byggnadsminne.
Den tidigaste kända bosättningen i Salsta är en befäst gård från tidig medeltid och den första kända ägaren var Karl Gregorson. Salsta var ett av de stora medeltida frälsegodsen. Ätten Oxenstierna ägde slottet och från 1500-talets mitt ägdes det av ätten Bielke. Riksrådet Nils Bielke uppförde ett renässansslott 1613 på udden i dåvarande Salstasjön. Det slottet revs av sonson Nils Bielke d.y. som byggde det nuvarande barockslottet 1672–1678. Renässansslottet finns beskrivet och avritat i Eric Dahlbergs Svecia antiqua et hodierna (1670) som ett renässansslott i den äldre vasatidens stil. Boken Svecia antiqua et hodierna har jag i mitt bibliotek i en enklare folkupplaga och i ett senare omtryck av originalversionen. En fantastisk bok för den som är intresserad av hur 1600-talets slott och herresäten tedde sig.
Fältmarskalken och diplomaten Nils Bielke (1644–1716) var en av den svenska stormaktstidens mest lysande svenskar. Han maka var grevinnan Eva Horn av Björneborg (1663–1749). Båda dog på Salsta slott och ligger begravda i det Bielkeska koret eller Salsta koret i Lena kyrka. Framförallt Eva Horn har skänkt viktiga inventarier till kyrkan. Vi återkommer till dem längre fram i texten. Se där anledningen till att börja en beskrivning av Lena kyrka med Salsta slott och ätten Bielke.
”Denna kyrka är en bland de vackraste kyrkor på landet”. Det uttalandet fällde Gustav III när han som prins 1768 besökte Lena kyrka. Kyrkan är vacker och den smäckra byggnaden är belägen på ett krön på södra delen av en mäktig åsrygg (som har ett stort antal bronsålders- och järnålders gravfält) över de dalar där Fyrisån och Vendelån möts.
I sin nuvarande form består kyrkan av ett långhus med smalare rakt avslutat kor i öster och en sakristia norr om koret. Vid långhusets västra kortsida finns ett kyrktorn. Öster om koret finns ett vidbyggt femsidigt gravkor uppfört 1717 där medlemmar av ätten Bielke ligger begravna.
Kyrkan uppfördes i sin helhet omkring år 1300. De första skriftliga källorna är från 1303. Kalkmålningarna är från slutet av 1400-talet och början av 1500-talet.
interiör
Interiören i Lena kyrka sedd från orgelläktaren. Kalkmålningarna framträder fint. Liksom koret med de ursprungliga riktiga östra fönstren nu murade som blindfönster. Förklaringen till detta är tillbyggnaden av det östliga gravkoret. Bakom östra väggen ligger nämligen det Bielkeska gravkoret. Ingång till det Bielkeska gravkoret sker genom ett draperi bakom altartavlan. Efter en restaurering av kyrkan 1904 togs kalkmålningarna fram och så mycket som möjligt av kyrkans medeltida utseende återställdes. Predikstolen i sober barockstil donerades till kyrkan av Eva Bielke 1752. Altartavlan och dopfunten återkommer vi till.
Kalkmålningar
Kryssvalvens dekorationer med långskaftade blad som målats växande ut från valvens ribbor och de kedjeliknande motiv som delar valvkuporna visar att det är den s.k. Tierpgruppen som svarat för kalkmålningarna. Gruppen arbetade i Uppland från mitten av 1400-talet och mot dess slut.
Två av väggmotiven mer i detalj. Tyvärr har kalkmålningarna drabbats av flera missöden och felbeslut. De överkalkades – som i så många kyrkor – på 1700-talet. Tragik nummer 1. I samband med restaureringen av kyrkan 1904 framtogs målningarna svårt skadade. En konstnär A. Eldh ”friskade upp” målningarna genom övermålning, kompletterade och målade nytt efter eget huvud. Tragik nummer 2! Vid en senare restaurering 1960–61 avlägsnades de mest störande över- och ny målningarna. Slutresultatet är bra och kalkmålningarna som vi ser dem idag är vackra. Tyvärr kan vi inte få någon säker och pålitlig bild av de ursprungliga målningarna utseende. Tragik nummer 3.
Lena kyrka
Altarskåpet – här helt öppet – blev färdigt 1491 enligt en text på krönlisten. Det fantastiska med altarskåpet är att det är tillverkat av en känd snickare och altarskåpstillverkare i Enköping vid namn Lars Germundsson. I mitten av altarskåpet har vi Anna själv tredje med Maria och Jesusbarnet i knät. Notera användningen av de ovanliga accentfärgerna rött och grönt i altarskåpet.
Lena kyrka
Dopfunten är i sandsten och tillverkad vid 1500-talets början och smyckad med minuskler runt kanten samt med stjärn- och flätornament. Dopfunten är åttasidig.
Lena kyrka
Ett i trä snidat dopställ också skänkt av Eva Bielke till kyrkan år 1754. Dopstället är snidat i rokokostil. CGB på dopstället står för C.G. Bielke Evas far och är ett minne av honom.
Lena kyrka
Intressant variant på runsten. Väldigt många runstenar har varit inmurade i kyrkväggar, några är det fortfarande med runskriften vänd utåt. Andra runstenar har funnits i kyrkogårdsmurar eller som entréstenar till vapenhuset. Här är en runsten inmurad i väggens fundament men har frilagts så att vi kan se den. Mycket ovanligt. Sonen och jag diskuterar ofta hur många oupptäckta runstenar kristna eller asatroende som finns inmurade i kyrkoväggar i Upplands alla medeltidskyrkor. Totalt finns ca 1300 kända runstenar i Uppland. Det kanske finns så många som flera hundra okända runstenar i kyrkväggarna. Runstenar som var kristna med kors murades sannolikt in för att i det kristnade Svea rike helga den nyuppförda kyrkan. Asa-runstenar kan man tänkas sig murades in för att dölja att det fortfarande vid 1000-talets slut och sannolikt en bra bit in på 1200-talet (och kanske ännu senare) fanns en stark asa-troende tradition levande på landsbygden. Hur som helst det kan finns många mästerverk inmurade som aldrig kommer att få vetskap om eller se! Fascinerande tanke!
Då var det dags att lämna kyrkorummet och klättra upp i kyrktornet.
Lena kyrka
Stora kyrkklockan är liksom den lilla kyrkklockan skänkta under 1600-talet av Banér och Bielke. De är senare omgjutna ett par gånger.
Lena kyrka
Vy in över takkonstruktionen i trä mellan yttertak och de inre tegelvalven.
Beskrivningen av Lena kyrka i Uppland avslutas med några runstenar.
Lena kyrka
Runsten nr 1028 i Uppland.
Det ovanliga med stenen är att den är av ljusgrå kalksten. Budskapet är kristligt kärvt så det osar svavel om det! Inte mycket förlåtelse och kärlek där! Så uppfattades kristendom uppenbarligen vid införandet på 1000-talet och under perioden därefter.
Translitterering av runraden:
… asbiurn · (a)uk i[n]-… … …–[k](u)r(u)… …—…na-… …anti kuþ suiki · þa iR h[a] sui[k]u
Normalisering
… Ásbjôrn ok … … … … …[l]andi(?). Guð sviki þá, er hann sviku.
Översättning
… Åsbjörn och …-land(?). Gud svike dem, som sveko honom.
Lena kyrka
Runsten nr 1026 i Uppland. Stod nyligen söder om kyrkogårdsmuren. Länsstyrelsen har nu denna liksom nr 1027 nu liggande under pressening. För arbete med att förtydliga – rödmåla – texten får vi hoppas. Runstenen har långt tidigare varit inmurad i den då inre kyrkogårdsmuren. Denna sten och runsten 1027 är sannolikt ristade av samme runmästare.
Translitterering av runraden:
brantr ‘ uk ‘ sihuiþr ‘ litu ‘ risa ‘ stin ‘ at ‘ munta ‘ broþur
Normalisering till fornvästnordiska:
Brandr ok Sigviðr létu reisa stein at Munda, bróður.
Översättning till nusvenska
Brand och Sigvid läto resa stenen efter Munde, (sin) broder.
Lena kyrka
Runsten nr 1027 i Uppland. Den hittades under kyrkgolvet i samband med arbete vid mitten av 1800-talet. Arbetarna hade uppenbarligen slagit sönder sten som nu inte är komplett. Den stod nyligen liksom 1026 söder om kyrkogårdsmuren. Ligger nu under presenning. För arbete anta vi?
Translitterering av runraden:
…[(n) ‘] uk ‘ ihul ‘ uk ‘ gisl ‘ uitr ‘ li… …
Normalisering till fornvästnordiska:
… ok Ígull ok Gísl, Eyndr(?) lé[tu] …
Översättning till nusvenska:
… och Igul och Gisl och Önd (?) läto …
Så var denna fantastiska historiska exkursion till Salsta slott och Lena kyrka över. En underbart lärorik dag för oss båda. Hoppas att du som läsare får del av den fascination vi upplevde.
Källor:
Eric Dahlberg, Svecia Antiqua et hodierna.
Rune Norberg, Lena kyrka, Katrineholm 1984
Wikipedia
Upplands runinskrifter del 1- 4 (SRI band 6, 1940-1943)
Bilder: Gustaf och Lennart Waara
Bilden färgförstärkt i datorn.
Bilden färgförstärkt i datorn.
lennart waaras blogg 