MIGRANTERNA ÄR HUVUDPROBLEMET I SJUKVÅRDEN INTE LÖSNINGEN

30 juli 2022

Migranterna är problemet med och i sjukvården inte lösningen, som främst vänsterfolk och socialdemokrater, tror baserat på selektivt utnyttjad statistisk av anställda i sjukvårdssektorn. De driver en propagandistisk tes bortom intellektuell sans och balans.

De socialistiska propagandisterna i S m.fl. utgår till att börja med ifrån utbudssidan. I inget annat ekonomiskt eller produktionsmässigt sammanhang analyser man sektorns/produktionsenhetens utbud först och därefter marknadens (i vid mening) efterfrågan. Så fungerade den som en naturlig följd kollapsade kommunistiska planekonomin. En centralkommitté beslutade vad som skulle produceras nästa år. Det som producerades var vad folket fick hålla till godo med. ”Take it or leave it”. Det planekonomin (som är att likna med dagens offentligt producerade sjukvård) producerade var ”nubb när det behövdes spik”. En Trabantbil (”Trabi”) med 15 års väntetid när folket ville ha BMW. Det sistnämna blev tydligt när gamla DDR (Tyska Demokratiska Republiken, sossarnas kära föredöme) rasade samman, imploderade, under tyngden av den egna orimligheten. Det såg jag på nära håll i Östtyskland (DDR) åren efter murens fall. Folket köpte begagnade BMW och körde ihjäl sig eftersom de inte var vana vid att hantera en potent bil.

Denna utvikning har sin plats. Det är nämligen så här den svenska offentliga sjukvården produceras. Det är offentlig planekonomi i sin prydno. Nåja, i sin katastrofala ineffektivitet. Mer skattepengar krävs löpande, inkompetenta, lågkognitiva och icke fungerande personer anställs och det som kommer ut är ”less bang for the buck”. Mindre produktion för varje skattekrona och anställd som sätts in. 

Tänk er tillverkaren av Volvobilar. Tänk om det skulle börja med att analysera och maximera det möjliga produktionsutbudet och tillverka för lager oavsett efterfrågan. Företaget skulle snabbt få problem med lönsamhet och överlevnad. Nej, idag utgår företaget ifrån efterfrågan på Volvobilar till den grad att bilen tillverkas först efter att din beställning och dina specifikationer föreligger. Så fungerar lönsamma och livskraftiga företag idag men inte den offentliga sjukvården.

Så borde också analysen av sjukvården göras om den var intellektuellt hederlig och ekonomiskt kunnig.

Socialdemokrater och deras socialistiska svans i C, MP och V skyller ökande efterfrågan på hälso- och sjukvård på att befolkningen blir äldre. Det är sant men inte huvudproblemet med sjukvårdens efterfrågeproblem.

Huvudproblemet, par preference, är de närmare två miljonerna muslimska migranterna och deras avkommor från Mellanöstern och Afrika.

De efterfrågar sjukvård och tandvård i högre grad än etniska svenskar. Gruppen muslimska migranter från Mellanöstern och Afrika har som grupp en överefterfrågan på sjukvård i förhållande till deras relativa andel av befolkningen. Det kan ha flera förklaringar: Ovana vid fri sjukvård, man söker den för minsta myggbett. Ovana från hemländerna av att hantera fria offentliga nyttigheter. Sämre fysisk status generellt än etniska svenskar. Socialsekreterare, migrationsspecialiserade advokater och andra migrantprotagonister ”upplyser” gruppen vilka rättigheter och nyttigheter de har ”rätt till”, trots att de inte bidragit med en enda krona i skatteintäkter. Eftersom de inte arbetar och betalar skatt upplever de aldrig kostnadssidan av offentliga tjänster, som ses som fria nyttigheter. En del som intervjuats tror att det är FN som betalar. Allt som är gratis överutnyttjas grupper som har en lägre grad av civilisatorisk uppfostran i kombination med lägre kognitiva förmågor och inte ser/förstår kostnadssidan.

Ett specifikt exempel.

Ett riksdagsbeslut från år 2013 är visar problemet. ”Sjuklövern” med undantag för Sverigedemokraterna röstade för ett genomförande av Socialutskottets betänkande 2012/13:SOU 20 med titeln ”Hälso- och sjukvård till personer som vistas i Sverige utan tillstånd”. En illustrativt ohemul tolkning av tramsfrasen ”allas lika värde”. I praktiken innebär tolkningen att den etniske svensken är mindre värd, som tvingas betala med skatter men trängs undan av nämnda gruppers överefterfrågan med långa väntetider för vård som konsekvens.

Det riksdagsbeslutet startade en rullning av skattebetalarnas pengar utom kontroll. SvD konstaterar i en artikel: ”Kostnaderna för vård till personer som vistas i landet utan tillstånd har ökat kraftigt i takt med att gruppen växt – och väntas stiga ytterligare kommande år”.

Antalet som lever illegalt i Sverige har ökat år för år. Sanningen är att ingen vet idag hur många som vistas illegalt i Sverige men som ändock kan utnyttja skattefinansierade förmåner. Uppskattningar landar på över 100 000.

Vad gäller sjukvård innebär regelverket från juli 2013, enligt nämnda riksdagsbeslut, att papperslösas rätt till vård lagstiftats. Det betyder att personer som håller sig undan verkställandet av utvisnings- eller avvisningsbeslut (”gömda”, dvs korrekt uttryckt illegala) eller personer som vistas i landet utan att ha ansökt om tillstånd för detta (”papperslösa” märkligt namn, illegala är korrektare) har laglig rätt till subventionerad vård i samma utsträckning som asylsökande som befinner sig i Sverige. 

Papperslösa barn (personer som inte fyllt 18 år) ges rätt till gratis:

  • Fullständig vård
  • Regelbunden fullständig tandvård
  • Läkemedel

Gömda och papperslösa vuxna ges rätt till:

  • Akut vård och behandling
  • Vård som kan motverka ett mer allvarligt sjukdomstillstånd.
  • Mödrahälsovård
  • Preventivmedelsrådgivning och vård vid abort
  • Hälsoundersökning (om den enskilde in redan har fått det)
  • Tandvård som inte kan vänta
  • Läkemedel som omfattas av lagen om läkemedelsförmåner
  • Smittskyddsinsatser

Det förtjänar nämnas att landsting redan innan beslutet trädde i kraft hade möjlighet att erbjuda vård upp till samma nivå som gäller för bosatta inom landstinget.

Sedan juli 2013 har papperslösa (dvs illegala) barn dessutom rätt att gå i skolan. 

Så ser problemet ut om man gör analysen av sjukvården intellektuellt korrekt. De muslimska migranterna från Mellanöstern och Afrika har skapat en gigantisk överefterfrågan på hälso-, och sjukvård samt tandvård. Det har medfört kostnadsexplosion, undanträngningseffekter för etniska svenskar (tydligt under den s.k. pandemin då migrantgrupperna upptog stora delar av akutvården) och ett problem med bemanningen (utbudet). Grundproblemet löses endast och enklast genom att utvisa de muslimska migranterna inte genom att anställa lågkognitiva, lågkompetenta och icke fungerande afrikaner och araber i sjukvården. Sjukvården har nu fått patienter (i synnerhet äldre etniska svenskar) som regelmässigt inte förstår vad dessa personalgrupper säger, ty även för enkla arbetsinsatser måste man behärska det svenska språket. Anställning av dessa grupper har omvittnat skapat ökande krav på arbetsinsatser från den normala svenska personalen för att täcka upp migrantgruppernas bristande kompetens och arbetsinsatser. 

Slutsatsen är således att de muslimska migranterna från Mellanöstern och Afrika är ett dubbelt problem, de har skapat en strukturell  överefterfrågan på hälso- och sjukvård som sedan skall lösas med ett utbud av nyanställda muslimska migranter som inte klarar av arbetet i sjukvården på grund av låg kompetens och låga kognitiva förmågor.

MUNKTORP, SANKT DAVID OCH DAVIDSKYRKAN FRÅN ÅR 1155

26 juli 2022

En längre text om Munktorp, Munktorps kyrka, Västmanlands apostel Sankt David och Davidskyrkan. Texten är initierad av en kyrkohistorisk exkursion som Britt och jag gjorde.

Munktorps socken – en medeltida socken i Snevringe härad i folklandet Västmanland.

Munktorps socken i Västmanland har en medeltida historia och ursprung. Socknen ingick i äldre tider i Snevringe härad men är sedan 1971 infogad i Köpings kommun.

Socknen har tillhört Snevringe härads (häradet var i Svea rike en del av folklandet Västmanland) fögderi, tingslag och domsaga. De indelta soldaterna tillhörde Västmanlands regemente, Strömsholms kompani.

Vid en kommunreform år 1862 fördes socknens ansvar för kyrkliga frågor till Munktorps församling och borgerliga frågor till Munktorps landskommun. Landskommunen slogs 1952 samman med Odensvi landskommun som 1971 infogades i Köpings kommun. 

Munktorps socken är mycket rik på fornlämningar

Från bronsåldern finns ett flertal gravar av rösetyp, skärvstenshögar samt skålgropar. Inom socknen finns tio hällristningar. Järnåldern syns i form av cirka 50 gravfält samt fem fornborgar. Vi återkommer med en text om dessa när det fotografiska arbetet är utfört.

Namnet Munktorp

Munktorps socken, Munkkathom nämns år 1313.  Sockennamnet har från början sannolikt avsett den gamla kyrkbyn och klostret. Namnet Torp betyder ursprungligen inhägnad. Förleden Munk- har tillfogats för att skilja namnet från det närbelägna sörmländska sockennamnet Torpa. Munk antyder en förekomst av munkar och kloster i socknen.  Västmanlands apostel Sankt David är historiskt knuten till Munktorps kyrka, med den ursprungliga Davidskyrkan och grundaren av munkklostret, som också̊ hyst hans grav och relikskrin, senare under 1400-talet flyttat till Västerås domkyrka. Tätorten har vuxit upp kring kyrkan och kyrkans kringliggande bebyggelse. 

Sankt David.

Sankt David av Munktorp var en engelsk cluniacensermunk (från grundarorten Cluny, ofta kallade ”svartbröder”, en monastisk munkorden som ingår i Benediktinerorden) som begav sig till Sverige och enligt annalerna sändes ut av Sankt Sigfrid tillsammans med Sankt Eskil och Sankt Botvid för att kristna mälarlandskapen. 

Bild av sankt David på dopfunten i kyrkan. Dopfunten av brons är tillverkad i Lübeck cirka år 1360 dvs från den ”påwiske tiden”. Bilden hämtad från Wikipedia.

Av Sigfrid sändes David till ”Snävringe kyrka” (Snevringe härad). De medeltida kalendarierna pekar tydligt ut honom som präst i Munktorp och Munktorps kyrka anges som hans gravplats. I närheten av Munktorp finns Sankt Davids källa, vilken kan vara platsen för Davids dopverksamhet. Hans festdag är den 25 juni.  Det är oklart exakt när David skall ha levat, men hans dödsdag anges till 1182.

Antagandet och uppgiften att David skall ha varit Västerås förste biskop har ifrågasatts eftersom uppgifterna kommer från Nils Rabenius som samlade historiska dokument men också misstänkts för att ha förfalskat några historiska dokument. Huruvida uppgiften om Sankt David som Västmanlands första biskop är sann eller falsk kan, såvitt jag kan bedöma, helt enkelt inte säkert avgöras. Ryktet om Sankt David var dock i äldre tider så folkligt förankrat att biskop Birger Månsson 1463 begärde att få överföra hans ben till Västerås domkyrka, som saknade reliker av en helig man. En uppgift från 1542 säger att hans kranium och en arm har förflyttats från Munktorp. På en 1510 uppsatt bildsten bär Sankt David abbotens ämbetsdräkt, med abbotstav i ena handen och bok i den andra och anges vara abbot för ett cluniacenserkloster. På huvudet bär han ofta en biretta. Uppgiften hos Grau (se nedan) att Vatikanen önskat köpa reliker av Sankt David behöver inte stå i motsättning till att reliker fördes till Västerås. Andra Davids skelettben kan ha sålts till Vatikanen. Det var ett mycket vanligt förfarande. Den Heliga Birgittas ben har spritts i olika relikskrin varav de flesta är förkomna. De som förvaras i Vadstena Birgitta kyrka är endast några få ben.

Kyrkorna i Munktorp (Västmanland) och Tensta (Uppland) är helgade åt Sankt David. I Munktorps kyrka är han avbildad på dopfunten från 1300-talet, se bild ovan.

Munktorps kyrka tecknad av Olov Grau cirka 1750.

Davidskyrkan

Den lilla ursprungliga Davidskyrkan med ett ovanligt ursprungligt östtorn över koret.

Davidskyrkan interiört. Idag med koret i väster men var ursprungligen som brukligt är placerat i öster. År 1986 flyttades den lilla Davidskyrkans kor till väster av praktiska skäl.

Egentligen består Munktorps kyrka idag av två sammanbyggda kyrkor. Ursprungskyrkan var som framgår av bilden en östtornskyrka bestående av ett litet långhus och torn ovanför koret Den ursprungliga kyrkan kallas Davidskyrkan och uppfördes enligt äldre uppgifter omkring år 1055. Kyrkans upphovsman är ”Västmanlands apostel“, den engelske botten David som sannolikt avled 1082. Munkarna i det kloster han grundade blev kvar i Munktorp som blev Västmanlands kyrkliga centrum. I närheten av kyrkan finns Sankt Davids källa där Sankt David enligt traditionen förrättade kristna dop. Kvarlevorna av David lades i ett skrin som begravdes i den lilla ursprungliga kyrkan. Någon gång under 1400-talet flyttades relikerna, som redan nämnts, till Västerås domkyrka.

En annan teori (typisk för dagens ohistoriska teoretiserande och historielösa spekulerande trots uppgifter i annalerna) om Davidskyrkans tillkomst är att den varit en förhall som tidigt byggdes framför kyrkans huvudingång. Vid en inventering av vinden kunde inga tydliga spår identifieras för att tydliggöra historiken kring Davidskyrkan. Taklaget är ombyggt och delarna omflyttade men de äldsta delarna uppskattas vara senmedeltida, eventuellt 1500-tal. Den ombyggnaden av taklaget efter 400 år bevisar ingenting om ursprunget.  Det finns inga uppgifter i äldre annaler som stödjer en sådan teori

Munktorps kyrka idag

Munktorps stora och pampiga kyrka sedd från sydöst. 

Munktorps kyrka sedd från sydväst. Kyrkan är stor och dominerande. Västmanlands näst största kyrka efter Domkyrkan i Västerås. Ett tydligt tecken på att Munktorp i äldre tid var Västmanlands kristna centrum. Den ursprungliga lilla Davidskyrkan med ett östtorn blir tydlig på bilden. Se framför dig ett betydligt mindre torn och tänk bort hela basilikan i öster.

Munktorp kyrka interiört med senare slagna kryssvalv.

Ursprungskyrkan var som framgår av bilden ovan på Davidskyrkan en östtornskyrka bestående av ett litet långhus och torn ovanför koret. På 1200-talet tillbyggdes ett enskeppigt långhus väster om tornet, i praktiken en ny kyrka. På 1500-talet byggdes sidoskeppen och kyrkan blev därmed en treskeppig basilika. Äldre takstolar finns bevarade och är påbyggda. De kan vara från den byggfasen. Fullt utbyggd är kyrkan 70 meter lång. 

Det kraftiga fästningslika tornet måste ha varit oproportionerligt stort i förhållande till den ursprungliga långhuskyrkan. Tornet har under senare tid blivit påbyggt. Numera kröns tornet av en vacker lanternin. Tyvärr var porten till kyrktornet låst varför vi inte kunde bestiga kyrktornet i vanlig ordning. I kyrkorummet finns en ambo, dvs en öppning i en pelare som kan användas som talarstol vid läsning av bibeltexter under gudstjänst.

Dörren mellan vapenhuset och kyrkorummet är från 1400-talet. Den har sannolikt ursprungligen varit den yttre porten till vapenhuset alt. direkt till kyrkan innan vapenhuset byggdes men har senare flyttats in för att skydda den unika porten med det fantastiska järnsmidet. Porten nämns i Graus beskrivning, se nedan.

Olov Grau om Munktorp i ”Beskrifning öfver Wästmanland med sina städer, härader och socknar” från 1754.

Olov Grau ger i sin bok över Västmanland en fyllig och intressant beskrivning av Munktorps socken, kyrka och Sankt Davids ankomst och verksamhet. Jag citerar texten in extenso utan att ta ställning till källvärdet i alla enskilda uppgifter. Den källkritiska skolan har gjort ett viktigt arbete med att lära oss att i historiska analyser och framställningar alltid värdera uppgifter utifrån källans trovärdighet. Tyvärr har det i mångt och mycket också i förlängningen inneburit att äldre intressanta uppgifter och annaler i det närmaste utmönstrats som användbara källtexter. Istället för att ändock hålla sig till annalernas uppgifter och redogörelser har det öppnat för ett fritt historielöst spekulerande, som ovan nämnda exempel. Olov Graus text är enormt fascinerade dels för att den levande redogör för Sankt Davids ankomst på ett sätt som inte nämns i dagens litteratur, dels ock för att där finns de vanliga helgonlegenderna. Fakticitet blandad med legender. De sistnämnda gör inte att hela berättelsen kan avfärdas. Några uppgifter som nämns kan kontrolleras idag, vapenhusdörren, dopfunten från den ”påwiske” tiden. Annat, som historiska artefakter, som Grau redogör för är borta, som exempelvis lämningar efter kloster, hus och dylikt. Jag läser Graus redogörelse, som bygger på äldre litteratur och sannolikt också muntliga traditioner i socknen som Grau fångat upp, som en mycket levande historisk berättelse. Vad som är historiskt helt korrekt och sant, vad som är delvis korrekt och sant, vad som endast är en traditionell berättelse, kan inte avgöras idag av någon vare sig den som läser allt som sanning eller den som av källkritiska skäl förkastar allt. I min värld kastar de sistnämnda ut barnet med badvattnet och har gjort vårt etniskt svenska folk urarva på historiska rötter. Vi behöver berättelserna, traditionerna, legenderna och de historiska rötterna! Vi är inget folk av ”barbari”! Vi är ett urgammalt kulturfolk med rötterna i en mycket speciell högkultur.

Nu får Olov Grau ordet utan kommentarer:

”Twärt öfwer, längst norr up i socknen är hon allenast en half mil bred; men längre neder åt söder, der stora, landswägen går fram igenom henne aåt Köping, innehåller hon en mil i bredden wid pass. Denna Forsamling är emot de andra socknarna i Häradet ganska folkrik och består af mera än 2400 personer. Kyrkan står på Kronogrund nära intil stora landswägen åt Köping: Hon är ganska · och ansenlig och innehåller i längden.113 alnar, samt i bredden 39 alnar; så at hon är den aldrastörsta Kyrka näst Wästerås Dom-Kyrka här i Höfdingedömet:

 Den wastra  delen af henne på wästra sidan om tornmuren, hwilken kallas Sanct Davids -Kyrka, samt sjelfwa Tornmuren, hwilke tilsammans innehålla i längden 26 ½ aln och i bredden 14 alnar, skal blifwit upbygd af Biskop David, hwilken aldraförst, då han wid år 1020 eller 1026 kom hit på orten, wistades och bodde här i socknen, hwarorn mera rätt nu, och eljest förmenes warit den förste Biskop, som den Christna läran fortplantade här i Wästmanland, samt Dalarna och Bärgslagen: Den medlersta delen af Kyrkan fram til Choret har sedermera blifwit upbygd, och som man menar, antingen uti Konung Magni tid wid år 1340, då en Mäster Nils warit Kyrkoherde här i socknen, eller ock i Konung Albrechts tid wid år 1370, då en Mäster Biörn war Kyrkoherde här: Dessa Kyrkoherdars namn hafwa warit upsatte på denna Kyrkodören söder ut i Kyrkan och den delen wi nu omtalt: Sjelfwa Choret har åter sedermera blifwit tilökt, som innehåller 33 alnar i längden, och det har skedt uti Konung Johan den III:djes tid wid år 1590: Då skola någre Påfwiske legater ifrån Rom blifwit hit sände, at hemta S:ct Davids ben härifrån til Rom, för hwilka ben desse Legater betalt en stor summa penningar, hwilka sedan säjas hafwa hlifwit endast anwände til detta nu omtalte Chorets byggnad och Kyrkans utwidgande. Uti sjelfwa Tornmuren är et litet hwälft rum, hwilket ·igenom en liten öpning utanföre på Kyrkogården ses, som kallas Sanct Davids graf, hvarest man menar, at David efter sin död, som skedde år 1082 den 30 December, har blifwit begrafwen: Hans ben hafwa warit länge der i en Silfwerkista förwarade och i den Påfwiske tiden hafwa många långwägade för deras skul besökt Munketörps Kyrka: Uti Konung Johan den III:djes tid blefwo de hemtade härifrån på sätt, som nyss är sagt. De hafwa mycket at säja om denna Sanct David här i socknen. Då han kommit hit åt orten, skal han anländt wid södra sidan af socknen, deraf en liten holme ut i sjön nedan för Dåwö Säteri ännu dag kallas Biskopsholmen, efter det han, som säjes, farit sjön öfwer ifrån Torpa sockn i Åkerbo Härad, som ligger allenast ½ mil wid pass härifrån; på andra sidan om Sjön: Sedan skal han aldraförst en tid bodt på Dåwö der nedre, hwilket efter honom fådt namnet Dawids-ö, nu til Dåf- eller Dåwö förbytt: Der skal et litet Capell af träd blifwit af honom upbygdt, hwaraf ännu teckn skola skönjas, uti hwilket han predikadt den Christna läran, så länge han der warit: Härifrån skal han flytadt längre up i socknen, såsom til mera beqwämlighet för sit ändamåls utförande, och bodt i Sandstad, 1./8 mil wid pass wäster om Kyrkan, hwilket Hemman äfwen efter honom nämnt är Sanct Davids Stad eller Sanct-d-stad: Der på gården wisas nu bodar, hwilke säjs blifwit upbygde uti hans tid, som är 700 ·år sedan, och stå de ännu uppe under godt taklag. Då David bodt här i byn, skall han ej allena lagt första grunden till Munketorps Kyrka, hwilken efterkommanderne sedermera förökadt, som förut sagt är, utan ock härwid Kyrkan då anlagt et Closter, hwilket wäl som förmenes, icke skal blifwit aldeles färdigt uti hans tid, men likwäl sedermera efter hans död: Samma Closter lärer hafwa kommit til ej mindre förmåga än de andre Clostren i riket uti Påfwiske tiden; ty Dåwö, Sandstad, Helgaby och månge flere Hemman, här i socknen allenast, hafwa derunder hördt. Af detta Closter, hwaraf lemningar ännu i dag synas, är Socknen kallad Munketorp, det är Munkars hemwist. Uti helga 4:trefaldighets wreten, som ligger emellan Kyrkan och Sandsta, hwilken åker hörer til Sandsta, ligger Sanct Davids-Källa, wid hwilken han skal döpt många af de omwända Hedningar. Uti Kyrkan ses ibland hennes andra wackra skrud, en Kalk, som ännu kallas Sanct Davids Kalk, hwilken Biskopen i Wästerås Birger Månsson, som lefde wid år 1462, skänkt hit til Kyrkan: På honom står ibland annat äfwen en bokstaf M upritad jemte twänne hanskar deröfwer satte: Med ordet M wil betecknas 1000 åratalet, då Sanct David -lefde, och om hanskarne, som äro på Kalken ritade, hafwa de här följande berättelse. Dawid skal, sedan han upbygdt Munketorps Kyrka (nämligen til förståendes, så mycket som nu i dag kallas Sanct Davids Kyrka m. m.), hwarje dag der förrättadt sin GUdstjenst och derjemte warit en så helig man, at han kunnat uphänga sina hanskar på Solstrålarne, hwilke trängdt sig in genom fönstret i Kyrkan; men en dag skal den ene hansken för honom nedfallit, hwarutaf han trodt sig hafwa begådt någon swår synd:. När han derföre gådt ifrån Kyrkan åter hem igen til Sandsta; så har han funnit, det han på wägen trampat på et sädes-ax utaf åkren: At få förlåtelse· af GUD, skal David derefter låtit göra et ax af bara guld, som han gifwit åt Kyrkan och utaf samma guld-ax menar man, at denne Kalken, som nyss nämdes, blifwit gjord, eller ock at samma ax uti Kon. Christiern Tyranns tid, då Prästegården här wid Kyrkan blef upbränd, har blifwit borttagit: Til en åminnelse af denna underliga händelsen med Sanct David skola desse hanskar blifwit på Kalken upritade. Eljest finnas här wid Kyrkan åtskillige öfwerlefwor ifrån den Påfwiske tiden, såsom en af metall konstigt arbetad döpelse Funt. fram i Choret, et rum uti Vapnhuset innanföre några järngallror, der et Påfwiskt Stänkelse Kar ännu är förwaradt, likaledes ses rummet utom Wapnhus dören, hwarest de Påfwiske gåfwo för penningar ut syndaförlåtelser, med flera dylika saker. Någre lemningar af borgar finnas här i socknen”. 

Som framgått är Munktorp en ort som är värd ett besök för den äldrehistoriskt intresserade.

Text och bild: Lennart Waara

TRE RUNSTENAR, Vs 9, 10 OCH 15 I VÄSTMANLAND

20 juli 2022

Text och bilder är resultatet av en exkursion med Britt i runornas och runstenarnas tecken i södra Västmanland.

Runsten nr Vs 15, Lilla Kyringe, Björksta sn nu vid Målhammar.

Vi besökte den intressanta runsten som numera står i parken till Målhammar. Ristad av den kände runmästaren Balle som ristat ett närmare fyrtiotal runstenar i Västmanland, Sörmland och främst i Uppland. Denna är enligt annalerna en av hans tidigaste stenar. Klicka på bilden för bild i fullformat.

Bilder Vs 15

Den ståtliga, på två sidor ristade runstenen står numera rest NV om Målhammars östra huvudbyggnad, V om norra infartsvägen en parkallé. Till denna plats flyttades stenen vid början av 1860-talet. 

Efter träsnitt i Johan Peringskiölds Monumenta sueogothica 4, 1710. J. Hadorph och P . Helgonius tecknade.

Efter teckning av H. Hofberg 1871 

Inskrift Vs 15

Framsidan: 

higulfrxlit x kira x merki x þisa x at x knut x faþur san x uk x kuþlug 

hanis x bali x riti x istaen x bali  knutr  

Baksidan:
xsten hafirx ritonxþonxstontaxmoxbali hi- rauþi xyftirx bruþ[u]rx boli 

HægulfR let gæra mærki þessa at Knut, faôur sinn, ok Guðlaugu, systur hans. Balli retti stæin. Balli. Knutr. 

Stæin hafÍR rettan, þann standa ma, Balli hinn raudi 

æftÍR broður. Balli. 

»Hägulv lät göra detta minnesmärke efter Knut, sin fader, och efter Gudlög, hans syster. Balle reste stenen. Balle. Knut. 

Stenen har upprest, som stånda skall, Balle den röde
efter brodern. 

Balle. » 

Historiken kring Vs 15.

I en reseberättelse från år 1863 skriver Dybeck: »Runstenen (med inskrift i fornyrpalag), som förr varit vid Kyringe i Björkstads socken (Baut. 1084), är nu rest vid Målhammar i samma socken.» Vs 15 hade alltså då släpats från ursprungliga plats i Kyringe  och rests i Målhammars herrgårdspark. 

I litteraturen beklagas, att Vs 15 bortfördes från den Lilla Kyringe. Det måste betraktas som intressant att veta exakt var den mäktiga runstenen stod och åt vilket håll ristningsytorna var vända. 

Ristningen är på oskadade partier djup och tydlig. Framsidan är släthuggen och fullständigt plan medan baksidan har en mer rå i ytan. Ristningen på baksidan är delvis skadad genom vittring. 

Runmästaren Balle

Runsten Vs 15 tillhör, liksom Vs 24, runmästaren Balles mest berömda ristningar. Den är sannolikt en av de äldst bevarade. E. Brate skriver i Svenska runristare(1925) att eftersom Balle har rest Vs 15 »efter sin broder, bör väl Björksta sn i Västmanland antagas vara hans hemort». Intressant att veta att runmästaren Balle sannolikt kom från Västmanland.

Runmästaren Balle levde under senare hälften av 1000-talet (se datering nedan). Drygt 40 av hans runristningar är bevarade.  Ett tjugotal av dem i Västmanland, Uppland och Sörmland är signerade. Några av Balles runstenar har text på vers. Han har sannolikt varit lärjunge till runmästaren Livsten. Balle ristar sina stenar med en utvecklad ornamentik. Stenarna har rikligt med bild- och mönstervariationer. I litteraturen finns en diskussion om Balle och Balle den röde (”Röd-Balle”), som ristat två stenar i Västmanland bl.a. vid Lilla Kyringe, är samma person. Sofism enligt min mening. Tills vidare är det enligt min mening samma runmästare. Ornamentik och annat liknar varandra.

Vidare om runsten Vs 15 ur ”Sveriges runinskrifter” för att datera runmästaren Balles verksamhet.

”Som ovan har framhållits, har förekomsten av namnet Knutr på Vs 15 använts vid de försök som ha gjorts att tidfästa Balles verksamhet. Sålunda skriver O. v. Friesen (i Bunorna, s. 215): »Balles ristningar synas … böra förläggas, de tidigaste till omkr. 1050 men det stora flertalet till 1050- och 1060-talen, några kanske ännu senare. Balle ger i sina … alls icke monotont formulerade inskrifter inga anknytningar till historiska data, men av ett sådant förhållande som att en av Balles första stenar, Lilla-Kyringestenen i Björksta socken, Västmanland, är rest över en man vid namn Knut — sannolikt uppkallad efter Knut den store — av dennes son böra vi se en bekräftelse på att Balle allra tidigast har börjat uppträda som ristare framemot 1050.»” 

Runstenarna Vs. 9-10   vid Saltängsbron, Långängarna i Västerås.

Bilder Vs 9-10

Efter träsnitt i Johan Peringskiölds Monumenta sueogothica 4, 1710. J. Hadorph och P . Helgonius tecknade.

Inskrift  

X kisl x lit x kera x buru x eftR x osl x sun x sin x han ua[rþ] x tyþr eklati kub ialbi has ont auk selu 

Gisl let gærva bro æftin 0ysl, sun sinn. Hann värd daudr a Ænglandi. Gud hialpi hans and ok selu. 

»Gisl lät göra bron till minne av Ösel, sin son. Han blev död i England. Gud hjälpe hans ande och själ.» 

Stenarna Vs 9 och 10 står vid gamla landsvägen Västerås-Köping. Den runristade stenen (Vs 9) står vid norra vägkanten 12 m Ö om Saltängsbrons östra landfäste (idag inte synligt). Vs 10 står på landsvägens södra sida mitt emot.

Vad handlar denna runsten om?

Det är vanligt runt Mälardalen att runstenar reses i anslutning till en bro för att visa att man byggt bron över ett vattendrag eller sankmark (Vilket visar alla som passerar bron att man är en betydande och sannolikt välbärgad man. Det mest betydande och tydliga exemplet på det är jarlabankes bro och runsten i Täby som enligt runtexten ”ägde hela Täby”) och och för att hedra någon som dött, ofta i samband med vikingafärd i öster- eller västerled. I detta fall på vikingatåg till England kanske vid mitten av 1000-talet. Slutorden ” Gud hjälpe hans ande och själ” visar tydligt att stenen rest av och över en kristen man.

Dateringen av runstenen är vid, dvs 1000-talet. Man kan fundera, vilket jag gjort en hel del, över i vilket sammanhang denne Ösel, dog/stupade i England. Varför inte i slaget vid Stamford bridge i samband med Harald Hårdrådes invasion.

Slaget vid Stamford Bridge utspelade sig i byn Stamford Bridge,i Yorkshire och betraktas i England som slutet på vikingatiden. Slaget ägde rum den 25 september 1066 efter att den norske kungen Harald Hårdråde och hans hird hade landstigit i England med 300 skepp och strax innan besegrat två jarlar med styrkor vid Gate Fulford söder om York.

Kung Harald Hårdråde stupade vid Stamford Bridge i strid mot kung Harald Godwinson. Nitton dagar senare förlorade Harald Godwinson både land och sitt liv i slaget vid Hastings. Odödliggjord på Bayeux tapeten som vi studerat på plats. Slaget vid Stamford Bridge kan betraktas som en betydelsefull seger i både ett vikingatida och nedledda perspektiv. Kanske har runstenen över Ösel vid Saltängsbron i Västerås den kopplingen. Att man reste två runstenar och byggde en bro kan tyda på en heroisk död i ett viktigt slag.

Runstenarnas historia

År 1685 planerade Johan Hadorph en antikvarisk resa till Västmanland. Inför resan resan skrev Hadorph (1685) ett intressant brev till landshövdingen B. Gyldenhoff i Västerås. 

»Eliest måste iag tienstl berätta, att wid Broon moot Långängen, liggia 2. Runestenar omkullkastade, en på hwar sijda om wägen, och hafwa fordom stått uppe, men genom långlige tijder omkull fallne, hwilka begge något hafwa att betyda. Om hr. landshöfd:n wille befalla, att dhe begge resas up på hwar sin sijda om wägen en aln från dijken, och skolas wäl kring medh grååsteen, fast än muren ginge in till dijket, och blefwe en wägg dher af, och dhe eij längre iordsattes än Rijtningen och Bookstefwerne å begge sijdor blifwa ofwan iord, så wore det en märkelig anti- quitet och prydnat å den orten, som många andra landshöfdingar försummat hafwa. wille och hr landshöfd:n åkosta dheras uprijtning medh olliefärgor, för 2 eller 3 dhr kppmt:, så will iag tillsäija dä iag dijt reser, och kunde så uprijtas, att i 300 åhr skall färgen quart sittia. Således finnas och mångastädes Runestenar omkull, många medh Bookstäfwerna nidh åth iorden, hwarföre almogen borde angifwa alla sådanne långa gråhallar och upresa, ty dhe hafwa alla sina betydelse.» 

Uppenbarligen mer känsla och ansvar för det svenska kulturarvet för 335 år sedan än idag då många runstenar brister i underhåll, med tillväxt av lavar växer och runor som inte är ifyllda. Men vad är att vänta med politiska ledare S och M, som Sahlin och Reinfeldt som ser svenskt kulturarv som ”barbari”.

Källa: Sveriges runinskrifter. Utgivna av Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademin. Trettonde bandet. Västmanlands runinskrifter. Granskade och tolkade av Sven B.F. Jansson. Stockholm 1964.

STORA RYTTERNE MEDELTIDA KYRKORUIN I LUNDBY I VÄSTMANLAND

19 juli 2022

En berättelse i ord och bild av en historisk exkursion i Västmanland med Britt.

Kort kyrkohistorik

Stora Rytterne kyrkoruin ligger i Lundby i Västmanland. Namnet Lundby antyder att här har legat en offerlund under förkristen dvs under asa-troende tid.

Den första kyrkan, sannolikt en träkyrka byggdes på samma plats kanske för att överbrygga eventuella motsättningar och förändringar i den dominerande religionen. Tidpunkten är tidig medeltid.

Vid början av 1200-talet ersattes den första träkyrkan av en stenkyrka. Den byggdes från början med ett västtorn vilket är ovanligt. Förekomsten av ett torn redan från kyrkans begynnelse tolkas som att ägarna till några av de stora godsen i socknen tog initiativ till bygget. 

Kyrkan var öppen för begravningar fram till år 1841. Idag är den en ruin vilket framgår av bildserien. Sten har hämtats från kyrkan vid bygget av Rytterne nya kyrka som byggdes 1815 – 1819.

Kyrkans historiska tillbyggnader

Ritningen nedan visar hur Stora Rytterne kyrka byggdes till under loppet av 500 år.

Grå del. Fas 1 tidigt 1200-tal.

Grön del. Fas 2 sent 1200-tal – tidigt 1300-tal. Tillbyggnad åt öster.

Gul del. Fas 3 slutet av 1400-talet. Vapenhus och sakristia byggs.

Blå del. Fas 4 år 1652. Västtornet får strävpelare.

Röd del. Fas 5 år 1737. Det nuvarande trekantiga koret byggs.

Olov Graus beskrivning av Stora Rytterne kyrka 1750.

Olov Grau reste runt i Västmanland och beskrev länet med jordbruk och produktion inklusive tecknade av länets kyrkor. Boken heter Beskrifning öfwer Wästmanland med sina städer, härader och socknar af Olof Grau” och publicerades 1754. En faksimilutgåva kom 1905 som jag har i min ägo.

Bilden nedan visar Stora Rytterne kyrka år cirka 1750.

Stora Rytterne kyrkoruin – en bildbeskrivning.

Klicka på bilden för fullstor bild.

Ruinen efter västtornet med strävpelarens fundamentet till vänster och vapenhusets yttervägg till höger.

Entrén till kyrkan från söder med vapenhuset i förgrunden och ingången till kyrkan i bakgrunden

Kyrkoruinen sedd från söder med 1600-tals gravhällar i förgrunden till vänster. Tegelvalvet i bakgrunden är ingången till sakristian med korets yttervägg till höger.

Ingången från väster genom tornet sedd från koret.

Det trekantiga koret sedd från västtornet.

Koret sedd genom entrén genom tornet.

Resterna av västtornet sedd från väster med fundamenten till strävpelarna på var sida om ingången.

Kyrkoruinen se från sydväst med västtornet och vapenhuset.

Runstenarna vid Stora Rytterne kyrkoruin med nr V 1-2.

De vikingatida runstenarna som står strax söder om kyrkoruinen från cirka 1000-talets mitt visar att detta varit en viktig religiös plats tidigt.

Stenarna hittades sommaren 1938 när Stora Rytterne kyrkoruin restaurerades. Den runristade stenen låg som golvsten i den ursprungliga, senare igenmurade västra portalen med ristningsytan uppåt där den fungerade som grundsten till dörrposterna. Den ursprungliga torningången (nu upptagen) har tidigt hade murats igen. Ristningsytan är därför ej sliten av tramp. 

Det är faktiskt ganska vanligt att man i samband med ombyggnader och renoveringar av medeltida kyrkor hittar inmurade runstenar. Runstenar som visar asatron kan ha murats in för att motarbeta och ”förnedra” asatron. Denna gång har dock en kristen runsten med ett kors hittats i rasmassorna. Den korsristade stenen hittades vid schaktning i koret. Vi vet ju inte om runstenarna är samtida men den utvecklade ornamentiken på båda talar för samma runristare. I så fall har en kristen sten lagts som grund- och entrésten.   De båda stenarna restes på sina nuvarande platser hösten 1938. 

Runskriften och ornamentiken färgförstärkta i datorn för ökad tydlighet.

Inskrift på runsten nr V1 
+ kuplefR seti : stff : auk : sena : þasi : uftiR slakua : sun : sia : etaþr : austr •i•karusm • 

GuðlæifR sætte staf ok stæina þasi æftÍR Slagva, sun sinn, ændaðr austr i Garðum(?). 

»Gudlev satte stav och dessa stenar efter Slagve, sin son. Han ändades österut i Gårdarike(?).» 

Han dog alltså under en vikingafärd österut in i dagens Ryssland. Kanske på väg ner till Särkland eller Miklagård (som betyder stor handelsplats) dvs Konstantinopel idag med namnet Istanbul. Lanske i strid med fientliga stammar.

Korset på runstenen nr V2 är ovanligt utformad. Det är ett likarmat ringkors, med band inträdda under tungor i de fyra korsarmarnas ändar. I korsets mitt, innanför ringen, är det ena armparet inskjutet under det andra. Korset blir därigenom fast hopknutet . Orginellt och kreativt ristat.

Text och bild Lennart Waara

SOCIALDEMOKRATERNAS POLITISKA ERBJUDANDE KOMMANDE FYRA ÅR?

17 juli 2022

Fortsatt världens högsta skattetryck? Generellt kalkylerat är 75 procent av de svenska hushållens samlade inkomster (löner, bidrag, räntor, utdelningar etc.) exproprierade av stat, regioner och kommuner. Från måndag morgon till torsdag eftermiddag arbetar de svenska hushållen för att ge politiker förfogande och beslut över inkomsterna. Två timmar på torsdag och hela fredag arbetar hushållen för den samlade inkomst de själv beslutar över. Exakt så är det ställt med det svenska totala skattetrycket.

Hot om ytterligare skattehöjningar med återinförd värnskatt, ny skatt för försvarets upprustning, etc.

Fortsatta ”sossepriser” på drivmedel och el med i det närmaste 2/3 delar utgörande olika skatter. Det är dessutom moms på skatten! En konsekvens av ”sossepriserna” på drivmedel har blivit kraftigt stigande matpriser.

Riksbankens misskötsel under flera år av inflationsbekämpningen, eventuellt med grund i felaktig offentlig statistik över inflationen, har medfört kraftigt stigande inflation med åtföljande stigande räntor för hushållen.

Nedläggningen av fungerande kärnkraftverk har medfört elbrist i Sverige med skenande elpriser orsakade av att miljöpartiet styr Socialdemokraternas energipolitik.

Fortsatta skattepengar för satsningar, på i flera avseenden miljöskadliga, vindkraftverk till havs och till lands. Elbrist och expropriativa elpriser blir konsekvensen när det är kallt och vindstilla.

Ingen återuppbyggnad av miljövänlig, fungerande och effektiv – även när det inte blåser – kärnkraft.

Fortsatt förslösas flera tiotals miljarder av dina och mina skattepengar på s.k. bistånd till dysfunktionella korrupta regimer och diktaturer i bl.a. Afrika och Mellanöstern.

Fortsatt hundratals miljarder i bidrag till globala klimatfonder och pandemifonder. De senare försörjer misskötta ekonomier i södra Europa som kan införa gratis tåg med svenska skattepengar och lägre pensionsålder.

Fortsatt hundratals miljarder i bidrag till ett globalistiskt och aktivistiskt EU och det korrupta globalistiska FN.

Fortsatt massmigration med närmare 100 000 personer per år – och 2022 ökande – av dysfunktionella lågkognitiva muslimska migranter från Mellanöstern och Afrika som kommer hit och lever på dina och mina skattepengar och ställer till oreda och elände. Redan nu kostar de dysfunktionella lågkognitiva muslimska migranterna minst 250 miljarder kronor per år över offentliga budgetar. Det är ingen skillnad i plånboken för dessa om man jobbar eller lever på mycket generösa bidrag. Incitamenten att söka arbete är således noll. 

Ingen återvandringspolitik!

Fortsatt folkutbyte. Från 2000 till 2021 har Sverige fått 1 602 128 nya personer med utländsk bakgrund dvs utrikes födda och födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar. Malmö har redan idag en befolkning där icke svenskar är fler än etniska svenskar. Under samma period har svenskar i Sverige minskat med 28 898, dvs födda i Sverige med två svenska föräldrar.

Fortsatt islamisering av Sverige, med moskéer, minareter och böneutrop, med en diaspora med sharialagar, barnäktenskap, kriminalitet, hedersvåld, månggifte, kusingiften med degenerad avkomma och fritt vandrande ”monster”. 

Fortsatta stöd till och acceptans av rasifieringsteorier och anti-vita ideologier typ Black lives matter med ”looting and shooting”.

Fortsatta muslimska uppror och lågintensivt inbördeskrig runt diasporan.

Fortsatt PK-ideologisering av universiteten och urholkning av den vetenskapliga nivån.

Fortsatt gängkriminalitet och gängskjutningar på öppen gata.

Fortsatta gängvåldtäkter, våldtäkter av pojkar och flickor samt förnedringsrån av svenska ungdomar.

Fortsatt stöd och tillåtande av den perversa hbtqi/Pride rörelsen med hbtqi propaganda till små barn i barnomsorgen som skräckexempel

Fortsatt socialistisk politisering, feminisering och s.k. mångfaldsinkludering av statsapparaten, den djupa staten, inklusive rättsväsendet, polisen och militären.

Fortsatt socialistiskt propagandaministerium i form av SVT och SR för att indoktrinera, hjärntvätta och fördumma det svenska folket, som vi själva måste betala för via skattsedeln.

Fortsatta lagförslag som urholkar de demokratiska rättigheterna; demonstrations- och mötesfriheten, yttrande- och tryckfriheten.

Socialdemokraternas röda fanor och kampsång ”Internationalen” uttrycker deras grundläggande politiska mål:

”Båd’ stat och lagar oss förtrycka

Vi under skatter dignar ner”.

Röstar du på Socialdemokraterna eller deras stödpartier? 

Detta får du! Men, kom inte och klaga över förödelsen i Sverige efter september 2022. Du får vad du vill ha!

PS. Det andra gänget är kanske inte strukturellt mycket bättre, men den socialistiska vanskötseln av Sverige måste stoppas en gång för alla. Sedan får vi ta itu med de andra och driva dem åt rätt håll.

SLAGET VID BRUNNBÄCKS FÄRJA ÅRET 1521 NÄR GUSTAV WASAS BONDEARMÉ I GRUNDEN BESEGRADE DEN DANSKA LEGOARMÉN.

13 juli 2022

Inledning

Minnesstenen vid Brunnbäcks färja. 

Dock står stenen inte där slaget stod. Platsen där den står är helt enkelt föga lämpad för en träffning mellan arméer. Informationstexten vid entrén som beskriver bakgrunden och slaget är mycket informativ och historiskt korrekt.

Götstaff Eriksson Wasa samlade först dalkarlarna och sedan hälsingar, gästringar och västmanlänningar till uppror mot den danske kungen Kristian II (i Sverige kallad Kristian Tyrann efter Stockholms blodbad) och hans danska knekthorder och inhyrda tyska legosoldater. Slaget år 1521 var den militära startpunkten som slutade med att dansken och Kristian II drevs ur landet och att Wasa-ätten inträdde som kunglig ätt.

Betydelsen av slaget vid Brunnbäcks färja

Början till slutet för Kristian II:s danska knektar stod historiskt på Sonnbohed vid Brunnbäcks färja. De 6 000 danska knektarna och tyska legoknektarna mötte en bondehär på 20 000 man enligt uppgifter i annalerna. De danska knektarna och de tyska legosoldaterna höggs ner, drevs i älven och jagades på flykten in i Västmanland där de upphanns och togs tillfånga av bondehären. Så ser början på ett befrielsekrig ut. 

Glöm inte att i september året innan dvs 1520 hade Stockholms blodbad genomförts av Kristian II och hans knekthorder och hans svenske samarbetsmän. Överklassen i Stockholm lät sig ledas till schavotten utan motstånd. Så icke Götstaff Eriksson Wasa och bönderna. Det är de gemena folket man kan lita på. Så har det varit, så är det och så kommer det att vara. Upproret mot vanstyret i Sverige kommer att komma från det gemena folket.

Kommer uppror och befrielse av Sverige också att utgå från Dalarna och angränsande län? De jäser i landet och folk förbereder sig, i synnerhet på vischan! 

En historisk exkursion 

Men åter till hur vår berättelse startade. Britt och jag gjorde en exkursion till Brunnbäcksfärja på tips av gamle kompisen Lars T. Efter besöket på plats började jag i vanlig ordning forska i den historiska bakgrunden inklusive slagets förlopp. Detta är redogörelsen för slagets och dess förhistoria.

Hur har skildringarna av slaget förändrats över tid?

Vi börjar med en jämförelse av hur slaget skildrats i olika lexikon. Bilden av slaget har nämligen förändrats, urholkats och blivit ”svampig” från 1800-talets slut och fram till idag.

Först beskrivningen av slaget i Nordisk familjebok Uggleupplagan, därefter Nordisk familjebok från tidigt femtital, Nationalencyklopedins sörja och slutligen Wikipedia som faktisk är korrektare än Nationalencyklopedin. Slutligen presenterar vi en utförlig skildringen av slaget vid Brunnbäcks färja från Starbäcks Svenska historia från 1800-talet.

I Nordisk familjebok, Uggleupplagan.

Slaget vid Brunnbäcks färja skildras i den utmärkta Nordisk familjebok, Uggleupplagan från 1905. En tid då ännu svenskhet, mod och morske män och nationalkänslan för Sverige befanns starka och viktiga. Vill man veta något med säkerhet går man tillbaka till Uggleupplagan.

”Brunnbäcks färja är ett gammalt färjställe vid Dalälfven, i en vacker nejd i Folkärna socken. Platsen, förr räknad som Dalarnas slutpunkt i s. och såsom gränsort lifligt trafikerad samt af en viss betydelse, är särskildt bekant för dalkarlarnas seger därstädes öfver Kristian II:s trupper april 1521. Regeringen i Stockholm hade låtit utrusta en, som det säges, till 6,000 man uppgående armé af holsteinare, danskar, skottar och fransmän för att kväfva upproret i Dalarna. En del däraf drog från Västerås upp till B. och lägrade sig där midt emot de på andra sidan älfven stående dalkarlarna. Jens Beldenak, som synes hafva varit en af expeditionens ledare, fick emellertid upplysning om, att dalkarlarna kunde uppställa ända till 20,000 man, hvilka i nödfall lefde på barkbröd och vatten. Förskräckt skall han då 
hafva uppmanat de sina till återtåg med orden: ”De där kunde äde trä og drikke vand, dem tvinger ej fanen, än sider (mindre) nogen mand. Bröer, lader uss drage rätt 
snart häen”. När de sålunda började återtåget, gingo emellertid dalkarlarna öfver älfven och tillfogade dem åtskilliga förluster”.

I Svensk uppslagsbok

I Svensk uppslagsbok från början av 1950-talet är ännu skildringen korrekt och begriplig om än kort och sammanfattande.

Den signerade artikeln är skriven av den kände medeltidshistorikern Ingvar Andersson, specialiserad på Sveriges äldre historia.

I Nationalencyklopedin

Nu över till Nationalencyklopedins urvattnade och märkligt korta text. Begripliggör inte skeendet. En märklig demi-mond med namnet ”Lill-babs” får som exempel på förfallet betydligt större utrymme! Nationalencyklopedin har inte med nation eller en nationell uppgift att göra. Det handlar om något helt annat, göra urarva och fördumma det svenska folket!

Wikipedia

T o m Wikipedia är bättre än Nationalencyklopedin med goda källhänvisningar och vidareläsning.

”Brunnbäck är ett litet samhälle 8 km sydost om Avesta och i närheten av Krylbo i Dalarna, vid Dalälven. År 1521 stod här slaget vid Brunbäcks färja, där ett uppbåd av dalkarlar under ledning av Peder Svensson från Vibberbodaoch Olof Bonde från Norrbärke slog ner en här av danska knektar genom en kringgående rörelse och ett anfall som tvingade ner danskarna i älven.

Brunbäcks färja var ett färjställe vid Dalälven, i en vacker nejd i Folkärna socken. Platsen, förr räknad som Dalarnas slutpunkt i söder och såsom gränsort livligt trafikerad samt av en viss betydelse, är särskilt bekant för dalkarlarnas seger där över Kristian II:s trupper i april 1521. 

Brunbäcks färja i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)

Befrielsekriget 1521-1523 – Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek

Georg Starbäcks beskrivning av bakgrund till slaget och slagets förloppet.

Nu övergår vi till Georg Starbäck för en konkret och i huvuddragen sannolikt korrekt men också begriplig beskrivning, så långt det är möjligt 500 år senare. Den som så önskar kan också gå till Peder Svarts krönika, sönderkritiserad av den ”källkritiska skolan”. Den ”källkritiska skolan” gjorde en viktig insats för en korrekt svensk historieskrivning men har också delvis förstört svensk historieskrivning för sekler. Äldre krönikor skall inte förkastas utan läsas och användas kritiskt, som alla texter inklusive Dick Harrissons. Starbäck citeras här in extenso. Det är en god och levande beskrivning av det historiska förloppet.

”Skrifvelserna (till Stockholm om Gustaf Eriksson Wasas göranden och låtanden i Dalarne och på andra håll, min anm.) uträttade intet i hufvudsaken. En och annan kunde göras tveksam i sitt beslut, äfvensom anslutningen till Gustaf och hans män kunde fördröjas, men på dem, som redan uppträdt och dragit svärdet, utöfvade dessa skrifvelser intet inflytande. Sådana skickades äfven till andra orter i riket, och det är eget att se, huru rörelsen i sin begynnelse här skildras. Gustaf Eriksson framställes som en upprorsmakare, hvilken med trug, mord och brand ådrager Sveriges folk en evig skam bland alla kristna menniskor och ofelbart skulle bringa riket i evigt förderf. Man borde betänka hvad som förestode fäderneslandet, om man fölle från konungen, som var stark och mäktig öfver hela Östersjön samt befryndad och förbunden med kejsaren, konungar och furstar. Hellre skulle de förena sig med erkebiskopen att stilla det begynta orådet, och Stockholm ville för sin del för konungen våga lif och blod. – Det är tydligt en annan anda som talar från Stockholm, än den som vi varit vanda att finna der under Sturetiden. Men med det anseende, som Stockholm under denna tid förvärfvat sig och som väl ännu icke hunnit fördunsta, är det tydligt, att brefven skulle på en och annan utöfva afsedd verkan. 

I afseende på hufvudpersonerna uträttade de dock, såsom vi nämnt, intet. Gustaf Eriksson var lika fast i sitt beslut, och hans Dalkarlar hade icke vanslägtats från Engelbrekts och Sturarnes dagar. Att inverka på dessa fordrades annat än bref och sigill, och derför utrustades en här på 6,000 man att draga upp i Dalarne. 

Detta krigsfolk utgjordes till största delen af danskar och tyskar, och dess befäl utgjordes äfvenledes af främlingar, företrädesvis tyskar. De förnämsta namnen äro Henrik Slagheck, biskopens broder, bröderne Henrik och Berent von Mehlen. Desse innehade ock de förnämsta slotten. Vi veta, att Henrik von Mehlen innehade Vesterås, hans bror Berent innehade Stegeborg och Henrik Slagheck Stockholms slott. Samtidigt med landthären utrustades äfven bevärade jakter att kryssa utanför Gefle och Öregrund, medan Severin Norby längre söderut med den kungliga flottan beherskade Östersjön och höll uppsigt både på finska och svenska kusterna. Från Vesterås utryckte herrarne med krigshären och tågade upp till Dalelfven, der de slogo läger vid Brunbäcks färja. 

Det var underrättelsen om detta tåg, som förmådde Olof Bonde att skynda upp till Peder Svensson och Dalkarlarne. Dessa bröto genast upp och drogo ned till elfven den danska hären till mötes. De brunno af lust att strida och de började genast att med sina skarpa pilar skjuta tvärt öfver elfven, så att fienden ej fick en stunds ro. Sägner gå ännu i dessa trakter, att Dalkarlarne sköto sina pilar i bågskott så tätt, att de undanskymde solen. Danskarne drogo sig då tillbaka utom skotthåll till Björkebo och Carlsbo. 

Biskop Jöns Andersson Beldenacke, som sjelf befann sig i danska hären, skall hafva frågat en af de närvarande svenske herrarne om detta folk som kallades Dalkarlar och under de föregående tiderna förvärfvat sig en så framstående plats bland den svenska allmogen. »Huru mycket folk» – sporde han – »kan den landsändan ofvan Långheden till det högsta åstadkomma?» – »Väl tjugutusen» – svarade den tillfrågade – »ty de äro stridbare män alla, de gamla så väl som de unga!» Biskopen sporde då åter: »Hvarifrån kan väl så mycket folk få mat?» – »De äro icke» – blef svaret – »vande vid kräslighet, utan när nöden tränger på, nöja de sig med vatten och barkbröd!» Vid detta svar blef biskopen förskräckt och sade: »Ett folk, som äter barken af träd och dricker vatten, kan icke fannen tvinga, än mindre någon man. Gode män, låter oss rätt hasteliga draga hädan!» (min kursiv)

Men Peder Svensson var ej sinnad att låta Danskarne så lätt undkomma, och folkets stridslust var ock sådan, att det hade varit illa att ej begagna sig af den, och han drog sig derför med en del af sitt folk, hastigt tillbaka för att på en omväg falla Danskarne i ryggen. Han tog vägen förbi Ön, Folkärna kyrka, Vidderbo och Kungsgården till Utsunda färja. Det var en mils omväg, men Peder Svensson hann fram i rättan tid och lyckades sätta sitt folk på båtar öfver elfven, så att han angrep Danskarne just som de bröto upp. Samtidigt ryckte äfven de qvarlemnade Dalkarlarne öfver elfven, och Danskarne angrepos sålunda från tvänne sidor. Strax vester om Utsunda färja utbreder sig en hed, som kallas Sonnbohed, och här skedde sammandrabbandet. Danskarne sökte värja sig det bästa de kunde och stredo tappert, men mot kraften hos dessa Dalkarlar var deras motstånd fåfängt. Största delen af dem föll på heden, en mängd störtade sig i elfven. De öfrige togo till flykten och förföljdes af Dalkarlarne ända till Hemmingsbo i Fläckebo socken af Vestmanland. En mängd fångar gjordes. 

Vi kunna föreställa oss den glädje, som af denna framgång skulle väckas hos Dalkarlarne, och den uttalade sig i en mängd sägner och sånger, som delvis bibehållit sig allt intill våra dagar. 

Man utvisar ännu stället der slaget stod, och många pilar, som här blifvit hittade i åbrädden, bekräfta sägnen. Slaget kallas i sägnen pilkriget, och onekligen gjorde dalpilarne här god nytta för sig”.

En sannolik beskrivning av uppmarschen inför slaget.

På GoogleMaps kartan har jag utifrån uppgifter i äldre litteratur ritat in de sannolika attackvägarna för de svenska styrkorna ledda av Olof Bonde respektive Peder Svensson. Olof Bonde med sitt folk sköt med armborst över älven, ”så himlen förmörkades av pilar” (som det heter i äldre texter). Danskarna drevs tillbaka från älvbrinken till byar längre in. I skydd av den aktiva beskjutningen med armborstpilar smög sig Peder Svensson iväg för en kringgående rörelse. Peder Svensson gjorde med sitt folk under dagen och natten innan en förflyttning på en mil runt vattenområdet och sankmarken, gick över vid Utsunds färja. På morgonen närmade sig bondearmén fiendelägret när danska knektar och de tyska legotrupperna var på väg att bryta upp. Peder Svenssons bondearmé smög sig fram gömda bakom granruskor och överraskade danskarna och tyskarna.  Olof Bonde gick med sina styrkor över Dalälven med båtar vid Brunnbäcks färja och anföll danken från andra hållet. Dansken slogs i grunden. Några flydde ner i älven andra flydde söderut mot Västmanland där de upphanns fick mer stryk och många blev tillfångatagna.

Sammanfattning av slagets historiska betydelse.

Slaget vid Brunnbäcksfärja var ett viktigt slag i Sveriges historia, dels för att en självständig fri svensk nation skapades. Sverige befriades från Kristian II:s unionsstyrkor med början vid Brunnbäcks färja sedan Västerås och Västerås slott då Gustav Wasa själv tog kommandot över bondearmén och därefter Stockholm och hela Svea rike. Betydelsen av slaget kan inte överskattas. Dels för att det var begynnelsen till att Wasa-ätten hamnade på Sveriges tron i flera århundraden. Det var dock inte den första vapenträffningen med danskarna och heller inte den sista. Skåne befriades från danskt välde och blev svenskt 1658 efter freden vid Roskilde.

Slaget i kulturen.

De än i dag sjungna ”Dalvisan” 
och ”Vänjansvisan” förhärligar allmogens seger. 

Vennjansvisan skriven på 1500-talet handlar om slaget vid Brunnbäcksfärja.

Kung Gösta han reser i Dalarna opp,Så låten oss alla i herrens Guds namn
han sade till dalkarlar sin’:på vägen oss gifva nu snart,
Kung Kristian ligger på Stockeloms slott,sad’ kungen, att frälsa vårt fädernesland
han dricker båd’ mjödet och vinfrån jutarnes grymma medfart
  
I hören nu mine dalkarlar ehvadSå foro dalkarlar med bågar åstad
jag eder skall bjuda uppå,allt öfver den Tunabro,
om I viljen följa till Stockeloms stadflere då vore dalkarlar i rad,
att jutarne med mig nedslåän konung Gösta månd’ tro
  
Då svarte dalkarlarne ej till behag,De dalkarlar skynda sig fort i sitt lopp
men sade kungen igen:allt neder till Tunahed;
Det stod ett slag om långefredag;större nu blef dalkarlarnes tropp,
vi minnas det alla väl änän konungen kund’ öfverse
  
Kung Gösta han svarade åter på sliktDe rasta der något, men foro se´n fort
och sade till dem alltså:med ifver och fullsintan håg
Vi bedja Gud fader i himmelrik,att komma ju förre till den samma ort,
så lärer väl bättre oss gåder hopen av jutarne låg
  
Strax annat sinne i dalar’ne rann,Dalkarlarne hinna till Brunnebäck fram
de sade till Gösta sin kung:der fingo de jutar i syn,
Om du vill blifva vår härhövidsman,strax flere dalpilar i vädret man fann
så följer båd´gammal och ung.än haglet nedfaller i skyn
  
Snöskräfvorna* och furufnatten i träDalkarlarne börja att skjuta allt mer,
rätt pilen råkar uppå;de skjuta : alla en man;
ja, Kristiern, den bloderacken ock medtjockare rykte dalpilar der ner,
skall ingalund’ bättre nu gåän sanden på sjöastrand
  
Helt gerna är jag eder härhöfvidsman,Så körde de jutar i Brunnebäcks elf,
strax svarade konungen då,så vattnet dem porlade om,
allenast I ären mig trogna hvar mande sörjde deröfver, att Kristiern sjelf
inunder min fana blå.han ej der tillika omkom
  
De dalkarlar svarade med friskaste modSå togo de jutar nu alla till flykt
som alla de varit en man:och läto slikt omkeligt qväd:
Vi våga väl gerna båd’ lifve’ och blodHin må mere dricka det porsöl de brygt
mot en så grymmer tyranni smedjan vid dalkarlens städ
 

*(Snöskräfvan är dalripan och furufnatten är ekorren.)

DET VAR EN GÅNG EN HÅRFRISÖR…

10 juli 2022

Det var en gång ett land med en hårfrisör (nota bene, hårfrisör är ett ärligt och hederligt arbete) som av landets högsta Herdinna tilldelats hela ansvaret för landets energi och miljö. Det kallades att vara ”minister” (vilket betydde avstjälpningsplats för odugliga Lögndemokrater). Medborgarna i landet gnuggade ögon och öron.  Många trodde att det var en ond saga.

Hårfrisören kom från Bomba vik, dvs ingenstans, utan utbildning och bildning, visste inte ens hur man betalar räkningar, jagad av fogden. Hårfrisören var dum, så dum att hen inte förstod hur dum hen var. Men det hölls som en hemlighet, nästan som en statshemlighet.

Landets tidningar och media, dominerade av ”onämnbara” ägare och journalister med skygglappar, lekte blindbock. Hårfrisören hölls om ryggen. Medborgarna i landet visste inte hur illa ställt det var. Landet var ett märkligt land, med en propagandacentral som kallades ”public service” i form av statstelevision och statsmedia som styrde vad medborgarna skulle veta och tycka. Lögndemokraternas motsvarighet till Pravda. Hårfrisören tilläts pladdra fritt om landets energi och miljö. Frågor undveks, alla visste att hen var okunnig och inget visste.

Nu hände det sig att det blev rosévinsfestival i Balledalen i Öby för landets politiker, journalister och påverkare (med märkliga titlar som lobbyister och influencers som ingen förstod vad de var för figurer).

Denna rosévinsfestival i Balledalen i Öby hölls en gång om året, om inte landets Lögndemokratiska ledning proklamerade landssjukdom och låste in alla medborgare i sina hem under ett eller två år.

Hårfrisören var naturligtvis influgen med miljöflyg till Balledalen i Öby. Där höll hen föredrag på ett seminarium men var så okunnig och flummig i det rosa dimmorna att alla övriga scenframträdanden ställdes in omedelbart. Sannolikt insåg högsta Herdinnan att stor skada kunde ske Lögndemokraterna inför den stundande höstsamlingen till tingsmötet med alla medborgare.

Men det skulle bli värre, mycket värre, innan dagen var tilländagången. Hårfrisören tröstade sig för det publika haveriet och inhandlade box. Senare samma kväll uppenbarade sig hårfrisören på barer med box i ena handen och stöttande sig med den andra. ”Dyngrak”, sade malicen som bevittnade framfarten. Elaka tungor hävdar att hårfrisören flirtade med bargästerna, men det är inte sant ens i denna saga. Det är bara illvilligt förtal av politiska motståndare.

Nu fick det vara nog, tyckte högsta Herdinnan och underherdarna ingrep. ”Enough is enough” sade de. Lögndemokraterna, plockade hårfrisören av den påbörjade herostratiska bana hon stakat ut, låste in henne för att sedan smyga ut henne bakvägen till flyget hem till Fjollträsk. Med samma miljövänliga flyg hon kommit med. Barnen hemma väntade på hårfrisören som varit borta så mycket.

Men det är bara en ond saga. Något som ens liknar sagan har självfallet inte inträffat, kanske inte ens kan inträffa, i varje fall inte enligt landets tidningar och statsmedia. Verkligheten i landet har ibland en annan uppfattning. Men, verkligheten har ingen talan i landet!

Så var den elaka sagan slut. 

Sagoberättare: Leonardo Montagna

DE TVÅ VIKTIGASTE BÖCKERNA PÅ SVENSKA SPRÅKET – VILKA ÄR DET?

05 juli 2022

I analysen undantages sådana förr vitt spridda publikationer som Statens Järnvägars tidtabell och Almanackan (Lingonalmanackan) som ofta fanns i varje svenskt hem. Ni som är samtida med mig känner igen er.

Jag tror inte heller att det handlar om någon översättning av William Shakespeare, Dante Alighieri eller någon annan större författare.

Den självklara och i särklass viktigaste boken för det svenska språket är Gustav Wasas Bibel. Nya testamentet kom 1526 och hela Bibeln 1541. Den svenska Bibeln översattes från Martin Luthers tyska Bibel. En Bibel som skrev tyskarna det tyska språket. På samma sätt kom den svenska översättningen av Laurentius Petri och Olaus Petri att skriva svenskarna det svenska språket.

Gustav Wasas bibel (Wasabibeln) är den första översättningen av hela Bibeln till svenska, gjord under Gustav Vasas regeringstid. Först utgavs Nya Testamentet år 1526 sedan hela Bibeln år 1541. 

Gustav Wasas bibel byggde på Martin Luthers tyska översättning av Bibeln. Wasabibeln utgavs av en bibelkommission, med ärkebiskopen Laurentius Andreae (latinisering av Lars Andersson) i ledningen, medverkade gjorde också Olaus Petri (latinisering av Olov Pettersson). 

Gustav Wasas bibel har haft grundläggande betydelse, i ordets genuina mening, för det svenska språket. Det finns ett före och ett efter Gustav Wasas Bibel. Det handlar om en övergång från fornsvenska till nysvenska. Man sätter en gräns mellan fornsvenskan och nysvenskan just vid utgivningen av Nya testamentet år 1526. Den texten är den första text som har skrivits på nysvenska. 

Idag kostar en Wasabibel tryckt 1541 på den antikvariska bokmarknaden över 50 000 kronor. Tyvärr har dessa pengar medfört att antikvariatsbokhandlare slaktar en Gustav Vasa bibel och säljer den blad för blad för 100 kr bladet. Med en omfattning på drygt 700 blad så kan var och en räkna ut vad en bibel inbringar. Vad jag tycker om förfarandet att slakta gamla inkunabler och sälja den blad för blad kan inte uttryckas i skrift.

BIBLIA THET ÄR

All then Helgha Scrifft

På Swensko

Tryckt i Upsala 1541

Läs gärna i Gustav Wasas Bibel. Språket sjunger av klarhet. Ett vackert språk, rakt, tydligt och begripligt. Se exempelvis Johannesprologen i Gustav Vasas Bibel. Den i mitt tycke kanske vackraste texten i hela Bibeln.

I begynnelsen war Ordet 

och Ordet war när Gudhi

och Gudh war Ordet

thet samma war i begynnelsen när Gudhi

Genom thet äro all ting giord

Och thy föruthan är intet giordt

thet giordt är.

I thy war lijssuet

Och lijssuet war menniskiornars Liws

Och Liwfet lyser i mörkret

Och mörkret haffuer thet icke begripit.

Nu inställer sig rubrikens fråga. Vilken är den andra bok som har haft grundläggande betydelse för det svenska språket.

Författaren till boken är given. Det finns bara ett möjligt svar: Johan August Strindberg. Den som i likhet med undertecknad på allvar läst och läser Johan August Strindberg förstår omedelbart vad jag menar. Johan August Strindberg var inte bara en stor författare (läs honom!), han var och är den i särklass störste på svenska språket. Han var ett geni, ett mycket allround beläst geni och han skrev oss det moderna svenska språket. För dig som läser dagens svenska sörja i media och litteraturutgivning, bryt av emellanåt med en bok av Johan August Strindberg. Därefter blir det olidligt att läsa dagens bekännelsesörja.

Johan August Strindberg var författare. Han arbetade, skrev och läste som en intellektuell. Hans i pjäser och filmer beskrivna noja och hojtande är bara bosch i vinden om en författare som makten på t.ex. universiteten än idag inte vill skall läsas på allvar. Han satt från morgon till kväll under sin levnad och skrev sammanlagt 2 ½ hyllmeter stor litteratur. Det var inte noja och hojtande som utmärkte Johan August Strindberg utan pennans ständiga raspande mot pappret (Lessebo). Det stilla småborgerliga liv Johan August Strindberg levde beskriver han själv: ”Gå och lägga oss kl. 8 à ½ 9 och stålpennan håller sig varm från 8 på morgonen till 6 på kvällen”.

När jag i mitt stilla inre, under en längre tid, kontemplerat rubrikens fråga blev det entydiga svaret just den nämnde. När jag var klar med min frågeställning kom jag, under mitt stora läsprojekt Johan August Strindberg, att läsa Jan Myrdals efterord till densammes sammanställning ”Ordet i min makt. Läsebok för underklassen” (Stockholm 1968) samt ”Strindberg och Balzac. Essayer kring realismens problem” (Stockholm 1981). 

Ett citat från ”Strindberg och Balzac” visade att jag var på rätt väg i mina tankar. ”Strindbergs språk är svenskt på ett sätt som kungens och herrarnas aldrig kunde bli (jmfr dagens media-, politiska- och myndighetspråk). Och det är med detta snabba och fräna språk fyllt av glidningar och tvära kast där orden har sinnlighet som Strindberg skapade den moderna svenskan. Akademin har inte ens lyckats få färdig sin ordbok men Strindberg gav svenskarna ett språk att älska och hata med, att göra politik med och att tukta fähundar med (min fetstil och fähundarna är fler idag inte färre). Strindberg är det största som hänt med det svenska språket sedan den stora bibelöversättningen på femtonhundratalet.”

Well, well, då var författaren etablerad Johan August Strindberg vid sidan av Lauretius Andreae och Olaus Petri. Men frågan återstår, vilken bok står vid sidan av Gustav Wasas Bibel som den andra viktigaste boken på svenska språket?

Svaret är också om än inte lika enkelt att fastslå men ändock till sist ostridigt. Röda rummet som kom att hatas av den etablerade överklassen i Sverige från Svenska Akademin och dess Fredrik Böök till regering och kungahus.

Den femtonde februari 1879 börjar Johan August Strindberg skriva boken. Den femtonde augusti samma år var boken färdig, allt enligt författarens egna anteckningar på manuskriptet. Johan August Strindberg var som så ofta i ekonomiskt trångmål. I början av januari 1879 begärde han och Siri von Essen sig i konkurs.

Boken är rappt skriven, oerhört skön att läsa och direkt i sitt tilltal och frän i kritiken och ironin. Vill man förstå ”folkhemmet” måste man börja med att läsa Röda rummet. Hans kritik är fortfarande levande och fungerar också igenkännande på samtidsfenomen.

Jag bygger vidare i analysen med hjälp av Gunnar Brandells stora Strindberg biografi i fyra delar utkomna av trycket 1983 – 1989, ”Strindberg – ett författarliv”.

Röda rummet överglänste allt vad föregångare fanns till den grad att jämförelser blir ovidkommande. Röda rummet var och fortfar att vara något helt unikt i svensk litteratur. Man kan säga samma sak om eventuella jämförelser med den svenska litteraturens efterföljare. Röda rummet är oöverträffad. Johan August Strindberg skrev oss den moderna svenska romanen. And that´s it!

Han skapade en ny prosa. Konkretion i handling och skildring, vidgade ordförråd, införde talsspåkliga vändningar och inte minst makten drabbande och avslöjande metaforer. Det är ett sinnligt och intellektuellt nöje att läsa Röda rummet. Fungerar i hög grad än idag. Företeelserna finns kvar med precis samma innehåll och syften, då som nu. Redan då hade den Socialdemokratiska rörelsen svårt med Johan August Strindberg. De visste inte vilket ben de skulle stå på. Hjalmar Branting vacklade hit och dit. Men folket följde Strindberg och då sprang delar av den socialdemokratiska rörelsen inklusive Hjalmar Branting efter, motvilligt och under partiella avståndstaganden.

Mycket har sagt om Röda rummet och fortsätter att sägas. Men för vårt ändamål räcker det. Vi konstaterar att den bok på svenska språket som tillsammans med Gustav Wasa Bibel haft störst betydelse för det svenska språket är romanen Röda rummet skriven av Johan August StrindbergDen förstnämnda gav oss det svenska språket och språnget från fornsvenskan, den senare gav oss den moderna roman och det moderna svenska språket.

NU DRAR SOCIALDEMOKRATERNA IGÅNG STORA LÖGNMASKINEN – DERAS ALLRA BÄSTA GREN

04 juli 2022

Så här lätt det i Almedalen i söndags.

”Idag tas höga vinster ut ur flera friskolor”. Det lyckades partiledare Andersson skylla på ”de högerkonservativa”.  Trots att det är Socialdemokraterna som har haft regeringsmakten i åtta år. Något ansvar där?

”Om de högerkonservativa får styra blir Sverige ett annat. Ett Sverige där grupp ställs mot grupp, människa mot människa. Ett land där klyftorna växer och polariseringen ökar. Där lyxbåtarna blir fler, men skolkuratorerna färre”.

”Lyxbåtarna blir fler, skolkuratorerna färre”. Med en borgerlig regering? Påstår partiledare Andersson.

En slagkraftig paroll! Men, hur menar hon?  Det ju hon och Socialdemokraterna som haft regeringsmakten de senaste åtta åren.

Parollen är en perfekt beskrivning beskrivning av den Socialdemokratiska politiken de åtta gångna åren:  ”Lyxbåtarna har blivit fler och skolkuratorerna färre”

Har Magdalena Andersson suttit och sovit i åtta år?

Det är under den socialdemokratiska regeringen som: miljardärerna blivit fler, miljonärerna blivit fler, lyxbilar och lyxbåtar blir fler och de fattigaste pensionärerna fler och fattigare. Det är under socialdemokratisk regering som bensinpriset, matpriserna och elpriserna rusat och räntorna höjts och pressar ner medelklassen i ett fattigare liv med urholkad välfärd. Sjukvården, exempelvis antalet akutplatser, har havererat.

Till det kommer Morgan ”Stasi” Johanssons alla lagförslag och lagkomplex som urholkar de grundlagsfästa borgerliga fri- och rättigheterna på den medvetet utstakade vägen mot en socialistisk totalitär stat dominerad av muslimska huliganer och islamisering av landet.  Andelen etniska svenskar minskar systematiskt år för år med en fortgående invandring av dysfunktionella, lågkognitiva muslimer från Mellanöstern och Afrika som kommer hit och ställer till elände levandes på svenska skattebetalare.

Socialdemokraterna vill ha ”ett starkare samhälle”.  Vad de menar är en STARKARE STAT och STATSAPPARAT. En Statsapparat befolkad och styrd av socialdemokratiska politruker. Ett arbete den Socialdemokratiska maktklanen med medveten systematik bedrivit i årtionden. Idag sitter lydiga S-politruker på alla viktiga myndigheter. Politiseringen av den djupa staten är genomförd i tysthet, utan opposition eller insyn.

Syftet enligt valparollen är ”ett tryggare Sverige”! Oh yes! Det är korrekt! För den socialdemokratiska maktklanens fortsatta maktinnehav nämligen! Det är vad det handlar om.

Partikadrerna och politrukerna ute i landet bräker efter all denna dumhet som en fårskock i hagen. Det kan alla på nära håll se och höra.

STRÖMSHOLMS VACKRA BAROCKSLOTT I VÄSTMANLAND

03 juli 2022

En resa i bilder.

En medeltida befäst gård Mölntorp är historisk föregångare till den stenborg Gustav Wasa byggde vid mitten av 1500-talet i nedre delen av Kolbäcksån som fortfarande utgör en del av vallgraven runt slottet. Stenborgen, änkesäte för drottning Katarina, blev grunden till Strömsholms slott. 

Drottning Hedvig Eleonora som fått borgen i morgongåva av Karl X Gustav lät bygga om borgen till ett barockslott 1659 – 1681. Slottsarkitekt var Nicodemus Tessin d.ä. 

Strömsholm var det slott som Hedvig Eleonora och hennes familj oftast använde. Både Karl XI och karl XII lärde sig att rida i Strömholm. 

Efter att slottet började förfalla renoverades det under slutet av 1700-talet och 1800-talet i ett par omgångar. 1858 blev Strömsholm centrum för Arméns Ridskola.

Västfasaden sedd från nordväst.

Västfasaden från slottsträdgården och den gamla ridallén.

Slottet sedd från västra entrén till slottsträdgården

Västfasaden från entrén till slottsträdgården

Slottsfasaden från serveringen i den södra slottsallén

Del av slottsträdgården öster om slottet

Östra fasaden sedd från bron över vallgraven/Kolbäcksån

Kolbäcksån tillika naturlig vallgrav sydöst om slottet

Norra och östra fasaden sedd från nordöst om vallgraven/Kolbäcksån

Södra och östra fasaden sedd från stranden i sydöst, med vallgraven/Kolbäcksån i förgrunden.


%d bloggare gillar detta: