Böckerna med en gemensam layout är skrivna och publicerade 2023 – 2025 och finns att köpa på Bokus och Historiska bokhandeln Svartsjö slott. Dessutom finns boken om Hälleskogsbranden på Rånnesta bokhandel vid Tysslingen. Boken om Ölands fornborgar finns därutöver till försäljning i Borgholms bokhandel samt Naturbokhandeln Stenhusa/Öland.
Boken om Ölands fornborgar föreligger i andra upplagans andra tryckning. Boken om Hälleskogsbranden föreligger i andra tryckningen.
Önskar någon förvärva hela serien ordnar jag ett specialpris.
I tid till julhandeln hoppas jag att en ny bok ”Källa ödekyrka på Öland” skall finnas på bokhandelsdiskarna.
Böckerna finns att köpa på Bokus och snart också Historiska bokhandeln på Svartsjö slott. Boken om Naturens återvändande efter Hälleskogsbranden säljs av Rånnesta bokhandel, Tysslingen. Till angivna priser tillkommer porto. Kan beställas via: lennart.waara@icloud.com
S. A. ANDRÉES RESA MED BALLONGEN ”ÖRNEN” TILL NORDPOLEN 1897 – EN KRITISK UTVÄRDERING
Lennart Waara
Förord
Jan Troells utmärkta film ”Ingenjör Andrées luftfärd” från 1982 som bygger på Per Olof Sundmans bok ”Ingenjör Andrées luftfärd” från 1962 samt Bea Uusmans bok ”Expeditionen. Min kärlekshistoria” gjorde att jag började läsa in mig på historien om ballongfärden 1897 som slutade med tre mäns dramatiska död på Vitön.
Bea Uusman har medicinskt spårat hur och varför de tre besättningsmedlemmarna dog på Vitön efter att ha kraschlandat med ballongen och en heroisk vandring över isen i nästan tre månader.
Ju mer jag läste desto mer insåg jag att männen till det yttre dog av mental och fysisk utmattning och kanske också förgiftning, förfrysning m.m.
Men ytterst dog de av ett illa genomtänkt och misslyckat projekt som S. A. Andrée av personliga skäl drev igenom mot bättre vetande.
Det är vad min kritiska essä handlar om, tre män som dog på Vitön genom felbeslut, felinformation och ren dumhet.
Boken är på 64 sidor med många bilder. Mitt pris är 60 kronor
SURA GAMLA 1600-TALS TRÄKYRKA HAR ÄLDRE
KRISTNA OCH HEDNISKA FÖREGÅNGARE
Lennart Waara
Förord
Mitt intresse för äldre kyrkor i allmänhet och medeltidskyrkor i synnerhet i Uppland, Närke och Västmanland är gammalt. I raden av intressanta kyrkor jag studerat står Sura gamla träkyrkor i fokus för denna småskrift.
Kyrkan brändes ner för ett antal år sedan men har en intressant historia med äldre kristna kyrkor och sannolikt också ett hednatempel.
Jag har skrivit denna skrift om de gamla träkyrkorna till alla intresserade Surahammarsbor, Sura-Ramnäs församling och alla intresserade av gamla träkyrkor.
En skrift på 50 sidor med många bilder. Mitt pris 50 kronor
HEDAREDS STAVKYRKA I VÄSTERGÖTLAND
NATIONELLT OCH KYRKOHISTORISKT UNIK
Lennart Waara
Förord.
Mitt intresse för medeltidskyrkor i Uppland, Närke och Västmanland har vidgats till Västergötland. Först i raden av intressanta kyrkor står Hedareds stavkyrka som måste ses som ett nationellt och kyrkohistoriskt unikum i det tidiga kyrkobyggandet.
Hedareds stavkyrka är den enda kyrka som med lite fantasi kan ge en bild av hur det kristna Sveriges allra första kyrkor kan ha sett ut utvändigt och invändigt.
Jag har skrivit och låtit trycka upp denna lilla bok som en gåva till Hedareds församling och kyrka. Hedaredsborna och församlingen har mycket tidigt förstått att bevara och skydda denna spännande kyrka.
Skriften är på 35 sidor med många bilder. Mitt pris är 50 kronor
HISTORISKA PLATSER I VÄSTMANLAND
Sexton besöksmål
Lennart Waara
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Förord. Inledning.
Strömsholms barockslott Anundshögsområdet och tingsplatsen Badelunda kyrka Munktorp, Sankt David och Davidskyrkan Hällristningarna vid Häljesta Visbergets fornborg Exkursion till Fägatan vid Konugla Tre runstenar, nr 9 och 10 Saltängsbron Västerås och nr 15 Målhammar Stora Rytterne kyrkoruin och runstenarna nr 1 och 2 Slaget vid Brunnbäcks färja Dingtuna tingsplats, kyrkan och Borgby skans Runsten nr 27 Grällsta Kumla kyrka och Albertus Pictor Björksta kyrka och hällristningar Livstens runstenen vid Sala kyrka Kungshögarna vid Sagån
Avslutning
Inledning.
Rubriken historiska platser i Västmanland skall ses i vid mening. Det historiska Västmanland som behandlas spänner från bronsåldern och i några fall från 1500-talet.
Boken är inte en beskrivning eller guidebok till samtliga historiska platser i Västmanland. Den handlar om sexton personligt och selektivt valda historiska artefakter. Däremot är de valda platserna/artefakterna intressanta och lämpliga som besöksmål med boken som guide till bakgrunden.
De valda platserna är viktiga i Västmanlands historia. De har samtliga betydelse för att förstå historien. Historien både i meningen den västmanländska och rikets. Det kan således handla om platser som också är intressanta i framväxten av Svitjod, Svea rike och Sverige.
Skriften syftar till att visa den sofistikerade forntida och medeltida kultur som är den svenska och som vi alla mentalt verkar i vare sig vi är medvetna om den eller inte.
Boken är på 150 sidor med många illustrationer och bilder. Jag tar 125 kronor för boken.
FYRA ÖLÄNDSKA FORNBORGAR OCH EN UNIK JÄRNÅLDERSBY
Lennart Waara
Förord
Mitt intresse för fornborgar i Uppland, Närke och Västmanland är gammalt. I raden av intressanta svenska fornborgar står Ölands fornborgar i fokus för denna skrift. Öland är rikt på fornborgar, cirka 15 är kända och bevarade. I denna bok behandlas fyra av de i olika avseenden viktigaste.
Den första upplagan är slutsåld. När en andra upplaga nu trycks har jag utökat den med en beskrivning av en unik och utgrävd järnåldersby nämligen Rosendal. Byn har varit samtida med exempelvis Eketorps fornborg och övriga i boken beskrivna borgar. Den blir därmed ett komplement till beskrivningen av borgarna, Ölands äldre-äldre historia och hur livet på Öland kan ha gestaltat sig.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Allmänt om Ölands borgar
Historien om Eketorps borg
Massakern vid Sandby borg på östkusten
Gråborg, en välbevarad fornborg och marknadsplats
Rosendals by – en järnåldersby på Öland Appendix- utgrävningar av borgar
Ismantorps och Sörby borgar samt offerplatsen och Hippodromen vid Skedemosse
Boken är på 80 sidor med ett rikt bild- och fotomaterial. Jag tar75 kronor.
NATUREN ÅTERERÖVRADE VAD DEN FÖRLORAT TILL BRANDEN
Växtlighet, fåglar och djur återkom till Hälleskogen i Västmanland
Öjavägen
Lennart Waara
FÖRORD
Branden i Västmanland 2014 är ytmässigt Sveriges största brand. Bokens syfte är att visa med vilken kraft och snabbhet naturen återerövrar vad branden förstört. Bokens andra del visar i bilder hur växter, buskar och träd återtagit Hälleskogen. En unik naturhändelse 2015/16 är hackspettinvasionen som visar naturens oberäknelighet och oförutsägbarhet när förlorade arter återkommer. Med fotografier, siffror och korta noteringar beskrivs fåglarnas immigration till Hälleskogsbrännan. Slutsatsen är entydig, antalet arter och individer ökade över hela perioden.
Under vandringarna genom brandområdet påträffade broder Roland och jag också intressanta däggdjur som återkom och återerövrade Hälleskogen. Älgen blev vanlig och i ökande.
Enligt uppgifter i VLT 2019-05-02 fanns det 2019 fyra
gånger så många älgar i det brandhärjade området jämfört med genomsnittlig
frekvens i ett älgförvaltningsområde. Det sammanhänger sannolikt med en allt
rikare förekomst av gran-, björk- och lövsly. De däggdjur förutom älg vi iakttagit
eller identifierat i form av spår/spillning är rådjur, varg, lodjur, vildgris och
kronhjort.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Kapitel. Kap. 1. Naturen föröddes av branden Kap. 2. Naturen återerövrar snabbt vad som förlorats
Kap. 5. Fåglarna återerövrar vad de förlorat till branden
Bilaga 1 – Fåglarnas återerövring i siffror Bilaga 2 – Undersökning av återerövring av fågelarter
Författarpresentation
Boken är på 110 sidor och kostar 100 kronor
Lennart Waara författarpresentation
Författaren (f. 1945) har varit forskare och lärare i ekonomisk historia vid Uppsala universitet. Sex år som revisionsdirektör vid Riksrevisionsverket med uppdrag från utbildnings- och finansdepartementet. VD och koncernchef för managementföretaget OMNIA Gruppen AB. Rektor och VD för Beckmans School of Design. VD för fastighetsbolaget OPUAB, därefter organisationskonsult i eget företag. Författaren har bl.a. publicerat en avhandling om statliga företag i marknadsekonomier, en bok om den offentliga sektorns expansion därutöver offentliga rapporter och utredningar. Två böcker om ledarskap i övergångsekonomier på ryska respektive lettiska samt böckerna:
S.A. Andrées resa med ballongen ’Örnen’ till Nordpolen 1897 – en kritisk utvärdering. 2023
Hedareds stavkyrka i Västergötland. Nationellt och kyrkohistoriskt unik. 2023
Sura gamla 1600-tals träkyrka har äldre kristna och hedniska föregångare. 2023
Fyra viktiga öländska fornborgars historia 2024 – slutsåld
Historiska platser i Västmanland. Sexton besöksmål. 2024.
Fyra öländska fornborgar och en unik järnåldersby. 2014
Naturen återerövrade vad den förlorat till branden. Växtlighet, fåglaroch djur återkom till Hälleskogen i Västmanland. 2015
Jag är förskräckt över den allmänna intellektuella bildnings- och kunskapsnivån på exempelvis FB. I debatten finns tyvärr alltför många som aldrig lärt sig empirisk analys och att dra hållbara slutsatser från belagda fakta. Det föranleder den djupare och allvarligare frågan: Hur ser undervisningen i skolan ut? Är det fritt tyckande som gäller? Som en lärarutbildad hävdade emot mig; ”det ena tyckandet är lika mycket värt som det andra”. Sannolikt en form av utlöpare från tramset ”allas lika värde”. Men den allvarligaste frågan är, hur ser lärarkårens kompetens, kunskap och bildningsnivå ut? Hur ser lärarutbildningen ut? Vad säger läroplanerna? På min tid talade vi redan i femman och sexan om att ha faktauppgifter, än mer så under högstadiet, för att inte tala om undervisningen vid Västerås Högre Allmänna Läroverk.
Det handlar i grund och botten om två typer av tyckaraktörer, byfånar dvs okunniga, obildade personer som tänker banala saker och således skriver banala saker och än värre lever med villfarelsen att de bidrar med något innehållsligt, viktigt eller sant. Sedan har vi dårfinkarna personer som har en solipsistisk världsbild där deras egen bestämda övertygelse och tyckande gäller som sanning, i stället för empiriska fakta. De är i allmänhet omöjliga att övertyga eller ens påverka med empiriska fakta och analys.
Nätet svämmar över av dessa byfånar, personer som med övertygelse påstår obelagda och omöjliga saker om samhälle och verklighet i generell mening. Eller värre, dårfinkar och förnekare, personer som förnekar att jorden är rund, personer som förnekar att månlandningen ägt rum utan är en Hollywoodinspelning, mordförsöket på Donald J Trump var en iscensatt false flag operation, kondensstrimmor i luften efter flygplan är chem trails med giftigt innehåll som sprids av onda krafter, oklart vilka och hur, Elvis lever, Michael pedofilen Jackson lever och var inte pedofil, allmänna stolligheter om Vatikanens tunnlar och guld m.m. Mycket stollighet och desinformation och rena lögnskapelser kommer från internetkanaler som Forbidden och Hidden History. Listan kan göras längre! All denna desinformation har ett medvetet syfte. Den emanerar från globalistiska centra i världen och från deras judeoligarker. Forbidden och Hidden History som exempel som medvetet syftar till att förleda den okunniga populasen och få dem att ägna sig åt att publicera och sprida stolligheter istället för att granska den verkliga fienden och de verkliga svåra uppgifter vi har framför oss idag med migration, vaccinlögner, NATO-ockupation, den djupa staten, inskränkningar i grundlagen, statstelevionens lögner och indoktrinering med mera, med mera. Man frågar sig osökt, vilket är värst, personer som lever med den falska världsbilden och föreställningen att allt är konspirationer, eller personer med den lika falska världsbilden och föreställningen att inga konspirationer existerar? Döm själva!
Den apostroferade typen av debatt och inlägg är illavarslande. Det är alltför låg intellektuell nivå och utan bildning och beläsenhet. Det finns en tydlig korrelation mellan byfånar/dårfinkar och kunskaps- och bildningsnivå. Ju mindre kunskap och lägre bildning desto högre sannolikhet att man tror på och hävdar stolligheter eller konspirationer i alla lägen.
By the way; tesdrivande är en mycket god pedagogisk princip. Jag renodlar ofta argumenten för en tes för att göra den tydlig och entydig. Jag driver argument till stöd för tesen, som Herbert Tingsten, och även om jag inte är 100 procent övertygad så argumenterar jag ofta för 100 procent. Herbert Tingsten hävdade själv att han vid 51 procents övertygelse argumenterade för 100 procent.
Vem är jag att skriva dessa rent strindbergska elakheter? Jag svär inte på någon ideologi eller befintligt partiprogram, sympatiserar inte i grunden med något svenskt politiskt parti. Jag är extremt politiskt intresserad, röstar i allmänna val, ofta olika i de olika valen och i riksdagsvalen har det varierat över tiden. Jag läser och följer ett antal svenska, amerikanska och internationella media på nätet, svenska morgontidningar och kvällstidningar och nätsidor på både vänster- och högerkanten. Jag läser mängder med filosofisk, historisk, ekonomisk, statsvetenskaplig/politisk litteratur inklusive lyrik och skönlitteratur.
Det ord som kommer närmast att beskriva min nuvarande position är ”rabulist” i meningen ifrågasättande och radikal agitator mot makten, politisk bråkmakare. Contrarian är ett engelskt ord som passar bra. Orden är inte perfekta men får duga. Jag definierar mig som uttalad och medveten nationalist, numera allt mer som etno nationalist. Hönshjärnorna på SÄPO med den kvinnliga chefen i spetsen har lanserat det Orwellska begreppet ”anti-etablissemangs extremist”. Typ; ”krig är fred, lögn är sanning”. Begreppet får väl närmast ses som en utmärkelse att bära med stolthet för oss som proaktivt analyserar och med tung empiri avslöjar lögner, korruption, nepotism och förräderi hos de byråkratiska och politiska maktklanerna oavsett om de är från vänster eller höger.
Min personliga logga sammanfattar mina ledord i det intellektuella arbetet; Sanning, Frihet (yttrandefrihetsfundamentalist) och för Sverige. Färgerna är givna och Wasa-kärven står för det viktiga historiska perspektivet.
Jag är kristen i klassisk luthersk mening med evangelierna, sakramenten och bekännelsen i centrum. Däremot inte alls, i den i bästa fall urvattnade, i sämsta fall heretiska och politiserade ”kristendom” som är Svenska kyrkans. Den är märkligt känslostyrd och vänster på ett stätt som endast styckevis och delt stämmer med evangelierna och bekännelsen. Svenska kyrkans ökenvandring inleddes med skiljandet av kyrkan från staten. Den gamla statskyrkan ersattes av ett missfoster till politisk organisation. I praktiken har ett kyrkligt teologiskt problemformuleringsprivilegium ersatts av styrning och beslut av politiker enkannerligen socialdemokrater. Svenska kyrkan leds nämligen av ett partipolitiskt valt organ kyrkomötet, en exekutiv kyrkostyrelse och ett arbetsutskott med en majoritet socialdemokrater och en skrupelfri Wanja Lundby Wedin (läs t.ex. Daniel Suhonens bok om hur Håkan Juholt hängdes ut och avrättades av kvinnorna i partistyrelsen). Hur illa kan det bli? Det kan inte bli värre än det redan är. Förfallet inom Svenska kyrkan som inneburit stora medlemstapp går hand i hand med införandet av kvinnliga präster accepterat av fega feminister bland männen (dock icke alla några höll ut men stäcktes i karriären). Där och då förlorade Svenska kyrkan sin trosmässiga grund och en intellektuell teologisk diskurs utifrån Bibeln, bekännelsen och evangelietexterna. Känslotänkande och känsloreaktioner enkannerligen kvinnliga ersatte, (Gud fader ansågs t.o.m. kunna vara kvinna eller androgyn), Svenska kyrkan blev en ”mädchen fur alles”, för mångfaldsideologi och allomfattande kärlekssvammel, en ”fikarumskyrka”. Martin Luther roterar i sin grav. Den manliga prästen som ”primus inter pares” försvann med ”allas lika värde” och woke politiskt mumbo jumbo. Men det skulle bli värre, mycket värre. Den perversa hbtqi+ ideologin gjorde inte bara entré i Svenska kyrkan och kom att påverka predikningar och praktik. Snart nog släppte alla hämningar, perversa ”konstutställningar” med Jesus som ”transa” inbjöds i kyrkorummet, naturligtvis utifrån en förvriden bild av det kristna kärleksbudskapet. Därefter började präster, kvinnliga och manliga, viga s.k. samkönade par på beställning av kyrkans politiska ledning. Martin Luther snurrar som en vindsnurra i blåst i sin grav. ”Det här är jag absolut inte ansvarig för och har inte beställt” stönar Martin Luther, men ingen hör, i varje fall inte ärkebiskopen, biskoparna och prästerna i Svenska kyrkan. Det de gjort och gör står i strid med och i motsättning till bekännelse och evangelier i klassisk luthersk kyrkotradition allt sedan Reformationen. Biskopskollegiet har, som om all detta inte räcker, naturligtvis utan utbildning och bildning i ämnena, också börjat utfärda s.k. ”herdabrev” (vilken makalös omskrivning för vänsterpolitisk propaganda) om global ekonomi och tillväxt, om klimatalarmism och naturligtvis till slut en ansvarslös propaganda för migration, till och med ökad migration, av lågkognitiva, lågkompetenta och dysfunktionella migranter från Mellanöstern och svarta Afrika. Svenska kyrkan har därtill i likhet med de styrande Socialdemokraterna anslutit sig till en positiv syn på Koranen, islam, muslimer och islamister. Glöm inte att den förra ärkebiskopen Antje Jackelen hade det muslimska ”Gud är större” (Allahu Akbar) som sitt valspråk. En alltför hård parallell? Ni känner alla till den gamla sanningen om djävulens två bästa trick: Nummer ett att lura i människorna att han inte finns. Nummer två att klä sig i biskopsrock. En orättvis allusion?
Min personliga kristna tro och övertygelse är grundad i bön och kontemplation. Jag är naturligtvis inte medlem i Svenska kyrkan som tyvärr irreparabelt (hoppas jag har fel) leds av politiska apologeter som förra och nuvarande ärkebiskoparna Jackelen och Modeus som är underordnade Socialdemokraterna. Svenska kyrkan kom aldrig i grunden att frigöras från staten utan övertogs enligt plan av socialdemokratiska partiet som en del av den totalitära statssocialistiska rörelsen. Den som önskar ta del av inomkyrklig opposition och kritik kan läsa Dag Sandahl: https://kyrkligsamling.se/dagslandor/
Efter att under tio år ha funderat på att konvertera till den katolska kyrkan har jag kommit till den definitiva slutsatsen att det vore ett felaktigt steg, inte minst med tanke på den fortsatta utvecklingen av den katolska kyrkan, dess kardinaler, påvar och Vatikanen. Jag följde en gång i tiden med positivt intresse Vatican II (Andra Vatikankonciliet 1962–65) som lett till en negativ utveckling av kyrkans lära och praktik. Många exempel kan anges, vi nöjer oss med ett; i två tusen år var det den katolska kyrkans uppfattning att det var den judiska Sanhedrin som lät döda och grymt korsfästa Guds son Jesus. Judarna skildrades i kyrkans lära med rätta som Gudsmördare. Sedan ändrade Troskongregationen och katolska kyrkan sig och hävdade att det var romarna som dödade Jesus, trots att det tydligt framgår i evangelierna hur det gick till. Pontius Pilatus lät judarna välja, de valde styrda av sina överstepräster i Sanhedrin Barabas. Pontius Pilatus ”tvådde sina händer”. Konservativa kardinaler i Kurian försökte hålla emot vänstervinden under Vatican II, vilket jag inte förstod då. Drivande i oppositionen under stridsropet ”aggiornamento” var den lysande tyska teologiprofessorn Joseph Ratzinger. Senare utsattes han som lärare för vänsterstudenter, insåg faran, ändrade sig och blev chef för Troskongregationen, en mäktig del av Kurian, eller inkvisitionen om ni så vill. Joseph Ratzinger valdes senare till påve, abdikerade 2013 (varför?) som den förste påven någonsin, satt sedan i ett litet hus i Vatikanen under bön och teologiskt skrivande. Kommer vi någonsin att få läsa vad han skrev innan han dog 2022? Den som vill fördjupa sig i Vatican II skall läsa Gunnel Vallquists bok ”Dagbok från Rom, del 1 – 4 (1964 – 66). Ett magnifikt verk och ett intellektuellt arbete av stor lödighet. Det togs naturligtvis också bra beslut under Vatican II, exempelvis beslutet att mässan skall celebreras på folkspråket. Den katolska kyrkan har tyvärr under den senaste påven blivit än mer märkligt politisk och vänsterdominerad. Till kritiken mot katolska kyrkan kan läggas sena och halvkvädna ursäkter för 2000 års upprörande brott mot kunskap, förnuft och medmänsklighet.
Jag är som alla etniska svenskar djupt rotad och formaterad av och i svensk historia, kultur, traditioner och en svensk klassisk luthersk kristendom. Resultatet av tio års studier och religiös och teologisk läsning kring tro och trossatser, inklusive två 9-dagars retreater med Jesuiterna (som varit oerhört värdefulla och livsförändrande via de beslut jag kommit till under retreaterna) är att jag avvisat tanken på att konvertera. Mitt privata bibliotek har i processen vuxit till 8 hyllmeter i ämnet kristen/teologisk litteratur. Jag stannar i mina fäders kyrka trosmässigt om än inte i organisationen Svenska kyrkan.
Jag utsätter gärna mina trosuppfattningar för invändningar från begåvade och belästa intellektuella också rena antideister. Min favorit är döde Christopher Hitchens (1949–2011). En extremt intelligent, bildad, beläst och välargumenterad intellektuell ateist med lutning åt vänster. Om övertygelsen och tron är stark och de intellektuella argumenten genomtänkta klarar man en intellektuell prövning. Christopher Hitchens (CH) är en svår motståndare och hård polemiker och hans attacker på organiserade religioner som judaism, islam och kristendom (i meningen organiserad religion/kyrka) är genomtänkta och starka. I länken nedan diskuteras den katolska kyrkans historiska brott i vid mening. CH har vidare undersökt den globalt hyllade nunnan från Albanien ”Moder Teresa av Calcutta” en ondskans företrädare (om än i gärning mer än i ord). Självfallet har hon gjort sällskap med warmonger Barack Obama, terrorbombaren Henry Kissinger, terroristen/kommunisten Nelson Mandela och terroristen Yassir Arafat i erhållandet av Nobels fredspris. Moder Teresa förefaller göra gott men gör det onda. Hon höll de lusfattiga kvinnorna i Indien kvar i konsekutiv och reproduktiv fattigdom med motstånd mot kondomer och aborter (som CH säger: ”Aids is bad according to her but not as bad as condoms and birthcontrol are bad”). De enda åtgärder som skulle gett kvinnorna egenmakt och möjlighet att resa sig ur fattigdom. ”Hells Angel” (Hitchens polemiskt hårda benämning) som skrupelfritt tar emot pengar från skurkar, diktatorer, pengar som är stulna och inte ägs av den som ger henne dem. Vart har alla dessa pengar tagit vägen? Hennes hus för de fattiga kvinnorna i Calcutta är påvert och eländigt. Inte mycken verklig fysisk hjälp där. Listan av tveksamheter är lång. Själv flög moder Theresa privatjet till Haitis diktator Duvallier för at välsigna honom och hans skurkfamilj, i gengäld erhöll hon en medalj. Hon har delat ut, eftergivelse/förlåtelse för synder mot mottagande av donationer från rika människor. Är inte detta en modern form för avlatshandel? Hon blev ändock helgonförklarad 2016 av den katolska kyrkan trots alla grava frågetecken som kommit fram efter hand. Läs gärna t.ex. Christopher Hitchens bok ”The Missionary Position” om denna med orätt hyllade skurknunna. Allt detta har jag inga problem med att erkänna. Jag är inte organiserad kyrkokristen eller ansluten till någon kyrklig organisation (det kan ändra sig) och har således inget egenintresse av att försvara eller förringa historiskt och empiriskt konstaterbara brott. CH:s kritik av katolska kyrkan brott är allvarlig, to say the least. En märklig ”institution”, låt oss kalla det så, är att påvar typ Benedictus XVI alias Joseph Ratzinger och Franciskus alias Jorge Mario Bergoglio framträder som ”Jesu ställföreträdare på jorden”. De är valda av en samling kardinaler där några är förrymda pedofiler som gömmer sig i Vatikanen.
Jag läser också hans bror Peter Hitchens, lika bildad, intelligent och skarp i argumentationen men på den deistiska sidan. Hans bok ”The Rage Against God” är läsvärd och konträr i förhållande till brodern Christophers uppfattningar. En viktig bok i diskursen mellan deister och antideister. Tro och trosuppfattningar hålls friska när de ifrågasättas och diskuteras av invändningar och kritik.
Året 2023 var för mig ett unikt bokår inte bara i traditionell mening, jag läser sedan decennier ca 3–4 böcker i veckan.
Under våren och sommaren startade jag nämligen ett icke kommersiellt bokförlag, Wetlake Publishing, för tryck och publicering av böcker i små upplagor med smala ämnen. Jag arbetar med standarddesign och trycker utomlands för att hålla ner kostnader och pris. I bästa fall får jag täckning för förlagets kostnader. I övrigt tar jag hand om förlagsadministration, information, bokinfo, pliktexemplar, ISBN m.m.
Själv har jag skrivit och publicerat fyra böcker under året som säljsa via Bokus, vilka framgår av bilden nedan.
Boken, om Sura tre träkyrkor från 1100-talet och fram till att 1600-talskyrkan brändes ner 1998, säljs lokalt via biblioteket och Stenhuset.
Boken om Hedareds unika stavkyrka är skänkt till Hedareds församling, intäkterna från försäljningen går till bevarande av stavkyrkan.
Boken om fyra viktiga öländska fornborgars historia säljs också av Naturbokhandeln på Öland.
Därtill har jag skrivit en kritisk granskning av Andrées misslyckade färd med ballongen Örnen till Nordpolen 1897. Färden slutade med tre mäns tragiska död på Vitön pga prestige och dumhet. Tyvärr ville Andréemuseet i Gränna inte sälja boken av olika interna skäl. Ett av dessa stavas sannolikt Bea Uusma.
Samtliga böcker är försedda med ett rikligt bildmaterial i huvudsak fotograferat av undertecknad.
Därtill har jag tre manusutkast liggande. Ett i det närmaste tryckfärdigt manus, som bör utkomma våren 2024, om historien bakom 17 västmanländska fornminnen. Det är inte en guidebok i traditionell mening utan en historisk exposé av viktiga fornminnen. Ett utkast, en kortbiografi om Gustaf III, behöver en total omskrivning. Ett 300/400-sidigt manus med arbetstiteln ”Svea rike, Mälardalen och Birger Jarl” behöver en genomarbetning som kan förväntas ta ett par år innan den kan publiceras.
Jag presenterar i denna text så ärligt jag kan var jag står intellektuellt idag, vilket också indirekt blir ett politiskt statement. Det är ingen insmickrande text. Många blir sannolikt irriterade. Det får jag leva med. Jag måste för mig själv och andra presentera mina utgångspunkter och bakgrunder (ja, i pluralis).
Jag var från 1969 till 1980 student, lärare och forskare vid Uppsala universitet, disputerade 1980 i ekonomisk historia med en avhandling (gamla typen) om orsaker till förstatliganden i Sverige och internationellt. I det slutande 1960- och begynnande 1970-talet var jag vidare intellektuellt en del av ”vänsterrörelsen” enkannerligen som aktiv i SKP och redaktör för den ideologiska tidskriften Marxistiskt Forum. Det var en lärorik erfarenhet. Det var och är med ett halvt sekels perspektiv en bitvis skrämmande upplevelse. I synnerhet som den marxologiska marschen genom institutionerna då inleddes och nu slutat med ett totalt marxologiskt (naturligtvis i en missuppfattad sörja långt från vad Karl Marx och Friedrich Engels faktiskt skrivit) övertagande av statsapparaten, akademin, statsradion och statstelevisionen (förklätt till politisk korrekthet utifrån bl.a. mångfald, identitetspolitik, klimatalarmism och pervers hbtqi-ideologi).
Jag uteslöts efter några år för ”högeravvikelser”, vilket väl närmast skall tolkas som att jag krävde intellektuell redlighet. Det jag såg och upplevde på nära håll av intellektuella haverier, personliga tillkortakommanden och rena stolligheter förskräckte. Tänk om någon av dessa, inklusive ledaren, fått den politiska makten i Sverige. Jag ryser vid blotta tanken. Det är illa nog som det är med marxologer överallt i media och statsapparaten
Ett exempel på stolligheterna. Jag nåddes vid ett tillfälle av ryktet att en ”kamrat” i Uppsala gömde en Baader-Meinhof medlem hemma hos sig. När jag började undersöka och fråga runt vem det var som gömde den tyska dårfinken svarade man mig inte eftersom de förstod att jag avsåg anmäla personen till polisen. Det blev tyst bland dem som visste. Idag ”vet” jag att den jag misstänkte, numera död, var den skyldige.
När jag nu ser mig runt i ”högerrörelsen”, ursäkta det vaga begreppet, får jag personliga politico-historiska dejavyer. Det är samma obildning, okunnighet och intellektuella haverier bland många av dem som skriver och videobloggar på nätet. Vissa är välmenande och behjärtansvärda men de ropar också på censur eller än värre. Oavsett om det är vänstersidan eller högersidan som ropar på censur, tjänar de ytterst den totalitära makten. Nyttiga idioter, med andra ord. Yttrandefriheten skall i varje läge försvaras och den skall vara maximal. Det skall inte finnas några ord eller påståenden som är bannlysta vare sig n-g-r ordet (ni ser inte ens jag skriver ut det); fakta om afrikaners IQ; utrop som Sieg Heil eller Allahu Akhbar; förintelseförnekare eller gulagförnekare; utrop som död åt kapitalismen eller död åt socialismen; påståenden att Koranen och islam/muslimer företräder ondskans religion; etcetera. Stolligheter, oavsett på vänsterkanten eller högerkanten, skall bemötas i öppen debatt. Alla, nazister, fascister, sionister, islamister, miljöpartister, socialister, kommunister, klimatalarmister, Greta T etcetera skall ha rätt att skriva och yttra sig fullt ut! Inga inskränkningar! Jag är yttrandefrihetsfundamentalist! Yttrandefriheten är GRUNDEN för allt vi vill åstadkomma av samhällsförändring.
Jag tillhör inget politiskt parti, svär inte på något politiskt partiprogram vare sig vänster eller höger. Jag är inte medlem eller sympatiserar med något av de mer eller mindre obskyra småpartierna, den ena stolligare än den andra. Jag distanserar mig helt från alla dessa organisationer. Jag bekänner dock, att jag efter mycken vånda och tveksamhet, röstade på SD i det senaste valet. Ändock det minst onda även om massor av kritik och invändningar kan resas.
Jag är en i varje mening fri intellektuell som i läsning och textförfattande styrs av tre ledord, sanning, frihet och för Sverige.
Jag distanserar mig också intellektuellt från mycket som skrivs och sägs på ”vår kant”. Exempelvis, den utbredda vanföreställningen bland lågutbildade, att något som kallas ”sunt förnuft” kan ersätta vetenskaplig metodträning och utbildning, läsning, kunskap och bildning. Om något som ”sunt förnuft” över huvud existerar så är sannolikheten att den fungerar korrekt betydligt större med utbildning och bildning. ”Sunt förnuft” korrelerar helt enkelt positivt med högre utbildning och bildning.
Akademierna är numera svårt infekterade av identitetspolitik, mångfalds idéer, hbtqi-ideologi eller perverterad neo-marxism. Men, trots det, en systematisk kunskap och träning i vetenskapliga metoder, källsökning och källkritik samt analysmetoder får man inte utan högre akademisk utbildning. Det finns ingen bot för den bristen via någon variant av ”sunt förnuft”. Det är en intellektuell fördel om man exempelvis vet vem Karl Raimund Popper är och har läst hans skrifter om fallibillism liksom exempelvis Mario Bunges Scientific Research (The Search for System och The Search for Truth). Utan dem har man inte grundläggande redskap för seriös intellektuell analys. Återstår endast att tycka utifrån ”sunt förnuft”. Tyckande är den helt förhärskande verksamheten på FB på båda kanterna. Simple as that.
Ofta, alltför ofta vid läsning av inlägg på exempelvis FB, dyker det upp i min hjärna ett känt citat ur Shakespeares Hamlet: ”Upp flyga orden tanken stilla stå. Ord utan tanke aldrig himlen nå”. Alltför många vandrar som byfånar i tiden!
Tänk tanken att någon av dessa gängse figurer skulle få makten i Sverige. En tanke som håller mig vaken om nätterna. Skall jag medverka till att öka den risken? Jag ser samma uppsättning avvikande och udda (för att uttrycka det försiktigt) personligheter. När man lyfter på en sten i sankmarken kryper gråsuggorna fram.
Facebook idag är till 95 procent dominerat av kommentarer som i bästa fall är välmenande men i de flesta fall är triviala eller till och med korkade och okunniga. Tyckandet löper amok. Självinsikt och självkritik saknas hos tyckarna. De flesta som skriver har inte på fötterna oavsett det är från vänster eller höger. Lika illa. Frågan är akut, är det meningsfullt att vara kvar på FB?
De trots allt välmenande och behjärtansvärda kannstöparnas i ”högerrörelsen” skadlighet skall dock inte jämföras med landsförrädarna, lögnarna och globalisterna (familjen Wallenberg landets skuggregering) vid rikets maktcentrum med Magdalena Andersson och Ulf Kristersson et consortes i spetsen. De är i kraft av sina patologiska inadvertenser och oansvariga personligheter i kombination med maktinnehav direkt skadliga för den etniske svensken. Deras förräderi och farlighet är samhällshistoriskt och empiriskt belagt bortom rimligt tvivel, som det heter hos jurister i domstolar. De är skyldiga till och skall dömas för landsförräderi.
Jag svär, som redan sagts, inte på och sympatiserar inte i avgörande delar med något konservativt/högerpolitiskt partiprogram eller politisk ideologi. Jag distanserar mig från politisk ideologi i allmänhet som, i min analys, inget annat är än falskt medvetande som styr tänkande och analys. Jag är inte medlem i någon organiserad ”högergruppering”. Jag är inte en del av eller sympatiserar med dem, annat än möjligen partiellt i enskilda sakfrågor, men det gäller å andra sidan de flesta politiska grupperingar. De flesta grupperingar hamnar rätt i någon politisk sakfråga. Det jag står för beskrivs korrekt av min logga och av begreppen etno-nationalist (Sverige åt svenskarna), rabulist mot makten och contrarian. Det sistnämnda ordet träffar min psykopatologi bättre än jag kanske varit benägen att erkänna.
eller är det bara jag som uppfattar det så? Jag vaknar upp, mentalt, i soffan nu på morgonen och upptäcker att vi redan befinner oss i det slutande april. Jag som nyss ställde undan snöskyffeln efter att ha skottat mig fram till garaget. Vad har hänt sedan dess och vad har jag uträttat?
Tiden rinner iväg och jag hinner inte med. Stiger upp kl 06 och arbetar för fullt hela dagen. Ändock hinner jag inte med. Det är tusentals böcker som skall lösas, artiklar och texter som skall skrivas. Det är bokmanus som skall färdigställas, exkursioner som skall genomföras. Öland och Halland i maj. Natur- och fågelbilder skall tas och redigeras och än har jag inte tagit årets första dopp. Måste bli idag. Fastigheterna skall skötas och underhållas. Bilar tvättas och servas, däckbyten. Jag hinner knappt fixa kaffe och dricka det innan en timme försvunnit. Min katt Tessan kommer tassande och pockar på berättigad uppmärksamhet.
Håller tiden på att ta slut, går tiden fortare, hur skall jag hinna med allt? Är det ett åldersfenomen? Tiden är ju utmätt för oss alla, chagrängskinnet krymper som Jan Myrdal (efter Honoré de Balzacs roman) ofta påpekade. Jag hinner inte med, tiden blir knappare och rusar allt fortare.
Ändock vill jag inte stoppa världen/tiden och kliva av. Det är alltför spännande tider, jag är nyfiken, att se vad som kommer, vad som väntar oss, runt hörnet. Skall vi tillsammans på vår kant lyckas rädda Sverige och de etniska svenskarna från undergången som planerats och nu genomförs av våra politiker på uppdrag av globalisterna och finansoligarkerna.
Mitt intellektuella arbete och samhälleliga skrivande bestäms av tre ledord. ”Veritas, Libertas, Pro Suecia” (Sanning, Frihet och För Sverige). Dessa sammanfattas i min personliga logga med Wasa-kärven som står för svensk historia, kultur och traditioner.
Jag är uttalad och medveten nationalist och för att värna Sverige med ett kraftigt utbyggt försvar, samarbete försvarsmässigt med främst nordiska grannar men inget NATO medlemskap.
Min intellektuella politiska samhällssyn är följande: Jag svär inte på någon organisation, något parti, partiprogram eller ideologi (falska medvetanden). Jag är inte liberal i någon begriplig mening av ordet. Jag förhåller mig helt fri. Jag röstar i allmänna val.
Det ord som kommer närmast att beskriva min nuvarande position är ”rabulist” i meningen ifrågasättande och radikal agitator mot makten, politisk bråkmakare. Ordet är inte perfekt men får duga.
Jag skriver emot den lögn och dumhet som sprids av big media, big politics, big banking och big business! Jag mår intellektuellt illa av halvsanningar, utelämnanden och rena lögner – fake news – i media främst statstelevisionen/statsradion (SVT/SR). Indoktrinering och hjärntvätt är vad de sistnämnda ägnar sig åt på uppdrag av socialisterna i SAP och deras politruker i koncernbygget.
En måltavla för mina texter är PK ideologin med grund i postmodernism och neo-marxism! Det innebär kritisk analys av identitets- och genuspolitik, feminism, hbtqi-föreställningar, islamisering och folkutbyte genom mottagande av dysfunktionella, lågkompetenta, lågkognitiva migranter från Mellanöstern och svarta från Afrika.
Så presenterar sig Olle Montanus i Strindbergs ”Röda rummet” och så brukar vi också presentera oss ute i landet vid möten med nya bekantskaper.
Familjen har sedan 2007 slagit ner bopålarna i Surahammar i Västmanland (med en oerhört viktig replipunkt vid Våtsjön längst upp i Kilsbergen på gränsen mellan Närke och Värmland) i den del som utgör södra delen av Bergslagen. Gränsen mellan Mälardalen och Bergslagen i Västmanland går genom Hallstahammar.
Vi har genom åren bott 13 år i Uppsala, 2 år i Borås, 3 år i Stockholm, 6 år i Täby, 11 år i Västerås, 7 år i Örebro och nu 14 år i Surahammar. Jag är född i Tornedalen men uppvuxen i Hallstahammar mellan 1946 och 1966 medan hustrun Britt är född och uppvuxen i Surahammar. Vi är således i någon mening marinerade i bruksmiljö och brukskultur, även om vi flydde instängdheten så fort vi kunde. Vår värdegrund är genuin etnisk svensk arbetarklass men nu vordna intellektuell medelklass och återbördade till den sig förändrade samhällskulturen i de gamla brukssamhällena.
Vi har flyttat allt längre ut på vischan. Det har inneburit och innebär klara intellektuella fördelar. Det är lätt, näst intill omöjligt att inte se och fokusera Stockholms maktklaner i media och politik. Perspektiv förskjuts och förändras med det geografiska avståndet till metropolen. Det är oundvikligt. Maktklanerna i media, statsmedia och politik utgörs av ett litet kotteri av vänsterliberaler, SAP-socialister och allmänna klimatstollar som umgås med varandra, byter fruar och partners med varandra och super sig samman. Därav den enormt samstämmiga ideologiska och identitetspolitiska PK-bild de sprider. En ideologisk bild av tillvaron som stämmer för det lilla fåtalet i maktklanerna i politik och media, boende i skyddade enklaver, men inte för några andra i landet. Det stora förfallet och förstörelseverket som de korrumperade maktklanerna skapat syns och upplevs in på bara skinnet ute i landet. De belönas sedan med lukrativa tjänster hos globalister och bankoligarker, betalade med etniska svenskars skattepengar som i fallet med Reinfeldt (20 mkr från Bank of America första året) och Löfven.
Att sedan det stora partiets anhängare och politruker är blint lydiga och trogna de ukaser som kommer från partihögkvarteret är en annan fråga. Den sidan av den pågående folkliga hjärntvätten och indoktrinering ser vi också i Surahammar.
Surahammar är fortfarande i mångt och mycket en idyll (socialt, geografiskt, kulturellt inklusive miljön runt kanalen och ån och de brukshistoriska minnesmärkena) och inte så illa drabbat av mångkultur och folkutbyte som vår södra grannkommun som mest liknar lilla Mogadishu. Surahammar är också ett av de mest lokalpatriotiska – med rätta och i positiv mening – lilla samhälle jag upplevt. Surahammar är fortfarande ett lugnt och tryggt litet brukssamhälle i Sveriges mitt med järnbruksanor tillbaka till Gustav Vasa. Järnvägshjulen som producerats och produceras i Surahammar är berömda. Med internet (information och bokköp) och ett lysande lokalbibliotek är det fullt möjligt att följa den avancerade internationella intellektuella debatten och litteraturen från Surahammars horisont (i intellektuell mening en fördel) samtidigt som man kan leva ett stilla liv bortom kaos, folkutbyte och otrygghet.
Surahammar är tätort i kommunen. Den största privata arbetsgivaren är ståltillverkaren Surahammars bruk AB med anor från 1500-talet.
Redan under Gösta Eriksson Vasa fanns sannolikt i Surahammar en hammare. År. 1637 uppfördes en hammare av Axel Oxenstierna på den plats där det nuvarande bruket ligger. 1866 började järnvägshjul och axlar att tillverkas och har sedan dess varit en viktig del av produktionen.
Ingenjören vid Brukets dotterbolag Vagnfabriks-Aktiebolaget i Södertälge (Vabis) Gustaf Eriksson byggde Sveriges första bil med förbränningsmotor en fotogenmotor. Vabis första bil kom ut på marknaden år 1901.
På MC-museet finns en körbar replika av den bilen.
Stenhuset används för konstutställningar där jag vid ett par tillfällen haft förmånen att ställa ut natur- och fågel-fotografier.
Nu också några korta ord om Västmanland, detta historiskt viktiga landskap mitt i Sverige som i historisk och ekonomihistorisk betydelse bara står Uppland efter. Järnmalmen från den västmanländska bergslagen var grunden för stormaktsväldet. En export som startade redan under tidig medeltid och var viktig för att Uppland kunde bli politiskt centrum vid skapandet av Svea rike.
När makten historiskt har tagit sig friheter har ofta motståndet och upproret kommit från Västmanland och vår nordliga granne Dalarna. Engelbrekt Engelbrektson är ett tydligt exempel liksom Gösta Eriksson Vasa som samlade dalkarlar och på marschen mot Stockholm, också västmannakarlar, för att erövra makten och kasta ut marodörerna. Det är möjligen dags för ett liknande uppror igen.
Västmanland är ett landskap i Svealands mitt och därmed också centralt placerat i Sverige.
Västmanland delas traditionellt in i Bergslagen och Mälardalen. Gränsen går i höjd med Hallstahammar.
Västmanland eller ”västmännens land” har fått sitt namn i geografisk jämförelse med Uppland, som var central bygd redan under järnåldern och varifrån svearna utgick när man samlade Mälarbygderna under sin ledning och så skapade centrum i det blivande Svea rike
Efter inlandsisens avsmältning befolkades Mälarlandskapen västerifrån, vilket finns belagt genom arkeologiska fynd. Bondenäringen från 4000 f.Kr.har liksom bronsålderns olika perioder avsatt många arkeologiska fynd.
Sverige befolkades söderifrån för ca 20 000 år sedan, Bjärehalvön var den första del av Sverige som steg ur havet. När isen försvann i Mälardalen var den fortfarande 4 km tjock i de norra delarna. Det är ett förhållande som påverkar analysen av hur Sverige befolkades och av vilka.
Landskapet har 20 000 kända fornlämningar. En övervägande del av fornlämningarna utgörs av gravar från yngre järnåldern och särskilt betydande är gravfältet Anundshög (som jag skrivit om på min blogg) med skeppssättningar från vikingatiden. Västmanland har 45 kända fornborgar.
Sankt David af Munktorp var en engelsk munk som vid av 1000-talets början sändes ut för att kristna mälarlandskapen. David är den första biskopen i Västerås och kallas ”Västmanlands apostel”.
Med den framväxande gruvnäringen under medeltiden växte bergslagen fram, som gav landskapet en central roll i Sveriges ekonomi och inte minst som bas ekonomiskt, militärt och exportmässigt för Sveriges stormaktsvälde och stormaktstid.
Vid mitten av 90-talet hade jag i uppdrag att för SIDA:s räkning förhandla om demokratistöd till kommuner och regioner i det sönderfallande Sovjetunionen och det nya Ryssland.
Boris Jeltsin var president.
Några år tidigare arbetade jag med liknande projekt i Lettland och Riga under den period då ryska svarta baskrar (Spetznaz förbanden) härjade i Riga och faktiskt sköt ihjäl människor vid floden Daugava som rinner genom Riga och ut i Rigabukten. Då hade jag ”elever” på veckokursen som hade 9 mm Makarov pistoler instoppade i jackan på lektionerna.
Men nu till mitt uppdrag i Novgorod oblast i Ryssland. I korthet handlade det om utbildning för regionala (oblastchefer) i ledning och ledarskap. Oblast är att jämföra med våra län/landsting eller regioner. Förhandlingen handlade om fördelningen hårdvara – mjukvara. Ryssarna önskade att en större andel av SIDA stödet skulle utgå i form av datorer och en mindre del i ren utbildning. Mitt uppdrag från SIDA var att se till att merparten var utbildning och en mindre del datorer.
Jag uppfattade också att målsättningen från SIDA:s sida inte var förhandlingsbar. De innebar att jag skulle övertyga den ryska oblast ledningen, med en Jeltsin trogen guvernör i spetsen, om att acceptera avtalet med SIDA.
Ett antal möten avhölls i oblast administrationens byggnad utan att vi blev överens. Jag vidhöll min – egentligen SIDA:s – ståndpunkt och den ryska oblast ledningen sin önskan.
Vi närmade oss slutet av veckan som innehållit en hel del studiebesök i gamla kloster och mest minnesvärt var Josef Stalins datja med hans gamla skrivbord kvar i arbetsrummet. Fotoförbud medförde att jag tyvärr inte har några bilder från den imponerande stora gröna datjabyggnaden vare sig exteriört eller interiört.
En sista middag skulle hållas i guvernörens egen datja ute i vildmarken. Jag hade under veckan också erbjudits möjligheten att delta i vargjakt i Novgord oblasts skogar. Jag tackade nej. Enligt ryssarnas uppgift fanns ca 1 000 vargar bara i skogarna i Novgorod oblast.
Vi (jag och min side-kick Lars-Erik L) kördes i flera timmar genom snön och kylan rakt ut i den ryska vildmarken. Djupa snörika skogar hela vägen.
Så småningom kom vi fram till en imponerande anläggning mitt i vildmarken med konferenshall och bastu och badanläggning.
Lars-Erik L och det ryska sällskapet visades in i konferenshallen där en mycket generös rysk middag med allt inklusive stora mängder sprit stod uppdukad.
Jag och vice-guvernören, en sportande vältränad 40 åring, skulle däremot bada bastu före middagen.
Vi gick till en annan byggnad där en bastu, modell rysk, låg. Bastun var av typen som eldas med ved utifrån och värmer en järnklump inne i bastun. På bordet utanför bastun stod ett stort bord med massor av öl och korvar. Vi klädde av oss och började med några öl innan vi gick in i bastun. Jag började ana att detta handlade om att ”mjuka upp” mig inför middagen och den sista förhandlingen om avtalet. Här gällde att visa manlighet och att inte vika ner sig.
Innan jag gick in i bastun var jag dock tvungen att sätta på mig en tjock våt yllemössa. Vice-guvernören menade att det var så hett i bastun att jag annars skulle kunna få hjärnskador. Lite skakad blev jag redan där.
Det var verkligen ångande hett i bastun. Jag har en del erfarenhet av bastubad, halvfinne som jag är. Det här var verkligen något helt annat. Det var så hett att det sved under fotsulorna när jag satte mig på laven och höll fötterna i luften. Placerade mig på den allra nedersta laven. Men när vice-guvernören efter en stund klev högst upp så gjorde också jag det. Ja, det gällde att nu visa svenskt stål, Karl XII etc.
Efter en stund frågade han om han skulle ösa på mer vatten på den glödande heta bastuklumpen. Ja, gör det, svarade jag. Hettan blev olidlig men jag satt kvar och sade inget.
Efter en tidsrymd som varade i en oändlighet frågade vice-guvernören om vi skulle gå ut och duscha och dricka lite öl. Lättad i tron att pinan nu var över låtsades jag inte göra mig någon brådska men var oerhört lättad av att få komma ut och duscha kallt och torka mig med fräscha handdukar.
Sedan inbjöds jag till bordet och vi börja dricka öl och äta korv igen. Vice-guvernören talade en utmärkt engelska och var en utbildad, bildad och lättkonverserad man så vi hade verkligen trevligt berättande ’battle stories’ från våra respektive liv.
Till min stora förskräckelse tog detta slut efter någon halvtimme. Skall vi inte in i bastun igen, frågade min värd. Javisst, hörde jag mig själv säga utan någon större inre övertygelse om att förnyat bastubad var varken önskvärt eller nyttigt. På med den våta yllemössan som skulle rädda min hjärna från överhettning och in i den heta bastun igen.
Samma procedur som förra gången. Först längst ner sedan flyttade vi upp på översta laven. På med mer vatten. Härda ut, härda ut, härda ut, ge dig inte, ge dig inte, satt jag och affirmerade för mig själv medan jag försökte konversera vice-guvernören i lättsam ton.
Efter en oändlighet av svårt lidande frågade värden om vi skulle gå ut och duscha och dricka öl. Javisst, sade jag och spelade cool medan jag innerst inne jublade i högan sky. För nu var eländet och lidandet slut, det var jag övertygad om.
Dusch, nya fräscha handdukar och placering vid bordet med öl och korv. Fortsatt drickande och ätande och konverserande om allt annat än förhandlingarna och att skriva under avtalet.
När vice-guvernören en tredje gång inbjöd till bastun lyckades jag hålla masken och svarade, javisst det vore skönt. Tala om att ljuga!
På med den våta yllemössan för att inte skada hjärnan och in i den kokheta bastun. Denna gång ville vice-guvernören att vi skulle lägga oss på översta laven och piska varandra med färskt björkris. Jag lade mig på mage på översta laven och värden piskade mig på ryggen och benen med björkriset. Det sved av hettan och björkriset så man höll på att bli vansinnig. Efter en stund bytte vi plats och jag piskade honom på ryggen och benen. Jag höll inte igen i piskrappen. Vice-guvernören höll masken och tyckte det var skönt.
Efter den övningen var det äntligen dags att avsluta. Vi gick ut, duschade länge för att kyla av oss, drack mer öl medan vi eftersvettades. En sista dusch och sedan påklädning och promenad till konferenshallen. Inte ett ord om förhandlingen eller avtalet.
När vi kom till konferenshallen så stod hela sällskapet där, helt utkylda i den iskalla hallen. Jag var naturligtvis övertygad om att de njutit av en rejäl middag medan vi i flera timmar bastade och drack öl. Men nej, de hade tvingats vänta på vice-guvernörens och min ankomst innan middagen kunde börja.
Mer mat, mera öl, rysk vodka och rysk konjak. Jag minns inte mycket av middagen. Men jag minns att vår förhandling och avtalet, jag hade i uppdrag av SIDA att se till att ryssarna skrev under, inte nämndes med ett enda ord.
Under den två timmar långa återfärden genom de snötäckta skogarna pratades om allt annat än förhandlingen och avtalet.
När jag och Lars-Erik L. kom i säng har jag inte en aning om men på morgonen efter hotellfrukosten kom ryssarna med det underskrivna avtalet och körde oss under glatt samspråk till flygplatsen.
Bastubadet var inget annat än ett försök att knäcka mig och när det inte lyckades accepterade ryssarna utan vidare argumentation och skrev under avtalet. Att jag än idag ser detta som en personlig seger och en kraftfullt manlig insats får alla feminister, kvinnliga som manliga, förlåta mig. Sannolikt en brist i min personlighet.
Lennart Waara disputerade 1980 i ekonomisk historia på en avhandling om statligt företagande i marknadsekonomier. Undervisat vid Uppsala universitet. Arbetat som revisionsdirektör på Riksrevisionsverket. Organisationskonsult med uppdrag åt bland andra banker, företag samt finansdepartementet, utrikesdepartementet och åt Sida i Ryssland och Baltikum. Företagsledare i olika företag bland annat som VD och rektor för Beckmans School of Design och avslutade karriären som näringslivsdirektör i Örebro kommun. Blogg kring politik, samhälle och kultur: lennartwaara.com
lennart waaras blogg 