Friedrich Hölderlin (1770 – 1843) tillhörde den tyska romantiken. Ur Gedichte.
Hymnen till friheten, läser jag som en hymn till en person i mytologin nämligen frihetens mytologiska gudinna. Friheten är och skildras i mytologin i olika äldre kulturer som en gudinna, se t ex Frihetsgudinnan i New York i modern tid.
Det finns flera anledningar till att jag hyllar och lyfter denna hymn till friheten. Det första och självklara, det är en enormt
vacker och intagande skildring av den gudinneperson som i mytologin symboliserar friheten. En svensk dikt på samma tema: ”Frihet är det bästa ting Som sökas kan all världen kring” som de sista stroferna lyder i Biskop Thomas frihetsvisa. Texten är skriven 1439 av biskop Thomas Simonsson i Strängnäs och kallas också Engelbrektvisan, av historiskt lätt insedda skäl.
Friheten som ledare i Europa med den kallhamrat totalitära van der Leyen och tyska socialdemokrater i spetsen liksom ledare här hemma som Ulf Kristersson och Magdalena Andersson systematiskt försöker begränsa med hjälp av den djupa sten och det korrupta socialistiskt infiltrerade rättsväsenet (lagar, domstolar och domar).
Mitt andra skäl att lyfta hymnen är självfallet att libertas är en del av min logga (se nedan) och ledfyr och ljusstjärna för mitt intellektuella arbete. Gudinnan (innehållet i frihetsarketypen) i anima har inte verkat förgäves i det omedvetna.
För det tredje, jag djupstuderar sedan ett par månader Carl Gustaf Jungs psykologi och är inne på läsningen av min tionde volym med Jung texter, i mitt bibliotek står ytterligare tre volymer kvar att läsa. Anima är i den jungianska psykologiska analysen, om det kollektivt omedvetna, kvinnan (Eros) i mannen. Animus är motsvarande mannen (logos) i kvinnan. Därför verkar Hölderlins hymn om frihetsgudinnan så kraftfullt på oss. Den slår an omedvetna strängar. Anima i oss reagerar och lyfter upp innehållet i arketypen till jagets medvetandesfär. Myten om frihetsgudinnan handlar sannolikt om ett dramatiskt urtillstånd. En ljusgestalt står framför oss befriad från jordens tyngd och sinnenas tyranni.
Tänk efter, skulle någon idag kunna formulera detta eller ens komma på tanken. Finns det någon i den korrupta politiska ledningen i Sverige oavsett parti som skulle reagera positivt på hymnen och agera för frihet?
Jag är förskräckt över den allmänna intellektuella bildnings- och kunskapsnivån på exempelvis FB. I debatten finns tyvärr alltför många som aldrig lärt sig empirisk analys och att dra hållbara slutsatser från belagda fakta. Det föranleder den djupare och allvarligare frågan: Hur ser undervisningen i skolan ut? Är det fritt tyckande som gäller? Som en lärarutbildad hävdade emot mig; ”det ena tyckandet är lika mycket värt som det andra”. Sannolikt en form av utlöpare från tramset ”allas lika värde”. Men den allvarligaste frågan är, hur ser lärarkårens kompetens, kunskap och bildningsnivå ut? Hur ser lärarutbildningen ut? Vad säger läroplanerna? På min tid talade vi redan i femman och sexan om att ha faktauppgifter, än mer så under högstadiet, för att inte tala om undervisningen vid Västerås Högre Allmänna Läroverk.
Det handlar i grund och botten om två typer av tyckaraktörer, byfånar dvs okunniga, obildade personer som tänker banala saker och således skriver banala saker och än värre lever med villfarelsen att de bidrar med något innehållsligt, viktigt eller sant. Sedan har vi dårfinkarna personer som har en solipsistisk världsbild där deras egen bestämda övertygelse och tyckande gäller som sanning, i stället för empiriska fakta. De är i allmänhet omöjliga att övertyga eller ens påverka med empiriska fakta och analys.
Nätet svämmar över av dessa byfånar, personer som med övertygelse påstår obelagda och omöjliga saker om samhälle och verklighet i generell mening. Eller värre, dårfinkar och förnekare, personer som förnekar att jorden är rund, personer som förnekar att månlandningen ägt rum utan är en Hollywoodinspelning, mordförsöket på Donald J Trump var en iscensatt false flag operation, kondensstrimmor i luften efter flygplan är chem trails med giftigt innehåll som sprids av onda krafter, oklart vilka och hur, Elvis lever, Michael pedofilen Jackson lever och var inte pedofil, allmänna stolligheter om Vatikanens tunnlar och guld m.m. Mycket stollighet och desinformation och rena lögnskapelser kommer från internetkanaler som Forbidden och Hidden History. Listan kan göras längre! All denna desinformation har ett medvetet syfte. Den emanerar från globalistiska centra i världen och från deras judeoligarker. Forbidden och Hidden History som exempel som medvetet syftar till att förleda den okunniga populasen och få dem att ägna sig åt att publicera och sprida stolligheter istället för att granska den verkliga fienden och de verkliga svåra uppgifter vi har framför oss idag med migration, vaccinlögner, NATO-ockupation, den djupa staten, inskränkningar i grundlagen, statstelevionens lögner och indoktrinering med mera, med mera. Man frågar sig osökt, vilket är värst, personer som lever med den falska världsbilden och föreställningen att allt är konspirationer, eller personer med den lika falska världsbilden och föreställningen att inga konspirationer existerar? Döm själva!
Den apostroferade typen av debatt och inlägg är illavarslande. Det är alltför låg intellektuell nivå och utan bildning och beläsenhet. Det finns en tydlig korrelation mellan byfånar/dårfinkar och kunskaps- och bildningsnivå. Ju mindre kunskap och lägre bildning desto högre sannolikhet att man tror på och hävdar stolligheter eller konspirationer i alla lägen.
By the way; tesdrivande är en mycket god pedagogisk princip. Jag renodlar ofta argumenten för en tes för att göra den tydlig och entydig. Jag driver argument till stöd för tesen, som Herbert Tingsten, och även om jag inte är 100 procent övertygad så argumenterar jag ofta för 100 procent. Herbert Tingsten hävdade själv att han vid 51 procents övertygelse argumenterade för 100 procent.
Vem är jag att skriva dessa rent strindbergska elakheter? Jag svär inte på någon ideologi eller befintligt partiprogram, sympatiserar inte i grunden med något svenskt politiskt parti. Jag är extremt politiskt intresserad, röstar i allmänna val, ofta olika i de olika valen och i riksdagsvalen har det varierat över tiden. Jag läser och följer ett antal svenska, amerikanska och internationella media på nätet, svenska morgontidningar och kvällstidningar och nätsidor på både vänster- och högerkanten. Jag läser mängder med filosofisk, historisk, ekonomisk, statsvetenskaplig/politisk litteratur inklusive lyrik och skönlitteratur.
Det ord som kommer närmast att beskriva min nuvarande position är ”rabulist” i meningen ifrågasättande och radikal agitator mot makten, politisk bråkmakare. Contrarian är ett engelskt ord som passar bra. Orden är inte perfekta men får duga. Jag definierar mig som uttalad och medveten nationalist, numera allt mer som etno nationalist. Hönshjärnorna på SÄPO med den kvinnliga chefen i spetsen har lanserat det Orwellska begreppet ”anti-etablissemangs extremist”. Typ; ”krig är fred, lögn är sanning”. Begreppet får väl närmast ses som en utmärkelse att bära med stolthet för oss som proaktivt analyserar och med tung empiri avslöjar lögner, korruption, nepotism och förräderi hos de byråkratiska och politiska maktklanerna oavsett om de är från vänster eller höger.
Min personliga logga sammanfattar mina ledord i det intellektuella arbetet; Sanning, Frihet (yttrandefrihetsfundamentalist) och för Sverige. Färgerna är givna och Wasa-kärven står för det viktiga historiska perspektivet.
Bland det gemena folket hör man uppfattningen att ”sunt förnuft” ger förmåga att inse det riktiga i den ena eller andra frågan. För det mesta är det referentens egen ståndpunkt som utgör ”sunt förnuft” och som därmed är den rätta och konträr visavi andra uppfattningar eller påståenden. På FB hittar man, med oroande frekvens, exempel på utsagor om det ”sunda förnuftets” primat som hävdas trumfa t.o.m. högre utbildning, bildning och beläsenhet. Vad är då ”sunt förnuft” som skiljer det från förnuft rätt och slätt? Den frågan ställer jag mig. Med förnuft, står jag i denna text på en upplysningsteoretisk grund med bland annat rationalism, logik och empiri som byggstenar.
”Man äger ej snille för det man är galen”, skrev Johan Henrik Kellgren den första september för 237 år sedan. Det är en sats som ofta kommer för mig när jag läser utsagor om ”sunt förnuft” som någon form av förment folklig klokskap. Innan någon invänder, jag medger att jag alluderar till citatet i en glidande mening i förhållande till innebörden i det ursprungliga skaldestycket.
Det som för mig är mest störande med tillägget ”sunt”, är vad tillägget skulle kunna stå för språkligt och intellektuellt. Äger man förnuft ja då äger man förnuft. Det är klart, som ja kanske inte klart som korvspad, men begripligt, entydigt och kommunicerbart. Ett ”sunt”, som precisering lägger inte till något betydelsebärande, utan fördunklar och skapar tvivelsmål om avsikt och innebörd. Det som däremot lägger till något betydelsebärande är ett o- i negationen oförnuft. Utsagan ”sunt förnuft” är som död och stendöd. Är du död är du död, det finns ingen dödare död än död. Det finns inget förnuftigare än förnuft och allra minst medför tillägget ”sunt” en precisering och förhöjning av förnuftet. Snarare genuint det konträra. Förnuft är förnuft, ”sunt förnuft” är inget mer än förnuft. ”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta” är slutsatsen för att citera Esaias Tegners berömda ordspråk för 124 år sedan.
Nu misstänker jag, på vissa grunder, att det är precis tvärtom, ”sunt förnuft” är eller bör uppfattas som ett mindre förnuftigare förnuft än förnuft. Empirin bakom misstanken är inte blytung, men grund finns för antagandet. I en genomgång av inlägg om ”sunt förnuft” på Facebook har skribenterna nästan alltid ställt ”sunt förnuft” emot/i motsats till högre utbildning, bildning och beläsenhet. ”Sunt förnuft” inte bara står i motsats till utan till och med trumfar, enligt skribenterna, högre utbildning, bildning och beläsenhet. Intellektuellt är det för mig både svårbegripligt och svårt att acceptera, för att utrycka det försiktigt.
Det har gjort mig misstänksam; varför denna intellektuella dikotomi? I samtliga fall har det nämligen visat sig, när man granskat skribenternas egen angivna bakgrund och utbildning, att de är lågutbildade eller saknar utbildning. Alltså, sannolikt traditionellt bildningskomplex.
Alltså skribenterna ställer ”sunt förnuft” i motsatsställning till högre utbildning, bildning och beläsenhet. Är motsatsställandet ett uttryck, en omedveten och oavsiktlig bekännelse om ni så vill, för komplex inför högre utbildning, bildning och beläsenhet. Det fungerar sannolikt i sammanhanget som egenterapi att desavouera högre utbildning, bildning och beläsenhet och lindrar egna tillkortakommanden med svårigheter att förstå allvarliga och komplicerade analyser och texter.
Sannolikheten till förnuftiga utsagor, analyser och texter ökar i själva verket betydligt (men är ingen garanti) med högre utbildning, bildning och beläsenhet, dvs det inversa i förhållande till vad referenterna antar. Förnuft föreligger också självklart bland personer som saknar högre utbildning. Bildning och beläsenhet kan också föreligga hos lågutbildade. Det är begreppet ”sunt förnuft” och dess motsatsställande till högre utbildning, bildning och beläsenhet jag vänder mig emot.
Jag är kristen i klassisk luthersk mening med evangelierna, sakramenten och bekännelsen i centrum. Däremot inte alls, i den i bästa fall urvattnade, i sämsta fall heretiska och politiserade ”kristendom” som är Svenska kyrkans. Den är märkligt känslostyrd och vänster på ett stätt som endast styckevis och delt stämmer med evangelierna och bekännelsen. Svenska kyrkans ökenvandring inleddes med skiljandet av kyrkan från staten. Den gamla statskyrkan ersattes av ett missfoster till politisk organisation. I praktiken har ett kyrkligt teologiskt problemformuleringsprivilegium ersatts av styrning och beslut av politiker enkannerligen socialdemokrater. Svenska kyrkan leds nämligen av ett partipolitiskt valt organ kyrkomötet, en exekutiv kyrkostyrelse och ett arbetsutskott med en majoritet socialdemokrater och en skrupelfri Wanja Lundby Wedin (läs t.ex. Daniel Suhonens bok om hur Håkan Juholt hängdes ut och avrättades av kvinnorna i partistyrelsen). Hur illa kan det bli? Det kan inte bli värre än det redan är. Förfallet inom Svenska kyrkan som inneburit stora medlemstapp går hand i hand med införandet av kvinnliga präster accepterat av fega feminister bland männen (dock icke alla några höll ut men stäcktes i karriären). Där och då förlorade Svenska kyrkan sin trosmässiga grund och en intellektuell teologisk diskurs utifrån Bibeln, bekännelsen och evangelietexterna. Känslotänkande och känsloreaktioner enkannerligen kvinnliga ersatte, (Gud fader ansågs t.o.m. kunna vara kvinna eller androgyn), Svenska kyrkan blev en ”mädchen fur alles”, för mångfaldsideologi och allomfattande kärlekssvammel, en ”fikarumskyrka”. Martin Luther roterar i sin grav. Den manliga prästen som ”primus inter pares” försvann med ”allas lika värde” och woke politiskt mumbo jumbo. Men det skulle bli värre, mycket värre. Den perversa hbtqi+ ideologin gjorde inte bara entré i Svenska kyrkan och kom att påverka predikningar och praktik. Snart nog släppte alla hämningar, perversa ”konstutställningar” med Jesus som ”transa” inbjöds i kyrkorummet, naturligtvis utifrån en förvriden bild av det kristna kärleksbudskapet. Därefter började präster, kvinnliga och manliga, viga s.k. samkönade par på beställning av kyrkans politiska ledning. Martin Luther snurrar som en vindsnurra i blåst i sin grav. ”Det här är jag absolut inte ansvarig för och har inte beställt” stönar Martin Luther, men ingen hör, i varje fall inte ärkebiskopen, biskoparna och prästerna i Svenska kyrkan. Det de gjort och gör står i strid med och i motsättning till bekännelse och evangelier i klassisk luthersk kyrkotradition allt sedan Reformationen. Biskopskollegiet har, som om all detta inte räcker, naturligtvis utan utbildning och bildning i ämnena, också börjat utfärda s.k. ”herdabrev” (vilken makalös omskrivning för vänsterpolitisk propaganda) om global ekonomi och tillväxt, om klimatalarmism och naturligtvis till slut en ansvarslös propaganda för migration, till och med ökad migration, av lågkognitiva, lågkompetenta och dysfunktionella migranter från Mellanöstern och svarta Afrika. Svenska kyrkan har därtill i likhet med de styrande Socialdemokraterna anslutit sig till en positiv syn på Koranen, islam, muslimer och islamister. Glöm inte att den förra ärkebiskopen Antje Jackelen hade det muslimska ”Gud är större” (Allahu Akbar) som sitt valspråk. En alltför hård parallell? Ni känner alla till den gamla sanningen om djävulens två bästa trick: Nummer ett att lura i människorna att han inte finns. Nummer två att klä sig i biskopsrock. En orättvis allusion?
Min personliga kristna tro och övertygelse är grundad i bön och kontemplation. Jag är naturligtvis inte medlem i Svenska kyrkan som tyvärr irreparabelt (hoppas jag har fel) leds av politiska apologeter som förra och nuvarande ärkebiskoparna Jackelen och Modeus som är underordnade Socialdemokraterna. Svenska kyrkan kom aldrig i grunden att frigöras från staten utan övertogs enligt plan av socialdemokratiska partiet som en del av den totalitära statssocialistiska rörelsen. Den som önskar ta del av inomkyrklig opposition och kritik kan läsa Dag Sandahl: https://kyrkligsamling.se/dagslandor/
Efter att under tio år ha funderat på att konvertera till den katolska kyrkan har jag kommit till den definitiva slutsatsen att det vore ett felaktigt steg, inte minst med tanke på den fortsatta utvecklingen av den katolska kyrkan, dess kardinaler, påvar och Vatikanen. Jag följde en gång i tiden med positivt intresse Vatican II (Andra Vatikankonciliet 1962–65) som lett till en negativ utveckling av kyrkans lära och praktik. Många exempel kan anges, vi nöjer oss med ett; i två tusen år var det den katolska kyrkans uppfattning att det var den judiska Sanhedrin som lät döda och grymt korsfästa Guds son Jesus. Judarna skildrades i kyrkans lära med rätta som Gudsmördare. Sedan ändrade Troskongregationen och katolska kyrkan sig och hävdade att det var romarna som dödade Jesus, trots att det tydligt framgår i evangelierna hur det gick till. Pontius Pilatus lät judarna välja, de valde styrda av sina överstepräster i Sanhedrin Barabas. Pontius Pilatus ”tvådde sina händer”. Konservativa kardinaler i Kurian försökte hålla emot vänstervinden under Vatican II, vilket jag inte förstod då. Drivande i oppositionen under stridsropet ”aggiornamento” var den lysande tyska teologiprofessorn Joseph Ratzinger. Senare utsattes han som lärare för vänsterstudenter, insåg faran, ändrade sig och blev chef för Troskongregationen, en mäktig del av Kurian, eller inkvisitionen om ni så vill. Joseph Ratzinger valdes senare till påve, abdikerade 2013 (varför?) som den förste påven någonsin, satt sedan i ett litet hus i Vatikanen under bön och teologiskt skrivande. Kommer vi någonsin att få läsa vad han skrev innan han dog 2022? Den som vill fördjupa sig i Vatican II skall läsa Gunnel Vallquists bok ”Dagbok från Rom, del 1 – 4 (1964 – 66). Ett magnifikt verk och ett intellektuellt arbete av stor lödighet. Det togs naturligtvis också bra beslut under Vatican II, exempelvis beslutet att mässan skall celebreras på folkspråket. Den katolska kyrkan har tyvärr under den senaste påven blivit än mer märkligt politisk och vänsterdominerad. Till kritiken mot katolska kyrkan kan läggas sena och halvkvädna ursäkter för 2000 års upprörande brott mot kunskap, förnuft och medmänsklighet.
Jag är som alla etniska svenskar djupt rotad och formaterad av och i svensk historia, kultur, traditioner och en svensk klassisk luthersk kristendom. Resultatet av tio års studier och religiös och teologisk läsning kring tro och trossatser, inklusive två 9-dagars retreater med Jesuiterna (som varit oerhört värdefulla och livsförändrande via de beslut jag kommit till under retreaterna) är att jag avvisat tanken på att konvertera. Mitt privata bibliotek har i processen vuxit till 8 hyllmeter i ämnet kristen/teologisk litteratur. Jag stannar i mina fäders kyrka trosmässigt om än inte i organisationen Svenska kyrkan.
Jag utsätter gärna mina trosuppfattningar för invändningar från begåvade och belästa intellektuella också rena antideister. Min favorit är döde Christopher Hitchens (1949–2011). En extremt intelligent, bildad, beläst och välargumenterad intellektuell ateist med lutning åt vänster. Om övertygelsen och tron är stark och de intellektuella argumenten genomtänkta klarar man en intellektuell prövning. Christopher Hitchens (CH) är en svår motståndare och hård polemiker och hans attacker på organiserade religioner som judaism, islam och kristendom (i meningen organiserad religion/kyrka) är genomtänkta och starka. I länken nedan diskuteras den katolska kyrkans historiska brott i vid mening. CH har vidare undersökt den globalt hyllade nunnan från Albanien ”Moder Teresa av Calcutta” en ondskans företrädare (om än i gärning mer än i ord). Självfallet har hon gjort sällskap med warmonger Barack Obama, terrorbombaren Henry Kissinger, terroristen/kommunisten Nelson Mandela och terroristen Yassir Arafat i erhållandet av Nobels fredspris. Moder Teresa förefaller göra gott men gör det onda. Hon höll de lusfattiga kvinnorna i Indien kvar i konsekutiv och reproduktiv fattigdom med motstånd mot kondomer och aborter (som CH säger: ”Aids is bad according to her but not as bad as condoms and birthcontrol are bad”). De enda åtgärder som skulle gett kvinnorna egenmakt och möjlighet att resa sig ur fattigdom. ”Hells Angel” (Hitchens polemiskt hårda benämning) som skrupelfritt tar emot pengar från skurkar, diktatorer, pengar som är stulna och inte ägs av den som ger henne dem. Vart har alla dessa pengar tagit vägen? Hennes hus för de fattiga kvinnorna i Calcutta är påvert och eländigt. Inte mycken verklig fysisk hjälp där. Listan av tveksamheter är lång. Själv flög moder Theresa privatjet till Haitis diktator Duvallier för at välsigna honom och hans skurkfamilj, i gengäld erhöll hon en medalj. Hon har delat ut, eftergivelse/förlåtelse för synder mot mottagande av donationer från rika människor. Är inte detta en modern form för avlatshandel? Hon blev ändock helgonförklarad 2016 av den katolska kyrkan trots alla grava frågetecken som kommit fram efter hand. Läs gärna t.ex. Christopher Hitchens bok ”The Missionary Position” om denna med orätt hyllade skurknunna. Allt detta har jag inga problem med att erkänna. Jag är inte organiserad kyrkokristen eller ansluten till någon kyrklig organisation (det kan ändra sig) och har således inget egenintresse av att försvara eller förringa historiskt och empiriskt konstaterbara brott. CH:s kritik av katolska kyrkan brott är allvarlig, to say the least. En märklig ”institution”, låt oss kalla det så, är att påvar typ Benedictus XVI alias Joseph Ratzinger och Franciskus alias Jorge Mario Bergoglio framträder som ”Jesu ställföreträdare på jorden”. De är valda av en samling kardinaler där några är förrymda pedofiler som gömmer sig i Vatikanen.
Jag läser också hans bror Peter Hitchens, lika bildad, intelligent och skarp i argumentationen men på den deistiska sidan. Hans bok ”The Rage Against God” är läsvärd och konträr i förhållande till brodern Christophers uppfattningar. En viktig bok i diskursen mellan deister och antideister. Tro och trosuppfattningar hålls friska när de ifrågasättas och diskuteras av invändningar och kritik.
eller är det bara jag som uppfattar det så? Jag vaknar upp, mentalt, i soffan nu på morgonen och upptäcker att vi redan befinner oss i det slutande april. Jag som nyss ställde undan snöskyffeln efter att ha skottat mig fram till garaget. Vad har hänt sedan dess och vad har jag uträttat?
Tiden rinner iväg och jag hinner inte med. Stiger upp kl 06 och arbetar för fullt hela dagen. Ändock hinner jag inte med. Det är tusentals böcker som skall lösas, artiklar och texter som skall skrivas. Det är bokmanus som skall färdigställas, exkursioner som skall genomföras. Öland och Halland i maj. Natur- och fågelbilder skall tas och redigeras och än har jag inte tagit årets första dopp. Måste bli idag. Fastigheterna skall skötas och underhållas. Bilar tvättas och servas, däckbyten. Jag hinner knappt fixa kaffe och dricka det innan en timme försvunnit. Min katt Tessan kommer tassande och pockar på berättigad uppmärksamhet.
Håller tiden på att ta slut, går tiden fortare, hur skall jag hinna med allt? Är det ett åldersfenomen? Tiden är ju utmätt för oss alla, chagrängskinnet krymper som Jan Myrdal (efter Honoré de Balzacs roman) ofta påpekade. Jag hinner inte med, tiden blir knappare och rusar allt fortare.
Ändock vill jag inte stoppa världen/tiden och kliva av. Det är alltför spännande tider, jag är nyfiken, att se vad som kommer, vad som väntar oss, runt hörnet. Skall vi tillsammans på vår kant lyckas rädda Sverige och de etniska svenskarna från undergången som planerats och nu genomförs av våra politiker på uppdrag av globalisterna och finansoligarkerna.
Mitt intellektuella arbete och samhälleliga skrivande bestäms av tre ledord. ”Veritas, Libertas, Pro Suecia” (Sanning, Frihet och För Sverige). Dessa sammanfattas i min personliga logga med Wasa-kärven som står för svensk historia, kultur och traditioner.
Jag är uttalad och medveten nationalist och för att värna Sverige med ett kraftigt utbyggt försvar, samarbete försvarsmässigt med främst nordiska grannar men inget NATO medlemskap.
Min intellektuella politiska samhällssyn är följande: Jag svär inte på någon organisation, något parti, partiprogram eller ideologi (falska medvetanden). Jag är inte liberal i någon begriplig mening av ordet. Jag förhåller mig helt fri. Jag röstar i allmänna val.
Det ord som kommer närmast att beskriva min nuvarande position är ”rabulist” i meningen ifrågasättande och radikal agitator mot makten, politisk bråkmakare. Ordet är inte perfekt men får duga.
Jag skriver emot den lögn och dumhet som sprids av big media, big politics, big banking och big business! Jag mår intellektuellt illa av halvsanningar, utelämnanden och rena lögner – fake news – i media främst statstelevisionen/statsradion (SVT/SR). Indoktrinering och hjärntvätt är vad de sistnämnda ägnar sig åt på uppdrag av socialisterna i SAP och deras politruker i koncernbygget.
En måltavla för mina texter är PK ideologin med grund i postmodernism och neo-marxism! Det innebär kritisk analys av identitets- och genuspolitik, feminism, hbtqi-föreställningar, islamisering och folkutbyte genom mottagande av dysfunktionella, lågkompetenta, lågkognitiva migranter från Mellanöstern och svarta från Afrika.
Ryssland har i en ohämmat brutal militär aktion överfallit och ockuperat delar av Ukraina och slagit sönder bostäder och infrastruktur etc. Vladimir Putin och Ryssland har försökt erövra ett grannland i en helt oprovocerad attack, Orwellskt kallat ”a special military operation”.
Det är huvudsidan i konflikten. Det är huvudmotsättningen i denna geo-politiskt unika konflikt i Europa. Ryssland överfaller militärt ett grannland. Ryssland begår därmed en folkrättsligt brottslig och straffbar handling. Härav det världsvida stöd och sympatier som möter Ukraina. Det är korrekt av USA, Europa och Sverige att bidra med humanitära resurser, militära vapen samt i förlängningen en ”Marshall-plan” för att återuppbygga Ukraina efter ett krigsslut som sannolikt inte ligger långt bort. Hur freden kommer att se ut i form av landavträdelser från Ukraina till Ryssland undgår min bedömning men sannolikt delar av östra Ukraina. Ukraina har dock visat sig kunna bjuda kraftigare motstånd än alla militära experter kunnat förutse liksom uppenbarligen också Vladimir Putin och hans underrättelseagenter och militära experter. Är möjligen Ryssland militärt ett korthus, en koloss på lerfötter?
Motivation och hemmaplan har visat sig viktigt.
Flyktingarna från kriget i Ukraina är främst kvinnor och barn som med stor sannolikhet kommer att återvända hem när kriget väl är över. Däri skiljer de sig från välfärdsmigranterna, unga män, från Mellanöstern och Afrika som kommit hit för försörjas av svenska skattebetalare och stannar, no matter what!
Det jag ovan skrivit instämmer en stor majoritet av svenskar i.
Pro sekundo
Det jag nu kommer att behandla blundar många för, som med rätta stödjer Ukraina. Vissa på ”högerkanten” använder informationen för att relativisera Rysslands överfall på Ukraina och gör det till en huvudfråga.
Ukraina är ett genomkorrumperatland, sannolikt ett av de mest korrumperade av länderna i det forna Sovjetimperiet. Det är ett empiriskt faktum. Det är viktig att orka inse och erkänna. Just därför att stödet humanitärt och militärt till Ukraina mot Ryssland är korrekt och viktigt.
En härskande elit i ett proto-demokratiskt land, med val som genomförts med rapporter för demokratiska brister från valobservatörer. Den nuvarande maktstrukturen och regimen lever på och är ett historiskt arv från en struktur som tillkommit i en statskupp. Det är historiska fakta som media tiger om eller t.o.m. förnekar idag. Det är på ett sätt förståeligt när man stödjer och måste stödja den sig tappert försvarande och överfallna parten. Psykologiskt vill man inte se eller ta till sig den informationen.
Den tidigare komikern Zelinsky har, det medges, vuxit som talesman och makthavare i det nuvarande Ukraina och med det uppenbarligen framgångsrika försvaret av den ukrainska fosterjorden.
Men han omges av precis samma typ av judiska oligarker som Vladimir Putin. Han är visserligen vald i någon form av generöst tolkat ”fria val” men sitter på ett mandat och en regimstruktur som skapades i en statskupp med aktiv inblandning från aktörer som CIA och USA:s utrikesadministration. Joe Biden som vice president under krigshetsaren Barack Obama och med den helt korrupta Hillary Clinton var inblandade i statskuppen. Joe Bidens son Hunter Biden skaffade sig med hjälp av och hot från de nämnda politikerna lukrativa poster med ersättningar i mångmiljonklassen.
Joe Bidens som Hunter Biden bedriver flera korrumperade verksamheter i Ukraina med den sittande maktelitens godkännande. Läs den historien som bland annat avslöjas av innehållet i Hunter Bidens laptop. Det finns USA-finansierade (via CIA eller andra organ) laboratorier i Ukraina som forskar kring att framställa biologiska och medicinska stridsmedel.
Azov-bataljonen, med uttalade nazist-sympatier, har begått svåra brott mot Geneve stadgan om hur man behandlar krigsfångar. De har själva filmat tortyr och mord av tillfångatagna ryska soldater. Brott av samma typ av krigsbrott emot ”krigets lagar” som också Ryssland begår och som också kan anses bevisade.
Men det är INTE Rysslands sak att korrigera dessa grava inadvertenser. Det är en fråga för det ukrainska folket den dag det blir fred igen.
Pro tertio
Det är mycket intressant att granska Putin-apologeterna. De använder skiftande argument och är av olika karaktär. Vi noterar dem som potentiella ”förrädare”. Ja, det är ett hårt och möjligen överdrivet och orättvist ord men i ljuset av svag försvarsvilja bland svenskar (52 procent) kan frågan ställas. Fråga blir än mer relevant enär Sverige hållit sig med en partiledare och rikspolitiker för Liberalerna (liberal???) ”svart och kvinna” som hon ofta säger om sig själv som signalerat att hon drar till Norge om Sverige hotas av krig.
Det av Vladimir Putin initierade och ledda brutala militära överfallet på Ukraina har uppenbarligen bidragit till att skingra agnarna från vetet, från vettet t.o.m. på många olika sätt från ”vänsterytter” till ”högerytter”.
I den politiskt liberala bloggen ”Det Goda samhället” finns en politisk skribent Gösta Wallin som skriver, jag citerar: ”Det börjar nu framstå som helt klart att det som pågår i Ukraina är det senaste amerikanska angreppskriget”.
Ukraina är ett amerikanskt angreppskrig?! Ja det finns personer som tänker, tycker och också SKRIVER så! Det liknar ju verkligen exempelvis Vietnam. Eller hur?
Tendenser av det slaget har jag upplevt tidigare i ett helt annat sammanhang men med samma psykologiskt-politiska bakgrund. Nämligen under vänsterrörelsen i slutet av 1960-talet. Jag var på den tiden aktiv kamrat som redaktör för SKP:s teoretiska organ Marxistiskt Forum.
Apologeter styrda av en ideologisk övertygelse har ofta svårt att skilja mellan att agera sympatisör och att bli medlöpare de facto och ytterst potentiell förrädare till olika typer av extrema avvikelser.
I Uppsala fick jag höra ryktet att en kamrat i SKP härbärgerade en eller två Baader Meinhof terrorister i sitt hem. Jag försökte luska och höra mig för vem det var. Idag tror jag mig veta vem. När ”kamraterna” fick klart för sig att jag avsåg att omedelbart gå till polisen med uppgifterna tystnade alla rapporter och informationen stannade upp..
Detsamma gäller min syn på dem som är Putin-apologeter idag eller t.o.m ser kriget i Ukraina inte som ett ryskt angreppskrig utan ett amerikanskt. Jag har ingenting gemensamt dem, och vill inte ha något gemensamt med dessa förvirrade personer även om de skulle göra en korrekt analys i andra aktuella och viktiga samhällsfrågor på tvärs med PK-media och SAP-klanen. De nämnda figurerna visar sig nu i Sverige som en rysk daimon.
Min egen intellektuella politiska samhällssyn är följande: Jag svär inte på något parti, någon organisation eller ideologi eller partiprogram. Jag förhåller mig helt fri. Se min logga nedan och kärnorden i den; Veritas, Libertas, Pro Suecia. Jag är nationalist och för ett värnande av Sverige med ett kraftigt utbyggt försvar, samarbete försvarsmässigt med främst Finland men också Norge och Storbritannien men inget NATO medlemskap, men som nu ändock ser ut att komma till stånd. Det har jag skrivit om i flera bloggar helt nyligen. Scrolla neråt på min FB för att ta del av dessa. I en allmän, icke organiserad mening, är jag en del av den nationella rörelsen. And that´s that!
Frågan står således: Vilka är att lita på när skiten träffarfläkten? Där mälde exempelvis Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni ut sig. Nu är hon tack och lov avpolletterad saknad av ingen! Flera skribenter på den yttre ”högerkanten” mäler sig också ut från de pålitliga.
Putin-apologeterna representerar helt enkelt ett empiriskt och intellektuellt moras av relativisering. Vänd åter och se huvudfrågan!
Familjen har bott i Uppsala, Borås, Stockholm, Täby, Västerås, Örebro och numera i Surahammar. Ett år i Paris har också satt spår i familjens liv och erfarenheter. Ernest Hemingway konstaterade att om man som ung bott i Paris är ”Paris en fest för livet”.
På ålderns höst har familjen slagit ner bopålarna i den västmanländska bruksorten Surahammar med 11 000 invånare varav cirka 6 000 i tätorten.
En viktig replipunkt har vi också i ett hus vid Våtsjön längst upp i Kilsbergen på gränsen mellan Närke och Värmland.
Det finns fördelar och nackdelar med att bo på en liten ort i Västmanland, vi upplever fördelarna som övervägande. Vi har redan all tänkbar erfarenhet av att bo i stora städer, riktigt stora städer men också för att vi ursprungligen är ”hederliga västmanlänningar” som Olle Montanus i Strindbergs Röda rummet.
Surahammar är en lugn och trygg ort att bo i. Kvinnor kan nattetid vandra hem till bostaden från centrum utan risk att möta dysfunktionella muslimska horder. Ingen del av Surahammar och allra minst centrum är präglad av migranter från Mellanöstern och Afrika.
Surahammar är en gammal bruksort med imponerande industrihistoria och anor från järnbruksverksamhet redan under medeltiden och med hammare från Gustav Wasa och senare Axel Oxenstierna. Under hela 1900-talet och fram till idag har Surahammar levererat järnvägshjul över hela världen. Sveriges första bil, en Vabis, byggdes i Surahammar.
Centralorten är fin för att inte säga vacker med naturen runt Kolbäcksån och Strömholms kanal som skär igenom centrala delar av Surahammar. Herrgården på en ö mellan ån och kanalen är pampig och fortfarande i bruk med Opus Dei som ägare.
Surahammar har ett stort ridhus – som faktiskt utnyttjats under en period av en av våra kungligheter. Ett bra badhus och ett fint utomhusbad lägger till livskvalitet under sommaren. En golfbana som ligger en lång drive från centrum är välskött och mycket frekventerad av golfare från andra klubbar i främst Västmanland (http://surahammarsgk.org). Biblioteket i Surahammar är välfungerande med en fantastisk service som vi i familjen med våra intellektuella intressen utnyttjar frekvent. Fjärrlån av udda och svårtillgänglig litteratur är inga problem. Biblioteket är dessutom, som bibliotek skall vara, lugnt och tyst. Inga dysfunktionella horder som bråkar och stökar.
Ett museum över veteranmotorcyklar är intressant liksom Hembygdsmuseet och Stenhuset med konsthantverk och konstutställningar där jag ställt ut fågel fotografier vid flera tillfällen.
Surahammar ligger geografiskt bra till med 20 minuter med bil till Västerås och en timme till Örebro, en annan av våra favoritorter. Med intressen som fågelfotografering och down hill är avstånden korta till Stöten och Sälenfjällen med 35 mil och till Öland och Halland 40 mil.
En ishall och en uppvärmd konstgräsmatta (viktig på våra breddgrader) för hockey- och fotbollsintresserade. Elljusspår för all sorts motion. Gatorna är välskötta, snabbt plogade och sandade, det satsas på ny asfaltering vid behov och nyinvesteringar som ger framtidshopp i dystra tider.
Vad som speciellt uppskattas av oss som har bott i stora städer är de korta avstånden till allt som nämnts. I den lilla kommunen är också närhet och kontakter goda.
Principen om tankens frihet är grundläggande för mig som intellektuell. Den styr mitt läsande, skrivande och videobloggande till försvar för de demokratiska fri- och rättigheterna, en gång i tiden i spåren av den franska revolutionen (1789–94) kallad de borgerliga fri- och rättigheterna.
Principen ligger bakom mina intellektuella analyser av hotet i Sverige idag emot demokratin och de demokratiska fri- och rättigheterna, nämligen den socialdemokratiska regeringen med ministern Morgan Johanssons olika lagförslag som steg för steg, i en poli ticalpiecemeal engineering process, inskränker och urholkar dessa. Wuhan pandemin har givit Socialdemokraterna och deras handgångna män i myndigheterna – enkannerligen FHM – och oreflekterade och obildade läkare, sociologer och organisations psykologer en möjlighet att få stå på PK-scenen med stolliga tankar och än mer långtgående krav där apartheidlikande vaccinationspass nu står på agendan.
Min logga som avslutar texten har sin grund i principen om tankens och ordets frihet.
Jag tar hjälp av professorn i praktisk filosofi vid Upsala universitet – på den tiden det var ett universitet – Ingemar Hedenius (1908–1982) och hans två böcker ”Tro och vetande” (Stockholm 1949) och uppföljaren ”Att välja livsåskådning” (Stockholm 1951).
Det är viktigt som Hedenius oförtröttligt påpekar att skilja på tro och vetande. Jag är djupt troende kristen i den karismatiska traditionen. Men jag försöker aldrig med sak och förnufts argument övertyga någon annan om att jag har ”rätt”. Jag vet att jag har rätt (i likhet med C.G. Jung) men det är en tro inte ett vetenskapligt vetande. Andra får komma till andra trossatser i det fria samhället. Det är också därför jag vänder mig emot att Svenska kyrkan under socialdemokratisk styrning nu lämnat den kristna tron för att drivas av socialistiska politiska trossatser. Jag är inte heller som de bekännande ateister som i grunden är troende men som inte inser det utan försöker driva sina teser med förnufts och logiska argument. De har dessutom den märkliga egenheten att kalla sig för ”humanister”, vilket väl alla är.
Jag citerar explicit ur Hedenius’ ”Att välja livsåskådning”.
”Förnuftets metod vid åstadkommandet av nytt vetande om verkligheten är iakttagelser och logiskt ordnande av iakttagelser. … Vad vi kallar vetande är från början till slut en funktion av mänsklig intelligens och iakttagelseförmåga”
Skulle inte någon kunna förklara detta för de okunniga och obildade socialistiskt troende i den socialdemokratiska maktklanen med Stefan Löfven i spetsen.
Nu till den grundläggande principen om tankens frihet som är så grundläggande för den västerländska kulturen och allt vad utvecklingen av samhälle, socialt liv, företagande och produktion heter.
Hedenius skriver: ”Principen om tankens frihet: Därmed förstår jag nämligen just den maximen, att ingen auktoritet har rätt till mitt bifall innan jag själv har underkastat dess utsagor prövning och funnit dess anspråk berättigade”.
”Ty den riktar en vass udd mot allt vad skola, kyrka och trossamfund heter”. Liksom emot universitet och troende socialdemokrater kan man tillägga.
Nämligen, för att ”principen om tankens frihet inte bara betyder motstånd mot alla sådana makter som fordrar tro utan kritik. Principen har också en positiv innebörd: att mitt val av tro är en fortgående, aldrig avslutad process i vilken jag tar hänsyn till ständigt nya erfarenheter och kunskaper om livet.”
Så formulerar den praktiska filosofen Ingemar Hedenius också min syn på vetande och tro och vikten av att ha klart för sig vad som är vad och att förmå skilja dem åt.
Se där, bakgrunden till mina intellektuella analyser av den socialistiska SAP regeringen med de olika totalitära lagförslag de kommer med förmedlade av Morgan Johansson för att begränsa yttrandefrihet, mötesfrihet, tryckfrihet, föreningsfrihet och demokratiska grundläggande spelregler.
Se där, bakgrunden till mina intellektuella analyser av klimatalarmisternas lögner och överdrifter styrda av och på uppdrag av globalisterna och deras organisationer och dokument.
Se där, bakgrunden till mina intellektuella analyser av identitetspolitik, mångkultur ideologier, feminism, genusteorier och pervers sexuell propaganda i form av HBTQI.
Se där, bakgrunden till mina intellektuella analyser av den katastrofala invasionen av en miljon dysfunktionella och lågkognitiva personer från MENA och det kaos, den oreda och de enorma kostnader de ställer till med för oss etniska svenska skattebetalare.
Se där, bakgrunden till mina intellektuella analyser av läkares, sociologers och psykologers medlöperi i Wuhan-pandemi politiken.
”De är alltid den falska lojaliteten med en skola, ett trossamfund, eller ett parti eller den förnedrande underkastelsen under lärare, överordnade, lärjungar eller vänner som gör tanken ofri”.
Jag kunde inte ha förklarat min inställning bättre själv än med dessa ord från professorn Ingemar Hedenius.
”Däri ligger också, vilket inte alla tänker på, den fullkomligaste frihet gentemot den västerländska kulturens s.k. stora traditioner, med andra ord ’de eviga följeslagarna’. Detta historiska arv består av en ofantlig mängd olika påståenden om vad som är sant och falskt, gott och dåligt, heligt och syndigt, ädelt och oädelt; och dessa påståenden strider i hög grad mot varandra”.
Någon större eller viktigare roll i livet än att försöka, efter individuellt begränsad intellektuell förmåga och bildning, verka i den traditionen kan jag inte tänka mig. Jag har levt och fortsätter att leva med den övertygelsen och glädjen.
Det innebär som Hedenius skriver ”kravet att välja själv och att vara ensam med sin tro”.
Jag är inte medlem eller tillhör något politiskt parti. Jag röstar i allmänna val. Ganska ofta olika i de olika valen. I kommunval röstar jag om möjligt på person. Jag har röstat på olika partier från det jag fick rösträtt. Dock aldrig V, C, KD eller L i riksdagsval. På person från KD och C i kommunval en gång vardera. S både i riksdagsval och på person i kommunval. M och SD i riksdagsval och kommunval.
Jag svär inte heller på någon politisk ideologi vare sig på vänster eller högerkanten. Jag är inte liberal i någon begriplig mening av ordet.
Jag styrs i mitt – med begränsad räckvidd – privata politiska skrivande, bloggande och videobloggar av tre ledord. ”Sanning, Frihet och För Sverige”. Dessa sammanfattas i min personliga logga med Wasa-kärven som står för den svenska historien, kulturen och traditionen. Vi, jag och sonen, skriver för närvarande på en bok om Upplands och Mälardalens roll i skapandet av Svea rike med fokus på den tidiga historien och tidig medeltid fram till 1300.
lennart waaras blogg 