Archive for the ‘MÅNGKULTUR’ Category

LÖFVEN/ANDERSON/REINFELDTS PÅSTÅENDEN OM ”KOMPETENSREGNET” – VART TOG DET VÄGEN?ISTÄLLET BREDER ANALFABETISMEN UT SIG ÖVER SVERIGE.

07 maj 2024

Sverige är vorden ett land med en betydande andel analfabeter. Politiskt ansvariga och beslutade av Socialdemokrater och Moderater. Glöm aldrig det!

Enligt Statistiska Centralbyråns (SCB) offentliga statistik har Sverige idag 780 000 (sjuhundraåttiotusen) analfabeter och prognosen är att de är i ökande. Det rapporterar till och med SVT. Då är de som läser och talar svenska så dåligt att de inte kan använda svenska språket i vardagen utan i praktiken behöver exempelvis tolkhjälp, vad jag kunnat se inte inräknade. De är funktionella analfabeter. Hur stor andel de utgör vet vi inte!

En befolkning i Sverige 2024, enligt SCB, på 10 549 289 personer innebär att Sverige har 7,39 procent analfabeter räknat på hela befolkningen eller hela 13 procent räknat på den vuxna befolkningen, vilket naturligtvis är mest relevant. Tretton (13) personer av hundra du möter på gatan är analfabeter (Nota bene!) och därtill med en genomsnittlig IQ på mellan 70 och 85. I svensk kontext är det definitionen på efterblivenhet.

En så betydande andel analfabetism var under min skoltid på 1950-talet definitionen på länder med underutveckling, inte världens mest högteknologiska land. Hur skall dessa, främst araber och svarta afrikaner, någonsin kunna hitta ett betalt arbete? Det finns inga arbeten i Sverige för den typen av underpresterande individer. De klarar inte ens att plocka jordgubbar och blåbär och i vården ställer de till med fler problem än de löser. Dessa lågpresterande, lågkognitiva, lågkompetenta personer kommer att fortsätta att leva på oss skattebetalare och ägna sig åt att ställa till elände. Det har inte heller blivit något stopp på inflödet. SD och M-regeringen låter dem fortsätta att välla in i landet.

DET SVENSKA FOLKLYNNET

14 januari 2024

”Det svenska folklynnet: Aforismer” är en bok skriven av Gustav Sundbärg året 1911.

Boken är sedan länge utgången och omöjlig att hitta antikvariskt. Bokförlaget Logik Förlag har dock gjort en kulturgärning genom att år 2016 publicera en sjuttonde utgåva av den populära och mycket viktiga boken. Boken kan beställas på nätet från Logik Förlag i en försiktigt moderniserad språkdräkt.

Boken är skriven av statistikern Gustav Sundbärg (1857 – 1914) och ingick ursprungligen i den stora Emigrationsutredningen som Bilaga XVI.

Gustav Sundbärg var en framstående befolkningsstatistiker med ett antal viktiga befolkningsstatistiska arbeten bakom sig och ingick som statistiker i Emigrationsutredningen men blev bredare känd för just nämnda bok.

Men nu till bakgrunden varför denna bok är väsentlig läsning för varje samhälls- och befolkningsintresserad medborgare; för våra ledande rikspolitiker borde den vara obligatorisk läsning.

Tyskjuden David Schwarz hade försökt intressera statsminister Tage Erlander för en ”mångkulturell invandringspolitik”. Tage Erlander var kallsinnig. Då sprang David Schwarz till Olof Palme där han fick gehör och genomslag. Olof Palme presenterade den för Sverige långsiktigt svårt skadliga ”Regeringens proposition om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m. m”. (Prop 1975:26) som införde ”mångkultur” i Sverige. Nu kan Olof Palme tyvärr inte längre dömas för det landsförräderiet, medan vi svenskar tvingas leva med den invasion av dysfunktionella, lågintelligenta araber och svarta afrikaner, majoriteten analfabeter som fortsätter att välla in i landet.

Vi tar några snabba historiska språng. I den nämnda propositionen hittar vi urgrunden och bakgrunden (för att inte säga avgrunden) till att senare partiledare som Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt offentligt kan förneka att det finns en svensk kultur medan muslimerna anses besitta en dylik. Svensk kultur påstås av båda, historielöst och i avsaknad av intellektuell bildning utgöras av ”barbari”. De båda nämnda liksom senare tillkomna intellektuellt begränsade (för att uttrycka det försiktigt) potentater som Stefan Löfven, Magdalena Andersson och Ulf Kristersson m.fl. m.fl. fortsätter att förneka förekomsten av svenskhet och svenskt kynne och lynne. Till och med muslimska svarta afrikaner och araber beskrivs som svenskar. Trots sin brist på germansk-ariskt utseende (blonda, blåögda med ljus hy).

Det är därför viktigt, för att inte säga avgörande för Sveriges framtid att identifiera, sakligt beskriva och återupprätta det ”svenska folklynnet”. Läs därför boken!

För att ge läsaren av denna text en sammanfattande bild av bokens innehåll publicerar jag inledningen in extenso (sidorna 1-6) i den ursprungliga språkdräkten.

»Det svenska folket är af oblandadt germanskt ursprung, och svenskens utseende vittnar ock härom. Han är i regeln lång och välväxt, har ljust hår, bred, hög panna samt blå eller grå ögon. Hufvudskålens bildning är dolikocefal — ehuru äfven brakycefala bildningar förekomma — samt ortognat.

Svenskarna äro en af de resligaste nationer i världen. Möjligen stå de i detta hänseende icke tillbaka ens för något annat af de civiliserade folken. Medellängden för en svensk man vid uppnådda trettio ä trettiofem år utgör enligt nyaste beräkningar 170,8 centimeter.

Hvad folkupplysningen angår, torde vara allmänneligen kändt, att samtliga de skandinaviska folken härutinnan intaga en mycket fördelaktig ståndpunkt. För Sverige egendomligt är, att konsten att läsa innantill i bok hos oss varit allmänt utbredd redan under flere generationer. Häraf har hos Sveriges folk åstadkommits en andlig mognad, som erbjuder en ovanligt solid grundval för fortsatt utbildning. A andra sidan saknas kanske till följd häraf understundom den ungdomliga entusiasm för kunskapers inhämtande, som ofta träffas hos

nationer, där de stora massorna först nyligen hunnit fram till den bokliga bildningens källor.

Generationer af vårt folk ha alltså redan införts i det uppfostrande tankearbete, som läskunnigheten alltid medför. Gentemot detta står, att landets vidsträckthet och glesa befolkning, väl också mångenstädes fattigdomen, medfört, att lifvet själft ej hos oss lämnar så många tillfällen till andlig utbildning som i rikare och mera tätt befolkade länder. Häraf sker, att den själiska utvecklingen ofta hos vårt folk förefaller ojämn och ej har full förmåga att göra sig gällande i det praktiska lifvet. En viss råhet i sinnet ligger ock ännu mångenstädes kvar såsom ett arf från flydda seklers oupphörliga krig — och kanske äfven från den period af starkt utbredd dryckenskap, som karakteriserade förra delen af det nyss tilländagångna århundradet.

De egenskaper, som åstadkomma en duglig krigare, hafva i alla tider varit skarpt utpräglade hos vårt folk, och utan öfverdrift kan sägas, att Sveriges krigshistoria är bland de vackraste, som något folk äger. Att dessa egenskaper ännu alltjämt fortlefva, till trots för en åttioårig fred, är af många tecken tydligt. Knappast föres äfven i våra dagar någonstädes ett krig, där ej af egen drift deltager ett betydande antal svenskar, och sällan händer väl, att ej dessa frivilliga stridsmän göra sitt folks gamla rykte heder.

Man må om kriget tänka hvad man vill: det kan ej förnekas, att det uppkallar den mänskliga kraften till en utomordentlig höjd, och i själfva verket gifver h varje folk i denna situation ett ovanligt klart vittnesbörd om sitt innersta kynne. Hvad vårt svenska folk angår, framträder härvid tydligt den öppna, klara, så att säga ljusa beskaffenheten af dess naturell: ett oförväget mod, ståndaktig tapperhet, oegennyttig själfuppoffring och ädel ridderlighet — allt egenskaper som fira sin största triumf under öppen strid på slagfältet. För svensken mera främmande är däremot den mörka fanatism, som låter Numantias och Zaragozas borgare begrafva sig själfva under sin hemstads ruiner. Lika främmande är ock för svensken det dystra hatet. Gentemot en öfvervunnen fiende är han alltid skonsam och beredd till försoning — ej sällan i högre grad än som med ett klokt tillgodoseende af egen fördel är förenligt.

Otvifvelaktigt framgår af det nu sagda, att en utpräglad humanitet ingår såsom ett hufvuddrag i det svenska lynnet. Den roll vårt folk i historien spelat gentemot andra folk gifver äfven härom otvetydiga vittnesbörd.

Ej många exempel har historien att omförmäla — kanske ej ens något — liknande det, då Sverige af det eröfrade Finland skapar ett med sig jämbördigt broderfolk, gifver det full delaktighet af sin kultur och bokstafligen uppfostrar detsamma, — såsom i det enskilda lifvet den äldre uppfostrar den yngre, men såsom folken emellan förhållandet annars nära nog undantagslöst icke är. Och hvarhelst ett svenskt välde en gång utöfvats — såsom i Östersjöprovinserna, Pommern och annorstädes — lefver det i godt minne såsom ett rättvisans och humanitetens välde, det där aldrig sökt för egen fördel undertrycka men väl, såvidt möjligt, utveckla och höja. Ett betecknande litet exempel härutinnan gifver den enda af svenskar grundade kolonien i främmande världsdelar eller det s. k. Nya Sverige. Ensamt af alla de europeiska folken lefde svenskarna här i fullständig fred med de indianska urinbyggarna och läto sig i allt sitt förhållande till dem ledas af mänsklighet och rättvisa, hvarför ock Nya Sveriges folk af indianerna alltid benämndes blott »våra hvita bröder.

Äfven inom eget land utöfvar svensken gärna denna nobla rättrådighet, som är en af samhällets fastaste grundvalar och mången gång bryter udden af en i och för sig ofullkomlig samhällsordning. Utan kännedom om detta faktum gör man sig ofta om Sveriges sociala tillstånd i både äldre och nyare tider en ofördelaktigare föreställning, än det i själfva verket förtjänar.

En yttring af samma humanitet är svenskens utpräglade motvilja mot rättliafveri af hvarje slag. Ingenstädes mötes med så ringa sympati som i Sverige försöket att ensidigt häfda egen juridisk rätt med åsidosättande af andras på billighet grundade anspråk.

En högt utvecklad organisationsförmåga är ett annat karakteristiskt drag för Sveriges folk och förklarar säkerligen till stor del den fasthet och stadga, som Sveriges samhälls-skick genom århundraden ådagalagt. I samband härmed står en ovanlig förmåga att kunna underordna sig utan åsidosättande af personlig värdighet och en lika ovanlig förmåga att kunna befalla utan öfvermod eller öfversitteri. Mångenstädes inträffar i våra dagar i aflägsna länder, att unga svenska ingenjörer såsom arbetschefer kommendera arbetarskaror af hundraden eller tusental och göra det med den lugna hofsamhet, den kraft i förening med rättvisa, som gör lydnaden till en själfskrifven sak, icke till ett tvång, och som åstadkommer på en gång det bästa förhållande mellan öfver- och underordnade och det bästa resultat af arbetet.

Svenskens höga uppskattande af ett artigt och tillmötesgående umgängessätt är väl bekant, liksom ock hans gästfrihet. Vid högtidliga tillfällen älskar svensken glans och ståt och skattar därvid ofta alltför mycket åt retoriken. En viss böjelse för det teatraliska kan icke heller förnekas men blott i fråga om det yttre uppträdandet och vid tillfällen af mindre betydelse i och för sig. Att i allvarets stund vårt folk är i ovanlig grad mäktigt af flärdlös pliktuppfyllelse, af tyst försakelse och hjältemodig själf uppoffring, därom vittnar tillräckligt hela vår historia.

Det i svenska folkets lynne djupast nedlagda draget och hvilket till stor del förklarar vårt folks naturell i öfrigt, är den starka kärleken till naturen. Det är denna varma hängifvenhet, som skapat våra stora naturforskare, våra uppfinnare och våra forskningsresande; det är också denna, som skänkt oss våra lyriska skalder, våra härliga folkmelodier och den svenska sången, ja, som gifvit den svenska fantasien dess egendomliga flykt. Men detta utpräglade sinne för naturen har i viss mån vändt vår blick ifrån det psykologiska området, hvarför svensken, på samma gång han är stor naturvän, ej sällan är svag människokännare. Därför hafva vi naturvetenskapsmän och ingenjörer af rang men icke diplomater och köpmän, och vi ha en rik lyrisk litteratur men nästan ingen dramatisk.

Svenskens kärlek till naturen kommer af att hans land är alldeles särskildt ägnadt att ingifva en dylik känsla. Sveriges natur är i allmänhet ickemajestätiskt imponerande men därför ej heller frånstötande och beklämmande såsom den norska, ej heller förvekligande såsom ofta i rikare länder eller afvisande såsom öknen eller stäppen : den är, i sin egendomliga förening af friskhet och idyllisk fägring, i ordets egentligaste mening inbjudande. Känslan häraf är lika varm hos både hög och låg — om ock ej lika medveten — och detta starka vidhängande vid natnren, som i vissa fall kan tillföra själslifvet yttringar af obändighet och råhet, är å andra sidan den djupaste förklaringsgrunden till den svenska nationens oförstörbara kraft och hälsa — bevisade så många gånger under de svåraste pröfningar och trotsande äfven det sorglösa lättsinne, hvarmed svensken icke så sällan förslösar både kroppens och själens krafter. Denna lätta sorglöshet är i själfva verket vårt folks största svaghet. A andra sidan kan ej förnekas, att historien ofta ådagalägger en större lifskraft hos folk af dylikt kynne än hos de nationer, som förtorkas under det enda sträfvandet att samla och bevara.

Sveriges rike är det äldsta nu bestående i hela Europa, och det har aldrig, så långt historiens vittnesbörd räcker, varit underkastadt främmande folks herravälde, liksom det ock genom sin aflägsenhet från det mera centrala Europa har i ovanlig grad hållit sin samhällsutveckling fri från främmande tillsatser. Sverige har hvarken känt det ärftliga feodal väsendet eller någon lif egenskap för befolkningens lägre klasser; det har i sin lagstiftning blott obetydligt rönt inflytandet af den romerska rätten, det har mindre djupt än något annat folk påverkats af den romerska kyrkan, och det har slutligen blott för mycket korta perioder gjort bekantskap med ett kungligt envälde såsom styrelseform. Då härtill kommer, att vårt folk behållit sin ariska härstamning renare än kanske hvarje annat, kunde man vänta sig att i Sverige finna en i hög grad originell kultur; på samma gång kunde man dock äfven befara den stagnation, som en dylik isolerad utveckling så gärna för med sig.

Den närmare bekantskapen med vårt folk låter dessa föreställningar i ej obetydlig grad modifieras. Hvad angår originaliteten i vårt samhällsskick, är densamma obestridligen tillstädes, men den är dock icke fullt så utpräglad, som man kunde vänta, eller ligger åtminstone mera i djupet än i öppen dag. A andra sidan är den befarade stagnationen icke till finnandes alls — med undantag möjligen för en viss social konservatism, som Sverige har gemensam med England.

Att isoleringen alltså icke burit alla de frukter man kunde vänta — hvarken af godo eller af ondo — förklaras utan fcvifvel af det lios svensken medfödda lifliga intresset för allt främmande, något som står i närmaste samband med fantasifullheten i det svenska lynnet. Detta intresse, som i alla tider gjort svensken böjd för att öfverskatta livad som kommer från främmande land men att underskatta sitt eget, kar i många fall varit ödesdigert för vårt folk och hindrat en full utveckling af den svenska folkindividualiteten. Men å andra sidan kan ej betviflas, att det är detta starka intresse för allt mänskligt, som har räddat oss från kulturell förstening och afvärjt de faror, som den långt drifna isoleringen annars kunnat föra med sig.

Och därför erbjuder Sveriges folk i våra dagar bilden af en man, som visserligen ännu icke hunnit till full utveckling af sina djupaste anlag men dock, i stort sedt, förmått bevara både den andliga och lekamliga hälsa, som äro den säkraste borgen för en lång och lyckosam framtid”.

DET MIGRATIONSINDUSTRIELLA KOMPLEXET OCH ETNO NATIONALISM.

09 juli 2023

Det som triggat denna text är FOI:s rapport ”Rutten demokrati. Konspirationspropaganda, rasism och våld” framtagen på uppdrag av SÄPO. Rapporten är skriven av tre kvinnor, ”medvetenhetens fnask” för att tala med döde Jan Myrdal. Det jag skriver uppfattas sannolikt av FOI som just ”extremism och konspirationspropaganda” för att använda rapportens Orwellska nyspråk. 

Min text handlar dock om realiteter, en demografisk, social och politisk utveckling som kan sluta väldigt illa. Allt handlar om vilka beslut och åtgärder vi svenskar tar. Det pågående folkutbytet kan förhindras. Allt kan vridas i sundare riktning. Det handlar om dig och mig och vad vi tänker, säger och gör. Makthavarna i riksdagspartierna ta andra beslut än de som ligger i deras pipeline idag. Vi måste initiera förändringar genom bred folklig opposition.

Svensken vaknar tyvärr sakta, ändock ser fler och fler vart Sverige är på väg. Kritiska fakta och analyser sprids via alternativa media, fria debattörer och bloggare. Där kan vi alla bidra genom att sprida kritiska analyser och fakta. SÄPO och FOI försöker hota och skrämma oss till tystnad och passivitet med en rapport om ”högerextremism och konspirationspropaganda”. Rapporten inte bara ställer verkligheten på huvudet, den är ett intellektuellt haveri med ett systematiskt användande av Orwellskt nyspråk: Kritik av makten och statsapparaten är konspirationspropaganda, sanning och fakta är lögn, yttrandefrihet är hatspråk, frihet är hot mot demokratin, kritik av feminism är misogyni, kritik av migrationen är rasism, demonstrationer är hot om våld, listan på de verbala och intellektuella förlöpningarna är lång. Det vi måste göra är att fortsätta leverera kritik. Vi får inte låta oss hotas eller skrämmas till tystnad. Vi måste tala och skriva än tydligare. 

Den viktigaste demografiska, sociala och politiska frågan för Sverige och svenskarna handlar om migrationen och det pågående folkutbytet. I Malmö och Södertälje är folkutbytet redan fullbordat. En majoritet i de kommunerna är inte svenskar utan migranter från Mellanöstern och Afrika och deras avkommor. I Stockholm och Göteborg är drygt 40 procent migranter och deras avkomma.

Det är den verklighet fler ser och reflekterar över. Nävarna knyts i fickan men de kan tas upp ur fickan. Vi är vikingaättlingar.  ”Rätten sitter i spjutstångs ände” är en ursvensk folklig sanning. En modern variant stod Mao Tse Tung för när han korrekt konstaterade att ”politisk makt växer ur en gevärspipa”. Därför har det svenska folket avväpnats och den självklara och urgamla rätten att bära vapen har tagits bort. Till och med legitimerade jägare begränsas i det antal vapen de får inneha. I USA har makten misslyckats med att avväpna folket. Rätten att bära vapen är grundlagsfäst trots systematiska försök att ta den ifrån medborgarna. 

De amerikanska grundlagsfäderna slog vakt om folkets rätt till självförsvar och individens rätt att bära vapen. Det andra tillägget till den amerikanska konstitutionen – antaget år 1791 – är grunden till den amerikanske medborgarens rätt att bära vapen (inkl. semiautomatiska) som inte kan fråntas amerikanen trots Demokraters, liberalers och socialisters försök att begränsa rätten. Det är vad den amerikanska vapendebatten handlar om.

I Sverige förfasas vänster och liberaler i förening med den politiska makten över nämnda faktum. Vad skall vi göra för att återföra rätten att bära vapen för exempelvis självförsvar till det svenska folket? Polisen som skall skydda oss havererar ju inför våra ögon? Idag har den politiska maktens förlängda armar Polis och Försvarsmakt naturligen rätt att bära vapen. Vad händer framöver med dessa grenar av statsapparaten när de alltmer befolkas av muslimer, hbtqi-personer och feminister?

Jag samtalar ofta slumpmässigt med folk på gatan, i affären, på torgen, på puben eller restaurangen och tar upp hur de ser på migranterna från Mellanöstern och Afrika. Vardagar och helgdagar vandrar de runt i köpcentrum med kassar i händerna uppenbarligen utan att arbeta.  Bilden som framträder är entydig. Svenska medborgare är djupt oroade för att inte säga deprimerade över vad de ser hända. De läser PK-media och statstelevisionen, men tar inte del av alternativa media, ändock anar de att något har gått grundsnett i Sverige med Socialdemokraternas skuld och ansvar. 

Det som kallas ”integration” har misslyckats under årtionden oavsett regeringar. Det beror på ett enkelt faktum. Svenskar vill inte ta emot dysfunktionella, lågkognitiva och lågkompetenta migranter som inte passar in i det svenska samhällets traditioner, värderingar och kultur. De är inte önskvärda i våra bostadsområden. Forskning visar att när muslimska migranter flyttar in i ett bostadsområde och passerar 4 procent så flyttar de andra ut och området förfaller. En alltför stor andel migranter arbetar inte utan försörjs av svenska skattebetalare. De finnas inga jobb i svensk ekonomi för de minst 800 000 migranter som är analfabeter eller funktionella analfabeter. De klarar inte de enklaste jobb utan ställer till oreda, vilket syns i vården, inte minst i åldringsvården. 

DET MIGRATIONSINDUSTRIELLA KOMPLEXET är det samlande namnet på en grupp organisationer, myndigheter, politiker etc. som aktivistiskt och medvetet driver på för beslut som öppnat/öppnar för fortsatt migration från Mellanöstern och Afrika. Det migrantindustriella komplexet består av:

  • Migrationsverket med migrationsaktivistisk GD och aktivistiska tjänstemän
  • Mångfaldspolitiker i alla partier som med Olof Palme öppnat de ideologiska mångfaldsslussarna och med Fredrik Reinfeldts ”öppna edra hjärtan”-ideologi.
  • Advokater och Advokatsamfundet i synnerhet efter Ramberg och efterföljaren Insulander som ger råd och dåd hur det svenska systemet kan utnyttjas.
  • Socialtjänster och deras aktivistiska tjänstemän i kommuner som utan rigorösa kontroller betalar ut olika bidrag.
  • Tolkar och deras organisation som tjänar enorma summor på tolkning. Många av dem dessutom mycket marginellt kvalificerade.
  • Migrationsaktivistiska NGO:s som bedriver politisk lobbyverksamhet för än generösare regler, typ de s.k. ”ensamkommande barnen” som borde utvisats för länge sedan.
  • Bostadsbolag inriktade på migrantbostäder.
  • Migrationsentreprenörer typ Bert Karlsson som tjänat hundratals miljoner på migrantboenden och förläggningar.
  • Företag inom olika sektorer typ byggsektorn, tjänsteföretag snabbmatställen etc. som tjänar pengar på illegala och legala migranter som svartarbetar till låga löner.
  • Slutligen det Socialdemokratiska partiet som bl.a. via muslimska migranter skaffat/skaffar sig en större väljarkohort för att säkra makten.

Bryt upp det MIGRATIONSINDUSTRIELLA KOMPLEXET och ta bort den skattefinansiering de lever på. Bara migranterna kostar svenska skattebetalare minst 250 miljarder per år. Vad hela det MIGRANTINDUSTRIELLA KOMPLEXET omsluter ekonomiskt är omöjligt att kalkylera men en grov skattning hamnar över 500 miljarder.

Ett omedelbart stopp för fortsatt migration måste implementeras. Prognosen för år 2023, med utgångspunkt i Migrationsverkets siffror t.o.m. maj, landar på skrämmande 100 000 migranter från Mellanöstern och Afrika. Migrationen har från 2015 pendlat runt 100 000, visa år över och några år under med toppar 2015, 2016 och 2022 (ukrainare).  Artiklar i ämnet ”migration” med siffror och analyser finns på min blogg: https://lennartwaara.com/category/migration/

Sverige bör vara ett land för etniska svenskar och bevaras som ett svenskt land. Ett viktigt för att inte säga avgörande krav demografiskt, socialt, politiskt och ekonomiskt är att stoppa folkutbytet. 

Återvandring bör genomföras på etnisk grund. De som inte är etniska svenskar skall, oavsett om de erhållit svenskt medborgarskap (på bedrägliga grunder eller dömts för grov kriminalitet), repatrieras. Sker det inte nu på semi-frivillig väg (vi skall dock inte betala dem för att återvandra) så kommer den dag svensken har fått nog. Där är vi inte idag. 

VARFÖR ÄR FOTBOLLEN INFEKTERAD AV AKTIVA VÄNSTERPOLITISKA DEMONSTRATIONER? 

06 december 2022

VILKA KRAFTER DRIVER DETTA? SPELARNA? LEDARNA? FIFA?

Tyskland flyger i ett flygplan med den vänsterpolitiska parollen ”Diversity Wins”. No, diversity is for loosers! ”Mångfald” är en socialistisk föreställning som bara leder till elände och kaos i alla tänkbara avseenden! Titta bara på Tyskland och Sverige! Tyskland har glädjande nog sparkats ut ur VM, diversity lost. Vidare, om detta nutida politiskt eländiga Tyskland, när laget inte fick bära hbtqi armbindlar med texten ”One love” på sig så gjorde de en gest med händerna för munnen. Patetiskt o direkt löjligt! Fotbollsspelare som aktivt agerar för en sexuellt pervers ideologi!

England gör knäfall för det mördande, mordbrännande och misshandlande Black lives matter medan det helsvarta Sengal förundrade ser på. ”Vad sysslar England med”?

VARFÖR ÄR SVERIGE ”MÅNGKULTURELLT” OCH HUR GICK DET TILL?

25 september 2021

För att svara på den frågan måste vi backa tillbaka till 1960-talet och den polske invandraren David Schwartz och hans idoga lobbyverksamhet och artiklar. En dokumentärfilm av Jonas Nilsson behandlar ämnet grundligt och utförligt. Se den! Länken finns nedan.

Schwartz som kommit till Sverige 1950 uppvaktade Tage Erlander under 1960-talet med frågan om att göra Sverige flerkulturellt/mångkulturellt men fick inget gehör. En som var lyhörd för locktonerna var självklart Olof Palme som 1975 drev igenom – utan opposition – propositionen om mångkultur. Proposition 1975:26 ofta kallad ”mångkulturpropositionen”.

Då hade David Schwarts med ett drygt tiotal artiklar i Bonniers DN – var annars – startat ett antal debatter. Det etniskt homogena Sverige skulle enligt Schwartz inom 20  år – det tog lite längre tid – ha en migrantbefolkning från andra kulturer på två miljoner individer. Detta skrev han redan 1966. Det är också det antal dysfunktionella, främst muslimska, migranter Sverige har att dras med och försörja idag! Det kulturella bidraget till Sverige kan väl på mycket goda grunder ifrågasättas.

Trots att han själv invandrat skrev han ” vi i vårt Sverige och vårt land” samtidigt som han propagerade för att andra etniska grupper skulle släppas in i massomfattning och Sverige skulle göras till ett mångkulturellt land.

Intressant att Wikipedia under rubriken mångkultur nämner David Schwartz men inte med ett ord Olof Palme och proposition 1975:26

SVERIGE BÖR VARA ETT LAND FÖR ETNISKA SVENSKAR! EN ÅTERVANDRING AV ALLA MIGRANTER – MUSLIMSKA OCH ANDRA – FRÅN EXEMPELVIS MENA MÅSTE INLEDAS OM SVERIGE SKALL KUNNA RÄDDAS!

Länken till Jonas Nilssons dokumentärfilm om hur det gick till och varför Sverige blev ett ”mångkulturellt” land. Se den, diskutera en och ta ställning till den!

https://varforarsverigeenmangkultur.se/?fbclid=IwAR3yoBrQtoKrCpXhgcT7y96VrKZSDS_sI9qhTnty6PTAhakELT0_yUhJlvk

JÖK-REGERINGENS FALSKA SYMBOLPOLITIK ÄR FARLIG!

23 april 2021

JÖK-Regeringen med den socialistiska statsministern Stefan Löfven har tillsatt en ”krisgrupp” som skall bekämpa ”mäns våld mot kvinnor”.

Börja med att titta på de senaste fem förövarna, två afrikaner, en arab, en rom och en skåning, så får ni svar på vilka åtgärder som krävs. Nämligen, stopp för migration från MENAP och återvandring i likhet med Danmarks socialdemokrater under statsministern Mette Fredrikssen.

“Det står bortom allt tvivel att mer behöver göras”, skriver Stefan Löfven enligt Aftonbladet med sedvanligt trivialt och falskklingande snömos.

En totalitär och fanatisk grupp ministrar får ett uppdrag. Jämställdhetsminister Märta Stenevi, justitieminister Morgan Johansson och inrikesminister Mikael Damberg skall ”intensifiera regeringens arbete och föreslå ytterligare åtgärder i arbetet med att bekämpa mäns våld mot kvinnor”.

Återigen detta allmänna ”mäns våld mot kvinnor”. Varför tar inga journalister i PK-media upp detta närmast Orwellskt begrepp riktat mot alla män! Nyspråk för att slippa ta tag i det reella problemet! Migranterna från MENAP! 

Det finns inget allmänt ”mäns våld mot kvinnor”. Det finns bara specifikt våld i form av mord och våldtäkter utförda av muslimska migranter från MENAP som är enormt överrepresenterade bland dömda för mord och våldtäkter av kvinnor och män och nu i våra fängelser. Statistiken är överväldigande tydlig!

NEJ! Det handlar inte om ”mäns våld mot kvinnor”. Det handlar om vissa kulturella och etniska gruppers våld och våldtäkter av kvinnor som ändock inte utvisas. Varför tar aldrig feministerna och metoo-rörelsen inte tag i de pågående våldtäkterna utförda av muslimska migranter från MENAP?

JÖK-regeringen för en farlig symbolpolitik som möjligen lurar partikadrerna och socialistiska apparatschiks, miljökommunister, feminister och liberaler. Men vi andra ser HUR regeringen bedriver sitt förstörelseverk av Sverige!

DET FINNS HELT ENKELT INGET ”MÄNS VÅLD MOT KVINNOR”! AND THAT´S THAT!

Antalet skjutningar i år har ökat med närmare 20 procent.

13 november 2020

Regeringen med socialdemokraten och statsministern Stefan Löfven i spetsen står upp gång efter annan och lovar satsningar mot gängkriminaliteten. Polisen gör särskilda insatser med stabsläge och operationer med fantasinamn som Rimfrost. Trots det fortsätter skjutningarna att öka.

Det visar polisens statistik. Källa: DN

Från januari till oktober i år har 315 bekräftade skjutningar skett i landet. Det innebär en ÖKNING med närmare 20 procent i förhållande till år 2019. Också antalet dödsskjutningar också ökat. Hittills i år har 37 personer mördats och 105 skadats Motsvarande siffor var 31 dödade och 91 skadade samma period i fjol.

Stockholm är den kommun där den kraftigaste ökningen kan konstateras med 125 skjutningar under årets första tio månader mot 70 skjutningar samma period år 2019.

Ökningarna sker dessutom från en redan mycket hög nivå. Slutsatsen kan bara bli att JÖK-regeringen med Stefan Löfven och ministrarna Morgan Johansson och Mikael Damberg misslyckats kapitalt. Anledningen till misslyckandet är naturligtvis att man vägrar se orsakssambanden dvs sambandet mellan den muslimska massmigrationen från MENA och den ökande kriminaliteten, gängkriminaliteten och mördandet på öppen gata med skjutvapen.

Stoppa inflödet av migranter från MENA och påbörja en omfattande återvandring. Det är det enda som kan få stopp på mördandet.

Polisen: Döde Jaffar var känd kriminell

12 november 2019

OM EN MÖRDAD KRIMINELL

MSM och JÖK-politiker gråter krokodiltårar över vad som beskrivs som ett ”ett barn”. Polisen kallar till ett antal presskonferenser och startar någon form av vad som beskrivs som en nationell specialoperation. Vad det nu är? Den dödes vänner säger inget till polisen. Man ”golar” inte med risk för att själv bli påskjuten. Någon analytisk orsakskoppling till den muslimska massmigration och diasporan görs naturligtvis inte. Det är alltså helt normal och vanlig svensk mediabehandling och politik! Vad svenska medborgare i gemen dagligen undrar över är dock: Hur länge skall detta hyckleri pågå? Alla vanliga svenska medborgare VET vad skjutningar, bombsprängningar och detta lågintensiva inbördeskrig beror på, varifrån det kommer och vilka som står för eländet. Men JÖK-politiker, media och polis-/rättsväsendet levererar bara pseudolösningar! Ett som föranlett både skratt och hån är ministrarna Morgan Johanssons (S) och Mikael Dambergs (S) JÖK-beslut att kraftfullt och manligt beslagta vapenmagasin! Wow.. Det torde begränsa våld, skjutningar och mördande. Dock! Det finns en långsiktigt fungerande lösning på problemet. En militär operation in i de muslimska enklaverna följt av en systematisk och omfattande återvandring. En återvandring som åstadkommes genom en kombination av tvång och medvetet krympande skattefinansierade bidrag till de muslimska migranterna. (Min kommentar)

Artikeln nedan publicerad 12 november 2019 kl 12.01 på Fria Tider

Efter att en 15-årig yngling skjutits till döds under en gänguppgörelse i Malmö har liberala skribenter på framförallt Sydsvenskan försökt lansera ”Jaffar” som ett exempel på hur oskyldiga barn kan drabbas av gängvåldet. Men det är en felaktig bild, enligt polisen.

Skottlossningen där skjutningen inträffade var Ystadsgatan, en gata där mycket av Malmös droghandel äger rum. Men enligt släktingar till den skjutne ynglingen råkade han bara vara på fel plats vid fel tillfälle.

– Han var ett barn, helt enkelt, säger en av dem till Expressen, och hävdar att ”Jaffar” föll offer för statens oförmåga att hantera våldsvågen.

– Tyvärr var han på fel plats vid fel tid.

Malmös polismästare Stefan Sintéus säger dock till samma tidning att de två män som sköts ihjäl är kända av polisen sedan tidigare.

– De är båda födda 04 och vi känner till dem i kriminella sammanhang även om de är så unga, säger han.

I Syrien bodde Jaffar, som var palestinier, i ett flyktingläger. Men liksom många andra såg han sin chans att byta livsstil och flytta till Sverige under kriget i landet.

Men omställning från palestinsk pojke i flyktingläger till kriminell gänginvandrare i mångkulturella Sverige kom alltså att kosta honom livet.

– Hade han varit kvar i Syrien hade han nog levt, säger en släkting till Expressen.

MÅNGKULTUR GER ETT SÄMRE OCH SVAGARE SAMHÄLLE

08 oktober 2019

 Mångfald berikar och är en styrka. Det är ett vetenskapligt obevisat påstående som ofta kommer från maktpolitiska etablissemang och MSM med DN och statstelevisionen i spetsen. De spelar helt enkelt det identitetspolitiska spelet. Den vetenskapliga sanningen är den motsatta, ju mer mångkulturell desto sämre samhälle och social sammanhållning.

Frågan har undersökts i studien Ethnic Diversity and Social Trust: A Narrative and Meta-Analytical Review av Peter Thisted Dinesen och Merlin Schaeffer vid Köpenhamns universitet samt Kim Mannemar Sønderskov vid Århus universitet. I slutet av texten finns fullständig information om studien och länk till studien.

Mångkulturens introduktion i Sverige.

Men innan vi går in på studien och dess resultat, några ord om varifrån mångfaldsideologin kommer och vem som startade den i Sverige.

Den polske juden David Schwarz (1928 – 2008) kom 1950 till Sverige. Han studerade sociologi vid Stockholm universitet. År 1964 skrev han en artikel i DN, där han påpekade att antalet utlänningar som kom till Sverige ökade snabbt. Han ansåg det viktigt att dessa invandrare fick behålla sina kulturella särarter och att Sverige, med hans ord, blev en ”flerkulturnation”. Detta var upptakten till en serie DN-artiklar, som kom att inspirera till debatt också i andra tidningar. Under åren 1964 – 68 drog David Schwarz igång tolv tidningsdebatter kring invandrarfrågan

För att få politiskt gehör gick David Schwarz med i det socialdemokratiska partiet. Där mötte han motstånd. Den tilltagande invandringen reste redan då frågan om det inte var nödvändigt med restriktioner. Fokus i diskussionen låg då som nu på om invandringen var bra för Sverige eller inte. För många socialdemokrater var det då en främmande tankeatt man skulle vara något annat än svensk i Sverige och för dem var det självklart att politiken skulle vara inriktad på assimilation. En fortfarande självklart korrekt inställning.

Men David Schwarz mötte inte bara motstånd som t. ex hos Tage Erlander. Han fick också gehör hos framför allt Olof Palme. Olof Palme höll 1965 ett nyårstal i radion där han riktade sig till främlingar i Sverige och passade på att slå ett slag för internationalism.  Olof Palmes talskrivare var då Olle Svenning som skrev ihop med David Schwarz.

Från 1965 och framåt använde David Schwarz omväxlande uttrycken ”det mångkulturella” och ”det flerkulturella” samhället. 1967 kan man säga att han vunnit mediadebatten och det fanns inte längre några betydande opinionsbildare som öppet förespråkade att Sveriges relation till invandrare skulle vara inriktad på assimilation.

Fyra års debatterande ledde fram till ett riksdagsbeslut 1968, där det slogs fast att invandrare ska kunna leva på samma standardnivå som den inhemska befolkningen. Samma år tillsatte regeringen den så kallade Invandrarutredningen. Den fick i uppdrag dels att kartlägga de problem som invandrare mötte i Sverige, men också att redovisa åtgärder för att främja invandrarnas integrering i samhället.

Begreppet ”utlänning” ersattes med ett mer PK invandrare. Invandrare hade en bättre klang än utlänning. En ny utlänningslag antogs och 1969 ersattes Statens utlänningskommission med Statens invandrarverk. LO ville också vara med på PK-tåget och antog 1967 ett radikalt invandringspolitiskt program, där det föreslogs en rad reformer som skulle ge invandrarna stor religiös, kulturell och annan frihet. Alla organisationer var ivriga att dra sitt strå till stacken.

”Hos förespråkarna för kulturpluralism, mångkultur eller flerkultur hade begreppet mångkultur ännu inte riktigt fått fäste men deras förvissning om hur framtiden skulle te sig var stor. Hos dem fanns en näst intill fatalistisk syn på framtiden. Immigrationen skulle bara accelerera och Sverige skulle inte klara att behålla sin etniska och kulturella homogenitet. Kulturpluralismen var framtiden, medan assimilationsivrarna tillhörde gårdagen. David Schwarz förutspådde att Sverige i mitten av 1980-talet skulle ha ett par miljoner invandrare. Han tänkte sig att av dem skulle omkring en halv miljon vara katoliker medan muslimerna skulle utgöra ungefär 100.000. Frånsett att relationen mellan muslimer och katoliker snarare blev den omvända, så gissade han inte alldeles galet. Schwarz ansåg att detta var en invandring som Sverige av olika skäl inte skulle kunna stoppa eller ens begränsa. Vilka dessa skäl var, angav han emellertid inte”. 

Socialdemokraterna var inte eniga i frågan, men David Schwarz hade Olof Palmes stöd. 1967, på Israels nationaldag, höll Palme ett tal på Stockholms judiska center där han lyfte fram David Schwarz som den man som gjort mer än någon annan för Sveriges invandrare och etniska minoriteter. Olof Palme hyllade Israel och sionismen samtidigt som han uttryckte sin motvilja mot svensk nationalism. Så illa hade det gått redan då!

Palme var statsminister när Sveriges riksdag 1975 tog beslutet att Sverige skulle bli mångkulturellt (prop 1975:26). Det är en mycket viktig proposition för att förstå varför Sverige ser ut och har de problem vi har idag.  Sverige fick en ny regeringsform där det slogs fast att samiska folkets och etniska och språkliga minoriteters möjligheter att utveckla ett eget kultur- och samfundsliv skulle främjas. Det som band samman svenskarna var inte längre den svenska historien utan ”den samtida tillhörigheten i Sverige”. Redan där ser vi hur förnekandet av  den svenska historien är nödvändig för att vrida Sverige ur svenskarnas händer. Helt logiskt kommer en fortsättning med Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt som i liknande ordalag hyllar muslimsk kultur men anser att ”svensk kultur inte existerar” alternativt är ”barbari.”

I en intervju för tidskriften Invandrare & Minoriteter 1977 fick Olof Palme frågan hur det kom sig att Palmes socialdemokratiska parti, utan folkets stöd, fattade det historiska beslutet ”att förvandla Sverige till multinationellt samhälle”. Han svarade att den socialdemokratiska regeringen troligtvis ”låg före folkopinionen” när besluten fattades, men att opinionen mer och mer kommit i samklang med den antagna politiken.

Olof Palmes politiska och historiska ´track record´ förskräcker och det skall bli intressant av en sanningsenlig och vetenskaplig studie av hans regim när den görs en gång i framtiden. Med empriskt korrekta analyser av mångkulturintroduktionen och dess förödande konsekvenser för Sverige och som sedan fullföljdes och förvärrades av Fredrik Reinfeldt/Erik Ullenhag och Stefan Löfven/Morgan Johansson. Olof Palme var också den som tog bort tjänstemannaansvaret med en idag mycket tydlig politisering av de statliga verkscheferna och myndigheterna som följd. Där skapades ursprunget till ”the deep state”/den djupa staten. Olof Palme och vänstersocialisten Pierre Schori stödde politiskt och med skattebetalarnas pengar ett antal kommunistiska terrororganisationer – ofta kallade befrielserörelser – ute i världen. Robert Mugabes Zanu-PF och Nelson Mandelas och ANC:s statskupp som tydliga skräckexempel. Palme startade också den katastrofala klimatdebatten. Han har en hel del att stå till svars för.

Mångkultur medför ett svagare och sämre samhälle.

Efter denna inledning, om den svenska mångkulturella kontexten, nu åter till studien om mångkulturens effekter. Syftet med studien var att söka ett svar på om det återkommande påståendet om att en fortsatt invandring med en ökad etnisk mångfald har en positiv påverkan på social sammanhållning stämmer. Svaret på den frågan blev ett entydigt nej.

I studien har man gått igenom existerande litteratur och också gjort en metaanalys av 1 001 beräkningar från 87 studier. Av dessa kunde man konstatera att etnisk mångfald har precis motsatt effekt på samhället än det politiker och journalister brukar påstå. Man påträffade ett statistiskt signifikant negativt förhållande mellan etnisk mångfald och social sammanhållning i samtliga studier. Det är något som varje svensk medborgare ute i landet vet och upplever dagligen. Det är bara identitetspolitiska politiker och media som framhärdar med en motsatt för Sverige katastrofal politisk ideologi.

Författarna (Dinesen/Schaeffer/Sønderskov) sammanfattar själva studien på följande sätt:

“Does ethnic diversity erode social trust? Continued immigration and corresponding growing ethnic diversity have prompted this essential question for modern societies, but few clear answers have been reached in the sprawling literature. Taking this as point of departure, this article reviews the existing literature on the relationship between ethnic diversity and social trust through a narrative review and a meta-analysis of 1,001 estimates from 87 studies. The review clarifies the core concepts, highlights pertinent debates, and tests core claims from the literature on the relationship between ethnic diversity and social trust. Several results stand out from the meta-analysis. We find a statistically significant negative relationship between ethnic diversity and social trust across all studies. The relationship is stronger for trust in neighbors, and when studied in more local contexts. Covariate conditioning generally changes the relationship only slightly. The review concludes by discussing avenues for future research”.

Jag citerar också in extenso hela författarnas sammanfattning av deras studie.

“In summary, the meta-analysis has generated several insights speaking to various aspects of the debates in the literature presented earlier. First, as a baseline result, across all studies, we observe a statistically significant negative relationship between ethnic diversity and social trust of moderate size. On average, social trust is thus lower in more ethnically diverse contexts. That being said, the rather modest size of the relationship also implies that apocalyptic claims regarding the severe threat of ethnic diversity for social trust in contemporary societies are exaggerated.

Second, the negative relationship applies for all types of trust, but with substantial variation in strength between types. The negative relationship is strongest for trust in neighbors, intermediate for in-group trust and generalized social trust, and weakest for out-group trust (for the latter, the relationship is insignificant). Ethnic diversity thus matters more for trust in people in one’s immediate residential setting, but the effect also extends beyond this setting to trust in other people in general.

Third, ethnic diversity experienced locally—in neighborhoods—matters more for social trust than does ethnic diversity in more aggregate settings. Ceteris paribus, this suggests that proximity to interethnic others is an important facilitating condition accentuating the negative relationship between ethnic diversity and social trust.

Fourth, the relationship between ethnic diversity and social trust is only slightly attenuated and remains negative and significant, when controlling for potential confounders/mediators, specifically individual minority background, socioeconomic deprivation (individual and contextual), contextual crime, and interethnic contact. To properly assess confounding and/or mediation, researchers should sequentially add control variables—tapping social disadvantage or otherwise—with ambiguous causal connections to ethnic diversity in models of social trust.

Fifth, the diversity-trust connection is reduced (but still significant), when controlling for several predictors of ethnic diversity (conceptualized broadly). At present, including several—typically highly correlated— diversity predictors to parse out different theoretical mechanisms will often lead to an underestimation of the effect of ethnic diversity on social trust”.

Studien har kommenterades av Eric Kaufmann, professor i politik vid University of London, som konstaterade att en högre mångfald är signifikant associerat med lägre tillit i samhällen.

“Higher diversity *is* significantly associated with lower trust in communities, even when controlling for deprivation. A definitive meta analysis of the diversity-trust literature (pub date 2020)”.

 Eroderar i Sverige
I Sverige och Skandinavien har det funnits, och finns ännu, en världsunikt hög tillit och social sammanhållning. Allteftersom invandring skett från lägre utvecklade kulturer har detta eroderat.

2018 uppmärksammade Forskning & Framsteg att den sociala sammanhållningen i Sverige minskat stadigt sedan 1990-talet – här nämner man också specifikt bland andra utomnordiska invandrare.

Även 2014 publicerade man ett större reportage om fenomenet där man talat med Lars Trägårdh, professor i historia. Då konstaterade man att Sverige varit ett undantag i världen och att tilliten ”underlättats av att befolkningen har varit homogen, och den bygger på en historia präglad av samförståndslösningar och kompromisser”.

Vidare slog man också då fast att sambandet mellan låg tillit och hög andel invandrare är starkt och förekommer både bland inrikes och utrikes födda samt kvarstår även efter kontroll för olika socioekonomiska faktorer.

Stark nationalstat garant för hög tillit
”Olikheter inom befolkningen gör det svårare att upprätthålla gemensamma normer, varför misstron blir större vilket leder till att man själv blir mindre benägen att bidra till det gemensamma”, förklarades den minskade tilliten med.

– Vi historiker vet att vår nationalkänsla, vårt gemenskapsprojekt där tilliten har utvecklats, är basen för vår demokrati och vår välfärd, säger han. Detta projekt skapades på 1800-talet via gemensamma medier, folkskola och värnplikt. Och vad har hänt i dag? Värnplikten är skrotad, skolan är i kris och medierna håller på att fragmenteras. Jag tror att detta kan vara en förklaring till de senaste siffrorna, sa Trägårdh.

Sämst social sammanhållning finns i Mellanöstern, Afrika och delar av Latinamerika.

Källor:

  1. Till delen om David Schwartz: K-O Arnstberg, Mångkulturens Sverige I.
  2. Till den senare delen: Samnytt 8.10.2019

3.Ethnic Diversity and Social Trust: A Narrative and Meta-Analytical Review

Peter Thisted Dinesen (University of Copenhagen) Merlin Schaeffer (University of Copenhagen) Kim Mannemar Sønderskov (Aarhus University)

Preprint version. Final version is forthcoming in Annual Review of Political Science, Volume 23, 2020.

Hela rapporten finns på: https://www.researchgate.net/publication/335924797_Ethnic_Diversity_and_Social_Trust_A_Narrative_and_Meta-Analytical_Review