MÅNGKULTUR GER ETT SÄMRE OCH SVAGARE SAMHÄLLE

 Mångfald berikar och är en styrka. Det är ett vetenskapligt obevisat påstående som ofta kommer från maktpolitiska etablissemang och MSM med DN och statstelevisionen i spetsen. De spelar helt enkelt det identitetspolitiska spelet. Den vetenskapliga sanningen är den motsatta, ju mer mångkulturell desto sämre samhälle och social sammanhållning.

Frågan har undersökts i studien Ethnic Diversity and Social Trust: A Narrative and Meta-Analytical Review av Peter Thisted Dinesen och Merlin Schaeffer vid Köpenhamns universitet samt Kim Mannemar Sønderskov vid Århus universitet. I slutet av texten finns fullständig information om studien och länk till studien.

Mångkulturens introduktion i Sverige.

Men innan vi går in på studien och dess resultat, några ord om varifrån mångfaldsideologin kommer och vem som startade den i Sverige.

Den polske juden David Schwarz (1928 – 2008) kom 1950 till Sverige. Han studerade sociologi vid Stockholm universitet. År 1964 skrev han en artikel i DN, där han påpekade att antalet utlänningar som kom till Sverige ökade snabbt. Han ansåg det viktigt att dessa invandrare fick behålla sina kulturella särarter och att Sverige, med hans ord, blev en ”flerkulturnation”. Detta var upptakten till en serie DN-artiklar, som kom att inspirera till debatt också i andra tidningar. Under åren 1964 – 68 drog David Schwarz igång tolv tidningsdebatter kring invandrarfrågan

För att få politiskt gehör gick David Schwarz med i det socialdemokratiska partiet. Där mötte han motstånd. Den tilltagande invandringen reste redan då frågan om det inte var nödvändigt med restriktioner. Fokus i diskussionen låg då som nu på om invandringen var bra för Sverige eller inte. För många socialdemokrater var det då en främmande tankeatt man skulle vara något annat än svensk i Sverige och för dem var det självklart att politiken skulle vara inriktad på assimilation. En fortfarande självklart korrekt inställning.

Men David Schwarz mötte inte bara motstånd som t. ex hos Tage Erlander. Han fick också gehör hos framför allt Olof Palme. Olof Palme höll 1965 ett nyårstal i radion där han riktade sig till främlingar i Sverige och passade på att slå ett slag för internationalism.  Olof Palmes talskrivare var då Olle Svenning som skrev ihop med David Schwarz.

Från 1965 och framåt använde David Schwarz omväxlande uttrycken ”det mångkulturella” och ”det flerkulturella” samhället. 1967 kan man säga att han vunnit mediadebatten och det fanns inte längre några betydande opinionsbildare som öppet förespråkade att Sveriges relation till invandrare skulle vara inriktad på assimilation.

Fyra års debatterande ledde fram till ett riksdagsbeslut 1968, där det slogs fast att invandrare ska kunna leva på samma standardnivå som den inhemska befolkningen. Samma år tillsatte regeringen den så kallade Invandrarutredningen. Den fick i uppdrag dels att kartlägga de problem som invandrare mötte i Sverige, men också att redovisa åtgärder för att främja invandrarnas integrering i samhället.

Begreppet ”utlänning” ersattes med ett mer PK invandrare. Invandrare hade en bättre klang än utlänning. En ny utlänningslag antogs och 1969 ersattes Statens utlänningskommission med Statens invandrarverk. LO ville också vara med på PK-tåget och antog 1967 ett radikalt invandringspolitiskt program, där det föreslogs en rad reformer som skulle ge invandrarna stor religiös, kulturell och annan frihet. Alla organisationer var ivriga att dra sitt strå till stacken.

”Hos förespråkarna för kulturpluralism, mångkultur eller flerkultur hade begreppet mångkultur ännu inte riktigt fått fäste men deras förvissning om hur framtiden skulle te sig var stor. Hos dem fanns en näst intill fatalistisk syn på framtiden. Immigrationen skulle bara accelerera och Sverige skulle inte klara att behålla sin etniska och kulturella homogenitet. Kulturpluralismen var framtiden, medan assimilationsivrarna tillhörde gårdagen. David Schwarz förutspådde att Sverige i mitten av 1980-talet skulle ha ett par miljoner invandrare. Han tänkte sig att av dem skulle omkring en halv miljon vara katoliker medan muslimerna skulle utgöra ungefär 100.000. Frånsett att relationen mellan muslimer och katoliker snarare blev den omvända, så gissade han inte alldeles galet. Schwarz ansåg att detta var en invandring som Sverige av olika skäl inte skulle kunna stoppa eller ens begränsa. Vilka dessa skäl var, angav han emellertid inte”. 

Socialdemokraterna var inte eniga i frågan, men David Schwarz hade Olof Palmes stöd. 1967, på Israels nationaldag, höll Palme ett tal på Stockholms judiska center där han lyfte fram David Schwarz som den man som gjort mer än någon annan för Sveriges invandrare och etniska minoriteter. Olof Palme hyllade Israel och sionismen samtidigt som han uttryckte sin motvilja mot svensk nationalism. Så illa hade det gått redan då!

Palme var statsminister när Sveriges riksdag 1975 tog beslutet att Sverige skulle bli mångkulturellt (prop 1975:26). Det är en mycket viktig proposition för att förstå varför Sverige ser ut och har de problem vi har idag.  Sverige fick en ny regeringsform där det slogs fast att samiska folkets och etniska och språkliga minoriteters möjligheter att utveckla ett eget kultur- och samfundsliv skulle främjas. Det som band samman svenskarna var inte längre den svenska historien utan ”den samtida tillhörigheten i Sverige”. Redan där ser vi hur förnekandet av  den svenska historien är nödvändig för att vrida Sverige ur svenskarnas händer. Helt logiskt kommer en fortsättning med Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt som i liknande ordalag hyllar muslimsk kultur men anser att ”svensk kultur inte existerar” alternativt är ”barbari.”

I en intervju för tidskriften Invandrare & Minoriteter 1977 fick Olof Palme frågan hur det kom sig att Palmes socialdemokratiska parti, utan folkets stöd, fattade det historiska beslutet ”att förvandla Sverige till multinationellt samhälle”. Han svarade att den socialdemokratiska regeringen troligtvis ”låg före folkopinionen” när besluten fattades, men att opinionen mer och mer kommit i samklang med den antagna politiken.

Olof Palmes politiska och historiska ´track record´ förskräcker och det skall bli intressant av en sanningsenlig och vetenskaplig studie av hans regim när den görs en gång i framtiden. Med empriskt korrekta analyser av mångkulturintroduktionen och dess förödande konsekvenser för Sverige och som sedan fullföljdes och förvärrades av Fredrik Reinfeldt/Erik Ullenhag och Stefan Löfven/Morgan Johansson. Olof Palme var också den som tog bort tjänstemannaansvaret med en idag mycket tydlig politisering av de statliga verkscheferna och myndigheterna som följd. Där skapades ursprunget till ”the deep state”/den djupa staten. Olof Palme och vänstersocialisten Pierre Schori stödde politiskt och med skattebetalarnas pengar ett antal kommunistiska terrororganisationer – ofta kallade befrielserörelser – ute i världen. Robert Mugabes Zanu-PF och Nelson Mandelas och ANC:s statskupp som tydliga skräckexempel. Palme startade också den katastrofala klimatdebatten. Han har en hel del att stå till svars för.

Mångkultur medför ett svagare och sämre samhälle.

Efter denna inledning, om den svenska mångkulturella kontexten, nu åter till studien om mångkulturens effekter. Syftet med studien var att söka ett svar på om det återkommande påståendet om att en fortsatt invandring med en ökad etnisk mångfald har en positiv påverkan på social sammanhållning stämmer. Svaret på den frågan blev ett entydigt nej.

I studien har man gått igenom existerande litteratur och också gjort en metaanalys av 1 001 beräkningar från 87 studier. Av dessa kunde man konstatera att etnisk mångfald har precis motsatt effekt på samhället än det politiker och journalister brukar påstå. Man påträffade ett statistiskt signifikant negativt förhållande mellan etnisk mångfald och social sammanhållning i samtliga studier. Det är något som varje svensk medborgare ute i landet vet och upplever dagligen. Det är bara identitetspolitiska politiker och media som framhärdar med en motsatt för Sverige katastrofal politisk ideologi.

Författarna (Dinesen/Schaeffer/Sønderskov) sammanfattar själva studien på följande sätt:

“Does ethnic diversity erode social trust? Continued immigration and corresponding growing ethnic diversity have prompted this essential question for modern societies, but few clear answers have been reached in the sprawling literature. Taking this as point of departure, this article reviews the existing literature on the relationship between ethnic diversity and social trust through a narrative review and a meta-analysis of 1,001 estimates from 87 studies. The review clarifies the core concepts, highlights pertinent debates, and tests core claims from the literature on the relationship between ethnic diversity and social trust. Several results stand out from the meta-analysis. We find a statistically significant negative relationship between ethnic diversity and social trust across all studies. The relationship is stronger for trust in neighbors, and when studied in more local contexts. Covariate conditioning generally changes the relationship only slightly. The review concludes by discussing avenues for future research”.

Jag citerar också in extenso hela författarnas sammanfattning av deras studie.

“In summary, the meta-analysis has generated several insights speaking to various aspects of the debates in the literature presented earlier. First, as a baseline result, across all studies, we observe a statistically significant negative relationship between ethnic diversity and social trust of moderate size. On average, social trust is thus lower in more ethnically diverse contexts. That being said, the rather modest size of the relationship also implies that apocalyptic claims regarding the severe threat of ethnic diversity for social trust in contemporary societies are exaggerated.

Second, the negative relationship applies for all types of trust, but with substantial variation in strength between types. The negative relationship is strongest for trust in neighbors, intermediate for in-group trust and generalized social trust, and weakest for out-group trust (for the latter, the relationship is insignificant). Ethnic diversity thus matters more for trust in people in one’s immediate residential setting, but the effect also extends beyond this setting to trust in other people in general.

Third, ethnic diversity experienced locally—in neighborhoods—matters more for social trust than does ethnic diversity in more aggregate settings. Ceteris paribus, this suggests that proximity to interethnic others is an important facilitating condition accentuating the negative relationship between ethnic diversity and social trust.

Fourth, the relationship between ethnic diversity and social trust is only slightly attenuated and remains negative and significant, when controlling for potential confounders/mediators, specifically individual minority background, socioeconomic deprivation (individual and contextual), contextual crime, and interethnic contact. To properly assess confounding and/or mediation, researchers should sequentially add control variables—tapping social disadvantage or otherwise—with ambiguous causal connections to ethnic diversity in models of social trust.

Fifth, the diversity-trust connection is reduced (but still significant), when controlling for several predictors of ethnic diversity (conceptualized broadly). At present, including several—typically highly correlated— diversity predictors to parse out different theoretical mechanisms will often lead to an underestimation of the effect of ethnic diversity on social trust”.

Studien har kommenterades av Eric Kaufmann, professor i politik vid University of London, som konstaterade att en högre mångfald är signifikant associerat med lägre tillit i samhällen.

“Higher diversity *is* significantly associated with lower trust in communities, even when controlling for deprivation. A definitive meta analysis of the diversity-trust literature (pub date 2020)”.

 Eroderar i Sverige
I Sverige och Skandinavien har det funnits, och finns ännu, en världsunikt hög tillit och social sammanhållning. Allteftersom invandring skett från lägre utvecklade kulturer har detta eroderat.

2018 uppmärksammade Forskning & Framsteg att den sociala sammanhållningen i Sverige minskat stadigt sedan 1990-talet – här nämner man också specifikt bland andra utomnordiska invandrare.

Även 2014 publicerade man ett större reportage om fenomenet där man talat med Lars Trägårdh, professor i historia. Då konstaterade man att Sverige varit ett undantag i världen och att tilliten ”underlättats av att befolkningen har varit homogen, och den bygger på en historia präglad av samförståndslösningar och kompromisser”.

Vidare slog man också då fast att sambandet mellan låg tillit och hög andel invandrare är starkt och förekommer både bland inrikes och utrikes födda samt kvarstår även efter kontroll för olika socioekonomiska faktorer.

Stark nationalstat garant för hög tillit
”Olikheter inom befolkningen gör det svårare att upprätthålla gemensamma normer, varför misstron blir större vilket leder till att man själv blir mindre benägen att bidra till det gemensamma”, förklarades den minskade tilliten med.

– Vi historiker vet att vår nationalkänsla, vårt gemenskapsprojekt där tilliten har utvecklats, är basen för vår demokrati och vår välfärd, säger han. Detta projekt skapades på 1800-talet via gemensamma medier, folkskola och värnplikt. Och vad har hänt i dag? Värnplikten är skrotad, skolan är i kris och medierna håller på att fragmenteras. Jag tror att detta kan vara en förklaring till de senaste siffrorna, sa Trägårdh.

Sämst social sammanhållning finns i Mellanöstern, Afrika och delar av Latinamerika.

Källor:

  1. Till delen om David Schwartz: K-O Arnstberg, Mångkulturens Sverige I.
  2. Till den senare delen: Samnytt 8.10.2019

3.Ethnic Diversity and Social Trust: A Narrative and Meta-Analytical Review

Peter Thisted Dinesen (University of Copenhagen) Merlin Schaeffer (University of Copenhagen) Kim Mannemar Sønderskov (Aarhus University)

Preprint version. Final version is forthcoming in Annual Review of Political Science, Volume 23, 2020.

Hela rapporten finns på: https://www.researchgate.net/publication/335924797_Ethnic_Diversity_and_Social_Trust_A_Narrative_and_Meta-Analytical_Review

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: