Migranter födda utomlands svarar för 80 procent av felaktiga utbetalningar från Försäkringskassan (FK) och ifråga om ”assistansersättning” är felaktigheter mer än åtta gånger så vanligt bland utrikesfödda jämfört med gruppen inrikesfödda, enligt FK.”Utrikesfödda tenderar att vara överrepresenterade i avsiktsgruppen inom nästan samtliga förmåner som presenteras Överrepresentationen är särskilt stor inom assistansersättning, barnbidrag och föräldrapenning” skriver FK.
En analytiker på Försäkringskassans avdelning Ledningsstöd och analys har tagit fram en lägesrapport för 2023. Avdelningen har ett årligt uppdrag att sammanställa en rapport som bland annat handlar om bidragsbrott. Den 56-sidiga rapporten innehåller statistik från 2023 tillsammans med en djupanalys. Försäkringskassans rapport var ursprungligen en intern handling men offentliggjordes så småningom efter påtryckningar från personkartläggningsjätten Verifiera, som begärde ut handlingen enligt offentlighetsprincipen.
Man har granskat två huvudområden i rapporten för 2023 ”Vem begår bidragsbrott och varför?” samt “Effekter av kontroller.”
Rapportens fokus har varit att fördjupa kunskapen om vilka som begår bidragsbrott för att kunna stoppa felaktiga utbetalningar och undersöka vilken effekt kontroller har på utbetalningarna. Rapporten påvisar stora utmaningar för Försäkringskassan när det gäller att utreda och identifiera bidragsbrott. Försäkringskassan gör en definition av vad den anser vara bidragsbrott: ”Bidragsbrott avser individer som medvetet (eller grovt oaktsamt) lämnar oriktiga uppgifter eller inte anmäler ändrade förhållanden till Försäkringskassan och orsakar (eller riskerar att orsaka) felaktiga utbetalningar.” Rapporten visar att det inte endast är individer med en utsatt ekonomisk situation som utnyttjar systemet; personer med god ekonomi utgör en stor del av dem som begår bidragsbrott.
Försäkringskassan har vägt in om sanktionsavgifter skulle ha betydelse, det vill säga böter för angivande av felaktig eller vilseledande information. Man har kommit fram till att det skulle ha en liten eller begränsad effekt eftersom det endast skulle öka skulden för återbetalning. I rapporten konstateras också att systemlösningar inte är en väg framåt så länge uppgifter endast lämnas under heder och samvete-principen utan möjlighet till verifiering av underlaget.
Avsiktsgruppen
Grupperna som sökt bidrag och fått utbetalningar har delats i två delar. Den oavsiktliga gruppen och den avsiktliga gruppen. Med oavsiktligt/avsiktligt menar Försäkringskassans analytiker på vilka grunder man lämnat uppgifter vid ansökan av bidrag: har uppgifterna som lämnats lett till bidragsbrott varit oavsiktliga eller avsiktliga.
Den oavsiktliga gruppen består oftast av enskilda individer. ”Oavsiktliga fel är många och små – avsiktliga fel är få och stora” Den oavsiktliga gruppen gör många fel men ansöker också om små ersättningar.
Den avsiktliga gruppen ansöker om större belopp och därmed får större felaktiga utbetalningar. Utrikesfödda tenderar att vara överrepresenterade i avsiktsgruppen inom nästan samtliga förmåner som presenteras. Myndigheten pekar ut släktbaserade nätverk som en riskfaktor som måste analyseras djupare.
Den avsiktliga gruppen är en mindre grupp individer, men kan också vara ett nätverk av människor, organiserad brottslighet eller företag, men storleken på de bidrag de fått utbetalda gör att de procentuellt sticker ut. Den avsiktliga gruppen har fått bidrag för över 666 miljoner kronor utbetalt. Nota bene! Det vill säga nästan 0,7 miljarder skattekronor utöver de generösa bidrag med flera hundra miljarder kronor varje år vi skattebetalare står för, min kommentar.
”Avsiktliga fel utmärks av att individerna är färre, men det genomsnittliga beloppet som betalats ut felaktigt är avsevärt mycket större. Både medelvärde och median är mycket lägre för oavsiktliga fel jämfört med avsiktliga fel – hälften av de oavsiktliga felen är under 1 700 kronor medan hälften av de avsiktliga felen är över 22 000 kronor. ” Nota bene!
Utrikesfödda är överrepresenterade
I rapporten har bidragstagarna delats in i tre kategorier. Inrikesfödda, personer med utrikesfödda föräldrar och utrikesfödda. Dessa grupper har legat till grund för analysen för vilka som begår bidragsbrott.
Analytikern beskriver i rapporten, hur data visar att utrikesfödda är överrepresenterade i avsiktgrupperna. Detta gäller i nästan alla kategorier.
I tabellen presenteras kvoter som visar i vilken grad över- och underrepresentation förekommer utifrån indelningen inrikesfödd, inrikesfödd med utrikesfödda föräldrar och utrikesfödd. Ett tal under ett visar underrepresentation och ett tal över ett visar överrepresentation.
”Utrikesfödda tenderar att vara överrepresenterade i avsiktsgruppen inom nästan samtliga förmåner som presenteras. Överrepresentationen är särskilt stor inom assistansersättning, barnbidrag och föräldrapenning.”
”Individer i avsiktsgruppen med utrikesfödda föräldrar tenderar att vara överrepresenterade inom de flesta förmåner, förutom inom barnbidrag, assistansersättning och sjukersättning, där de är svagt underrepresenterade.”
Avsiktsgruppen personer med utrikesfödda föräldrar är överrepresenterade i de flesta kategorier. Det kan vara kopplat till att dessa förmåner oftast felaktigt betalas ut på grund av bosättning utomlands. Utrikesfödda föräldrar flyttar i större utsträckning från Sverige för att bosätta sig utomlands.
”Det är också fler utrikesfödda som polisanmäls inom arbetsmarknadsstöd; samtidigt är det också fler utrikesfödda individer som får arbetsmarknadsstöd.”
Sjukersättning och sjukpenning är andra kategorier där utrikesfödda är överrepresenterade.
Verifiera avser att publicera fler nyheter ur rapporten. Vi avvaktar med stort intresse empirisk bekräftelse på vad vi vetat.
Kyrkomötet 1957 tog korrekta beslut i ämbetsfrågan och andra frågor. Socialisterna, dvs det socialdemokratiska partiet, i riksdagen ville ha kontroll över Svenska kyrkan och göra den till en del av rörelsen och körde över kyrkomötet. Riksdagen skapade en ordning som ledde till heresier, tapp av medlemmar, förfall, feminisering och hbtqi+ ideologi med kvinnliga präster och statligt inspirerad och bestämd reglerad befordringsgång. Allehanda tjänstemän och övriga personal har numera betydande beslutanderätt i kyrkofrågor. Kyrkoherden är inte längre den kristna fyrbåken och teologiska ledaren i kyrkans församlingar utan närmast en samtalspartner med olika grupperingar i kyrkan.
Kyrkofullmäktige liksom kyrkostyrelse domineras av socialdemokrater och vorden en del av den socialdemokratiska maktstrukturen och koncernen. Den mjuka kyrkan är fullbordad, den korrekt teologiskt kristna kyrkan däremot nedmonterad och i totalt haveri. Det är den korrupta Wanja Lundby Wedin som på det Socialdemokratiska partiets uppdrag styr och ställer (läs Juhonens bok om hennes avsättning av Juholt, oerhört upplysande och lärorikt).
Till sin hjälp har de haft vänsterbiskoparna kallade ”ärkebiskoparna” Antje Jackelen och numera Martin Modeus. Det gemena folket har döpt ärkebiskopbostaden i Uppsala till ”Antjeborg” och numera ”Modehuset”.
Är det förvånande att den tidigare kristna svenska folkkyrkan numera vorden är en politisk propagandaorganisation (trots det formella skiljandet från staten, om detta läs C A Hessler) med politiska styrning av tjänstetillsättningar och befordringsgång. Svenska kyrkan är i praktiken om än inte formellt en del av den feminiserade mjuka staten.
Svenska kyrkan är helt enkelt styrd av heretiker, heresi är en villolära, en åskådning som strider mot etablerad trosuppfattning och förhärskande samfundstro och vantolkningar av Bibel och klassik kristendom av Luthers typ.
Det är inte förvånande eller obegripligt att många i likhet med undertecknad inte längre är kyrkokristna utan privatkristna. Många kristet djupts troende lämnar Svenska kyrkan i vantrivsel, avståndstagande co h motstånd. Vi läser Bibeln, de kristna skrifterna, teologerna och trossatserna (själv har jag 8 hyllmeter kristen teologisk litteratur i mitt privatbibliotek) men vi förhåller oss opåverkade och med stor aversiv distans till de perversa (ex, hbtqi+ ideologi) och vänster politiska samt heretiska ukaser som utgår från den ledning för Svenska kyrkans som primärt tjänar helt andra krafter än den kristna.
Det kom flera hundra som gillade inlägget men också en mängd märkliga inlägg, byfånar och värst av allt rena dårfinkar; förnekare av händelsen, det var en Hollywood show, långa försök till konspirativa Deep state (som de inte ens förstått vad det är) förklaringar, förnekare av det mesta inkl månlandningen m.fl. stolligheter att förtiga. Jag tog bort hela inlägget, det blev i sin helhet under acceptabel intellektuell nivå. Jag är chockad. Jag visse inte att det fanns sådan aggressiv dårskap. Nu har jag upptäckt att det t o m finns grupper som förnekar att jorden är rund (”plattjordingar”) m fl liknande konspirationer om än det ena än det andra. Är det över huvud längre intellektuellt meningsfullt/ansvarsfullt att delta i detta tyckandenas Kiviks marknad? Jag skriver texter på min blogg – lennartwaara.com – och i ”Händelse” tills vidare och länkar till fb och nöjer mig med fågelbilder och liknande på fb. Där är alltid reaktionerna kloka och vänliga.
Man möts inte bara på FB, som igår, utan också ibland IRL av personer som lever i föreställningen att det ena tyckandet är lika mycket värt som det andra. Det är en ignorantens ideologi. Det är den lates ideologi. En ideologi för den som inte orkar läsa, utbilda och bilda sig och ta reda på sakernas tillstånd och orsak. De lever i föreställningen att de istället kompenserats med starka personliga övertygelser och tyckanden eller något de odefinierat kallar ”sunt förnuft” (Vad är det? Svar: ”It´s in the eyes of the beholder”) som i deras solipsistiska tankevärld trumfar högre utbildning, bildning och läsning. I bästa fall en folkligt naturlig föreställning i värsta fall något helt annat. Sanningen är enkel, enfaldiga personer skriver och hävdar enfaldigheter. När tankefiguren drivs till sin spets är det alltid av personer som vandrar som byfånar i tiden och irrar förvirrade runt på dårfinkarnas marknad.
Är Pål Jonsson en av de värsta landsförrädare Sverige haft? Värre än Olof Palme, värre än Fredrik Reinfeldt, värre än Stefan Löfven, värre än Magdalena Andersson?
Ja sannolikt! Pål Jonsson M skrev på DCA avtalet (Defence Cooperation Agreement) som innebär att USA får extraterritoriell jurisdiktion i Sverige. Svenska, inte ens rättsliga, myndigheter kan gå in på deras baser och begära eller hämta ut en grov brottsling t ex en våldtäktsman. Det vet vi från andra länder typ Sydkorea och Spanien. Det står också tydligt i avtalet. Sverige kommer enligt avtalet att ha främmande lands militära trupper (USA:s med en majoritet svarta) på svenskt territorium, något som många länder inkl. USA aldrig skulle tillåta. Främmande trupper i ditt land skapar ovillkorligen en ”master – slave” relation. Vem blir slav enligt det aktuella avtalet? Ett sådant avtal har svenska maktklaner styrda av globalister och warmongers frivilligt undertecknat och godkänt, helt emot en majoritet av det svenska folkets vilja, utan debatt eller folkomröstning. Sverige har kapitulerat som efter ett krig med USA och sålt ut betydande delar av den nationella självständigheten och oberoendet till efterkrigstidens värsta krigsmaskin med flera tiotals brott mot mänskligheten och som bombat flera länder i Mellanöstern, typ Libyen, till grus, klanvälde och slavhandel, på rent falska grunder, typ Irak.
Pål Jonsson bör i en framtid dömas till livstids fängelse för sitt förräderi mot Sverige och det svenska folket. Han bör straffas strängare än den hittills värsta landsförrädaren Stig Wennerström, som sannolikt beroende på hållhakar på den socialdemokratiska regeringen och Olof Palme, benådades och släpptes ut efter tio (10) år.
Tyvärr röstade alla partier, inkl. SD, utom MP och V för avtalet. Globalister i NATO och warmongers i USA har nu Sverige by the balls. Make no mistake about that!
Sveriges medlemskap i NATO och inte minst DCA avtalet med USA är på längre sikt som hot mot Sverige och svensken kanske t.o.m i nivå med den muslimska massinvasionen eller klimatalarmismen. That’s that! Det är inte småpotatis vi jämför med.
Den styrda invasionen av närmare 2 miljoner muslimer från Mellanöstern och svarta Afrika, dysfunktionella, lågintelligenta (IQ från under 70 till strax över 80), lågkompetenta som ställer till med kriminalitet och elände. De lever på bidrag från oss skattebetalare, gör gärna ett eget studiebesök i ett större köpcentrum en vardag när svensken arbetar och migrantmän åtföljda av kraftigt överviktiga tält och hucklen vandrar omkring med kassar i händerna och fyra ungar på släptåg. De lever/konsumerar på oss etniskt svenska skattebetalare och de överkonsumerar tandvård och sjukvård. Till det kommer att drygt 850 000 enligt offentlig statistik är analfabeter, funktionella analfabeter oräknade.
Den ideologiska klimatalarmismen som också kostar oss skattebetalare enorma summor till svenska och globala klimatfonder, i dyrare el och drivmedel, i osäker tillgång på el när det är kallt och inte blåser, i skattefinansierade icke marknadsmässigt hållbara politiska projekt som Grönt stål (jämför Stålverk 80). Politiker leker med och spenderar våra skattepengar för att lösa ett problem som inte existerar.
På den nivån är landsförräderiet enligt DCA avtalet på längre sikt.
The title is taken from the Channel Four documentary “Hell’s Angel” by Christopher Hitchens a well-known and brilliant journalist and anti-deist. The documentary aired in the autumn of 1994 and led to “venomous and irrational attacks” according to Christopher Hitchens.
I have just finished reading his book with the same subject from 1995 with the ostentatious title “The Missionary Position. Mother Teresa in Theory and Practice”. The book is a well research and a necessary “dirty job” and a “sacred-cow barbecue” of this Albanian nun a “thieving, fanatical Albanian dwarf”. Read the book and learn how the Roman Catholic Church works when the goal is Canonization. Facts and information about her doubtful background were available well before her Canonization process were concluded. Christopher Hitchens himself were involved with warnings, obviously ignored. What Hitchens did was to judge “Mother Teresa’s reputation by her actions and words rather than her actions and words by her reputation” as was the case with most books on the Albanian nun before Hitchens presented the truth. His best and a devastating source was of course herself.
After “Hitchs” book several others have written critical about Mother Teresa, as she liked to call herself, her real name was Agnes Bojaxhiu born 27 August 1910 in Skopje. After my preamble and short summary of the book, I will present in extenso a critical text by John Killerlane in History Collection
Hitchens book is really a frank survey of Mother Teresa and the Teresa cult. Hitchens describes in great details the nature and limits of her self-righteous mission to “help the world’s poor, the poorest of the poor”. Hitchens dive deep into the source of the global heroic status bestowed upon an Albanian nun who’s only declared wish was to serve God. Nota bene: she was awarded the Nobel Peace Prize and Canonized by the Roman Catholic Church and seen broadly as a real saint that did good for the poor. He asks whether Mother Teresa’s good work answered any higher purpose than the need of the world’s privileged to see someone, somewhere, doing something for the Third World. He frankly unmasks pseudo-miracles, questions Mother Teresa’s competence on sex and reproduction, and reports on a “saint” which holds active relations with dictators, corrupt tycoons and convicted frauds. Is Mother Teresa an essential salve to the conscience of the rich West, or an expert PR machine for the Catholic Church? In its caustic iconoclasm, The Missionary Position is a devastating writing.
Mother Teresa: 8 Reasons Why Some Bellevue She Was No Saint.
By John Killerlane, October 11, 2017
”Mother Teresa received 120 prestigious awards and honors during her lifetime, including the Nobel Peace Prize in 1979 for her work helping the poor in Calcutta (now Kolkata). She became known as “the saint of the gutters” as a result of her charity work, before being officially canonized by Pope Francis in September 2016.
Mother Teresa’s name became “synonymous with Christian charity” and she was loved and revered throughout the world. Yet despite the accolades and decades spent helping the poor, Mother Teresa still came in for some harsh criticism. Here are eight of the main accusations leveled against her by her critics.
8. She Had No Interest in Tackling the Causes of Poverty
Anjezë Gonxhe Bojaxhiu was born Skopje in 1910. When Anjezë was eighteen years old she joined the Sisters of Loreto in Ireland. She took the name Sister Mary Teresa after Saint Thérèse of Lisieux. The following year, Sister Mary Teresa moved to India and began teaching at a Catholic girl’s school. In 1946, Sister Teresa received “a call within a call” to give up teaching to help the poorest people in India, those living in the slums of Calcutta. In 1950, the Vatican approved Mother Teresa’s order of nuns, the Missionaries of Charity. They each had to take a vow of chastity, poverty, and obedience and promised to give “wholehearted free service to the poorest of the poor.”
Despite Mother Teresa’s devotion to charity work, she was criticized for her views towards poverty. One of Mother Teresa’s critics was author and journalist, Mihir Bose, who claimed that she had no interest in bringing about societal change to alleviate the suffering of the poor, rather that she had “accepted implicitly the idea that there is nothing much that you can do for the poor except to take them off the streets and look after them.” Bose says that Mother Teresa believed that it was not possible to change the attitudes of the poor or make them feel that they had an ability or even the means to improve and change their lives. Bose feels that Mother Teresa was not interested in tackling the real causes of poverty, but was only interested in “rescuing the souls” of the poor before they died. The late British author, Christopher Hitchens echoed those beliefs. Hitchens claimed that Mother Teresa was in theory and in practice, “an ally of the status quo” which differentiated her from others, including those of religious faith, who have “rejected the fatalistic and submissive conclusions about poverty that are promulgated by Catholic traditionalists.” Mother Teresa once said that “there was something beautiful in seeing the poor accept their lot.” She compared their suffering to “Christ’s Passion” and said that “the world gains much from their suffering.”
7. The Media Portrayed an Inaccurate Image of Mother Teresa
The most notable challengers to the prevailing depiction of Mother Teresa by the media were Christopher Hitchens, and physicist and author, Aroup Chatterjee. Hitchens wrote a very critical book about Mother Teresa, entitled the Missionary Position, and made a documentary about her in 1994 called Hell’s Angel. Hitchens claimed that Mother Teresa’s global fame began as a result of a 1969 BBC documentary, entitled Something Beautiful for God. Hitchens says that Malcolm Muggeridge’s claim of having captured the first “T.V. miracle” during the filming of his documentary led to the media hype which surrounded Mother Teresa. Ken McMillan, a cameraman for the documentary described how they had concerns that the House of the Dying facility that they were about to film may have been too dark to capture useful footage, and that they were using new film which had not been tested beforehand. Despite their concerns, the crew decided to begin filming the work carried out by the nuns and volunteers. A few weeks later when they sat down to have a look at the footage, McMillan was surprised to see the brightness and clarity of the images, which were so illuminated that every detail could be seen. Just before McMillan was about to praise Kodak for their new high-quality film, Muggeridge claimed that it was “divine light.” From there McMillan began receiving phone calls from London newspaper journalists, saying that “we hear that you have just come back from India with Malcolm Muggeridge and that you were the witness of a miracle.” Hitchens believes that this was the birth of the media hype surrounding Mother Teresa. Aroup Chatterjee, another critic of Mother Teresa, wrote a book criticizing Mother Teresa entitled Mother Teresa: The Final Verdict, which was published in 2002. It was later reissued in 2016 under a new title, Mother Teresa: The Untold Story. The book covers Mother Teresa’s rise to fame and the conditions of the House of the Dying facility in Calcutta, the non-consensual conversions of Hindus and Muslims on their deathbeds, financial and other controversies. Both Hitchens and Chatterjee acted as “Devil’s Advocates” during the beatification process of Mother Teresa in 2003.
6. The Missionaries of Charity Baptized People on their Death Beds
In February 2015, Mohan Bhagwat, the head of the Hindu Nationalist group in India, Rashtriya Swayamsevak Sangh, claimed that Mother Teresa’s primary reason for helping the destitute was to convert them to Christianity, not to alleviate their suffering. Speaking of Mother Teresa’s legacy, Bhagwat said, “It’s good to work for a cause with selfless intentions. But Mother Teresa’s work had an ulterior motive, which was to convert the person who was being served to Christianity.” It is claimed that Mother Teresa instructed the nuns in charge of the care of the dying to secretly baptize them on their death bed. A former member of the Missionaries of Charity wrote that Mother Teresa told nuns to ask each dying patient, regardless of their religious faith, “if they would like to go to the God who sent the Sisters to him?” If the dying person said yes, this was taken as consent to being baptized, without this fully being explained to the patient. A nun would then pretend to cool a patient’s forehead with a damp cloth but was, in fact, baptizing them. They would quietly say the necessary prayer, while the patient remained oblivious to what was actually occurring. Murray Kempton, a critic of Mother Teresa has argued that Muslim and Hindu patients were not provided with the necessary information to make an informed decision about whether or not they wanted to convert to Christianity. Fr. Leo Maasburg, who was a close companion of Mother Teresa, wrote in his book, Mother Teresa of Calcutta: A Personal Portrait, that Mother Teresa had said to him that “a dying person does not have to know the entire teaching of the Catholic Church in order for us to be able to baptize him. At the moment of death, it is enough for the dying person to grasp the core of the Church’s teaching, namely, the love of God.” Mother Teresa wrote in her book, Life in the Spirit: Reflections, Meditations and Prayers: “Our purpose is to take God and his love to the poorest of the poor, irrespective of their ethnic origin or the faith they profess. We never try to convert those whom we receive to Christianity but in our work, we bear witness to the love of God’s presence and if Catholics, Protestants, Buddhists or agnostics become for this better men – simply better – we will be satisfied.” On another occasion Mother Teresa was asked by a Catholic priest whether or not she attempted to convert people of other faiths, she replied, “Yes, I convert, I convert you to be a better Hindu, or a better Muslim, or a better Protestant, or a better Catholic, or a better Parsee, or a better Sikh, or a better Buddhist. And after you have found God, it is for you to do what God wants you to do.”
5. Questionable Associations
In 1980, Mother Teresa accepted the Haitian Legion of Honour Award from the leader of Haiti, “Baby Doc” Duvalier. Human Rights Watch claimed that under Duvalier’s presidency, thousands were killed or tortured, and hundreds of thousands fled into exile. He was also accused of corruption, stealing money from the Haitian economy to give to his family and to finance his extravagant lifestyle. In his documentary about Mother Teresa, Hell’s Angel, Christopher Hitchens says that Mother Teresa painted a very different picture of Duvalier during her visit. Hitchens says that Mother Teresa told “astonished” journalists, that she had “never seen the poor people being so familiar with their head of state as they were with the Duvalier’s.” Hitchens further criticized Mother Teresa for accepting the Presidential Medal of Freedom on June 20, 1985, from President Regan, whom he claimed, had “armed and paid the death squads of Central America.” Hitchens also claimed that “Regan’s proxies murdered four American nuns and the Catholic archbishop of San Salvador at the very moment he was celebrating mass.” Hitchens added that “after touring the killing fields of Guatemala” that Mother Teresa said that “everything was peaceful in the parts of the country we visited” and that she did not “get involved in that sort of politics.” Mother Teresa was also criticized for her friendship with Charles Keating, who was one of the key figures involved in the 1980s savings and loan crisis of the 1980s, which cost the American taxpayer $124 billion. Keating donated millions of dollars to Mother Teresa’s charities and even granted her use of his private jet while she was in America. Her association with Keating had a negative impact on her reputation and she was further criticized for the character statement she provided during his case, as well as her plea for leniency on his behalf.
4. Mother Teresa Used her Status to Promote Hardline Catholic dogma
Mother Teresa was a strong anti-abortion advocate and opposed the use of contraception. Christopher Hitchens accused Mother Teresa of “operating as a roving ambassador” of the “highly-politicized papacy” of John Paul II. Hitchens claims that when Mother Teresa visited London in 1988 she tried to influence the British Prime Minister, Margaret Thatcher to introduce a bill to limit abortion in Britain. During her acceptance speech for the Nobel Peace Prize in 1979, Mother Teresa referred to “abortion” as the “greatest destroyer of peace today.” She added, “Many people are very, very concerned with the children in India, with the children in Africa where quite a number die, maybe of malnutrition, of hunger and so on, but millions are dying deliberately by the will of the mother. And this is what is the greatest destroyer of peace today.” Mother Teresa was revered in Catholic countries around the world, particularly in Ireland. A statement made by a Catholic bishop made during Mother Teresa’s visit to Knock in 1993, gives an idea of the level of adulation felt for her. Addressing the crowd which had come out to see Mother Teresa, the Irish bishop said that “no woman has made such an impact here since ‘Our Lady’ herself appeared in 1879,” – a reference to a supposed apparition of Mary appearing at Knock Shrine in the late 19th century. Later, Mother Teresa said to the adoring crowd, “let us promise Our Lady, who loves Ireland so much, that we will never allow in this country a single abortion,” before quickly adding, “and no contraceptives.”
3. Her First Supposed Miracle Was Easily Debunked
For Mother Teresa to become a saint, a lengthy process of beatification and canonization needed to first take place. Usually, the process of beatification cannot begin until at least five years after a person’s death. However, Pope John Paul II waived three years of the five-year waiting period in Mother Teresa’s case. To be eligible for beatification a person must have a verified miracle attributed to them by the Catholic Church after their death. After beatification, a second verified miracle must be attributed to the person before the process of canonization can take place. The first miracle attributed to Mother Teresa was announced by the Catholic Church on December 1, 2002. The Church claimed that an Indian woman, Monica Bersa had been miraculously cured of an abdominal tumor which was so severe that doctors had given up hope on her ever being cured. In 1998, a year after Mother Teresa’s death, Bersa was helped into a prayer room by nuns of the Missionaries of Charity. It was claimed that while standing beside a photo of Mother Teresa, “a blinding light” emanated from the portrait and passed through her body. Later one of the nuns placed a Miraculous Medal onto Bersa’s abdomen and prayed over her. It was claimed that Bersa awoke around 1 am that night and that the tumor had miraculously disappeared. In his book, Mother Teresa: The Untold Story, Aroup Chatterjee contested these claims, disputing the idea that Bersa ever had a tumor, believing instead that she had a cyst caused by tuberculosis. Chatterjee attributed Bersa’s cure to the medical treatment she received from the Superintendent of the Balurghat Hospital. Chatterjee’s opinion was confirmed by Bersa’s doctor, Dr. Ranjan Mustafi, who attributed the disappearance of the cyst to the nine months of medication and treatment Bersa received.
Mother Teresa at the House of the Dying, Calcutta. kenheyman.photoshelter.com
2. Hygiene At Her Clinics was Abysmal
Possibly the most serious and justified criticisms of the charitable work carried out by Mother Teresa was the lack of basic hygiene in the Home for Dying Destitutes in Kolkata. Robin Fox, the editor of the journal of the British Medical Association, The Lancet, described the medical care he had witnessed there in 1994, as “haphazard.” Fox reported that doctors only occasionally visited the patients and that the level of pain relief provided was inadequate, which caused unnecessary suffering. Because of this lack of doctors, the nuns and volunteers, many of whom had no formal medical training, had to make decisions in relation to patient care. Fox also noted that the nuns and volunteers did not seem to make a distinction between patients with curable and incurable conditions, which led to patients with treatable conditions receiving inadequate care. Fox did, however, acknowledge the good work which the nuns and volunteers carried out, such as tending to sores and wounds, and the kindness in the way they cared for the patients, but he felt that pain management at the facility was “disturbingly lacking.” He also remarked on the failure to segregate patients with tuberculosis from non-infected patients. A former volunteer at the Home of the Dying Destitutes claimed that needles were inadequately sterilized, that they were rinsed in cold water before being reused, and similarly, soiled and infected clothing was washed by hand before being reused. Another former volunteer claimed that patients were also given expired medication. In the Hell’s Angel documentary, Mary Loudon, a former volunteer at Nirmal Hriday, tells of the inadequate pain relief that terminally ill patients with cancer received, saying that aspirin and occasionally brufen was used. Loudon also recalls a conversation she had with an American doctor in relation to a fifteen-year-old boy with a minor kidney problem, whose condition had deteriorated because he had not received any antibiotics and who needed emergency surgery. The doctor told Loudon that the nuns would not bring him to a hospital to have an operation, because “if they did it for him, then they would have to do it for everyone.” Hitchens believed that had the Home of the Dying Destitutes been operated by any branch of the medical profession it would have been subject to “protest and litigation” and described Mother Teresa’s order as a “cult of death and suffering.”
1. Criticisms Following her Death
Mother Teresa was accused of hypocrisy following the discovery of her private writings after her death. Her writings were later compiled in a book entitled Mother Teresa: Come be my light, which was published in 2009. Even though Mother Teresa had wanted her letters to be destroyed to prevent them from ever becoming public, her wishes were overruled. Mother Teresa’s letters detailed an inner struggle with her faith which lasted for almost fifty years and which led her to doubt the existence of Heaven and even God. Mother Teresa’s crisis of faith began in 1948, only a couple of years after she believed she had received her “call within a call” to help the poorest people of Calcutta. She wrote of a strong feeling of God’s “absence” in her life. In a letter to Reverand Michael Van Der Peet in September 1979, Mother Teresa wrote, “Jesus has a very special love for you. [But] as for me – the silence and the emptiness is so great – that I look and do not see, listen and do not hear.” In another letter, Mother Teresa describes the feeling of “emptiness” when “I try to raise my thoughts to Heaven, there is such convicting emptiness that those very thoughts return like sharp knives & hurt my very soul. I am told that God loves me, and yet the reality of darkness & coldness & emptiness is so great that nothing touches my soul.” She describes the inner torture she is feeling as Hell on Earth. She writes of the pain being caused by her doubts, “Where is my faith, even deep down right in there is nothing, but emptiness & darkness…I have no Faith…I dare not utter the words & thoughts that crowd in my heart & make me suffer untold agony.” She also writes about the façade of the public image she puts on and describes her smile as a “mask” or “a cloak that covers everything.” Mother Teresa herself acknowledged the hypocrisy of her public persona: “I spoke as though my heart was in love with God, tender, personal love, but if you were (there) you would have said, what hypocrisy!”
Hämtat in extenso från Dag Sandahls Dagslända den 14 juni anno 2024
Arbetslagsprincipen. ”Den kom till i DDR för att hålla koll på vad lärarna kunde ställa till med. (Nota bene, min kommentar) Kamrat Ulbricht litade inte på den östtyska lärarkåren. Principen med arbetslag togs över till det svenska grundskoleväsendet av Stellan Arvidsson,(socialdemokratisk ledande skolpolitiker, min kommentar) ordförande i vänskapsförbundet Sverige-DDR och hans partner Britta Stenholm, men arbetslagsprincipen genomfördes fullständigt först i Svenska kyrkan (min kursiv). Effekten blev lätt att se: alla måste gå i takt med de långsammaste och mest håglösa. Idéer måste dräpas på ett tidigt stadium. Teologisk sakkunskap var i sammanhanget irrrelevant. Inget skulle då få ifrågasättas mer än ordentliga och mödosamma arbetsinsatser som fick ta tid, dvs 40 timmar i veckan. 40 timmar är rätt många och till det kunde komma obekväm, oavlönad arbetstid. Detta reglerades kvickt och blev färre arbetstimmar i en större organisation med mer behov av samråd och samordning. … Allt blev någon annans ansvar. Arbetslaget inväntade order och kom några besked, kunde de alltid ifrågasättas. Svåra beslut kunde skjutas upp på det vanliga sättet, dvs tills besluten fattade sig själva. Ingen fick tänka över den gigantiska neddragningen av kompetens, kvalitet och kvantitet som kyrkolivet hamnade i. … För mig var det en viktig tankeställare att följa arbetslagsprincipen tillbaka till det uppenbara kontrollbehov som fanns i Ulbrichts tyska system. Jag förstår nu konflikten mellan kyrkosystem och församlingsbygge. Kyrkosystem byggs uppifrån för att motsvara byråkratiska önskemål. Församling byggs nerifrån för att skapa en festlig, fullsatt och folklig kyrka. Dessa två principer är som vatten och eld, vatten som kyrkosystemet vill hälla över församlingarna för att hejda brasor. I denna miljö kommer få att orka föra fram nya idéer, men många att ta för sig av de fördelar som kan skapas i systemet. ”Timbank” till exempel. Tid som ackumulerats trots att något egentligt arbete inte utförts och som sedan kan plockas ut som fri tid, dvs tid utan arbete”.
Inom parentes sagt, jag har sett dessa ”arbetslag” i funktion i kommunal verksamhet och med exakt den effekt och konsekvens som i korthet beskrivs ovan. Det är inte effektivitet och resultat det handlar om utan att anpassa verksamheten till de sämsta (numera med inslag av dysfunktionella och lågkognitiva migranter från MENA) och att utöva kontroll från kommunledning politisk och tjänstemannamässig. Så hämtades modeller från DDR, i det socialdemokratiska Sverige.
Jag är kristen i klassisk luthersk mening med evangelierna, sakramenten och bekännelsen i centrum. Däremot inte alls, i den i bästa fall urvattnade, i sämsta fall heretiska och politiserade ”kristendom” som är Svenska kyrkans. Den är märkligt känslostyrd och vänster på ett stätt som endast styckevis och delt stämmer med evangelierna och bekännelsen. Svenska kyrkans ökenvandring inleddes med skiljandet av kyrkan från staten. Den gamla statskyrkan ersattes av ett missfoster till politisk organisation. I praktiken har ett kyrkligt teologiskt problemformuleringsprivilegium ersatts av styrning och beslut av politiker enkannerligen socialdemokrater. Svenska kyrkan leds nämligen av ett partipolitiskt valt organ kyrkomötet, en exekutiv kyrkostyrelse och ett arbetsutskott med en majoritet socialdemokrater och en skrupelfri Wanja Lundby Wedin (läs t.ex. Daniel Suhonens bok om hur Håkan Juholt hängdes ut och avrättades av kvinnorna i partistyrelsen). Hur illa kan det bli? Det kan inte bli värre än det redan är. Förfallet inom Svenska kyrkan som inneburit stora medlemstapp går hand i hand med införandet av kvinnliga präster accepterat av fega feminister bland männen (dock icke alla några höll ut men stäcktes i karriären). Där och då förlorade Svenska kyrkan sin trosmässiga grund och en intellektuell teologisk diskurs utifrån Bibeln, bekännelsen och evangelietexterna. Känslotänkande och känsloreaktioner enkannerligen kvinnliga ersatte, (Gud fader ansågs t.o.m. kunna vara kvinna eller androgyn), Svenska kyrkan blev en ”mädchen fur alles”, för mångfaldsideologi och allomfattande kärlekssvammel, en ”fikarumskyrka”. Martin Luther roterar i sin grav. Den manliga prästen som ”primus inter pares” försvann med ”allas lika värde” och woke politiskt mumbo jumbo. Men det skulle bli värre, mycket värre. Den perversa hbtqi+ ideologin gjorde inte bara entré i Svenska kyrkan och kom att påverka predikningar och praktik. Snart nog släppte alla hämningar, perversa ”konstutställningar” med Jesus som ”transa” inbjöds i kyrkorummet, naturligtvis utifrån en förvriden bild av det kristna kärleksbudskapet. Därefter började präster, kvinnliga och manliga, viga s.k. samkönade par på beställning av kyrkans politiska ledning. Martin Luther snurrar som en vindsnurra i blåst i sin grav. ”Det här är jag absolut inte ansvarig för och har inte beställt” stönar Martin Luther, men ingen hör, i varje fall inte ärkebiskopen, biskoparna och prästerna i Svenska kyrkan. Det de gjort och gör står i strid med och i motsättning till bekännelse och evangelier i klassisk luthersk kyrkotradition allt sedan Reformationen. Biskopskollegiet har, som om all detta inte räcker, naturligtvis utan utbildning och bildning i ämnena, också börjat utfärda s.k. ”herdabrev” (vilken makalös omskrivning för vänsterpolitisk propaganda) om global ekonomi och tillväxt, om klimatalarmism och naturligtvis till slut en ansvarslös propaganda för migration, till och med ökad migration, av lågkognitiva, lågkompetenta och dysfunktionella migranter från Mellanöstern och svarta Afrika. Svenska kyrkan har därtill i likhet med de styrande Socialdemokraterna anslutit sig till en positiv syn på Koranen, islam, muslimer och islamister. Glöm inte att den förra ärkebiskopen Antje Jackelen hade det muslimska ”Gud är större” (Allahu Akbar) som sitt valspråk. En alltför hård parallell? Ni känner alla till den gamla sanningen om djävulens två bästa trick: Nummer ett att lura i människorna att han inte finns. Nummer två att klä sig i biskopsrock. En orättvis allusion?
Min personliga kristna tro och övertygelse är grundad i bön och kontemplation. Jag är naturligtvis inte medlem i Svenska kyrkan som tyvärr irreparabelt (hoppas jag har fel) leds av politiska apologeter som förra och nuvarande ärkebiskoparna Jackelen och Modeus som är underordnade Socialdemokraterna. Svenska kyrkan kom aldrig i grunden att frigöras från staten utan övertogs enligt plan av socialdemokratiska partiet som en del av den totalitära statssocialistiska rörelsen. Den som önskar ta del av inomkyrklig opposition och kritik kan läsa Dag Sandahl: https://kyrkligsamling.se/dagslandor/
Efter att under tio år ha funderat på att konvertera till den katolska kyrkan har jag kommit till den definitiva slutsatsen att det vore ett felaktigt steg, inte minst med tanke på den fortsatta utvecklingen av den katolska kyrkan, dess kardinaler, påvar och Vatikanen. Jag följde en gång i tiden med positivt intresse Vatican II (Andra Vatikankonciliet 1962–65) som lett till en negativ utveckling av kyrkans lära och praktik. Många exempel kan anges, vi nöjer oss med ett; i två tusen år var det den katolska kyrkans uppfattning att det var den judiska Sanhedrin som lät döda och grymt korsfästa Guds son Jesus. Judarna skildrades i kyrkans lära med rätta som Gudsmördare. Sedan ändrade Troskongregationen och katolska kyrkan sig och hävdade att det var romarna som dödade Jesus, trots att det tydligt framgår i evangelierna hur det gick till. Pontius Pilatus lät judarna välja, de valde styrda av sina överstepräster i Sanhedrin Barabas. Pontius Pilatus ”tvådde sina händer”. Konservativa kardinaler i Kurian försökte hålla emot vänstervinden under Vatican II, vilket jag inte förstod då. Drivande i oppositionen under stridsropet ”aggiornamento” var den lysande tyska teologiprofessorn Joseph Ratzinger. Senare utsattes han som lärare för vänsterstudenter, insåg faran, ändrade sig och blev chef för Troskongregationen, en mäktig del av Kurian, eller inkvisitionen om ni så vill. Joseph Ratzinger valdes senare till påve, abdikerade 2013 (varför?) som den förste påven någonsin, satt sedan i ett litet hus i Vatikanen under bön och teologiskt skrivande. Kommer vi någonsin att få läsa vad han skrev innan han dog 2022? Den som vill fördjupa sig i Vatican II skall läsa Gunnel Vallquists bok ”Dagbok från Rom, del 1 – 4 (1964 – 66). Ett magnifikt verk och ett intellektuellt arbete av stor lödighet. Det togs naturligtvis också bra beslut under Vatican II, exempelvis beslutet att mässan skall celebreras på folkspråket. Den katolska kyrkan har tyvärr under den senaste påven blivit än mer märkligt politisk och vänsterdominerad. Till kritiken mot katolska kyrkan kan läggas sena och halvkvädna ursäkter för 2000 års upprörande brott mot kunskap, förnuft och medmänsklighet.
Jag är som alla etniska svenskar djupt rotad och formaterad av och i svensk historia, kultur, traditioner och en svensk klassisk luthersk kristendom. Resultatet av tio års studier och religiös och teologisk läsning kring tro och trossatser, inklusive två 9-dagars retreater med Jesuiterna (som varit oerhört värdefulla och livsförändrande via de beslut jag kommit till under retreaterna) är att jag avvisat tanken på att konvertera. Mitt privata bibliotek har i processen vuxit till 8 hyllmeter i ämnet kristen/teologisk litteratur. Jag stannar i mina fäders kyrka trosmässigt om än inte i organisationen Svenska kyrkan.
Jag utsätter gärna mina trosuppfattningar för invändningar från begåvade och belästa intellektuella också rena antideister. Min favorit är döde Christopher Hitchens (1949–2011). En extremt intelligent, bildad, beläst och välargumenterad intellektuell ateist med lutning åt vänster. Om övertygelsen och tron är stark och de intellektuella argumenten genomtänkta klarar man en intellektuell prövning. Christopher Hitchens (CH) är en svår motståndare och hård polemiker och hans attacker på organiserade religioner som judaism, islam och kristendom (i meningen organiserad religion/kyrka) är genomtänkta och starka. I länken nedan diskuteras den katolska kyrkans historiska brott i vid mening. CH har vidare undersökt den globalt hyllade nunnan från Albanien ”Moder Teresa av Calcutta” en ondskans företrädare (om än i gärning mer än i ord). Självfallet har hon gjort sällskap med warmonger Barack Obama, terrorbombaren Henry Kissinger, terroristen/kommunisten Nelson Mandela och terroristen Yassir Arafat i erhållandet av Nobels fredspris. Moder Teresa förefaller göra gott men gör det onda. Hon höll de lusfattiga kvinnorna i Indien kvar i konsekutiv och reproduktiv fattigdom med motstånd mot kondomer och aborter (som CH säger: ”Aids is bad according to her but not as bad as condoms and birthcontrol are bad”). De enda åtgärder som skulle gett kvinnorna egenmakt och möjlighet att resa sig ur fattigdom. ”Hells Angel” (Hitchens polemiskt hårda benämning) som skrupelfritt tar emot pengar från skurkar, diktatorer, pengar som är stulna och inte ägs av den som ger henne dem. Vart har alla dessa pengar tagit vägen? Hennes hus för de fattiga kvinnorna i Calcutta är påvert och eländigt. Inte mycken verklig fysisk hjälp där. Listan av tveksamheter är lång. Själv flög moder Theresa privatjet till Haitis diktator Duvallier för at välsigna honom och hans skurkfamilj, i gengäld erhöll hon en medalj. Hon har delat ut, eftergivelse/förlåtelse för synder mot mottagande av donationer från rika människor. Är inte detta en modern form för avlatshandel? Hon blev ändock helgonförklarad 2016 av den katolska kyrkan trots alla grava frågetecken som kommit fram efter hand. Läs gärna t.ex. Christopher Hitchens bok ”The Missionary Position” om denna med orätt hyllade skurknunna. Allt detta har jag inga problem med att erkänna. Jag är inte organiserad kyrkokristen eller ansluten till någon kyrklig organisation (det kan ändra sig) och har således inget egenintresse av att försvara eller förringa historiskt och empiriskt konstaterbara brott. CH:s kritik av katolska kyrkan brott är allvarlig, to say the least. En märklig ”institution”, låt oss kalla det så, är att påvar typ Benedictus XVI alias Joseph Ratzinger och Franciskus alias Jorge Mario Bergoglio framträder som ”Jesu ställföreträdare på jorden”. De är valda av en samling kardinaler där några är förrymda pedofiler som gömmer sig i Vatikanen.
Jag läser också hans bror Peter Hitchens, lika bildad, intelligent och skarp i argumentationen men på den deistiska sidan. Hans bok ”The Rage Against God” är läsvärd och konträr i förhållande till brodern Christophers uppfattningar. En viktig bok i diskursen mellan deister och antideister. Tro och trosuppfattningar hålls friska när de ifrågasättas och diskuteras av invändningar och kritik.
SD lovar nu att göra ”minde justeringar” i tonen mot Tidöpartierna och att radera negativa inlägg om dessa partier. Två medarbetare på kommunikationsavdelningen ”omplaceras”. SD faller till föga med några bondeoffer. Klassiskt.
Personligen utlovar jag allt mer kritiska inlägg och bloggtexter emot hbtqi+ mannen med small man complex Ulf Kristersson och hans ministär och stödpartier.
Magdalena Anderssons förebilder blir allt tydligare, nämligen KGB, Lavrentij Beria och Josef Stalin. I sin totalitära, möjligen vinindränkta, iver att begränsa det fria ordet och yttrandefriheten lanserar hon nu ett EU-initiativ, vilket sannolikt riskerar att gå igenom med tanke på den skinntorra skräcködlan, fån der Leyen.
Det fria internet skall enligt Magdalena Andersson (S) begränsas; s.k. ”fejkade konton”, vad det nu är och hur de skall definieras, skall bort. Dessutom och det är verkligen ”storebror ser” skall alla konton ha krav på ”identifiering och kunna koppas till en person”. Aldous Huxley, Karin Boye och George Orwell kunde inte ha kommit något värre i sina dystopiska romaner.
Internet lanserades , en gång för många år sedan nu, som ett värn för, spridning till fler och förbättring av yttrandefriheten. Läs Manuel Castells magnifika tre volymer från 1996-1998 ”The Information Age: Economy, Society, Culture”. Friheterna urholkas och hotas allt mer av klåfingriga och maktgalna politiker i regering och opposition.
Personligen utlovar jag än mer kritiska inlägg och bloggtexter emot Magdalena Andersson (med henchman Morgan Jphansson båda med small man complex) och SAP som förstört Sverige och nu allt mer hotar de demokratiska fri- och rättigheterna, med grund i den franska revolutionen.
EUROVISION SONG CONTEST (ESC) är en obehagligt depraverad avart av västerländsk kultur. Det var, vad jag kunnat förstå, direkt övertydligt denna gång när Sverige var värdland. Shame, shame, shame! Naturligtvis har jag inte sett eländet så inte heller denna gång. Däremot nås jag nu på morgonen, innan ens kaffet hunnit fram, av ukaser från media om resultatet. Det var dock glädjande. Den orkestrerade kampanjen, för att via ESC markera politiskt stöd åt en folkmordspolitik/genocide, misslyckades skändligen. Visserligen fick landet många röster från den lättduperade populasen men juryn höll huvudet kallt och dömde utifrån kriterierna för ESC.
lennart waaras blogg 