Archive for the ‘SAP’ Category

OLLE THORELL RIKSDAGSMAN (S) MISSBRUKAR RIKSDAGSORDNINGENS FRÅGEINSTITUT. AVSLÖJAS AV DN

27 november 2024

– Jag står för varenda fråga. Jag gör verkligen inte det här för att jäklas, säger Olle Thorell.

Ett uttalande som omedvetet bekräftar att riksdagsmannen (S) Olle Thorell från Surahammar ägnar sin riksdagsmannatid just till att sabotera regeringens arbete och in absurdum rida på Riksdagsordningens bestämmelser enligt vilka statsråd har att inom en vecka svara på skriftliga frågor från riksdagsledamöter.

Nu innebär 180 frågor på två månader – AI genererade – att riksdagsmannen (S) Olle Thorell i genomsnitt ställer 4 – 5 frågor varje dag. Tänk tanken att en SD ledamot hade betett sig på detta sätt gentemot en S-minister. Partiet med partiordförande Andersson i spetsen hade talat om hot mot demokratin och sabotage av ministrars arbete.

En arbetande intellektuell, som läser dokument, skrifter, böcker och skriver texter, vet vilket hårt arbete som krävs för att ta fram seriösa och hållbara underlag. Riksdagsledamoten (S) Olle Thorell undviker det arbetet genom att låta AI generera frågeunderlag. Vi avstår från att förklara varför han gör så, vi är inte ute efter att mentalt desavouera en välmenande och hygglig man. En snabbt utförd granskning av hans frågebatterier visar en påse av ”gott och blandat”, av stort och smått. Riksdagsledamoten (S) Olle Thorells uppvisade förmåga att sortera mellan oviktigt och viktigt kan tyvärr inte beskrivas som framstående. Riksdagsledamoten (S) Olle Thorell hävdar vidare att ”han står för varenda fråga”.  Det ger ett oavsiktligt intryck av halsstarrighet, lite som ett tjurigt barn. Slutligen, självfallet och utan tvivel gör riksdagsledamoten (S) Olle Thorell detta för att sabotera för ministrar i M-regeringen som är tvingade att svara på varje liten marginalitet. Riksdagsmannen är vorden en RISKDAGSMAN!

Länk till riksdagens hemsida där Olle Thorells aparta frågor listas, 193 hittills i år från några enstaka tidigare år: https://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-och-partier/ledamot/olle-thorell_6d1640b5-12e6-41a3-82a2-a3e91c172cda/?doktyp=fr

POLITIKERFÖRAKTET OCH PARTILEDARDEBATTEN.

26 oktober 2024

Politikerföraktet är i ökande bland svenska medborgare. Förtroendesiffrorna för partiledarna är exempelvis generellt i sjunkande. Några oroar sig för det, i synnerhet är oron stor i den föraktade politikerklassen. Det är dessutom en bild som stämmer väl med mina personliga erfarenheter av diskussioner med politiker och medborgare ute i landet. Det finns, som jag ser det, skäl för uppfattningen att politikerföraktet är en sund reaktion bland kloka svenskar. Eller som någon skrev: ”Politikerföraktet göds av politiker men föds av sunda instinkter i folket”. Partiledardebatten senast jävar inte det påståendet. Kritiken har varit obarmhärtig i vida kretsar. Den TV-sända debatten var språkligt och intellektuellt rejält torftig. Upplever partiledarna inte själva inklusive deras spinndoktorer hur platt och mager ”argumentation” de presterar?  Man frågar sig om partiledarna på allvar tror sig stå i svenska folkets eller demokratins tjänst? De står dock som en oavsiktlig paradox i svenska folkets tjänst som varnade exempel på ledare som inte bör väljas utan snarare avpolletteras, avskedas och kanske i några fall dömas för brott.

”Om du visste med vilken ringa vishet världen styrs” är ett citat som tillskrivs den franske kardinalen Richelieu. Axel Oxenstierna lär också ha fällt yttrandet. Må vara hur som helst med citatkällan, citatet är belysande.

Tre iakttagelser anmäler sig om man i efterhand med nätets hjälp sakligt granskar den TV-sända debatten. Repriser blir obarmhärtigt avslöjande. TV-inspelningen finns dessutom alltid kvar för den som önskar verifiera vad som påstods och hur det framfördes. Partiledarna demonstrerar sitt förakt för medborgarna och deras berättigade krav på sanning och respekt genom att framföra genomskinliga överdrifter, invektiv och obelagda påståenden, ja till och med rena lögner. Den låga debattnivån och förlöpningarna göder ett motsvarande folkligt förakt för den politiska klassen. Partiledarna framstår genom sina framträdanden och beteenden som moraliskt och etiskt små människor. Hårda ord. Några föredömen är de inte, snarare varnande exempel. Partiledare och rikspolitiker uppvisar dessutom förvånande ofta grava kognitiva brister liksom också i utbildning och bildning (CV finns på riksdagens hemsida). 

Överraskande många i den rikspolitiska klassen är markant kortare till växten än genomsnittssvensken. Hur kommer de sig och hur förklaras denna överrepresentation av ”midgets” i den rikspolitiska klassen, som exempelvis Jonsson, Kristersson, Andersson, Johansson, Dadgostar med flera? Varför har så många ”midgets” satsat på politiken? Frågan rymmer kapseln till sitt eget svar. Det handlar sannolikt om en personlighetstyp kallad ”small man complex” eller ”Napoleonkomplex/Napoleonsyndrom”.  De nämnda är benämningar på en personlighetstyp som innebär att man överkompenserar sin småväxthet med ett markant aggressivt och utåtagerande beteende.  De har ofta ett livslångt kompensationsbehov att hantera och dämpa komplex och trauman de erhållit under exempelvis skolåren? Det är en möjlig förklaring till varför dessa ”midgets” väljer politiken där kraven på utbildning, bildning och kunskap är låga. Låga i synnerhet om man jämför med kompetens- och utbildningskraven på den öppna arbetsmarknaden inom företag och administration.

VEM VAR STELLAN ARVIDSON (S)?

18 oktober 2024

Stellan Arvidson (1902 – 1997) var ledande Socialdemokrat med DDR-sovjetiska förebilder, skolpolitiker, riksdagsman och ”fredsaktivist” (sic). 

Bilden är hämtad från Wikipedia som skriver: ”Många minns honom som grundskolans fader, socialdemokratisk riksdagsman, stridbar antinazist … Andra ser i honom en okritisk DDR-vän, skolans dödgrävare och en verklighetsfrämmande romantiker.”

Arvidsons formella position, från vilken den gamla fungerande lärarledda kunskapsskolan attackerades, var att det Socialdemokratiska partiet utsett honom till sekreterare i 1946 års skolkommission och till ledamot i 1960 års lärarutbildningssakkunniga (SOU 1965:29).  Stellan Arvidssons skolpolitiska makt sanktionerades således av den Socialdemokratiska partiledningen trots eller sannolikare på grund av att Stellan Arvidson var känt och uttalat påverkad av skolväsendets uppbyggnad och funktion i Östtyskland (Deutsche Demokratische Republik, DDR). Han var dessutom inspirerad av DDR-skolans innehåll och inriktning. Där finner vi bakgrunden till förslagen om och implementeringen av en grundläggande förändring av skolan, och som det senare skulle visa sig en katastrof. Läraren som kunskapsförmedlare och auktoritet i klassrummet ersattes av ”elevens oberoende”. Läraren devalverades som auktoritet och kunskapsförmedlare. ”Katederundervisning” blev ett fult ord och har så varit fram till idag när skolflummet nått sådana nivåer att de flesta inser att ”katederundervisning” och förmedling av kunskap är vad som saknas och krävs. Religionen, enkannerligen den kristna, mönstrades ut av den livslånga och övertygade ateisten Arvidson. Skolans ideologiska uppgift och funktion (förebild DDR?) skulle bli ett instrument för samhällets sociala (socialistiska?) omdaning. Arvidson har därför kallats ”enhetsskolans fader” alternativt ”grundskolans fader”. Jag är beredd att föreslå benämningen ”skolans dödgrävare”. När skall Socialdemokratin erkänna och be om ursäkt för den förstörelsen? 

Stellan Arvidson hade samma politiska roll för skolan som Alva Myrdal hade i socialiseringen av barnen via kollektiv samhällelig förskola och barnomsorg med en ideologiskt styrd devalvering av föräldrarnas uppgift och roll, därav också det långa motståndet mot privata lösningar av samma kollektivistiska skäl som motståndet mot privata skolor. Så har Socialdemokraterna medvetet arbetat och skaffat sig ett samhällspolitiskt ”problemformuleringsprivilegium” till den grad att övriga partier anpassat sig till Socialdemokraternas ideologiska problembeskrivningar. Moderaterna är att betrakta som socialdemokrater 2.0 (inte mint Fredrik Reinfeldt).

Själv tillhörde jag som elev i Hallstahammar på femtitalet den första årgång som efter sexan inte gick till realskolan utan började i den nya enhetsskolan. Lärarnas kunskapsförmedlande roll var ännu inte usurperad. Lärarna var auktoriteter i klassrummet. Det var ordning och reda i klassen.

Stellan Arvidsons ”meriter” är även i övrigt intressanta. Han var åren 1969 – 1987 ordförande i det regimtrogna Förbundet Sverige–DDR. Han belönades med erkännanden för sina insatser av den kommunistiska diktaturen med utmärkelser som exempelvis ”Folkvänskapens Stora Stjärna”. Inte nog med det. Arvidson var 1969 – 1973 ordförande i ”Ständiga Internationella Kommittén för erkännande av DDR” och aktiv i ”Svenska Kommittén för normalisering av förbindelserna med DDR”. ABF hade som politisk uppgift att publicera Arvidsons alster om himmelriket i DDR med åtföljande uppdrag att bedriva ”studiecirklar” i ämnet. Han belönades vidare av den kommunistiska DDR-diktaturen med hedersdoktorat och professorstjänst. På vilka vetenskapliga meriter är oklart? Arvidson var också, som om DDR aktivismen inte räckte, aktiv i Förbundet Sverige–Sovjetunionen. 

Det märkliga, för att inte säga obegripliga, är att Arvidson fortsatte stödja DDR-regimen, trots all information och kritik om de totalitära och brutala förhållandena i landet. Hur är en person funtad som efter Berlinmurens fall och allt som kommit fram om det östtyska folkets lidande och elände fortfarande höll fast vid regimen fram till sin död i november 1997? Arvidsson hävdade öppet att det var en katastrof att DDR upplösts.  Hur skall man förstå och förklara detta? Aktiv Stasiagent? Vad säger de öppnade arkiven? Orkar eller vill någon söka i dessa? I kommunistiska DDR hade en aktiv socialdemokratisk skolpolitiker och riksdagsledamot funnit sina socialistiska ideal. Det blir dock om möjligt värre. Vid Sovjetunionens invasion i Afghanistan var Arvidsons ståndpunkt att invasionen ”var nödvändig för att förhindra en imperialistisk uppmarsch i landet mot Sovjet och för att försvara regimen i Kabul”. Vad säger Magdalena Andersson?

Organisationen ”Svenska Fredskommittén” var från 1972 en underorganisation till ”Världsfredsrådet” med Arvidson som ordförande. Världsfredsrådet hade bildats 1949 med syfte att ”främja nedrustning och fredlig samexistens”. Organisationen var initierad och sovjetkontrollerad från början och ända fram till att muren och sovjetregimerna krackelerade och föll samman. Världsfredsrådets centralfåra var under årtionden att propagera för s.k. kärnvapennedrustning. Ett viktigt exempel med aktiva svenska insatser var den 1950 antagna s.k. ”Stockholmsappellen mot kärnvapen” som framförde förslaget om ett totalförbud mot atombomben. Appellen lyckades på oklara och delvis outforskade vägar mobiliserade politiskt stöd i Europa i synnerhet bland socialister och socialdemokrater. Hur det gick till och hur stort stödet i verkligheten var återstår såvitt jag vet att utreda? Tyvärr bidrog Stockholmsappellen sannolikt också till att Sverige inte fortsatte att utveckla och tillverka atomvapen vilket svenska forskare och ingenjörer vid mitten av 1950 hade teknologi och kunskap att göra. Tage Erlander sade nej eftersom kvinnoförbundet samt den samlade vänstern inklusive kommunisterna var emot. Erlander fruktade en partisprängning på frågan och vek ner sig för kvinnoförbundets motstånd. Sovjetunionen påverkade således indirekt svensk försvars- och säkerhetspolitik. Hade Sverige idag varit en kärnvapennation hade vi inte behövt underordna oss NATO? Som jag ser det är det ett av Socialdemokratins stora förräderier emot svenska folket och Sveriges försvar och säkerhet.

Världsfredsrådet har senare bekräftat att 90 procent av det ekonomiska stödet kom från Sovjetunionen. Rådet var som sagts kontrollerat av Sovjetunionen. Ingen kritik riktades mot sovjetkommunismens upprustningar medan återkommande och envisa krav på nedrustning riktades mot USA och Europa.

SVENSKA KYRKAN – EN FÖRLÖPNING AV EN KVINNLIG PRÄST SOM BORDE AVKRAGAS!

16 oktober 2024

Hur ser kontrollen och biskopens prästsamtal ut innan man accepterar att prästviga en prästkandidat?  Frågan är i hög grad berättigad.

Jag har tidigare accepterat kvinnliga präster trots att teologin och Bibeln enkannerligen Nya testamentet uttryckligen motsätter sig detta. Nu har jag ändrat min hållning. En del av Svenska kyrkans förfall sammanfaller, precis som med skolan, med en feminisering av kyrkan dvs ett teologiskt och intellektuellt haveri som sedan årtionden styrts av Socialdemokraternas maktmygel för att göra Svenska kyrkan till en del av S-koncernen/klanen. Precis som man kunnat vänta.

Det senaste exemplet är extremt. Hur de folkliga reaktionerna låter när jag berättar om detta kan jag inte skriva ut här. Nu till händelsen. Jag saxar in extenso från prästen emeritus på Öland Dag Sandahls ”Dagslända” den 16.10.2024:
”Om Jomshof vet jag mest att han (eller frun?) ville ha ett barn döpt och att den kv*nnl*g* pr*st*n ogärna kunde tänka sig att döpa och redovisade sin hållning på FacebookJomfshofs barn döptes, domkapitlet klandrade vår i Blekinge verksamma QP (kv*nnl*g* pr*st) och Jomshof drog den enda rimliga slutsatsen: att utträda ur Svenska kyrkan”.

Alltså, en kvinnlig präst i Blekinge har vägrat att döpa ett barn till familjen Jomshof. Sannolikt på partipolitiska grunder, vad annat? Hon blev med rätta klandrad.

Men, är inte en avkragning av den kvinnliga prästen den enda rätta åtgärden? Kyrkan viger ”samkönade par” (jag avstår från den folkliga benämningen av styggelsen) men kan inte döpa barnet (barnet!) till en riksdagsledamot och utskottsordförande i Sveriges riksdag.

Hur har denna kvinna kunnat slinka igenom och prästvigas? Vilket intellektuellt, moraliskt, teologiskt och etiskt moras döljer sig bakom den prästvigningen? Har ingen talat allvar med denna Svenska kyrkan vanhelgande och vanhedrande figur?

Jag avslutar med att också instämmande citera Sandahls inledande meningar. Precis så upplever jag personligen tillvaron i Sverige. ”Min nykterhet blir ett allt större problem. Nykterhet? Ja, att vara intellektuell är att sitta nykter vid de berusades gille”. 

OLAGLIG ÅSIKTSREGISTRERING OCH SPIONORGANISATION

13 oktober 2024

ENLIGT UPPGIFTER INDIREKT FINANSIERAD AV BLAND ANDRA SOCIALDEMOKRATERNA OCH SÄPO

Jan Guillou och Peter Bratt avslöjade på 70-talet Socialdemokraternas hemliga spionorganisation IB som registrerade socialister och kommunister.

När Socialdemokraterna numera via diverse proxyorganisationer och SÄPO desslikes, driver, utnyttjar och finansierar en lika olaglig och för gemene man hemlig organisation, som IB. som registrerar och spionerar och dessutom anmäler personer för gummiparagrafen ”hets mot folkgrupp” HMF på vad vi för enkelhetens skull kallar högerkanten eller bara kritiker av den förda geo- och samhällspolitiken inklusive den djupa staten så tiger Guillou och Bratt som sju dövstumsinstitut. Eftersom åsiktsregistrering är olaglig kan SÄPO inte göra det direkt, därför har man varit medstödjare av denna utomstatliga och utomlegala organisation som nu får härja fritt utan ingripanden från rättsväsendet som dock är snabba med att använda gummiparagrafen HMF för att döma samhällskritiker.

Om EXPOs olagliga verksamhet skrev jag redan för tre år sedan: 

”VAD ÄR EXPO som citeras av socialdemokrater och vänster/vänsterliberal media? Expo är en svenskfientlig organisation nära kopplad till den autonoma våldsvänstern. Extremister helt enkelt. Expo finansieras av Aschberg och andra liknande finansiärer. De ägnar sig åt åsiktsregistreing (olagligt så vitt jag kan förstå lagarna) för att förfölja dem som kritiserar socialister och vänsterklaner”.

Fråga: VAD gör Sverigedemokraterna åt denna skandal?

Heder åt FrihetsNytt som nu tar upp frågan.

Intervjuaren är uppenbarligen inläst och kunnig medan Tobbe Larsson är lite lös i köttet. Dock, ärendet är extremt viktigt. Lyssna, lär och reagera.

NÄR MAN INTE TROR ATT SOCIALDEMOKRATERNA KAN BLI SÄMRE…

14 augusti 2024

så blir dom just det, till och med mycket sämre. Nåja, till historien och saken…

Efter ”bag-in-box” Strandhäll och ”hailande” Karkiainen kommer nu ”broschyren” Teresa Carvalho. I vilken ort har man hittat denna lysande kvinnliga politiska kraft?

Socialdemokraterna kommer nämligen idag med nya kraftfulla krav på regeringen. Polisen skall besöka landets skolor för att dela ut en broschyr (Nota bene!) mot de kriminella gängen. Allt enligt ett meddelande på TT kl 10:47 idag den 14 augusti i nådens år 2024. 

”Barn och unga måste varnas för gängen på samma sätt som vi i alla tider varnat för fula gubbar”, säger Teresa Carvalho från S kriminalpolitiska arbetsgrupp. 

Notera hennes kraftfulla historiska insikt, de organiserade kriminella, mördande, mordbrännande våldtäktsgängen jämförs med den urgamla myten om s.k. ”fula gubbar”. Är det möjligen i S-partiet hon träffat/hört om dessa figurer?

”S vill att polisen ska ut i landets klassrum för att berätta om gängen och hur dessa rekryterar, för att höja barnens motståndskraft. Det bör ske snarast när skolorna drar igång”, säger Carvalho. Åtgärden kommer säkerligen att bidra till att kriminaliteten, morden, skjutningarna, sprängningarna, bilbränderna, våldtäkterna upphör. Ingen kan väl tro något annat? Socialdemokratisk politik när den är som mest sofistikerad?

Därtill vill S att ”informationsbladet Gängsnacket skickas ut till samtliga hushåll som har barn i skolåldern”. Ett informationsblad? Att ingen tänkt på det tidigare? Kan kanske kombineras med pizza eller saft och bullar?

Broschyren ”Gängsnacket” är ju ett mycket effektivt och kraftfullt motmedel mot skjutningar, bomber, mord, våldtäkt och mordbrand. Den har vi andra missat. Det är nu underbart att en feministisk socialdemokrat hittat lösningen. 

”På samma sätt som svenska hushåll haft nytta av broschyren När krisen eller kriget kommer så kan man också ha nytta av den här i gängkrisen”, säger Carvalho. Notera än en gång den kraftfullt relevanta jämförelsen, ”Gängsnacket” med ”Kriget kommer”. Tanken (om den nu fanns men sannolikt inte) och förslaget om denna politiska åtgärd kommer att gå till den… herostratiska historien i nivå med Strandhälls insatser i Visbynatten och Karkiainens hailande och sjungande av nasse-sånger på balkongen.

Hon säger ”att det varit en fruktansvärd sommar med skjutningar, sprängningar och fler barn och unga som rekryteras in till gängen.

Det här måste upphöra och det är bråttom”.

Visst och denne figur med namnet Carvalho som vandrar som en byfåne i tiden har hittat motmedlet och lösningen.

SVENSKA KYRKAN I FÖRFALL – BORTOM RÄDDNING?

05 augusti 2024

Kyrkomötet 1957 tog korrekta beslut i ämbetsfrågan och andra frågor. Socialisterna, dvs det socialdemokratiska partiet, i riksdagen ville ha kontroll över Svenska kyrkan och göra den till en del av rörelsen och körde över kyrkomötet. Riksdagen skapade en ordning som ledde till heresier, tapp av medlemmar, förfall, feminisering och hbtqi+ ideologi med kvinnliga präster och statligt inspirerad och bestämd reglerad befordringsgång.  Allehanda tjänstemän och övriga personal har numera betydande beslutanderätt i kyrkofrågor. Kyrkoherden är inte längre den kristna fyrbåken och teologiska ledaren i kyrkans församlingar utan närmast en samtalspartner med olika grupperingar i kyrkan.

Kyrkofullmäktige liksom kyrkostyrelse domineras av socialdemokrater och vorden en del av den socialdemokratiska maktstrukturen och koncernen. Den mjuka kyrkan är fullbordad, den korrekt teologiskt kristna kyrkan däremot nedmonterad och i totalt haveri. Det är den korrupta Wanja Lundby Wedin som på det Socialdemokratiska partiets uppdrag styr och ställer (läs Juhonens bok om hennes avsättning av Juholt, oerhört upplysande och lärorikt).

Till sin hjälp har de haft vänsterbiskoparna kallade ”ärkebiskoparna” Antje Jackelen och numera Martin Modeus. Det gemena folket har döpt ärkebiskopbostaden i Uppsala till ”Antjeborg” och numera ”Modehuset”.

Är det förvånande att den tidigare kristna svenska folkkyrkan numera vorden är en politisk propagandaorganisation (trots det formella skiljandet från staten, om detta läs C A Hessler) med politiska styrning av tjänstetillsättningar och befordringsgång. Svenska kyrkan är i praktiken om än inte formellt en del av den feminiserade mjuka staten.

Svenska kyrkan är helt enkelt styrd av heretiker, heresi är en villolära, en åskådning som strider mot etablerad trosuppfattning och förhärskande samfundstro och vantolkningar av Bibel och klassik kristendom av Luthers typ.

Det är inte förvånande eller obegripligt att många i likhet med undertecknad inte längre är kyrkokristna utan privatkristna. Många kristet djupts troende lämnar Svenska kyrkan i vantrivsel, avståndstagande co h motstånd. Vi läser Bibeln, de kristna skrifterna, teologerna och trossatserna (själv har jag 8 hyllmeter kristen teologisk litteratur i mitt privatbibliotek) men vi förhåller oss opåverkade och med stor aversiv distans till de perversa (ex, hbtqi+ ideologi) och vänster politiska samt heretiska ukaser som utgår från den ledning för Svenska kyrkans som primärt tjänar helt andra krafter än den kristna.

OM SKOLANS OCH SVENSKA KYRKANS ARBETSLAG

14 juni 2024

Hämtat in extenso från Dag Sandahls Dagslända den 14 juni anno 2024

Arbetslagsprincipen. ”Den kom till i DDR för att hålla koll på vad lärarna kunde ställa till med. (Nota bene, min kommentar) Kamrat Ulbricht litade inte på den östtyska lärarkåren. Principen med arbetslag togs över till det svenska grundskoleväsendet av Stellan Arvidsson,(socialdemokratisk ledande skolpolitiker, min kommentar) ordförande i vänskapsförbundet Sverige-DDR och hans partner Britta Stenholm, men arbetslagsprincipen genomfördes fullständigt först i Svenska kyrkan (min kursiv). Effekten blev lätt att se: alla måste gå i takt med de långsammaste och mest håglösa. Idéer måste dräpas på ett tidigt stadium. Teologisk sakkunskap var i sammanhanget irrrelevant. Inget skulle då få ifrågasättas mer än ordentliga och mödosamma arbetsinsatser som fick ta tid, dvs 40 timmar i veckan. 40 timmar är rätt många och till det kunde komma obekväm, oavlönad arbetstid. Detta reglerades kvickt och blev färre arbetstimmar i en större organisation med mer behov av samråd och samordning. … Allt blev någon annans ansvar. Arbetslaget inväntade order och kom några besked, kunde de alltid ifrågasättas. Svåra beslut kunde skjutas upp på det vanliga sättet, dvs tills besluten fattade sig själva. Ingen fick tänka över den gigantiska neddragningen av kompetens, kvalitet och kvantitet som kyrkolivet hamnade i.

För mig var det en viktig tankeställare att följa arbetslagsprincipen tillbaka till det uppenbara kontrollbehov som fanns i Ulbrichts tyska system. Jag förstår nu konflikten mellan kyrkosystem och församlingsbygge. Kyrkosystem byggs uppifrån för att motsvara byråkratiska önskemål. Församling byggs nerifrån för att skapa en festlig, fullsatt och folklig kyrka. Dessa två principer är som vatten och eld, vatten som kyrkosystemet vill hälla över församlingarna för att hejda brasor. I denna miljö kommer få att orka föra fram nya idéer, men många att ta för sig av de fördelar som kan skapas i systemet. ”Timbank” till exempel. Tid som ackumulerats trots att något egentligt arbete inte utförts och som sedan kan plockas ut som fri tid, dvs tid utan arbete”.

Inom parentes sagt, jag har sett dessa ”arbetslag” i funktion i kommunal verksamhet och med exakt den effekt och konsekvens som i korthet beskrivs ovan. Det är inte effektivitet och resultat det handlar om utan att anpassa verksamheten till de sämsta (numera med inslag av dysfunktionella och lågkognitiva migranter från MENA) och att utöva kontroll från kommunledning politisk och tjänstemannamässig. Så hämtades modeller från DDR, i det socialdemokratiska Sverige.

EN SVENSK LUTHERAN

10 juni 2024

Jag är kristen i klassisk luthersk mening med evangelierna, sakramenten och bekännelsen i centrum. Däremot inte alls, i den i bästa fall urvattnade, i sämsta fall heretiska och politiserade ”kristendom” som är Svenska kyrkans. Den är märkligt känslostyrd och vänster på ett stätt som endast styckevis och delt stämmer med evangelierna och bekännelsen. Svenska kyrkans ökenvandring inleddes med skiljandet av kyrkan från staten. Den gamla statskyrkan ersattes av ett missfoster till politisk organisation. I praktiken har ett kyrkligt teologiskt problemformuleringsprivilegium ersatts av styrning och beslut av politiker enkannerligen socialdemokrater. Svenska kyrkan leds nämligen av ett partipolitiskt valt organ kyrkomötet, en exekutiv kyrkostyrelse och ett arbetsutskott med en majoritet socialdemokrater och en skrupelfri Wanja Lundby Wedin (läs t.ex. Daniel Suhonens bok om hur Håkan Juholt hängdes ut och avrättades av kvinnorna i partistyrelsen). Hur illa kan det bli? Det kan inte bli värre än det redan är. Förfallet inom Svenska kyrkan som inneburit stora medlemstapp går hand i hand med införandet av kvinnliga präster accepterat av fega feminister bland männen (dock icke alla några höll ut men stäcktes i karriären). Där och då förlorade Svenska kyrkan sin trosmässiga grund och en intellektuell teologisk diskurs utifrån Bibeln, bekännelsen och evangelietexterna. Känslotänkande och känsloreaktioner enkannerligen kvinnliga ersatte, (Gud fader ansågs t.o.m. kunna vara kvinna eller androgyn), Svenska kyrkan blev en ”mädchen fur alles”, för mångfaldsideologi och allomfattande kärlekssvammel, en ”fikarumskyrka”.  Martin Luther roterar i sin grav. Den manliga prästen som ”primus inter pares” försvann med ”allas lika värde” och woke politiskt mumbo jumbo. Men det skulle bli värre, mycket värre. Den perversa hbtqi+ ideologin gjorde inte bara entré i Svenska kyrkan och kom att påverka predikningar och praktik. Snart nog släppte alla hämningar, perversa ”konstutställningar” med Jesus som ”transa” inbjöds i kyrkorummet, naturligtvis utifrån en förvriden bild av det kristna kärleksbudskapet. Därefter började präster, kvinnliga och manliga, viga s.k. samkönade par på beställning av kyrkans politiska ledning. Martin Luther snurrar som en vindsnurra i blåst i sin grav. ”Det här är jag absolut inte ansvarig för och har inte beställt” stönar Martin Luther, men ingen hör, i varje fall inte ärkebiskopen, biskoparna och prästerna i Svenska kyrkan. Det de gjort och gör står i strid med och i motsättning till bekännelse och evangelier i klassisk luthersk kyrkotradition allt sedan Reformationen. Biskopskollegiet har, som om all detta inte räcker, naturligtvis utan utbildning och bildning i ämnena, också börjat utfärda s.k. ”herdabrev” (vilken makalös omskrivning för vänsterpolitisk propaganda) om global ekonomi och tillväxt, om klimatalarmism och naturligtvis till slut en ansvarslös propaganda för migration, till och med ökad migration, av lågkognitiva, lågkompetenta och dysfunktionella migranter från Mellanöstern och svarta Afrika. Svenska kyrkan har därtill i likhet med de styrande Socialdemokraterna anslutit sig till en positiv syn på Koranen, islam, muslimer och islamister. Glöm inte att den förra ärkebiskopen Antje Jackelen hade det muslimska ”Gud är större” (Allahu Akbar) som sitt valspråk. En alltför hård parallell? Ni känner alla till den gamla sanningen om djävulens två bästa trick: Nummer ett att lura i människorna att han inte finns. Nummer två att klä sig i biskopsrock. En orättvis allusion?

Min personliga kristna tro och övertygelse är grundad i bön och kontemplation. Jag är naturligtvis inte medlem i Svenska kyrkan som tyvärr irreparabelt (hoppas jag har fel) leds av politiska apologeter som förra och nuvarande ärkebiskoparna Jackelen och Modeus som är underordnade Socialdemokraterna. Svenska kyrkan kom aldrig i grunden att frigöras från staten utan övertogs enligt plan av socialdemokratiska partiet som en del av den totalitära statssocialistiska rörelsen. Den som önskar ta del av inomkyrklig opposition och kritik kan läsa Dag Sandahl: https://kyrkligsamling.se/dagslandor/

Efter att under tio år ha funderat på att konvertera till den katolska kyrkan har jag kommit till den definitiva slutsatsen att det vore ett felaktigt steg, inte minst med tanke på den fortsatta utvecklingen av den katolska kyrkan, dess kardinaler, påvar och Vatikanen. Jag följde en gång i tiden med positivt intresse Vatican II (Andra Vatikankonciliet 1962–65) som lett till en negativ utveckling av kyrkans lära och praktik. Många exempel kan anges, vi nöjer oss med ett; i två tusen år var det den katolska kyrkans uppfattning att det var den judiska Sanhedrin som lät döda och grymt korsfästa Guds son Jesus. Judarna skildrades i kyrkans lära med rätta som Gudsmördare. Sedan ändrade Troskongregationen och katolska kyrkan sig och hävdade att det var romarna som dödade Jesus, trots att det tydligt framgår i evangelierna hur det gick till. Pontius Pilatus lät judarna välja, de valde styrda av sina överstepräster i Sanhedrin Barabas. Pontius Pilatus ”tvådde sina händer”. Konservativa kardinaler i Kurian försökte hålla emot vänstervinden under Vatican II, vilket jag inte förstod då. Drivande i oppositionen under stridsropet ”aggiornamento” var den lysande tyska teologiprofessorn Joseph Ratzinger. Senare utsattes han som lärare för vänsterstudenter, insåg faran, ändrade sig och blev chef för Troskongregationen, en mäktig del av Kurian, eller inkvisitionen om ni så vill. Joseph Ratzinger valdes senare till påve, abdikerade 2013 (varför?) som den förste påven någonsin, satt sedan i ett litet hus i Vatikanen under bön och teologiskt skrivande. Kommer vi någonsin att få läsa vad han skrev innan han dog 2022? Den som vill fördjupa sig i Vatican II skall läsa Gunnel Vallquists bok ”Dagbok från Rom, del 1 – 4  (1964 – 66). Ett magnifikt verk och ett intellektuellt arbete av stor lödighet. Det togs naturligtvis också bra beslut under Vatican II, exempelvis beslutet att mässan skall celebreras på folkspråket. Den katolska kyrkan har tyvärr under den senaste påven blivit än mer märkligt politisk och vänsterdominerad. Till kritiken mot katolska kyrkan kan läggas sena och halvkvädna ursäkter för 2000 års upprörande brott mot kunskap, förnuft och medmänsklighet.

Jag är som alla etniska svenskar djupt rotad och formaterad av och i svensk historia, kultur, traditioner och en svensk klassisk luthersk kristendom. Resultatet av tio års studier och religiös och teologisk läsning kring tro och trossatser, inklusive två 9-dagars retreater med Jesuiterna (som varit oerhört värdefulla och livsförändrande via de beslut jag kommit till under retreaterna) är att jag avvisat tanken på att konvertera. Mitt privata bibliotek har i processen vuxit till 8 hyllmeter i ämnet kristen/teologisk litteratur. Jag stannar i mina fäders kyrka trosmässigt om än inte i organisationen Svenska kyrkan.

Jag utsätter gärna mina trosuppfattningar för invändningar från begåvade och belästa intellektuella också rena antideister. Min favorit är döde Christopher Hitchens (1949–2011). En extremt intelligent, bildad, beläst och välargumenterad intellektuell ateist med lutning åt vänster. Om övertygelsen och tron är stark och de intellektuella argumenten genomtänkta klarar man en intellektuell prövning. Christopher Hitchens (CH) är en svår motståndare och hård polemiker och hans attacker på organiserade religioner som judaism, islam och kristendom (i meningen organiserad religion/kyrka) är genomtänkta och starka. I länken nedan diskuteras den katolska kyrkans historiska brott i vid mening. CH har vidare undersökt den globalt hyllade nunnan från Albanien ”Moder Teresa av Calcutta” en ondskans företrädare (om än i gärning mer än i ord). Självfallet har hon gjort sällskap med warmonger Barack Obama, terrorbombaren Henry Kissinger, terroristen/kommunisten Nelson Mandela och terroristen Yassir Arafat i erhållandet av Nobels fredspris. Moder Teresa förefaller göra gott men gör det onda. Hon höll de lusfattiga kvinnorna i Indien kvar i konsekutiv och reproduktiv fattigdom med motstånd mot kondomer och aborter (som CH säger: ”Aids is bad according to her but not as bad as condoms and birthcontrol are bad”). De enda åtgärder som skulle gett kvinnorna egenmakt och möjlighet att resa sig ur fattigdom. ”Hells Angel” (Hitchens polemiskt hårda benämning) som skrupelfritt tar emot pengar från skurkar, diktatorer, pengar som är stulna och inte ägs av den som ger henne dem. Vart har alla dessa pengar tagit vägen? Hennes hus för de fattiga kvinnorna i Calcutta är påvert och eländigt. Inte mycken verklig fysisk hjälp där. Listan av tveksamheter är lång. Själv flög moder Theresa privatjet till Haitis diktator Duvallier för at välsigna honom och hans skurkfamilj, i gengäld erhöll hon en medalj. Hon har delat ut, eftergivelse/förlåtelse för synder mot mottagande av donationer från rika människor.  Är inte detta en modern form för avlatshandel? Hon blev ändock helgonförklarad 2016 av den katolska kyrkan trots alla grava frågetecken som kommit fram efter hand. Läs gärna t.ex. Christopher Hitchens bok ”The Missionary Position” om denna med orätt hyllade skurknunna. Allt detta har jag inga problem med att erkänna. Jag är inte organiserad kyrkokristen eller ansluten till någon kyrklig organisation (det kan ändra sig) och har således inget egenintresse av att försvara eller förringa historiskt och empiriskt konstaterbara brott. CH:s kritik av katolska kyrkan brott är allvarlig, to say the least. En märklig ”institution”, låt oss kalla det så, är att påvar typ Benedictus XVI alias Joseph Ratzinger och Franciskus alias Jorge Mario Bergoglio framträder som ”Jesu ställföreträdare på jorden”. De är valda av en samling kardinaler där några är förrymda pedofiler som gömmer sig i Vatikanen.

Jag läser också hans bror Peter Hitchens, lika bildad, intelligent och skarp i argumentationen men på den deistiska sidan. Hans bok ”The Rage Against God” är läsvärd och konträr i förhållande till brodern Christophers uppfattningar.  En viktig bok i diskursen mellan deister och antideister. Tro och trosuppfattningar hålls friska när de ifrågasättas och diskuteras av invändningar och kritik.

https://www.youtube.com/results?search_query=chrisopher+hitchens+must+se

LÖFVEN/ANDERSON/REINFELDTS PÅSTÅENDEN OM ”KOMPETENSREGNET” – VART TOG DET VÄGEN?ISTÄLLET BREDER ANALFABETISMEN UT SIG ÖVER SVERIGE.

07 maj 2024

Sverige är vorden ett land med en betydande andel analfabeter. Politiskt ansvariga och beslutade av Socialdemokrater och Moderater. Glöm aldrig det!

Enligt Statistiska Centralbyråns (SCB) offentliga statistik har Sverige idag 780 000 (sjuhundraåttiotusen) analfabeter och prognosen är att de är i ökande. Det rapporterar till och med SVT. Då är de som läser och talar svenska så dåligt att de inte kan använda svenska språket i vardagen utan i praktiken behöver exempelvis tolkhjälp, vad jag kunnat se inte inräknade. De är funktionella analfabeter. Hur stor andel de utgör vet vi inte!

En befolkning i Sverige 2024, enligt SCB, på 10 549 289 personer innebär att Sverige har 7,39 procent analfabeter räknat på hela befolkningen eller hela 13 procent räknat på den vuxna befolkningen, vilket naturligtvis är mest relevant. Tretton (13) personer av hundra du möter på gatan är analfabeter (Nota bene!) och därtill med en genomsnittlig IQ på mellan 70 och 85. I svensk kontext är det definitionen på efterblivenhet.

En så betydande andel analfabetism var under min skoltid på 1950-talet definitionen på länder med underutveckling, inte världens mest högteknologiska land. Hur skall dessa, främst araber och svarta afrikaner, någonsin kunna hitta ett betalt arbete? Det finns inga arbeten i Sverige för den typen av underpresterande individer. De klarar inte ens att plocka jordgubbar och blåbär och i vården ställer de till med fler problem än de löser. Dessa lågpresterande, lågkognitiva, lågkompetenta personer kommer att fortsätta att leva på oss skattebetalare och ägna sig åt att ställa till elände. Det har inte heller blivit något stopp på inflödet. SD och M-regeringen låter dem fortsätta att välla in i landet.