Demokrati är inte normen. Den är inte för alltid självklar och given. Man måste kämpa för den hela tiden, inbland i de mest oväntade sammanhang.
Sverigedemokraterna (SD) har utan avsikt lyckats att sätta ljus på de mest oväntade demokratiska källarmörker.
Jag har tidigare – före valrörelsen – skrivit om rektorer som inte förstått de konstitutionella innehållet i demokratin.
Nu visar det sig att partiledare som Sahlin och Reinfelt också svävar på målet.
De måste ta sig en funderare och tala med sina partistyrelser innan de kan ge besked om SD som röstats in i Riksdagen skall ha utskottsplatser. Sahlins rådgivare Pekgul anser till och med på rak fråga att SD inte skall ha platser i utskotten men väl Vänsterpartiet trots att de är mindre!
Heder åt SE Österberg som ändock ganska ( allt är relativt och i detta sammanhang får vi uppenbarligen inte kräva för mycket) tidigt klargjorde att SD självklart skall ha utskottsplatser.
Observera också alla krumbukter hos dem som ansett att SD skall ha utskottsplatser. Argumenten har varit att det är praktisk eftersom man då vet hur SD kommer att ställa sig i olika frågor.
Ett annat argument ( framfört bl a av den kloke Carl Rudebeck i Sydsvenskan) är att SD annars blir martyrer och attraherar fler anhängare!
Nej! Skälet till att SD ( hur illa vi än tycker om deras politik ) är att det självklart är demokratiskt riktigt att platser tilldelas alla partier efter deras röstetal och mandat!
Vi kan tydligt notera att språket har brutaliserats ( och jag avser inte i detta sammanhang SD:s språkbruk ) utan från sådana som Sahlin och Reinfelt. Det är nu politiskt korrekt att säga att man inte tar i politiska motståndare ”med tång.” Det är OK att tillvita SD epitet och åsikter som inte skulle varit korrekt mot något annat parti.
En man med kommunistiskt förflutet och som enligt egen utsago grät när Berlinmuren föll vägrar att sitta i samma sminkloge som SD:s partiledare. Mannen – Ohly – som kallat sig kommunist till för några år sedan sitter i glasbur och kastar sten! Hur slutar det? Med vilken trovärdighet skall ha ”ta kampen” mot SD?
När lärare och rektorer på skolor med problem med mobbning mellan elever nu skall peka på hur vi agerar i vuxenvärlden kan de ju använda Sahlin och Reinfelt som förebilder ( jag ÄR ironisk!!). Ohly kanske kan fungera som förebild! Men för vem och för vad?
Till statsministern och dennes utmanare har jag bara att säga ( och det trodde jag aldrig att jag skulle komma att behöva skriva ): Väx upp!
Vart tog Voltaires gamla sentens vägen. Jag har noterat att några som försökt hyfsa debatten har åberopat Voltaire. Heder åt dem!
Men skäms på Er i stora delar av det politiska etablissemanget!
Det är ju också i grunden mycket oroande att den demokratiska fernissan är så tunn. Vad händer om vi skulle utsättas för svårare demokratiska lackmustest än SD:s inträde i Riksdagen ( uppenbarligen förväntad av all utom nämnda personer )?
