I dagarna når oss två glädjande nyheter via medias ukaser.
Den första är Carl Bildts betoning i regeringens utrikesdeklaration att Sverige satsar på cyberinformationen (internet) som en kraft för att stärka och driva demokrati och mänskliga rättigheter i världen.
Alla diktaturer med självaktning ( av just den typ de är specialiserade på ) med Kina, Kuba, Nordkorea och Iran i spetsen gör allt för att hindra, bromsa och störa det fria kunskaps- och informationsflödet.
I den stora internationella diskussionen idag kring internet finns två utrerade linjer i frågan om internets betydelse för demokrati och utveckling. De kan enklast kallas internetoptimister respektive internetpessimister.
Själv har jag sedan flera år – och läsningen av Manuel Castells tre bandsverk ”Informationage” – tillhört de övertygade internetoptimisterna. Jag vill formulera det som att den enskilt viktigaste faktorn för att främja demokrati, folkmakt och fritt informationsflöde är just INTERNET. Det är också anledningen till att alla makthavare – nästan utan undantag – försöker hitta vägar att begränsa, kontrollera och styra flödet över internet!
Den andra nyheten är att den politiska FN-kommission som granskar klimatfrågan (IPCC) krakelerar allt mer. Phil Jones en av cheferna på klimatinstitutet backar nu och medger att informationen har silats (tampering with information) på ett medvetet sätt. Allt för att bekräfta politiskt fanatiska övertygelser om koldioxidutsläppens betydelse för den globala uppvärmningen.
Själv tillhör jag sedan länge klimatskeptikerna och blir bara lättad när misstankar om fixade rapporter och information avslöjas.
Det innebär inte att jag är emot alla aktiva miljöåtgärder. Som ”naturmuppe” ser jag allt för ofta belägg för att människan ställer till det på ett oacceptabelt sätt.
Det gör det inte rätt att skrämma med fanatiska och felaktiga klimatanalyser för att kunna driva igenom en planekonomisk utveckling som skulle göra de gammeltrogna kommunisterna gröna av avund.
lennart waaras blogg 