”Betydelse: Sinnessjukdom, som skiljer sig deruti från Vansinne, att den yttrar sig genom en mängd af osammanhängande, orimliga idéer, hvaremot Vansinnet ofta är tyst och tanklöst.”
”Skogsutredningen tjänar som kyrkligt exempel. Nog är det vanvett att ge 4000 renägande samer vetorätt när det gäller skogsavverkning i Svenska kyrkans egna skogar, några promille av skogen i Norrbotten. Fyratusen grälsjuka från en ursprungsbefolkning som kör runt i fjällen på sina fyrhjulingar och snöscotrar medan STF stänger ner fjällvärlden för majoritetsbefolkningen, vad ger ni mig för det? Kloka människor i Härnösands stift och Lulestiftet köper tydligen inte skogsutredningen rakt av. En klok vän skrev till mig: ”I Norrbotten bor massor av människor som inte är renskötande samer. Såna som jag, alltså. När Svky vänder hela sin uppmärksamhet mot de stackars samerna (som såklart kämpar för sin sak, konstigt vore det annars) så glömmer Svky att det finns flera hundratusen andra här. Många som jagar, fiskar, plockar bär och är mkt ute i naturen. Jag är ju lite gammal och jag tycker det blir mer och mer polariserat. Girjasdomen t ex. Mina släktingar i norr är inte glada. Vad händer om Svky i alla frågor alltid tar parti för samerna? De RENSKÖTANDE samerna. Och det är verkligen inte alla samer!””
Saxat in extenso från prästen Dag Sandahls emeritus på norra Öland Dagslända den 2 oktober i nådens år 2024
Texten är saxad från nätet. Prästen emeritus på norra Öland Dag Sandahl skriver i en av sina Dagsländor citerat in extenso:
”Ta det kyrkliga skogsbruket:
Det ska vara andligt hållbart. ”Andlig, ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet ska säkerställas i förvaltningen.” Ekonomiskt betyder att intäkterna minskar med 100 miljoner jämfört med idag. Sådant imponerrar inte på mig. Därtill ska samerna ge sitt samtycke om det ska avverkas på kyrklig mark inom ett renbetesområde. ”Man får samråda tills man kommer överens”, heter det troskyldigt.
….
Jag ska inte fördjupa mig i det faktum att Göran Enander varit ordförande för Svenska Naturskyddsföreningen, där jag varit medlem för övrigt (men det är rätt länge sedan…). Generaldirektör för Skogsstyrelsen har han också varit och landshövding. En utmärkt man, kan man förstå. Utmärkt betyder att han fått flera utmärkelser och detta är alltså ett objektivt omdöme, inte ett känslostyrt.
….
Nu sägs öppet: ”Det är en enorm omläggning av skogsförvaltningen som Göran Enander föreslår och han är beredd på att få kritik.” Enorma omläggningar brukar kosta mycketr och samer litar jag inte på. Min mentala bild är en slugt och illmarigt plirande lappgubbe som står vid vägkanten för att skrämma ut en ren i trafiken och sedan lyfta ersättning för det i trafikolyckan så sorgligt omkomna djuret. Jag skulle kunna misstänka att detta bottnar i en fördom, men jag är osäker och redovisar min osäkerhet. Jag menar, ett folk som har en på ras inrättad styrelseform och som inte nöjer sig med Sveriges Riksdag, kan man fundera länge över. Sametinget är både en statlig myndighet med förvaltningsuppgifter och ett folkvalt samiskt parlament med uppdraget att verka för en levande samisk kultur i Sverige. Folkvalt utifrån raskriterier, vad ger ni mig för det – om ni tänker efter? När jag ändå är irriterad kanske jag kommer på mig själv med att vara emot samer och miljömuppar lika mycket”.
Jag vill vara än tydligare. En statlig offentlig utredning har granskat Sametinget och påvisar med grundliga fakta hur genomkorrumperade Sametingets ledande personer (valda och tjänstemän) är. Sametinget styrs av en liten klick av familjer/klaner som genom ren nepotism gynnar den egna klanen. Känns det igen från annat minoritetshåll?
Sapmi med egen flagga som täcker flera länder är en landsförrädisk organisation. Vad skulle Karl X och Karl Xi gjort med dessa? Min försiktighet, nåja, förbjuder mig att skriva ut…läs själv i historien.
Det enda demokratiska och nationellt korrekta vore att lägga ner Sametinget (vi har redan en Riksdag och kan inte ha riksdagar för varje etnisk minoritet) och förbjuda Sapmi!
Jag läser med stort intresse och med växande förskräckelse Dag Sandahls präst emeritus på Öland Dagsländor. I den senaste avslöjas nya interiörer från Svenska kyrkans liv, leverne och föreställningsvärld.
Ärkebiskopen Martin Modéus i ”Modehuset” (ärkebostaden i Uppsala som tidigare kallades ”Antjeborg”) har en bror Fredrik Modéus som är biskop i Växjö stift. Är Svenska kyrkan vorden ett familjeföretag? Biskopen i Växjö stift agerar som en kyrkofurste under renässansen. Hans privata födelsedag har blivit en kyrkofurstlig angelägenhet. Ett seminarium avhålls dagen före födelsedagen med titeln ”Existentiell nyfikenhet i en postsekulär tid” (wow, det var ett magnifikt ämne) med föreläsningar av Björn Wiman, DN, teologen Emma Audas och författaren Lina Wolff. På själva födelsedagen blir det konsert i Växjö domkyrka med biskopens favoritmusik. Kyrkofursten i Svenska kyrkan hyllas grandiost.
Jag noterar att prästen emeritus på Öland har samma syn som undertecknad på Mörkrets furste. Han skriver: ”Att jag tänker att Lögnens Furste inte avser att vara overksam utan nu framträder som en ljusets ängel för att göra en positiv skattning, kan många fatta. Ondskan är värst när den framträder just så ljust! (tänkvärt när dagens ”godhetsknarkare representerar ondskan, min kommentar) Mörkrets makt vill inte bli avslöjad och vill följdriktigt inte att vi ska uppmärksamma kyrkans kris som en livskris av formidabla mått.” Jag brukar citera de gemena föreställningarna om Mörkrets furstes näst bästa trick att klä sig i präst/biskopsrock. Hans bästa är att lura i folket att han inte finns.
Vidare en djup öländsk sanning: ”Djävulen behöver inte uppfinnas men väl upptäckas. Det borde egentligen inte vara särskilt svårt. Men folk luras. Jag ser utbudet i bilderburken, det mesta är tävlingar och nöjen, som ett mycket litet bestånd gycklare (med begränsade kognitiva utförsgåvor, min kommentar) förser oss med. Oss – som förser dem med skattemedel i en perpetuum mobile”.
Så sant, så sant!
Sedan skriver prästen emeritus på Öland något som jag antingen missförstår (vilket är illa och händer mycket sällan) eller förstår. I det senare fallet är det inte bara märkligt utan direkt fanatiskt stötande.
”Majoriteten av de med svenskt medborgarskap försedda kommer sannolikt att hamna i helvetet. Detta är normaltillståndet efter syndafallet. Allt annat är häpnadsväckande undantag”! Men vad menar prästen emeritus på Öland med ovan citerade text? En religiös fanatism som liknar Koranens och islams. Eller misstolkar jag vad som avses? Eller ironi?
I Växjö stift har det skickats ut en enkät till anställda och förtroendevalda. Jag tar mig den fräcka friheten att besvara enkäten för Surahammars församling utifrån en begränsad inblick (det medges), medlem som jag INTE är men ändock med utrerade uppfattningar.
Enkäten. 1. I min församling är det naturligt för anställda och förtroendevalda att fira gudstjänst.
Svar: Någorlunda frekvent i Sura församling men gudstjänst och i synnerhet mässa firas alltför sällan i Surahammars kyrka. 2. I min församling stärks unga att vara öppna med sin tro i vardagen.
Svar: Sannolikt i mycket begränsad utsträckning 3. I min församling bidrar vi, genom egna insatser och i samverkan med andra, till ett bättre samhälle och en mänskligare värld; lokalt, nationellt och internationellt.
Svar: Inte alls utan tvärtom! Kyrkan omfattar och driver en woke/PK/hbtqia+ ideologi som utgör den rena okunskapen och ondskan nationellt och geopolitiskt. Vad som görs lokalt är oklart. 4. I min församling vårdar och utvecklar vi det kyrkliga kulturarvet.
Svar: Inte alls! Kyrkoherden och hans henchwomen är fientliga till att presentera kulturarvet för medborgarna i Surahammar. Det vet jag av egen erfarenhet. Dock finns en kraft i församlingen som vårdar de kulturella artefakterna från tidigare kyrkor. 5. I min församling tar vi vara på kyrkorummens potential som platser för fördjupning av tro och liv.
Svar: Surahammars vackra kyrka har mycket begränsade öppettider och tillgänglighet för enskild andakt och bön. 6. I min församling/pastorat har kyrkorådet god kunskap om kyrkans identitet och verksamhet och bedriver ett effektivt styrelsearbete baserat på tillit, med en tydlig roll- och ansvarsfördelning.
Svar: Vet ej, men att döma utifrån sannolikt i begränsad omfattning. 7. I min församling/pastorat utövar kyrkoherden ett professionellt, modernt ledarskap baserat på tillit, med en tydlig roll- och ansvarsfördelning.
Svar: Det vi sett av kyrkoherden talar för det motsatta, ett skakigt, otydligt och vagt ledarskap/herde med brist på självförtroende. 8. I min församling har kyrkofullmäktiges presidium adekvat kunskap om sitt och kyrkofullmäktiges uppdrag och ansvar.
Svar: Vet ej hur det är ställt på den fronten, men förhåller mig skeptisk tills motsatsen bevisas. 9. I min församling väcks kallelser och människor upptäcker Svenska kyrkan som en möjlig plats för arbete och engagemang.
Dag Sandahl är en, utanför Svenska kyrkan relativt okänd, skrivande och kritisk präst, numera emeritus. En intellektuell (en av de få i Svenska kyrkan) som några gånger i veckan skriver s.k. Dagsländor. Läsbara och läsvärda om än i varierande grad, som för oss alla som skriver mycket och ofta. Prenumerera och läs. DS är ”kyrkokristen” och teologisk ”kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*” (citerar DS) i biskop Giertz m.fl. efterföljd och mening. Han är djupt kritisk till Svenska kyrkans (skriver inomkyrkligt) teologier, heresier, verksamhet, organisation, biskopar (inklusive ärkekvinnan i ”Antjeborg” och ärkemannen i ”Modehuset”). I DS:s Dagsländor avslöjas inomkyrkliga interiörer som är rena horrörer för att inte säga skräckhistorier. Det är värre, mycket värre, ställt inom Svenska kyrkan än vi som står utanför och inte är medlemmar (men är privatkristna och djupt troende i traditionell svenskluthersk protestantism) någonsin kunnat förställa oss.
Läsning av Dagsländorna visar bortom rimligt tvivel hur meningslös för oss troende Svenska kyrkan är vorden. Svenska kyrkan är förfallen; med dominerande teologiska heresier, som organisation med reglerande makthierarkier och S-styrt kyrkomöte samt PK/woke styrda biskopar/ärkebiskop. Svenska kyrkan saluför på de andliga marknaderna en i reglerad befordringsgång organiserad tro. Jag vill gå så långt att jag hävdar att Svenska kyrkan inte bara är meningslös i en ofarlig mening utan direkt farlig och skadlig med de heresier den sprider, den vänsterpolitiska och sociala verksamhet som följer av heresierna och totalt knäfall för hbtqia+ ideologin.
Svenska kyrkor som historiskt vackra arkitektoniska uttryck och byggnader är dock något helt annat, dem behöver vi, liksom generationer på generationer före oss, som rum för andakt och kristen tro och inte minst som oerhört viktiga tusenåriga svenska kulturella och historiska avlagringar. Kyrkorna skriver jag både texter och böcker om.
Jag har någon gång drastiskt citerat den gamla folkliga föreställningen om djävulens bästa trick; ett att lura i folk att han inte finns, två är att klä sig i biskopsrock. Det är sannolikt att uttrycka sig blasfemiskt men stammar ur den djupa känslan av besvikelse och trots.
Kyrkomötet 1957 tog korrekta beslut i ämbetsfrågan och andra frågor. Socialisterna, dvs det socialdemokratiska partiet, i riksdagen ville ha kontroll över Svenska kyrkan och göra den till en del av rörelsen och körde över kyrkomötet. Riksdagen skapade en ordning som ledde till heresier, tapp av medlemmar, förfall, feminisering och hbtqi+ ideologi med kvinnliga präster och statligt inspirerad och bestämd reglerad befordringsgång. Allehanda tjänstemän och övriga personal har numera betydande beslutanderätt i kyrkofrågor. Kyrkoherden är inte längre den kristna fyrbåken och teologiska ledaren i kyrkans församlingar utan närmast en samtalspartner med olika grupperingar i kyrkan.
Kyrkofullmäktige liksom kyrkostyrelse domineras av socialdemokrater och vorden en del av den socialdemokratiska maktstrukturen och koncernen. Den mjuka kyrkan är fullbordad, den korrekt teologiskt kristna kyrkan däremot nedmonterad och i totalt haveri. Det är den korrupta Wanja Lundby Wedin som på det Socialdemokratiska partiets uppdrag styr och ställer (läs Juhonens bok om hennes avsättning av Juholt, oerhört upplysande och lärorikt).
Till sin hjälp har de haft vänsterbiskoparna kallade ”ärkebiskoparna” Antje Jackelen och numera Martin Modeus. Det gemena folket har döpt ärkebiskopbostaden i Uppsala till ”Antjeborg” och numera ”Modehuset”.
Är det förvånande att den tidigare kristna svenska folkkyrkan numera vorden är en politisk propagandaorganisation (trots det formella skiljandet från staten, om detta läs C A Hessler) med politiska styrning av tjänstetillsättningar och befordringsgång. Svenska kyrkan är i praktiken om än inte formellt en del av den feminiserade mjuka staten.
Svenska kyrkan är helt enkelt styrd av heretiker, heresi är en villolära, en åskådning som strider mot etablerad trosuppfattning och förhärskande samfundstro och vantolkningar av Bibel och klassik kristendom av Luthers typ.
Det är inte förvånande eller obegripligt att många i likhet med undertecknad inte längre är kyrkokristna utan privatkristna. Många kristet djupts troende lämnar Svenska kyrkan i vantrivsel, avståndstagande co h motstånd. Vi läser Bibeln, de kristna skrifterna, teologerna och trossatserna (själv har jag 8 hyllmeter kristen teologisk litteratur i mitt privatbibliotek) men vi förhåller oss opåverkade och med stor aversiv distans till de perversa (ex, hbtqi+ ideologi) och vänster politiska samt heretiska ukaser som utgår från den ledning för Svenska kyrkans som primärt tjänar helt andra krafter än den kristna.
Hämtat in extenso från Dag Sandahls Dagslända den 14 juni anno 2024
Arbetslagsprincipen. ”Den kom till i DDR för att hålla koll på vad lärarna kunde ställa till med. (Nota bene, min kommentar) Kamrat Ulbricht litade inte på den östtyska lärarkåren. Principen med arbetslag togs över till det svenska grundskoleväsendet av Stellan Arvidsson,(socialdemokratisk ledande skolpolitiker, min kommentar) ordförande i vänskapsförbundet Sverige-DDR och hans partner Britta Stenholm, men arbetslagsprincipen genomfördes fullständigt först i Svenska kyrkan (min kursiv). Effekten blev lätt att se: alla måste gå i takt med de långsammaste och mest håglösa. Idéer måste dräpas på ett tidigt stadium. Teologisk sakkunskap var i sammanhanget irrrelevant. Inget skulle då få ifrågasättas mer än ordentliga och mödosamma arbetsinsatser som fick ta tid, dvs 40 timmar i veckan. 40 timmar är rätt många och till det kunde komma obekväm, oavlönad arbetstid. Detta reglerades kvickt och blev färre arbetstimmar i en större organisation med mer behov av samråd och samordning. … Allt blev någon annans ansvar. Arbetslaget inväntade order och kom några besked, kunde de alltid ifrågasättas. Svåra beslut kunde skjutas upp på det vanliga sättet, dvs tills besluten fattade sig själva. Ingen fick tänka över den gigantiska neddragningen av kompetens, kvalitet och kvantitet som kyrkolivet hamnade i. … För mig var det en viktig tankeställare att följa arbetslagsprincipen tillbaka till det uppenbara kontrollbehov som fanns i Ulbrichts tyska system. Jag förstår nu konflikten mellan kyrkosystem och församlingsbygge. Kyrkosystem byggs uppifrån för att motsvara byråkratiska önskemål. Församling byggs nerifrån för att skapa en festlig, fullsatt och folklig kyrka. Dessa två principer är som vatten och eld, vatten som kyrkosystemet vill hälla över församlingarna för att hejda brasor. I denna miljö kommer få att orka föra fram nya idéer, men många att ta för sig av de fördelar som kan skapas i systemet. ”Timbank” till exempel. Tid som ackumulerats trots att något egentligt arbete inte utförts och som sedan kan plockas ut som fri tid, dvs tid utan arbete”.
Inom parentes sagt, jag har sett dessa ”arbetslag” i funktion i kommunal verksamhet och med exakt den effekt och konsekvens som i korthet beskrivs ovan. Det är inte effektivitet och resultat det handlar om utan att anpassa verksamheten till de sämsta (numera med inslag av dysfunktionella och lågkognitiva migranter från MENA) och att utöva kontroll från kommunledning politisk och tjänstemannamässig. Så hämtades modeller från DDR, i det socialdemokratiska Sverige.
Jag är kristen i klassisk luthersk mening med evangelierna, sakramenten och bekännelsen i centrum. Däremot inte alls, i den i bästa fall urvattnade, i sämsta fall heretiska och politiserade ”kristendom” som är Svenska kyrkans. Den är märkligt känslostyrd och vänster på ett stätt som endast styckevis och delt stämmer med evangelierna och bekännelsen. Svenska kyrkans ökenvandring inleddes med skiljandet av kyrkan från staten. Den gamla statskyrkan ersattes av ett missfoster till politisk organisation. I praktiken har ett kyrkligt teologiskt problemformuleringsprivilegium ersatts av styrning och beslut av politiker enkannerligen socialdemokrater. Svenska kyrkan leds nämligen av ett partipolitiskt valt organ kyrkomötet, en exekutiv kyrkostyrelse och ett arbetsutskott med en majoritet socialdemokrater och en skrupelfri Wanja Lundby Wedin (läs t.ex. Daniel Suhonens bok om hur Håkan Juholt hängdes ut och avrättades av kvinnorna i partistyrelsen). Hur illa kan det bli? Det kan inte bli värre än det redan är. Förfallet inom Svenska kyrkan som inneburit stora medlemstapp går hand i hand med införandet av kvinnliga präster accepterat av fega feminister bland männen (dock icke alla några höll ut men stäcktes i karriären). Där och då förlorade Svenska kyrkan sin trosmässiga grund och en intellektuell teologisk diskurs utifrån Bibeln, bekännelsen och evangelietexterna. Känslotänkande och känsloreaktioner enkannerligen kvinnliga ersatte, (Gud fader ansågs t.o.m. kunna vara kvinna eller androgyn), Svenska kyrkan blev en ”mädchen fur alles”, för mångfaldsideologi och allomfattande kärlekssvammel, en ”fikarumskyrka”. Martin Luther roterar i sin grav. Den manliga prästen som ”primus inter pares” försvann med ”allas lika värde” och woke politiskt mumbo jumbo. Men det skulle bli värre, mycket värre. Den perversa hbtqi+ ideologin gjorde inte bara entré i Svenska kyrkan och kom att påverka predikningar och praktik. Snart nog släppte alla hämningar, perversa ”konstutställningar” med Jesus som ”transa” inbjöds i kyrkorummet, naturligtvis utifrån en förvriden bild av det kristna kärleksbudskapet. Därefter började präster, kvinnliga och manliga, viga s.k. samkönade par på beställning av kyrkans politiska ledning. Martin Luther snurrar som en vindsnurra i blåst i sin grav. ”Det här är jag absolut inte ansvarig för och har inte beställt” stönar Martin Luther, men ingen hör, i varje fall inte ärkebiskopen, biskoparna och prästerna i Svenska kyrkan. Det de gjort och gör står i strid med och i motsättning till bekännelse och evangelier i klassisk luthersk kyrkotradition allt sedan Reformationen. Biskopskollegiet har, som om all detta inte räcker, naturligtvis utan utbildning och bildning i ämnena, också börjat utfärda s.k. ”herdabrev” (vilken makalös omskrivning för vänsterpolitisk propaganda) om global ekonomi och tillväxt, om klimatalarmism och naturligtvis till slut en ansvarslös propaganda för migration, till och med ökad migration, av lågkognitiva, lågkompetenta och dysfunktionella migranter från Mellanöstern och svarta Afrika. Svenska kyrkan har därtill i likhet med de styrande Socialdemokraterna anslutit sig till en positiv syn på Koranen, islam, muslimer och islamister. Glöm inte att den förra ärkebiskopen Antje Jackelen hade det muslimska ”Gud är större” (Allahu Akbar) som sitt valspråk. En alltför hård parallell? Ni känner alla till den gamla sanningen om djävulens två bästa trick: Nummer ett att lura i människorna att han inte finns. Nummer två att klä sig i biskopsrock. En orättvis allusion?
Min personliga kristna tro och övertygelse är grundad i bön och kontemplation. Jag är naturligtvis inte medlem i Svenska kyrkan som tyvärr irreparabelt (hoppas jag har fel) leds av politiska apologeter som förra och nuvarande ärkebiskoparna Jackelen och Modeus som är underordnade Socialdemokraterna. Svenska kyrkan kom aldrig i grunden att frigöras från staten utan övertogs enligt plan av socialdemokratiska partiet som en del av den totalitära statssocialistiska rörelsen. Den som önskar ta del av inomkyrklig opposition och kritik kan läsa Dag Sandahl: https://kyrkligsamling.se/dagslandor/
Efter att under tio år ha funderat på att konvertera till den katolska kyrkan har jag kommit till den definitiva slutsatsen att det vore ett felaktigt steg, inte minst med tanke på den fortsatta utvecklingen av den katolska kyrkan, dess kardinaler, påvar och Vatikanen. Jag följde en gång i tiden med positivt intresse Vatican II (Andra Vatikankonciliet 1962–65) som lett till en negativ utveckling av kyrkans lära och praktik. Många exempel kan anges, vi nöjer oss med ett; i två tusen år var det den katolska kyrkans uppfattning att det var den judiska Sanhedrin som lät döda och grymt korsfästa Guds son Jesus. Judarna skildrades i kyrkans lära med rätta som Gudsmördare. Sedan ändrade Troskongregationen och katolska kyrkan sig och hävdade att det var romarna som dödade Jesus, trots att det tydligt framgår i evangelierna hur det gick till. Pontius Pilatus lät judarna välja, de valde styrda av sina överstepräster i Sanhedrin Barabas. Pontius Pilatus ”tvådde sina händer”. Konservativa kardinaler i Kurian försökte hålla emot vänstervinden under Vatican II, vilket jag inte förstod då. Drivande i oppositionen under stridsropet ”aggiornamento” var den lysande tyska teologiprofessorn Joseph Ratzinger. Senare utsattes han som lärare för vänsterstudenter, insåg faran, ändrade sig och blev chef för Troskongregationen, en mäktig del av Kurian, eller inkvisitionen om ni så vill. Joseph Ratzinger valdes senare till påve, abdikerade 2013 (varför?) som den förste påven någonsin, satt sedan i ett litet hus i Vatikanen under bön och teologiskt skrivande. Kommer vi någonsin att få läsa vad han skrev innan han dog 2022? Den som vill fördjupa sig i Vatican II skall läsa Gunnel Vallquists bok ”Dagbok från Rom, del 1 – 4 (1964 – 66). Ett magnifikt verk och ett intellektuellt arbete av stor lödighet. Det togs naturligtvis också bra beslut under Vatican II, exempelvis beslutet att mässan skall celebreras på folkspråket. Den katolska kyrkan har tyvärr under den senaste påven blivit än mer märkligt politisk och vänsterdominerad. Till kritiken mot katolska kyrkan kan läggas sena och halvkvädna ursäkter för 2000 års upprörande brott mot kunskap, förnuft och medmänsklighet.
Jag är som alla etniska svenskar djupt rotad och formaterad av och i svensk historia, kultur, traditioner och en svensk klassisk luthersk kristendom. Resultatet av tio års studier och religiös och teologisk läsning kring tro och trossatser, inklusive två 9-dagars retreater med Jesuiterna (som varit oerhört värdefulla och livsförändrande via de beslut jag kommit till under retreaterna) är att jag avvisat tanken på att konvertera. Mitt privata bibliotek har i processen vuxit till 8 hyllmeter i ämnet kristen/teologisk litteratur. Jag stannar i mina fäders kyrka trosmässigt om än inte i organisationen Svenska kyrkan.
Jag utsätter gärna mina trosuppfattningar för invändningar från begåvade och belästa intellektuella också rena antideister. Min favorit är döde Christopher Hitchens (1949–2011). En extremt intelligent, bildad, beläst och välargumenterad intellektuell ateist med lutning åt vänster. Om övertygelsen och tron är stark och de intellektuella argumenten genomtänkta klarar man en intellektuell prövning. Christopher Hitchens (CH) är en svår motståndare och hård polemiker och hans attacker på organiserade religioner som judaism, islam och kristendom (i meningen organiserad religion/kyrka) är genomtänkta och starka. I länken nedan diskuteras den katolska kyrkans historiska brott i vid mening. CH har vidare undersökt den globalt hyllade nunnan från Albanien ”Moder Teresa av Calcutta” en ondskans företrädare (om än i gärning mer än i ord). Självfallet har hon gjort sällskap med warmonger Barack Obama, terrorbombaren Henry Kissinger, terroristen/kommunisten Nelson Mandela och terroristen Yassir Arafat i erhållandet av Nobels fredspris. Moder Teresa förefaller göra gott men gör det onda. Hon höll de lusfattiga kvinnorna i Indien kvar i konsekutiv och reproduktiv fattigdom med motstånd mot kondomer och aborter (som CH säger: ”Aids is bad according to her but not as bad as condoms and birthcontrol are bad”). De enda åtgärder som skulle gett kvinnorna egenmakt och möjlighet att resa sig ur fattigdom. ”Hells Angel” (Hitchens polemiskt hårda benämning) som skrupelfritt tar emot pengar från skurkar, diktatorer, pengar som är stulna och inte ägs av den som ger henne dem. Vart har alla dessa pengar tagit vägen? Hennes hus för de fattiga kvinnorna i Calcutta är påvert och eländigt. Inte mycken verklig fysisk hjälp där. Listan av tveksamheter är lång. Själv flög moder Theresa privatjet till Haitis diktator Duvallier för at välsigna honom och hans skurkfamilj, i gengäld erhöll hon en medalj. Hon har delat ut, eftergivelse/förlåtelse för synder mot mottagande av donationer från rika människor. Är inte detta en modern form för avlatshandel? Hon blev ändock helgonförklarad 2016 av den katolska kyrkan trots alla grava frågetecken som kommit fram efter hand. Läs gärna t.ex. Christopher Hitchens bok ”The Missionary Position” om denna med orätt hyllade skurknunna. Allt detta har jag inga problem med att erkänna. Jag är inte organiserad kyrkokristen eller ansluten till någon kyrklig organisation (det kan ändra sig) och har således inget egenintresse av att försvara eller förringa historiskt och empiriskt konstaterbara brott. CH:s kritik av katolska kyrkan brott är allvarlig, to say the least. En märklig ”institution”, låt oss kalla det så, är att påvar typ Benedictus XVI alias Joseph Ratzinger och Franciskus alias Jorge Mario Bergoglio framträder som ”Jesu ställföreträdare på jorden”. De är valda av en samling kardinaler där några är förrymda pedofiler som gömmer sig i Vatikanen.
Jag läser också hans bror Peter Hitchens, lika bildad, intelligent och skarp i argumentationen men på den deistiska sidan. Hans bok ”The Rage Against God” är läsvärd och konträr i förhållande till brodern Christophers uppfattningar. En viktig bok i diskursen mellan deister och antideister. Tro och trosuppfattningar hålls friska när de ifrågasättas och diskuteras av invändningar och kritik.
Vänsterns feminister och tokfeminister talar gärna om TOXISK MASKULINITET. Den ser jag inget av snarare alltför mycket av frånvaro av unga män med maskulinitet (vi äldre är inte förstörda uppvuxna som vi är i familjer med sunda o riktiga relationer mellan man och kvinna) och feminiserade pojkar utan stamina, hållning och maskulin aggressivitet, helt kuvade och förstörda av dominanta feministmammor. Det priset återstår att betala i samhället i framtiden.
Nåja, det var egentligen inte det avsedda ämnet för dagskommentaren, men jag lät mig förledas i tankarna av ordet TOXISK. För det jag ser när jag, som på bilden spanar västerut mot (inte det kyrkligt troende Sverige) men väl mot organisationen Svenska kyrkan, numera tyvärr helt dominerad av socialdemokrater och perverterad socialistisk ideologi.
SVENSKA KYRKAN TOXISK.
I Kyrkans Tidning skriver en viss Susanne Wigorts Yngvesson, professor i etik vid Enskilda Högskolan Stockholm:
Ett minskat barnafödande är den mest effektiva metoden för att bekämpa den påstådda klimatkrisen och förhindra att världen går under, därför bör Svenska kyrkan dela ut kondomer efter gudstjänsterna.
Det är så TOXISKT att jag inte kan underlåta att citera en skribent i tidningen DAGEN Mats Skogkär: ”Så här fullständigt bindgalna är alltså medlemmar i klimatsekten.” Professorstiteln (vid Enskilda Högskolan i Stockholm, vad det nu är för obskyr inrättning) är, noterade han ”ingen garanti för förekomsten av intelligent liv.”
Professorn Susanne Wigorts Yngvesson vid Enskilda Högskolan i Stockholm skriver vidare:
”Om man i Svenska kyrkans färdplan enbart fokuserar på åtgärder för klimatomställning så borde väl den mest angelägna satsningen vara att föda färre barn, helst inga alls”.
Hon anser det vara en rimlig åtgärd givet det påstådda klimatnödläget.
Vad bör då ingå i handlingsplan? Hon har tänkt till, TOXISKT får man kanske antaga. Jo, att dela ut kondomer efter gudstjänster och konserter skulle vara ett sätt för Svenska kyrkan att bidra till ett minskat barnafödande och bör vara en del i kyrkans handlingsplan i arbetet med att uppnå klimatneutralitet. Ytterligare ett förslag är att dela ut premier till anställda som inte skaffar barn.
Efter kyrkostyrelsens i Svenska kyrkan senaste sammanträde fick generalsekreteraren i uppdrag att formulera ”konkreta och uppföljningsbara delmål och handlingsplaner”. Frågan om barnbegränsning är en sådan konkret handlingsplan och generalsekreteraren bör därför uppmuntras att argumentera för eller emot denna fråga. Om fem år ska Svenska kyrkan efter eget beslut vara klimatneutral så inga aspekter borde väl lämnas obearbetade för färdplanen framöver – om kyrkan menar allvar med att göra vad man kan.
Samtidigt fortsätter den högste TOXIKERN ärkebiskop Martin Modeus (som jag tidigare diskuterat bl. a migration med per mejl och med en broder Fredrik Modeus som biskop i Växjö) flyga, senast till ett möte med Påve-Frasse i den eviga staden. Den flygresan har föranlett turbulens och förändring i det interna klimatet i organisationen Svenska kyrkan.
I verkligt broderlig och kyrklig anda ber vi för att dessa förledda och vilseförda får skall hitta de rätta vägen igen.
För den som i likhet med mig inte är/kan vara medlem i Svenska S-kyrkan är läsning av Dag Sandahls (präst emeritus) texter ”Dagsländor” ett riktigt salt. Interiört i Svenska kyrkan (organisationen inkl ärkebiskop, biskopar och präster) är det värre än man kan tro.
Mycket värre. Undertecknad är, det bör sägas i sammanhanget, i likhet med många andra icke medlemmar djupt och traditionellt troende svensk Lutheran, i mitt fall med men en böjelse för det katolskt jesuitiska. Jag har genomfört Jesuiternas 9 dagars retreat två gånger. Jag är, sedan åratal, inte längre medlem i den politiserade S-vänster organisationen med det falskt klingande namnet Svenska kyrkan med den obehagligt falska Vanja Lundby Wedin i Svenska kyrkans politiska ledning. Läs Daniel Suhonens bok om avsättandet och avrättandet av Håkan Juholt! Svenska kyrkan är idag vorden en del av den s.k. rörelsen. Svenska kyrkan under ärkebiskopar och den politiska ledningen har blivit religiöst korrumperad och idelogiskt politiserad av Socialdemokraterna. Än värre är ondskan (också kyrkligt och karismatiskt menat) representerad av ”ärkebiskopen” Antje Jackelen och nu Modeus. Ni känner den gamla skanalhistorien om Djävulens bästa trick. Trick nummer ett, lura i folk att han inte finns. Trick nummer två, att klä sig i ärkebiskops och biskopsrock.
Jag gjorde den 28 mars 2022 en exkursion till några Närke kyrkor inriktad på att studera Närketypiska medeltida romanska västtorn. Det gemensamma med de kyrkor som besöktes är att västtornen är från slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet. Tornen bär i flera fall fortfarande synliga tecken på att de också kunnat fungera som försvarstorn. Men om det i praktiken också varit så vet vi inte. I några fall är västtornen betydligt äldre än själva kyrkan och det enda som finns kvar av den ursprungliga kyrkan från skiftet mellan 1100-tal och 1200-tal. Tornen har tydliga arkitektoniska drag av romansk byggnadskonst. Det var misstanken om en gemensam arkitektur och historia som gav mig idén att besöka de aktuella kyrkorna i en samlad konsekutiv exkursion för att undersöka om hypotesen stämmer och för att samla material för en presentation i ord och bild.
De sju kyrkor som besöktes och som presenteras i ord och bild är:
Gräve kyrka
Mosjö kyrka
Gällersta kyrka
Hardemo kyrka
Edsberga kyrka
Hackvads kyrka
Knista kyrka.
Gräve kyrka.
Av den gamla medeltidskyrkan återstår idag endast det romanska tornet, sannolikt byggt under 1100-talets senare hälft. Tornet är unikt på så sätt att det i våning två innehåller ett kapell. På 1760-talet revs den ursprungliga kyrkan, med undantag för tornet och under åren1762-64 byggdes det nuvarande långhuset och koret.
Mosjö kyrka
Kyrkan byggdes under 1100-talets senare del och 1200-talets början medromansk arkitektur. Västra delen av långhuset och tornet är byggda av sandsten. Kyrkan ligger på den rullstensåsen som skiljde Västra- och Östra Mosjöarna. Dessa sjöar är idag torrlagda. Kyrkan ligger längs den väg som pilgrimer vandrad på vägen till Nidarosdomen i Trondheim. Kyrkan har trots restaureringar under sina 800 år behållit mycket av det romanska grundutseeendet från medeltiden.
Mosjö kaMosjö ka
Romanska rundbågedrag vid den södra porten liksom i tornfönstret som dessutom bär klara drag av skytteglugg med den djupa och sig utåt vidgande öppningen.
Mosjö ka
Tornets västport har också en romansk rundbåge portal.
Gällersta kyrka.
Den något märkliga kyrkobyggnad vi kan se idag innehåller delar av en liten tornlös kyrka från tidigt 1100-tal. I början av 1200-talet byggdes ett högt och smalt torn av s.k. Närketyp med rundbågiga ljudöppningar i klockvåningen. Tornet fick 1697 en hög spetsig spira som tyvärr på grund av rötskador i kortades 1903. Kyrkan utvidgades 1760 med en korsarm. De medeltida valven revs och fönstren utvidgades till nuvarande storlek.
Gällersta ka
Hardemo kyrka
Hardemo kyrka ligger i Hardemo socken i Kumla Kommun. Det finns en kyrklig tradition som hävdar att Olav den helige skall ha låtit döpa några hardemobor på platsen. Det är i så fall för varje kristen individ en märklig och intressant historisk händelse. Olav den helige är Nordens första helgon och hans reliker ligger i Nidarosdomen som är ett historiskt gammalt vallfartsmål för pilgrimer. Hardemo kyrkas äldsta del är västtornet som byggdes under 1100-talet medankyrkans långhus invigdes så sent som 1766. Detta är den kyrka där skillnaden i ålder och arkitektonisk utformning är som störst mellan västtornet och kyrkans övriga delar, vilket tydlig syns på bilden nedan. Tydligare kan knappast skillnaderna bli.
Hardemo kaHardemo ka
Västtornets port visar tydliga tecken på medeltida ursprung (kan vara 1100-tal) med det oerhört vackra och dekorativa smidet som förstärker porten.
Edsberga kyrka
Edsberga kyrka som ligger några kilometer ifrån Riseberga kloster varifrån sannolikt byggmaterial hämtats till Eldsberga kyrka i senare skeden.
Namnet Edsberg kommer av ed vilket är en landtunga mellan två farbara vatten. Kyrkan står på en plats där sjövägar och landvägen en gång långt tillbaka i historien möttes.
Den murade kyrkan består av ett tvåskeppigt långhus och ett asymmetriskt placerat västttorn. Kyrkan har port både i väster i tornets bottenvåning och i långhusets södra del. Den äldsta kyrkan är byggd under det slutande 1100-talet eller det tidiga 1200-talet. Av de äldsta delarna återstår idag västtornet och delar av långhusets nordmur. Tornet är unikt på så sätt att det i våning två innehåller ett kapell.
Den allra första kyrkan på platsen byggdes sannolikt i slutet av 1000-talet. Bevis för en sådan tidig kyrkobyggnad är en kolonn i sandsten smyckad med ornamentik som fortfarande finns bevarad. Den finns på Örebro läns museum. Pelaren kan ursprungligen komma från ett kapell vid Riseberga som kan ha varit byggt ett århundrade före Riseberga klosters tillkomst. Riseberga kloster och Edsbergs församling har sannolikt redan tidigt haft ett nära samarbete och anknytning till varandra. Sockenprästen var konfessor vid klostret och bodde på Riseberga.
Kyrkans västtorn och västligaste delar är med stor sannolikhet från 1100-talets början. Byggnadsstilen talar för det. Tornet är rakt i sin helhet. Sydporten med sitt medeltida, dekorativa järnsmide är från mitten av 1100-talet. Dörren till sydportalen kan vara hämtad från Riseberga kloster.
Omkring 1650 utvidgades kyrkan genom en tillbyggnad på södra sidan. Byggnadsmaterial hämtades från Riseberga kloster. Kanske hämtades den södra porten från klostret vid det tillfället.
Edsberga kaEdsberga ka
Hackvads kyrka
Den första kyrkan med torn byggdes på 1100-talet. Vid slutet av 1700-talet var kyrkan så förfallen och nedgången att man byggde en ny. En kyrka med bredare långhus med ett tresidigt kor byggdes utanför medeltidskyrkans murar. Det ursprungliga kyrktornet behöll man. Den nya kyrkan invigdes 1782 men förstördes 1902 i en brand som enligt uppgifter började mitt under pågående gudstjänst. Ett fåtal inventarier hann räddas. Den nuvarande kyrkan byggdes åren 1909-1910. Den gamla kyrkans murar återanvändes och byggdes på medtegel vilket syns tydligt. Också i detta fall kan man se den betydande arkitektoniska skillnaden mellan tornet och den senare uppförda kyrkan.
Tornet har en missklädsam, som jag ser saken, kopparklädd huv som kröns med förgyllt kors på kula. Ser närmast ut som en ölbryggarpanna.
hackvad kahackvad ka
Västportalen har inte många drag kvar från tornets 1100-tal. Porten har förändrats och byggts om i enlighet med senare byggstilar. Inte särskilt intressant eller ens vackert som jag ser det.
Hackvad ka
Kyrkan är trots blandningen av arkitekturstilar eller möjligen på grund därav pampig med ett högt läge i landskapet. En imponerande landsortskyrka på Närkeslätten.
Knista kyrka.
Kyrkans äldsta delar tornet och långhuset kan bedömas härstamma från det slutande 1100-talet. Koret breddades under perioden från 1300-tal till 1500-tal. Kyrkan formades då till en traditionell salkyrka. Tornet är unikt på så sätt att det i våning två innehåller ett kapell.
Som kyrkan ser ut idag består den av ett rektangulärt långhus med ett bredare, tresidigt kor i öster. Vid långhusets västra kortsida finns kyrktornet. Långhus, sakristia, kor och förrådsbyggnad har sadeltak som är klädda med kopparplåt.
Knista kaKnista ka
Den gamla romanska sydporten är igenmurad men den romanska portalen med tympanon med tyvärr otydbara figurer finns kvar.
lennart waaras blogg 