QUO VADIS SUECIA? *

 

Globalisterna verkar vara väldigt angelägna om att slå sönder all sorts nationalism och varje fungerande nationalstat inklusive Sverige. Till vilket pris som helst! Annie Lööfs agerande är exempel på detta med sin patologiska kampanj mot SD som viktigaste politiska mål för Centern och sin freudianskt perfida affinitet för George Soros! Så ser Diabolus ex Machina ut!

Människan är psykologiskt (det visste både Sigmund Freud och C.G. Jung) både individ och flockvarelse med dubbelriktad växelverkan mellan den innersta kärnan, sig själv/egot/personan, och alla cirklar/kraftfält runt som vidgar kretsen från de allra närmaste till den existentiella yttervärlden längre ut. När vi har balans mellan oss själva, vår integritet, och våra närmaste kretsar, familj, vänner, arbetskamrater och yttervärlden sådan vi uppfattar och definierar den, så mår vi bra. Utanför finns samhället och omvärlden och i det moderna livet är inte samhället begränsat till hembygden utan till landet, Nationen/Sverige.  Man kan enligt den freudianska/jungianska analysen greppa omvärlden som ett slags utvidgad familj/släkt med trygghet genom förförståelse (t.o.m. samma omedvetna arketyper) som kommer av gemensamma erfarenheter, kultur, språk, historia, samhälleliga miljöer, lagar, beteendemönster osv. Nationalism kan faktiskt i en Jungianska mening ses som själslig näring som förstärker personlig och social lojalitet och pliktkänsla på ett positivt sätt. I synnerhet skulle man kunna hävda att detta gäller det traditionellt homogena och i flera avseenden exotiska Sverige!

I ett samhälle som i stället uppmuntrar motsättningar och uppdelade sociala (och juridiska) grupperingar baserat på en politiskt medveten s.k. mångkultur men för oss medborgare endast uppfattat som ett godtyckligt hopkok av etnicitet, religioner och intressen, så raseras möjligheterna till trygghet ute i samhället. Vi kan inte läsa av varandra kulturellt och beteendemässigt och vi kan inte förlita oss på gemensamma koder och erfarenheter i kontakt med okända.

 Det är redan nu så att svenskar tvingas möta folk på gatan med rädsla, misstänksamhet, avoghet och kanske försöka kategorisera dem på olika sätt. Farlig eller inte? Sådan är situationen i synnerhet för svenska unga kvinnor i det offentliga rummet!

Så blir vi osäkra, missnöjda, aggressiva och olyckliga genom att inte få vara tillhörig en tydligt traditionell flock som har gemensamma intressen och med ledare som verkligen skyddar flocken och som talar sanning.

Detta förfall, för att inte säga kulturella ras, är vad svenska politiker har åstadkommit på ett par decennier med start 1975 med Olof Palmes mångkultur. Snyggt jobbat (ironi)! Vi ska alla bli ensamvargar beredda att i varje stund bli attackerade och tvingas acceptera djungelns lag. Starkast vinner. I globaliseringens namn. Amen.

Lennart Waara

  • Vart går du Sverige?

 

 

2 svar to “QUO VADIS SUECIA? *”

  1. Jan Östman Says:

    Du skriver utifrån ett specifikt svenskt perspektiv, men frågan är om det inte är en utveckling gemensam för hela den västerländska civilisationen. Min tidigare politiska position som liberal har jag grundligt omvärderat, inte minst efter åtskilliga omläsningar av Francis Fukuyamas ”Historiens slut”, vilken genom en ironiskt felläsning av den svenska intelligentian utmålats som liberalismens monumentalt felslagna evangelium. Men den som läser bokens avslutande del ”Den sista människan” kan inte undgå att se författarens egna tvivel på liberalismens överlevnadsförmåga sedd som existentiell livskvalitet. Det senare visar sig som en allt mer omfattande atomisering av individen parad med ett avtynande av alla meningsfulla värderingar bottnande i gemensamma samhälleliga övertygelser. Svaret på frågan vart Sverige är på väg är en kurs mot relativisering, för att inte säga förnekelse av människors intuitiva erfarenheter. Kulturmarxism, för att vara mer precis. Men det som vi idag får i påse har tidigare varit i säck, och säcken namn är liberal progressivism, dvs den inneboende strävan att befria individen från alla historiska och kulturella band som vid sidan av dess ekonomiska välståndsökande dynamik, är liberalismens existentiella credo.
    Bloggaren Fnordspotting beskriver utveckling mycket bra:

    ”Med tiden har de ekonomiska frågorna dock tappat i betydelse. De progressiva politikerna använde under lång tid den makt de köpte sig i valen till att omstöpa västvärldens länder i betydligt fler dimensioner än den finansiella. Kulturen förändrades till oigenkännlighet, mångkulturalismen gjordes till statsideologi, utbildningsväsendet omstöptes till en propagandainstitution och de postmoderna perspektiven tilläts genomsyra den statliga verksamheten. Detta kom man länge undan med, av den enkla anledningen att den ekonomiska dimensionen överskuggade de andra. Med tiden har man dock dragit det hela så långt att man skapat ett samhälle i vilket en högst ansenlig del av befolkningen vantrivs. Väljarna har därför i allt högre utsträckning börjat göra uppror, vilket på senare år blivit till ett direkt hot mot den progressiva makthegemonin.
    Det är mot denna bakgrund som de progressiva plötsligt återupptäckt forna tiders motstånd mot pöbelvälde. I takt med att folket börjat tycka och rösta fel, har man också börjat poängtera att demokrati inte bör tolkas som att den förda politiken skall spegla folkviljan. I stället betonar man i tilltagande grad att den liberala demokratin snarare handlar om att skydda staten mot folkviljan.”

    Det är i denna anda som får Jan Björklund att i TV hävda att det nuvarande parlamentariska kaoset inte är partiernas fel, utan väljarnas. Att det sker utan följdfrågor behöver väl inte påpekas.
    Janne

  2. lennart waara Says:

    Tack Jan för din utmärkt resonerade kommentar! Ja skriver om Sverige för det är den kultur jag upplever varje dag in på bara skinnet för att inte säga djupt in i själen! Detsamma kan skrivan om UK (som jag uppfattar tillsammans med Sverige är mest illa ute), Frankrike, Tyskland etc… Instämmer i det du skriver om liberalismen. Om den inte är död så måste den dö, åtminstone i den form och med det innehåll den har idag. Det är också detta jag skriver och arbetar emot snart sagt varje dag. Skall Sverige räddas – och det är förhoppningsvis inte för sent – så måste helt andra krafter ta över. Vi är på väg åt det hållet med en allt konservativare svensk medborgarmajoritet och en allt mer socialistisk riksdag, regering och myndigheter. C och FP landar sannolikt också i det kraftfältet. I varje fall är det just nu på väg dit! En konservativ majoritet kan vara på plats till valet 2022 som ett första steg. De nationalistiska krafterna måste även fortsättningsvis hålla dessa partier, KD, M och Sd hårt i hampan. Makten korrumperar! De beskrivningar av Sverige idag som du och bloggaren lämnar är som jag ser de helt korrekta! Det finns väldigt mycket kvar på den vägen att analysera och beskriva. jag uppfattar att det idag på alternativa media finns en hel del försök. Tyvärr är dessa krafter, på samma sätt som vänster på 1960-talet, splittrade i olika kraftfält och medier. Alternativa media behöver på sikt samlar sig till några färre och mer kraftfulla och med mer resurser för undersökande, skrivande och analyserande. Jag hoppas att vi på sikt kan samla krafterna ordentligt, det kommer att behövas. Finns ingen miljardär som kan finansiera att mer samlat agerande på alla fronter för att motverka de krafter med globalisterna, klimatalarmisterna, identitetspolitikernas PK ideologi, m.fl. som dominerar helt idag inom makteliten och media samt universitetens humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteter!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: