Förläggaren Bo Cavefors är död. Förlaget BOC gav under många år ut – främst men inte endast – extrem vänsterlitteratur. I listan återfinns Stalin och värst av allt flera hundra sidor texter med RAF (Rote Arméfraktion) en tysk marxist/kommunistisk terrorgrupp som mördade 16 personer – minst – varav två i Sverige. Gruppen planerade men misslyckades med att kidnappa Anna Greta Leijon.
Till historien hör att en medlem i RAF (Rote Arméfraktion) gömde sig i Uppsala hos en ”marxistisk kamrat”. Jag hörde svaga rykten om saken men visste inte var och hos vem. Jag försökte luska runt lite. Den/de som visste var förtegna. Om jag fått reda på hos vem hade jag omedelbart gått till SÄPO och angett den ”marxistiske kamraten” och RAF medlem. Det var jag helt på det klara med och det var sannolikt andra också eftersom jag inte lyckades ta reda på hos vem. Idag har jag fått bekräftat att mina vaga misstankar genom åren stämde. Jag avskydde personen, aktiv i DFFG, redan då av helt andra skäl, en falsk och obehaglig jävel! Han är idag död varför allt får bero.
Det är således inte bara ideologiska skäl som gör att jag idag hatar allt vad socialism, marxism och kommunism heter! Det är en intellektuellt svag och utomordentligt farlig ideologi som dessutom förorsakat mer död och Förintelser än nazismen, vilket inte säger lite! Jag har också inifrån sett vad det är för sorts personer – många med grava personlighetsstörningar – som dväljs i dessa organisationer. Gud bevara oss från att styras av socialister och kommunister. Det räcker så väl med de bleka socialistkopiorna i SAP! Det är illa nog med Stefan Löfven!
BOC:s utgivningen av RAF texterna kom samma år som ett flygplan kapades i Mellanöstern – var annars – och flögs runt under några dagar innan tyska kommandosoldater stormade planet. Kapningen hade som krav att RAF-ledarna Gudrun Enslin, Jan Carl Raspe och Andreas Baader skulle friges ur fängelset. När kapningen misslyckades tog trion sina liv i Stammheimfängelset i ett kollektivt självmord.
Bo Cavefors och BOC som gick i konkurs för något årtionde sedan hyllas nu i SR och av vänsterns kulturprofiler! Tänk tanken att något förlag gett ut texter med fascistiska terrorister eller texter med högerextrema terrorgrupper eller varför inte NMR-texter. Hur skulle kultureliten med PK ideologi i ryggmärgen reagera på en sådan förläggare?
För att vara tydlig, jag är förespråkare för en i det närmaste total tryck – yttrande- och mötesfrihet – vilket vi inte har på långa vägar i Sverige. Se bara på ”hets mot folkgrupp” rättegångarna! Jmf också USA:s Konstitution och First Amendment. Det var alltså rätt av BOC att ge ut RAF-texterna liksom det är rätt att ge ut både högerextremistisk, vänsterextremistisk, nazistisk och kommunistisk litteratur och texter, alldeles oavsett hur stötande innehållet skulle kunna vara! Hur skall vi intellektuella annars kunna undersöka och analysera samhällsfenomen och skapa kunskap och klarhet i dunkel?
Det som stör mig är att vänsterliberala kulturprogram och kulturprofiler bedömer vänsterextremistisk litteratur på ett ”förstående” sätt, i vissa fall t.o.m. devota hyllningar, men fördömer och vill hindra högerextremistisk litteratur. Se bara på den panikartade reaktionen förra året på Bokmässan i Göteborg inför närvaron av en högerinriktad nättidning.
lennart waaras blogg 
16 oktober 2018 kl. 19:34 |
Jo, det var en hel del fula fiskar i vänstern på den tiden, 60- och 70-talen. Både terrorister som gömde sig, dömda brottslingar och psykopater av alla de slag. Stöveltrampare som man inte ville ha som vänner. Diktarorämnen fanns det ganska gott om. Värst, på något vis, var lögnarna. De som skrev devota hyllningar till diverse skurkaktiga rörelser och länder runt om i världen. Trots att de rimligtvis kände till fängelserna och förtrycket, då de vistades i sina favoritländer av och till, så förteg de detta i sina artiklar och böcker. Jag gick igenom mina stora hög av rapportböcker och annan politisk litteratur för ett antal år sedan och häpnade över ljuget. Det blev en rejäl brasa vid stugan i Dalarna. Jag ville inte släpa omkring på skiten längre. Jag kallar dessa för ”ungdomen förförare”, trots att de inte hade minsta likhet med föregångaren, han som tömma giftbägaren.
17 oktober 2018 kl. 9:15 |
Jasså, ideologifabriken hyllar Cavefors. Märkligt med tanke på att han under senare år stod extremhögern ganska nära. Det gäller för övrigt en del av tidigare prominenta RAF-medlemmar, som Horst Mahler. En annan, Gudrun Ensslin inspirerades i sin ungdom av Hans von Salomon, högerterrorist under Weimar-åren, vilken umgicks i Gudruns föräldrahem.
Germanisten Per Landin har skrivit en hel del om dessa sorgliga existenser och andra excentriker. Landins böcker innehåller mycket intressanta inblickar i, framför allt, tysk mellankrigshistoria. Att Åsa Linderborg beskrivit honom som ”obehaglig” får i sammanhanget ses som ett gott betyg.
Janne
24 oktober 2018 kl. 6:19 |
BOC kan tyckas som en liten sak som någon kommenterade till mig. Jag ser den dock – i likhet med er båda jan och Lars – som ett tidens tecken! Landins böcker har jag inte läst! Förefaller intressanta! Visste inte att Bo Cavefors till slut hamnade i extremhögern. Lite förlåter det hans tidigare förlöpningar!