Immanuel Kant behandlar ämnena i textens del 1 primärt i sina politiska skrifter och essäer från 1780- och 1790-talen. Det är viktigt att notera, vilket vi påpekade i del 1, att Kant i sina analyser och texter presterade en djup filosofisk diskurs kring den individualistiska rättssynen liksom en samtidig fundamental kritik av paternalistiska stater och statsmakter. Samtidigt måste vi också förstå och anamma att Immanuel Kant fundamentalt motsatte sig all form av våldsam revolution eller uppror mot sittande maktcentra/maktklaner. Den linjen fullföljde han också fullt ut (om än med en mycket klok och klarsynt variant) i sitt eget liv när kungen förbjöd publicering a en text.
Förutom nedan anförda huvudverk behandlas frågorna i några specifika verk:
För yttrandefrihet och kritik av statsmakten
”Svar på frågan: Vad är upplysning?” (Beantwortung der Frage: Was ist Aufklärung?, 1784)
Detta är Kants mest berömda försvar för yttrandefriheten. Han introducerar begreppet ”offentlig användning av förnuftet” (öffentliche Regsamhet des Verstandes). Han argumenterar för att medborgare (särskilt akademiker och tänkare) måste ha absolut frihet att i skrift kritisera statens lagar, skatter och religiösa doktriner.
Han vänder sig starkt emot kungar eller regeringar som agerar förmyndare över folket och dess uppfattningar och tänkande. Statens uppgift är inte att styra vad människor tycker, utan att garantera ordning medan folket fritt debatterar.
För en individualistisk samhällssyn och mot paternalism
”Om ordspråket: Det kan vara rätt i teorin, men duger inte i praktiken” (Über den Gemeinspruch: Das mag in der Theorie richtig sein, taugt aber nicht für die Praxis, 1793)
I en del av essän formulerar Kant principerna för en laglig stat (republik) baserad på individens frihet. Kant utgår ifrån en individualistisk samhällssyn som stakar ut och definierar varje enskild samhällsmedlems frihet som människa. Ingen ska tvingas att bli lycklig på någon annans villkor. Varje individ måste själv få söka sin lycka på det sätt den anser bäst, så länge det inte inkräktar på andras frihet.
Han kritiserar statsmakten genom att angripa den paternalistiska staten (en ”fadersstyrt stat” där härskaren behandlar medborgarna som omyndiga barn). Kant kallar en sådan stat för ”den största tänkbara despotismen”, eftersom den berövar individen all personlig autonomi. Frågan känns igen som den definierande grunden för den svenska socialdemokratins ideologi och praktik allt sedan Hjalmar Branting och fram till Magdalena Andersson.
Det systematiska rättsliga ramverket
”Sedernas metafysik: Rättsläran” (Metaphysik der Sitten: Metaphysische Anfangsgründe der Rechtslehre, 1797)
Kants filosofiska huvudarbete om juridik och politik i vilken
Kant slår fast att det bara finns en enda individualistisk rätt. Den utgörs av en medfödd mänsklig rättighet nämligen frihet/friheten (oberoende av någon annans tvingande vilja). Begränsningen är enkel, verklig frihet kan bara existera sida vid sida med andras frihet, begränsat enligt allmän lag. Staten existerar enbart för att skydda denna individuella frihet och egendom, inte för att moralisera eller styra medborgarnas dygder. Det borde vara en ideologisk grund och ett politiskt mål för svenska riksdagspartier, av vilka ingen i grunden respekterar eller står för denna rätt. Så illa ställt är det med de svenska maktklanerna. Nota bene!
Immanuel Kant förespråkar dessutom, vilket bör påpekas, en uppfattning om att makten bör ha markerade gränser för maktens utövning vilket innebär en maktdelningsprincip som i mångt och mycket liknar liknar Montesquieus. Målet är självfallet att förhindra tyranni från maktens (maktklanernas) sida gentemot folket och medborgarna. Samtidigt, vilket är både intressant och viktigt i sammanhanget, uttrycker Kant med emfas, i förhållande till ovan nämnda satser, att man måste lyda den sittande makten i handling, även om man får kritisera den i ord. Ett råd han i ett berömt sammanhang verkligen intelligent genomfört själv följde.
Statsskick och internationell kritik
”Till den eviga freden” (Zum ewigen Frieden, 1795)
Kant argumenterar kraftfullt för att var och en av världens stater måste ha en republikansk författning och kritiserar, som nämnts, despotism. Han kritiserar vidare monarkers tendenser (typiska för den tid han verkade i) att behandla staten och dess medborgare som sin privata egendom eller som schackpjäser i krig. Tesen är fullt ut tillämplig och överförbar till våra dagars globala regimer även dem som i likhet med den svenska definieras som demokratiska. En legitim stat måste bygga på medborgarnas medgivande (det ursprungliga kontraktet) och respektera individens rättigheter i grunden. Hur är det ställt med den saken i Sverige idag?
Till sist ett tips på en1 tim 40 min lång video på Youtube med svenskt tal om Immanuel Kants liv, arbete och tankesystem med relevans och resonemang i anslutning till de båda texterna i del 1 och del 2. Sevärd!
Våtsjön den 8 september
Lennart Waara
070 710 77 24
lennart waaras blogg 
Lämna en kommentar