lennart waaras blogg

Av Lennart Waara

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning
2. Eketorps borgs olika aktiva perioder
3. Järnåldern och Eketorp I
4. Eketorp II
5. Eketorp III
6. Porttornet
7. Offerplatsen
8. Fynd av romerskt guld på Öland och i Eketorps borg
9. Rekonstruktion och utgrävning av Eketorps borg
10. Sammanfattning

INLEDNING

Eketorps borg är en fornborg från järnåldern 300-talet på allvaret på södra Öland. Den ligger knappt två kilometer från Östersjöns strand, mitt ute på Stora Alvaret. Källan inne i borgen har förmodligen avgjort placeringen, liksom läget vid en stor sankmark. Den kunde både stoppa fiender och fungera som vattenreserv.

Borgen byggdes ut under 400-talet och har genom tiderna haft växlande funktioner; från tidigare defensiv ringborg för ett antal familjer till förläggning för en kavallerigarnison under tidig medeltid. Bilden visar en rekonstruktion av hur Eketorps borg kan ha sett ut under den senaste fasen, dvs Eketorp III, i slutet av 1100-talet och de första årtiondena under 1200-talet.

EKETORPS BORGS OLIKA AKTIVA PERIODER

• Eketorp I (300–400 e Kr). Järnålder och tidig folkvandringstid
• Eketorp II (400–650 e Kr) Oroliga tider under folkvandringstid och strax innan vikingatiden
• Eketorp III (1170–1240 e Kr). Oroliga tider i samband med striderna mellan sverkrar/folkungar och erikssöner/Bjälboätten om makten i Svea rike. Striderna slutade med att erikssönerna/Bjälboätten tog makten efter slagen vid Gestilren 1210 och Sparrsätra 1247 i Uppland. Efter slaget vid Herrevadsbro/Kolbäck 1251 i Västmanland skapade den kraftfulle Jarlen Birger Magnusson lugn i riket. Han efterträdes av två söner som kungar i Svea rike

JÄRNÅLDERN OCH EKETORP I

Den första borgen, Eketorp I, byggdes på 300-talet under en period av relativt, med tidens mått mätt, välstånd på Öland som sannolikt sammanhängande med överskott från både handel och jordbruk. Avkastningen försörjde befolkningen samtidigt som det gav ett överskott som kunde investeras i detta borgbygge och andra liknande borgar på Öland.

I syfte att försvara det relativa välståndet med ägodelar, husdjur och redskap gick ett 20-tal hushåll samman och lät bygga/byggde borgen. Den blev en gemensam samlingsplats och ett tillfälligt skydd i orostider. Så småningom blev bosättningen permanent under Eketorp II.

Denna första borg Eketorp I var 57 meter i diameter, med ett tjugotal hus tätt placerade utmed murens insida. Husen verkar ha saknat gavlar och därmed varit öppna mot borgens tomma mitt. Inne i husresterna hittade arkeologerna knappt några fynd – kanske har man sökt skydd här endast under kortare perioder. 

Byggmaterialet i muren var kalksten, stenarna hade staplats på varandra utan murbruk. Men inte bara kalksten möjliggjorde Eketorp I. Borgen hade inte haft den utformning den hade utan inblandning från romarna. Den använda måttenheten antyder det. Borgbyggarna utgick från ett alnmått på 47 centimeter. Det är sannolikt att man lärt sig att räkna med längdmåttet under vistelser i det östromerska riket, där alnen var vanlig.

Våtmarken öster om borgen – se planskissen nedan – gav ett naturligt skydd mot anfall från öster från fientliga grupper och styrkor. Den kunde inte enkelt forceras vare sig till fots eller med häst. Även den fördröjning som våtmarken utgjorde vid ett fientligt anfall gav tid att samla folk och fä och förbereda försvaret.

Det första försvarsverksmuren gick där pilen visar. Den första borgmurens diameter var således väsentligt mindre än den du ser i dag. Borgen fungerade under de första hundra åren främst som en tillflyktsborg för de familjer med anhöriga som byggt den.

EKETORP II

Vi vet inte vilka yttre hot som fick ölänningarna att på 400-talet riva borgmuren och bygga en borgmur som var dubbelt så stor. I och med detta ändrades skyddsborgen till en befäst by, med bostadshus, fähus och förråd. Sammanlagt levde 160 personer i borgen året om, tillsammans med grisar, får, kor, höns, gäss, hundar och katter. 

De 53 husen fördelades på tre kvarter längs insidan av muren, men även borgens mitt bebyggdes. Genom att mäta volymen av rasmassor har arkeologerna räknat ut att murhöjden en gång var 4,8 meter. Troligtvis hade muren, liksom romerska befästningsverk, ett krenelerat bröstvärn. Den romerska influensen syns också i en av de tre portarna. Där finns två urtag, där det en gång suttit ett höj- och sänkbart fällgaller.

Spåren från Eketorp II visar att befolkningen smidde, vävde och tillverkade kammar. Vid sidan av boskapsskötsel ägnade man sig åt åkerbruk, vilket malstenar och löpare tyder på. Det helt dominerande sädesslaget var korn. Man har funnit grodda sädeskorn som är rester från Sveriges äldsta kända öltillverkning!

I mitten av 600-talet övergavs forn­borgen, för att ligga nästan öde i mer än fyrahundra år. En viss bosättning verkar ha funnits bland ruinerna. Kusligt nog har minst tre människor tagits av daga under denna period, och kropparna har lämnats vid murens insida. I ett av likens bröst satt fortfarande mordredskapet, en kniv, kvar när arkeologerna fann kroppen. På borgområdet hittades även hundratals spridda skelettdelar. 

Det verkar som att platsen under denna mellanperiod kan ha fyllt en speciell funktion som offer- och tingsplats. Utanför den östra porten grävde arkeologerna på 1980-talet fram ett vattenhål, som innehöll två skalltak och ett vadben från människa, men också ben från häst, ko och får. De sistnämnda kan vara rester efter rituella måltider. 

Tack vare gyttjan har dessutom träföremål bevarats, bland annat en stor mängd hasselkäppar. Hasseln ansågs ha magiska egenskaper under forntiden, och i Egil Skallagrimssons saga kan man läsa att hasselkäppar sattes ned på tingsplatser. Det märkliga är att de äldsta fynden i offerkällan är från tiden för Kristi födelse – alltså innan borgen byggdes. Detta spelade förmodligen roll när man valde var Eketorp skulle anläggas.

När Eketorp II, byggdes under 400-talet ökades murdiametern till på 80 meter och var bebodd fram till senare delen av 600-talet. Eketorp fungerade som nämnts under tre hundra år som en befäst bondby. Borgmurens diameter är samma som i dag och den hade tre portar. Idag i den rekonstruerade Eketorp III finns en port kvar och öppningen mot våtmaken och offerplatsen. I borgen byggde man hus dels längs med ringmuren, dels i borgens mitt. Resterna av husgrunderna syns på bilden ovan och planstrukturen av borgens innandöme nedan. Totalt uppfördes 53 hus: boningshus, fähus, förrådshus och verkstäder. Det rekonstruerade bostadshuset har väggar av kalksten och tak av grästorv. För att hålla värmen fanns en eldstad som också användes till matlagning. I den västra delen av borgen fanns en samlingsplats för invånarna. Mitt på platsen har några stenar grävts fram som gissningsvis var ett fundament för någon form av gudabild. Här har arkeologerna gjort några av borgens finaste fynd: små tunna guldbleck med bilder av kvinnor och män, så kallade ”guldgubbar”.

Borgens brunn sedan den allra första borgen för 1800 år sedan!

EKETORP III

Under slutet av 1100-talet till 1200-talets mitt hyste Eketorp sin sista bofasta befolkning, som främst bestod av militärer. En stor mängd rester av vapen och hästutrustningar visar att plats­en befolkades av ryttare, vid sidan av de civila. Det var ett inte helt ovanligt förfarande under medeltiden att ”återuppväcka” gamla fornborgar på det här sättet. Under tidig medeltid, Eketorp III, 1170 – 1240, fungerade borgen således som en militärgarnison med ett rytteri.

Till planlösningen liknade Eketorp III mest en medeltida stad i miniatyr, med stenlagda gator och gränder som ledde fram till ett torg. I det som verkar ha varit en garnison fanns trähus byggda i skiftes­verk. En yttre ringmur uppfördes, synlig i terrängen utanför muren, och vid den placerades borgens eldfarliga smedjor. Nu var det inte jordbruk och boskapsskötsel som dominerade, utan handel och hantverk. Det är sannolikt att sill också var en viktig inkomstkälla.

Märkligt nog hade bara ett av de hund­ra husen en eldstad. Det har arkeo­logerna tolkat som ett centralkök, från vilket stadens invånare utspisades. Köket låg vid brunnen, och från den leddes avloppet ut från borgen via en stenskodd ränna.

Eketorp II övergavs som nämnts någon gång i slutet av 600-talet och början av 700-talet och fick förfalla i nästan 500 år. Byggnadsmaterial för uppförande av egna bostadshus och fähus hämtade bönderna sannolikt rån den förfallande borgen. På 1100-talet flyttade nya människor in och började reparera borgens försvarsverk. Borgmuren förstärktes och dessutom uppfördes en låg yttre mur. Idag tydligt synlig som en upphöjning i landskapet utanför muren. Ett centralt placerat kök och ett antal verkstäder byggdes. Föremål funna i borgen, bland annat ett stort antal pilspetsar, visar att försvaret spelade en större roll under denna tid.

De nya husen placerades med gaveln mot ringmuren, vända mot en öppen plats mitt i borgen. Istället för hus med stenväggar byggdes långa huslängor med väggar av trä som vilade på sten. Mellan byggnaderna fanns stenlagda gränder som strålade samman i ett centralt torg. Många av husen fungerade som stall och logement, men det bodde inte bara soldater på borgen under denna tid. Här fanns även kvinnor och barn, eftersom soldaterna tog med sina familjer när de flyttade in i borgen.

Brunnen – syns på planstrukturen ovan som en blå ring – har legat på samma plats ända sedan järnåldern och i närheten av den låg garnisonens centralkök. Över en väldig eldstad lagades mat till borgens alla invånare. En avloppsränna ledde från brunnen till den angränsande våtmarken i öster. Eketorpsborna var väl medvetna om brandrisken som borgen täta träbebyggelse utgjorde. Därför placerades smedjorna utanför södra porten på området mellan inre och yttre ringmuren.

Försvarsmuren i de senare utförandet med romersk inspirerade kreneleringar och rekonstruktion visar hur murens försvarsplattform runt borgen kan ha sett ut.

Borgen förblev oanvänd till sent 1100-tal, då den byggdes upp på nytt. Den gamla strukturen användes, med undantag för att vissa av de inre strukturerna som tidigare var i sten ersattes med timmerkonstruktioner. Murens kreneleringar antar man är från de senare borgarna. Träpalissader har sannolikt inte förekommit. Orsaken är naturligtvis bristen på trä. Därför har försvarsmuren krönts av kreneleringar för att ge försvarana möjlighet till skydd mot anfallare. Bakom dessa kunde de avfyra pilbågar och armborst. Bilden visar också murens utseende innan den restaurerades

Bilden visar ”planlösningen” under de senare faserna av borgens funktion. Husgrunderna som syns på bilden i en ring innanför muren härrör från Eketorp II och har grävts fram under 1900-talets utgrävningar och rekonstruktion.

Bostadshusen inne i borgen sådana man antar att de kan ha sett ut. Man har inga säkra källor eller fynd som visar hur husen såg ut. Detta är rekonstruerade antagande om hur de kan ha sett ut. Dessa hus är från mellanperioden. Under tidig medeltid ersattes husen av träkonstruktioner.

PORTTORNET

En rekonstruktion av borgens entré sådan man antar att den såg ut under borgens senaste aktiva period, Eketorp III när borgen var en garnisonsborg.

I det medeltida Eketorp III behövdes ett högt och kraftigt torn för att soldaterna i borgen skulle få en god överblick över det flacka landskapet. De nya idéerna förde ölänningarna med sig från sina resor i södern.

Eketorps borg har anfallits vid flera tillfällen. Vid den södra porten har arkeologerna funnit tjocka brandlager, som visar att porten från den tidigare bebyggelsen i Eketorp II, bränts vid ett anfall. Husen inne i borgen har dock aldrig blivit nedbrända.

Porttornet har rekonstruerats för att visa hur en medeltida port från 1200-talet kan ha sett ut under Eketorp III. Förebilder till tornet är bland annat porttornet vid Gråborg och byggnadsdetaljer från de medeltida kyrkorna på Öland.

Väggarna i porttornet är byggda som skalmurar. En skalmur är uppbyggd av två murar med mittdelen fylld av mindre kalkstenar varvade med bruk. Kalkbruket som hantverkarna murat med är bränt av öländsk kalksten från Statens fastighetsverks kalkugn vid Borgholms slott. Takkonstruktionen och trädetaljerna som portar, dörrar och luckor är av ek.

OFFERPLATSEN

Går man ut genom den smala porten i ringmurens östra del, kommer man till en våtmark med borgens offerplats. Läget framgår av den blå ytan på bilden under ”Eketorp II”.

Intill våtmarken uppfördes på 300-talet den äldsta borgen, Eketorp I. förmodligen var våtmarken den bidragande orsaken till att eketorpsborna valde denna plats för borgen. Den vattenrika marken hindrade fiender från att anfalla borgen från det hållet. Vatten är också livsviktigt för människor och djur och måste finnas intill alla bosättningar.

Våtmarken var inte bara den plats varifrån man fick sitt vatten, den har också använts vid offerceremonier. För att avgränsa den heliga källan har hasselkäppar stuckits ner runt den i marken. Hästen var ett heligt djur, följeslagare till krigets och fruktbarhetens gudar. Gemensamt åt man köttet. Hästens huvud sattes upp på en stång. Mängder av hästben, liksom enstaka ben från andra djur, har hittats i våtmarken, allt rester av offermåltider.

FYND AV ROMERSKT GULD PÅ ÖLAND OCH I EKETORPSBORGEN

De flesta guldfynden på Öland härstammar från perioderna romersk järnålder 0-400  e.Kr. samt folkvandringstid 400-550 e.Kr.På Öland brukar dessa perioder ibland kallas för Ölands guldålder p.g.a. att det var en sådan rik tid. Man har hittat 9 kg guld på Öland. Romerska guldmynt har hittats på Öland i större mängd än i något annat nordiskt landskap. Det säkraste sättet att förvara guldet under dessa tidsperioder var nedgrävt.

 Den massiva guldkragen från Öland hittades vid Färjestadens gård. Den visar vilken fantastisk hantverksskicklighet guldsmederna besatt redan under denna tidiga tid i det blivande Sverige. Filigranarbetet på denna halskrage är minst sagt imponerande. Knappast det ”barbari” som vissa okunniga partiledare talar om.

Ölänningarna har sannolikt tjänat ihop guldet i romarriket. Flera av föremålen som har hittats har dock tydlig nordisk karaktär. De har tillverkats av inhemska hantverkare. Guldet verkar ha kommit till Öland från Romarriket i form av solidimynt.

REKONSTRUKTION OCH UTGRÄVNING AV EKETORPS BORG

Carl von Linné berättar i sin ”Öländska resa” om ett besök vid Eketorp den 8 juni 1741 då regnet ”konstituerade hela dagen”. Linné skriver: ”Eketorpsborgen besågs med dess radera och nedfallna murar, som låg 1/4 mil ifrån östra havsstranden och som fordom varit en av de yppersta på detta land: ty han var ett muskötskott i diameter med en källa mitt uti, som alltid giver vatten. Utan tvivel har dessa borgar varit asyler för invånarna, förrän krut och lod voro upptäckta”. I vilket skick borgen var vid Linnés besök vet vi inte men sannolikt i bättre bevarat skick än innan restaureringen på 1900-talet. Tvåhundra år senare, 1964–1973, totalundersökte arkeologer borgen. Utgrävningsfynden av tre ton djurben och 26 000 fynd modifierade Linnés bild. Borgen hade inte bara tjänat som ”asyl” och skydd.

Under 1900-talet rekonstruerades Eketorp under ledning av Riksantikvarpeämbetet. Eketorp är det enda av 15 kända förhistoriska försvarsverk på Öland som har blivit fullständigt utgrävt och dessutom rekonstruerad. Den är också den enda rekonstruerade fornborgen i Sverige.

Flygbilden av Eketorp är sannolikt tagen i mitten av 1970-talet.

Eketorp uppfördes av den ursprungliga järnåldersbefolkningen runt år 300 e.Kr. – under en period då de bosatta hade nära band till Romarriket. En antagande är att ringborgar vid den här tiden var en religiös-, fest- eller tingsplats. Samtidigt skyddade befästningen lokalbefolkningen när fiender invaderade. 

Ruinerna efter husgrunder visar hur husen låg i ring på insidan av muren.under de två senare faserna av användning. De var inte bostäder utan snarare tillflyktsställen i händelse av ofärd och hotande anfall och krig.

Bilden visar hur muren såg ut innan den restaurerades liksom de kreneleringar man antar att borgen fått i de två senare utförandena med inspiration från romarna.

Eketorps borg som byggnadsverk och konstruktion kan som nämnts delas in i tre olika faser med olika utseende, storlek och användning av borgen. Idag i den rekonstruerade borgen är det inte helt lätt för en amatör att se de olika fasernas kvardröjande ruiner etc. det är sådant som professionella utgrävningar av borgen visat arkeologer och historiker.

SAMMANFATTNING

Eketorps borg är den enda fullt utgrävda och restaurerade borgen från järnålder och folkvandringtid i Sverige. Tack vare rekonstruktioner kan dagens besökare kliva in i både folkvandringstida hus och medeltida byggnader sådan vi kan anta att de såg ut baserat på arkeologiskt fyndmaterial. Genom utgrävningarna vet vi dessutom mycket i allmänhet om de 15 borgar på Öland som stammar från samma tid och i synnerhet om Eketorps borgs historia.

Den har varit aktiv i tre avgränsade perioder under en total tidsrymd av 900 år från 300-talet till 1200-talet. Det är en imponerande tidrymd historiskt som sammanfattas och fokuseras som i ett brännglas i den rekonstruerade Eketorps borg och dess historia. Den som är intresserad av äldre svensk historia har mycket att lära av historien kring Eketorps borg. Den är samtidigt nödvändig för att förstå hur Sverige blivit det vi är och varit, fram till att Olof Palme och socialisterna i SAP med mångkultur och mångfald förstörde och islamiserade Sverige. Men, med kunskap om historien som ett av vapnen skall vi ta tillbaka Sverige. Eketorps borgs historia och kunskap om den historien är en pusselbit i det arbetet.

Skriv ut gärna redogörelsen eller ladda ner den i mobilen och ta med dig nästa gång du besöker Eketorp.

Texten är min sammanfattning av historien runt Eketorps borg utan anspråk på vetenskap och originalitet. Den bygger på information och uppgifter hämtade från Wikipedia, Eketorps borgs hemsida samt från Populär historia. Egna fotografier utom flygbilden och guldkragen.

Lennart Waara

Fil dr i ekonomisk historia

. 

This entry was posted on 30 oktober 2020 at 9:51 and is filed under Svensk historia. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.