I någon dryg vecka har jag levt i Klas Östergrens estetik läsandes hans senaste verk ”Renegater”. Tredje delen i trilogin som började med ”Gentlemen” 1980 följt av Gangsters 2005.
Låt mig omedelbart säga; det här är närmast ett mästerverk! Jag har läst det mesta av vad Klas Östergren skrivit och denna bok är ”by far” den bästa. Ett magnum opus som blir svårt att överträffa i den svenska socialpornografiska litteraturen.
Boken handlar om bland andra Henry Morgan som alla, som läst de tidigare två volymerna i trilogin, känner igen. Men, om man inte läst de tidigare två delarna i trilogin så gör det inget. Renegater står helt för sig själv. Bättre litteratur i senare års svenska utgivning är enligt min mening svår att hitta.
Klas Östergren är idag en helt avklarnad mogen författare som skriver en svenska som man vill försöka efterlikna. Ingen svensk levande författare kan berätta en skröna med mystik och allt som han. Även om skrönan förefaller osannolik är man övertygad om att allt detta inträffat i den verkliga världen inte bara i den föreställda världen.
Renegater är full av reflektioner kring liv, relationer, trädgårdsarbete, skrivande, vintermotiv i målerikonsten samt en lång rapport från Klas Östergrens fyra år i Svenska Akademin. Den sistnämnda nästan intellektuellt pornografiskt intressant. Herr Styvrepe, Horace Engdahl, begås vad som närmast är att lika vid ett lustmord. Sannolikt sanningsenligt. I berättelsen är vidare invävd en utförlig beskrivning av Sveriges försäljning av JAS Gripen till Sydafrika. En i långa stycken helt sanningsenlig berättelse.
Tro det eller ej men allt, allt, hänger ihop och får sin samlade förklaring.
Renegater är 750 sidor lång med en vindlande historia, full av skrönor på vägen som får sin samlade lösning och förklaring i bokens allra sista sidor.
Inte bara språk och berättelse är mästerligt utförda. Renegater är spännande med ett underrättelsestänk av John le Carré.
Boken är en läsupplevelse.
lennart waaras blogg 
Kommentera