Begreppet ”marxismens metastaser” som jag fått av en klarsynt analytiker är användbart för att förstå den ideologi som dominerar universitet (humaniora och samhällsvetenskap) media och politik i västvärlden.
Några kanske lever i föreställningen att marxismen i Europa besegrades och krossades när Östeuropa slutligen befriades i och med att Berlinmuren/Järnridån föll år 1989. Det var champagnealkoholisten Winston Churchill som myntade begreppet ”iron curtain.” I svensk kommunistisk terminologi, kolla Lars Ohly på nätet, kallades muren ”den antifacistiska muren.” Det östeuropeiska kommunistregimerna föll under tyngden av ett dysfunktionellt ekonomiskt system med oförmåga att förse sin befolkning med konsumtionsvaror och välfärd och som en konsekvens av att Ronald Reagan startade ”Stjärnornas krig”. Sovjetunionen försökte hänga med i kapprustningen men saknade i grunden ekonomiska resurser.
Några andra kanske lever i föreställningen att marxismen i Västeuropa krossades 1917/18/19 med de finska Vitgardisternas seger, under ledning av marskalken Carl Gustaf Mannerheim med stöd av tysk militär, över Rödgardisterna. Eller, med krossandet av Novemberrevolutionen 1918 i Tyskland. Den utgjordes av tyska matroser och arbetare i uppror under ledning av Spartacusförbundet. Ledarna Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht mördades av frikårer och revolutionen ebbade ut! Eller, Bela Kun från Transsylvanien som på bolsjevikernas uppdrag 1919 bildade en kortvarig ungersk rådsrepublik. Efter att ha tvingats i exil fortsatte Bela Kun att utmärka sig med att mörda tiotusentals vita soldater i Wrangels armé i Ryssland. Eller, när de kommunistledda (Sovjetagenter) republikanerna besegrades i Spanien av Francisco Franco med tyskt stöd. Eller, när finska soldater med svenskt stöd och tysk militär 1944/45 stoppade de stalinistiska kommunisternas försök att ockupera Finland på de sätt Stalin ockuperade (”befriade”) stora delar av Östeuropa (med Västmakternas godkännande) efter att Tyskland förlorat striderna mot de sovjetiska kommunisttrupperna på östfronten.
Men tro nu inte att marxismen trots alla dessa blodiga nederlag har förlorat. Nej, den har idag hegemoni i annan form!
Den lever vidare i metastaser som tysk neo-marxism och fransk postmodernism (se mina tidigare bloggar i det ämnet). Dessa utgör ursprunget, grunden och basen i den ideologi som tagit över universitet och media i exempelvis USA, UK och Sverige under benämningen identitetspolitisk PK ideologi! Marxismen dominerar via metastaser som styr våra samhällen i grunden. Den kampen har vi kvar att vinna!
lennart waaras blogg 
05 november 2018 kl. 12:53 |
Ja, tyvärr är det sant. Diverse tokideologier kan tydligen ta över utan något verkligt motstånd från de intellektuella, vilket kanske inte är märkligt, men fasen så uselt. Dessa tokideologier borde ha varit lätta att besegra då de saknar substans i verkligheten. Men vi har varit fega. Förresten skulle vi ha behövt en tuffing till militär och adelsman idag – en som kan stå på sig och inte är så lätt att köra över – men det kanske inte finns några sådana i politiken. Denne person får gärna pimpla lite starkt bara han håller rent mor fienden och att det är kvalitet i det starka. En som inte bara läser Läckberg och kan formulera sig utomordentligt elegant. Jag börjar bli allergisk mot sådana pratpolitiker som AL och hela övriga alfabetet. Man måste stå pall när det blåser, även i privatlivet, om man gör anspråk på att leda ett land. Och ha lite innanför pannbenet. Se på den eländige FR, som är helt immun mot fakta och upprepar gamla lögner som en vevgrammofon som hakat upp sig. I sådana händer har vi lämnat över vårt arma land.
05 november 2018 kl. 20:01 |
Det är alltid intressant att läsa dina välskrivna kommentarer Lars! Instämmer i det du skriver!