Ett av de nyord som de ”vämenande” förespråkarna för mångfalds- och identitetspolitik introducerat är begreppet ”strukturell rasism”.
Vad är det för begrepp?
Kommer ni ihåg Socialdemokraternas kongress 2013 då man i partiprogrammet ersatte integrationspolitiken med formuleringar om rasism? I det följande talet hänvisade partiordföranden i Socialdemokratiska partiet Stefan Löfven till ”strukturell rasism” som han menade t.o.m. fanns i regeringen och ”hos oss själva”
På en efterföljande insisterande fråga från en journalist om den fanns hos honom själv slingrade Löfven sig som en mask på en metkrok men lyckades till sist inte bekänna någon egen synd!
Löfven ville bara sjunga med de ”välmenande änglarna”!
Däremot såg Stefan Löfven ”strukturell rasism” hos den borgerliga regeringen. Grandet i det egna ögat och bjälken i den andres! Matteusevangeliet, vill jag minnas!
De som med emfas skriker ”rasism” gör det som ett känslomässigt tyckande, inte som något faktuellt som kan/skall bevisas. Jag har själv några gånger blivit utsatt för det när kontrahenten inte kunna svara intellektuellt analytiskt och med fakta. Intressant som psykologisk försvarsreaktion är det dock!
Strukturell rasism är som begrepp än värre! Begreppet är ett rent påhitt inom den postmodernistiska PK ideologin. Som alltid med begrepp inom ideologier varken kan eller behöver de bevisas. Om man bara tillräckligt ofta upprepar begreppet i olika sammanhang så fastnar det snart bl.a. i journalisters verktygslåda!
Det finns inga seriösa vetenskapliga belägg eller metodologiskt korrekt forskning bakom begreppet ”strukturell rasism”. (Möjligen någon s.k. ”rapport” från Södertörns Högskola.) Det saknar betydelse! Begreppet fungerar ideologiskt styrande för tankeverksamheten hos sådana som Stefan Löfven. Att han inte hittar den hos sig själv kan vi väl förlåta honom. Det gör inte vi andra heller. I det ögonblicket drabbades Stefan Löfven av ett tillfälligt anfall av klarsyn!
Avslutningsvis ett gammalt visdomsord: Vägen till helvetet är stensatt med goda föresatser!
lennart waaras blogg 
Kommentera