Glanshammar är inte den enda plats i länet där det under samma historiska tidsperiod brutits silver. Andra orter är Guldsmedshyttan, Björskogsnäs, Hällefors samt Garphyttan i Kilsbergen där det bröts silver 1620 – 30 vid den s.k. Ormtjärnsgruvan. Den historien återkommer vi till i serien om Kilsbergen.
I denna artikel behandlar vi den silvergruva som var verksam i Glanshammar under det slutande 1500-talet och vars reminiscenser, i form av en vattenfylld gruvöppning, kan ses strax väster om Glanshammars kyrka.
Åren 1581-82 under Johan III regeringstid startas en gruvbrytning av silver utifrån ett silverstreck som identifierats tidigare. Det gruvhålet kan beses än idag.
Johan III sände hovjunkaren Jacob Näf och Jöns Danielsson till Glanshammar för att dra igång gruvverksamheten. Det kom att innebära dagsverken, pålagor och ris för ortsbefolkning och bönder i omkringliggande byar. Den kungliga fogden Näf gick till sist ett gruvligt, möjligen också välförtjänt, öde tillmötes när hans huvud klövs av en yxa. Dalabönderna tog manligt och kraftfullt Näf av daga när han försökte få bönderna att ställa upp på Sigismunds sida emot hertig Karl.
Glanshammar var under Johan III ett kronobruk allt sedan Gustaf Eriksson Wasa gjort alla malmberg till statens egendom.
Den ekonomiskhistoriska idévärld som präglade tänkandet kring statens ekonomi vid denna tid var en variant av merkantilismen. Ett lands välstånd byggde på ackumulation av ekonomiska tillgångar främst ädla metaller som anskaffades via handel men också egen brytning. En nations rikedomar utgjordes av pengar och ädla metaller. Den tankeidéen bidrar till att förklara de många satsningar på utvinning av silver i bland annat Närke. Lönsamheten med en gruva kunde vara tveksam men bidrog till och var en symbol för landets rikedom. Dessutom fördes vid denna tid expansiva krig i Baltikum som kostade pengar. Brytningens direkta lönsamhet var således underordnad. Bönderna tvingades göra dagsverken till kronan och svarade för alla viktiga och avgörande körslor som krävdes samt dessutom leverera enorma mängder med ved. Bönderna gjorde 2-8 dagsverken per år förutom vindkörning samt körslor och leverans av ved. Gruvan krävde 20 m3 ved varje kväll för eldning/tillmakning under natten. Leverans av ved var böndernas skattskyldighet. Hyttugnarna vid Tjugesta förbrukade också stora mängder träkol för att smälta fram silverblyet. Det bly som frigjordes från blysilvret sändes till Sala silvergruva och gick till kulor. Silvret levererades till kronan.
Ledningen av Glanshammars gruvan sköttes av en gruvfogde Björn Olssson under hela 1580-talet.
Året 1588 arbetade 26 personer helår med olika uppgifter kopplade till silverbrytningen och framtagandet av silvret ur malmen.
Malmhissen ner i gruvan sköttes av en hästdriven hissanordning via en gruvvinda. Vindkörningen sköttes av traktens bönder. Gruvan var täckt av ett trätak och malmen förädlas och silvret utvanns vid Tjugesta hytta 5 km från gruvan. Vid Tjugesta fanns en malmkvarn med två stenar driven av vattenkraft. Silverforsen heter vattendraget idag. Vid Tjugesta fanns också en fogdekällare kallad Silverkällaren där naturaskatterna förvarades liksom också bruksfolkets livsmedel.
Bruksfolket utspisades dagligen av kronan via de naturaskatter som bönderna levererade. Fri förtäring var en löneförmån som varje anställd skulle erhålla. Johan III tillrättavisade vid ett tillfälle fogden i ett bevarat ampert brev i augusti 1583. Arbetsfolket hade fått en ”ringa och snöplig” utspisning. Fogden hade givit arbetsfolket förtäring till fyra personer av vad som skulle vara för två.
Hur mycket silver gav då gruvan. Några exempel: År 1882 utvanns 2 hg silver, 1883 3,5 kg, 1885 och 1888 10 kg vardera. Som redan påpekats liten vinst för en enorm kostnad för kronan och för de ortsbor och bönder som arbetade åt kronan. Det var kostnader för löner, utfordring, ved, dagsverken och körslor. De totala kostnaderna översteg helt enkelt värdet av det utvunna silvret. Som författaren till boken ”Silver i Glanshammar” så träffsäkert konstaterar i underrubriken till boken: ”Mycket slit och föga profit”.
Gruvan blev ett misslyckande i likhet med flera andra liknande gruvprojekt denna tid bland annat i Närke.
Från 1589 började problemen hopa sig. Det inträffade ras i gruvan. Gruvan vattenfylldes. En vådeld medförde att 100 m3 ved brann upp. Försök att leta nya silverstreck misslyckades. Spår efter den malmletningen kan sannolikt hittas i terrängen. Året 1891 lades gruvan ner och vattenfylldes. Nedläggningen meddelades gruvfogden i ett brev den 3 mars 1591 från Johan III, ”oss hava mer skada än gagn av samma bruk”.
Ett antal misslyckade försök senare med bland annat Enighetsgruvan och nya misslyckade försök med 1500-talsgruvan 1771, 1777, 1826, 1890 och 1894 och med stora förluster för investerare.
Kuriosa. Två silverkalkar I Tysslinge och Vintrosa kyrkor är tillverkade av Glanshyttansilver.
Källa: Sören Klingnéus. Silver i Glanshammar – mycket slit och föga profit. Örebro 2019.
Text och bild Lennart Waara
lennart waaras blogg 
Kommentera