Marmor har använts som byggnadssten och fasadbeklädnad liksom till skulpturer och ornament allt sedan Antiken. Framförallt är det den vita Carraramarmorn som är beundrad och berömd för sin vackra lyster men också svensk marmor har använts på liknande sätt.
Hur länge vi brutit marmor i Sverige vet jag inte men jag har sett en uppgift om marmorbrytning på Södertörn under 1600-talet. Vet ej om den uppgiften är korrekt.
I Sverige finns två, kanske tre, typer av marmor, den gröna Kolmårdsmarmorn och den vita Eketorpsmarmorn (namnet efter en herrgård vid Hjälmaren) från Närke och Glanshammar. Den kallas också dolomitmarmor och är av samma typ som Carraramarmorn men inte lika vit.
Hur länge marmor brutits i Glanshammar har jag inte lyckats utröna men den var omfattande under 1800-talet. Marmor är använd som fasadbeklädnad redan vid slutet av 1800-talet, exempelvis på fasaden av Kungl. Dramatiska teatern i Stockholm.
Efterfrågan på svensk marmor har gått i vågor liksom därmed också brytningen. Efter en högperiod avslutades marmorbrytningen både i Kolmården och vid Nasta 1970. Idag bryts marmor igen både vid ett brott i Kolmården och ett brott någon mil öster om Glanshammar av företaget Björka mineral. Brottet ligger söder om vägen vid Lillkyrka.
Ett flertal gamla övergivna marmorbrott, idag vattenfyllda och inhägnade, ligger några kilometer öster om Glanshammars kyrka synliga från gamla Arbogavägen.
Nastabrottet är idag ett naturreservat med två vattenfyllda marmorbrott som är tillgängliga via en skogsväg och utmärkta för bad och som dykplatser med det rena klara vattnet.
Idag används marmorn från Glanshammar under varunamnet Eketorpsmarmor till inredning, väggbeklädnad och golvklinker i exempelvis badrum. Bilden hämtad från internet.
Kända byggnader beklädda med marmor från Glanshammar.
Västerås stadshus
Det finns flera som Folksamhuset i Stockholm samt också byggnader ute i landet.
Vad är marmor?
Marmor är en bergart vanlig i det svenska urberget. Marmor bildas genom att kalksten utsätts för högt tryck och hög temperaturer.
Text och bilder Lennart Waara
lennart waaras blogg 
11 februari 2023 kl. 10:34 |
Intressant och häftigt! Där fick man lära sig något nytt. Jag tänkte häromdagen på brytningen av porfyr i Älvdalen. Kolonnerna vid universitetshuset i Uppsala är gjorda av just den porfyren, vad jag minns. Idag är gamla porfyrföremål dyra på aktioner, efter att ha varit värdelösa en tid. Jag ska kolla om materialet fortfarande bryts där. I Carrara irrade jag omkring vid min konstresa till Italien 1969. Min bästa sommar någonsin.