En längre text om Munktorp, Munktorps kyrka, Västmanlands apostel Sankt David och Davidskyrkan. Texten är initierad av en kyrkohistorisk exkursion som Britt och jag gjorde.
Munktorps socken – en medeltida socken i Snevringe härad i folklandet Västmanland.
Munktorps socken i Västmanland har en medeltida historia och ursprung. Socknen ingick i äldre tider i Snevringe härad men är sedan 1971 infogad i Köpings kommun.
Socknen har tillhört Snevringe härads (häradet var i Svea rike en del av folklandet Västmanland) fögderi, tingslag och domsaga. De indelta soldaterna tillhörde Västmanlands regemente, Strömsholms kompani.
Vid en kommunreform år 1862 fördes socknens ansvar för kyrkliga frågor till Munktorps församling och borgerliga frågor till Munktorps landskommun. Landskommunen slogs 1952 samman med Odensvi landskommun som 1971 infogades i Köpings kommun.
Munktorps socken är mycket rik på fornlämningar
Från bronsåldern finns ett flertal gravar av rösetyp, skärvstenshögar samt skålgropar. Inom socknen finns tio hällristningar. Järnåldern syns i form av cirka 50 gravfält samt fem fornborgar. Vi återkommer med en text om dessa när det fotografiska arbetet är utfört.
Namnet Munktorp
Munktorps socken, Munkkathom nämns år 1313. Sockennamnet har från början sannolikt avsett den gamla kyrkbyn och klostret. Namnet Torp betyder ursprungligen inhägnad. Förleden Munk- har tillfogats för att skilja namnet från det närbelägna sörmländska sockennamnet Torpa. Munk antyder en förekomst av munkar och kloster i socknen. Västmanlands apostel Sankt David är historiskt knuten till Munktorps kyrka, med den ursprungliga Davidskyrkan och grundaren av munkklostret, som också̊ hyst hans grav och relikskrin, senare under 1400-talet flyttat till Västerås domkyrka. Tätorten har vuxit upp kring kyrkan och kyrkans kringliggande bebyggelse.
Sankt David.
Sankt David av Munktorp var en engelsk cluniacensermunk (från grundarorten Cluny, ofta kallade ”svartbröder”, en monastisk munkorden som ingår i Benediktinerorden) som begav sig till Sverige och enligt annalerna sändes ut av Sankt Sigfrid tillsammans med Sankt Eskil och Sankt Botvid för att kristna mälarlandskapen.
Bild av sankt David på dopfunten i kyrkan. Dopfunten av brons är tillverkad i Lübeck cirka år 1360 dvs från den ”påwiske tiden”. Bilden hämtad från Wikipedia.
Av Sigfrid sändes David till ”Snävringe kyrka” (Snevringe härad). De medeltida kalendarierna pekar tydligt ut honom som präst i Munktorp och Munktorps kyrka anges som hans gravplats. I närheten av Munktorp finns Sankt Davids källa, vilken kan vara platsen för Davids dopverksamhet. Hans festdag är den 25 juni. Det är oklart exakt när David skall ha levat, men hans dödsdag anges till 1182.
Antagandet och uppgiften att David skall ha varit Västerås förste biskop har ifrågasatts eftersom uppgifterna kommer från Nils Rabenius som samlade historiska dokument men också misstänkts för att ha förfalskat några historiska dokument. Huruvida uppgiften om Sankt David som Västmanlands första biskop är sann eller falsk kan, såvitt jag kan bedöma, helt enkelt inte säkert avgöras. Ryktet om Sankt David var dock i äldre tider så folkligt förankrat att biskop Birger Månsson 1463 begärde att få överföra hans ben till Västerås domkyrka, som saknade reliker av en helig man. En uppgift från 1542 säger att hans kranium och en arm har förflyttats från Munktorp. På en 1510 uppsatt bildsten bär Sankt David abbotens ämbetsdräkt, med abbotstav i ena handen och bok i den andra och anges vara abbot för ett cluniacenserkloster. På huvudet bär han ofta en biretta. Uppgiften hos Grau (se nedan) att Vatikanen önskat köpa reliker av Sankt David behöver inte stå i motsättning till att reliker fördes till Västerås. Andra Davids skelettben kan ha sålts till Vatikanen. Det var ett mycket vanligt förfarande. Den Heliga Birgittas ben har spritts i olika relikskrin varav de flesta är förkomna. De som förvaras i Vadstena Birgitta kyrka är endast några få ben.
Kyrkorna i Munktorp (Västmanland) och Tensta (Uppland) är helgade åt Sankt David. I Munktorps kyrka är han avbildad på dopfunten från 1300-talet, se bild ovan.
Munktorps kyrka tecknad av Olov Grau cirka 1750.
Davidskyrkan
Den lilla ursprungliga Davidskyrkan med ett ovanligt ursprungligt östtorn över koret.
Davidskyrkan interiört. Idag med koret i väster men var ursprungligen som brukligt är placerat i öster. År 1986 flyttades den lilla Davidskyrkans kor till väster av praktiska skäl.
Egentligen består Munktorps kyrka idag av två sammanbyggda kyrkor. Ursprungskyrkan var som framgår av bilden en östtornskyrka bestående av ett litet långhus och torn ovanför koret Den ursprungliga kyrkan kallas Davidskyrkan och uppfördes enligt äldre uppgifter omkring år 1055. Kyrkans upphovsman är ”Västmanlands apostel“, den engelske botten David som sannolikt avled 1082. Munkarna i det kloster han grundade blev kvar i Munktorp som blev Västmanlands kyrkliga centrum. I närheten av kyrkan finns Sankt Davids källa där Sankt David enligt traditionen förrättade kristna dop. Kvarlevorna av David lades i ett skrin som begravdes i den lilla ursprungliga kyrkan. Någon gång under 1400-talet flyttades relikerna, som redan nämnts, till Västerås domkyrka.
En annan teori (typisk för dagens ohistoriska teoretiserande och historielösa spekulerande trots uppgifter i annalerna) om Davidskyrkans tillkomst är att den varit en förhall som tidigt byggdes framför kyrkans huvudingång. Vid en inventering av vinden kunde inga tydliga spår identifieras för att tydliggöra historiken kring Davidskyrkan. Taklaget är ombyggt och delarna omflyttade men de äldsta delarna uppskattas vara senmedeltida, eventuellt 1500-tal. Den ombyggnaden av taklaget efter 400 år bevisar ingenting om ursprunget. Det finns inga uppgifter i äldre annaler som stödjer en sådan teori
Munktorps kyrka idag
Munktorps stora och pampiga kyrka sedd från sydöst.
Munktorps kyrka sedd från sydväst. Kyrkan är stor och dominerande. Västmanlands näst största kyrka efter Domkyrkan i Västerås. Ett tydligt tecken på att Munktorp i äldre tid var Västmanlands kristna centrum. Den ursprungliga lilla Davidskyrkan med ett östtorn blir tydlig på bilden. Se framför dig ett betydligt mindre torn och tänk bort hela basilikan i öster.
Munktorp kyrka interiört med senare slagna kryssvalv.
Ursprungskyrkan var som framgår av bilden ovan på Davidskyrkan en östtornskyrka bestående av ett litet långhus och torn ovanför koret. På 1200-talet tillbyggdes ett enskeppigt långhus väster om tornet, i praktiken en ny kyrka. På 1500-talet byggdes sidoskeppen och kyrkan blev därmed en treskeppig basilika. Äldre takstolar finns bevarade och är påbyggda. De kan vara från den byggfasen. Fullt utbyggd är kyrkan 70 meter lång.
Det kraftiga fästningslika tornet måste ha varit oproportionerligt stort i förhållande till den ursprungliga långhuskyrkan. Tornet har under senare tid blivit påbyggt. Numera kröns tornet av en vacker lanternin. Tyvärr var porten till kyrktornet låst varför vi inte kunde bestiga kyrktornet i vanlig ordning. I kyrkorummet finns en ambo, dvs en öppning i en pelare som kan användas som talarstol vid läsning av bibeltexter under gudstjänst.
Dörren mellan vapenhuset och kyrkorummet är från 1400-talet. Den har sannolikt ursprungligen varit den yttre porten till vapenhuset alt. direkt till kyrkan innan vapenhuset byggdes men har senare flyttats in för att skydda den unika porten med det fantastiska järnsmidet. Porten nämns i Graus beskrivning, se nedan.
Olov Grau om Munktorp i ”Beskrifning öfver Wästmanland med sina städer, härader och socknar” från 1754.
Olov Grau ger i sin bok över Västmanland en fyllig och intressant beskrivning av Munktorps socken, kyrka och Sankt Davids ankomst och verksamhet. Jag citerar texten in extenso utan att ta ställning till källvärdet i alla enskilda uppgifter. Den källkritiska skolan har gjort ett viktigt arbete med att lära oss att i historiska analyser och framställningar alltid värdera uppgifter utifrån källans trovärdighet. Tyvärr har det i mångt och mycket också i förlängningen inneburit att äldre intressanta uppgifter och annaler i det närmaste utmönstrats som användbara källtexter. Istället för att ändock hålla sig till annalernas uppgifter och redogörelser har det öppnat för ett fritt historielöst spekulerande, som ovan nämnda exempel. Olov Graus text är enormt fascinerade dels för att den levande redogör för Sankt Davids ankomst på ett sätt som inte nämns i dagens litteratur, dels ock för att där finns de vanliga helgonlegenderna. Fakticitet blandad med legender. De sistnämnda gör inte att hela berättelsen kan avfärdas. Några uppgifter som nämns kan kontrolleras idag, vapenhusdörren, dopfunten från den ”påwiske” tiden. Annat, som historiska artefakter, som Grau redogör för är borta, som exempelvis lämningar efter kloster, hus och dylikt. Jag läser Graus redogörelse, som bygger på äldre litteratur och sannolikt också muntliga traditioner i socknen som Grau fångat upp, som en mycket levande historisk berättelse. Vad som är historiskt helt korrekt och sant, vad som är delvis korrekt och sant, vad som endast är en traditionell berättelse, kan inte avgöras idag av någon vare sig den som läser allt som sanning eller den som av källkritiska skäl förkastar allt. I min värld kastar de sistnämnda ut barnet med badvattnet och har gjort vårt etniskt svenska folk urarva på historiska rötter. Vi behöver berättelserna, traditionerna, legenderna och de historiska rötterna! Vi är inget folk av ”barbari”! Vi är ett urgammalt kulturfolk med rötterna i en mycket speciell högkultur.
Nu får Olov Grau ordet utan kommentarer:
”Twärt öfwer, längst norr up i socknen är hon allenast en half mil bred; men längre neder åt söder, der stora, landswägen går fram igenom henne aåt Köping, innehåller hon en mil i bredden wid pass. Denna Forsamling är emot de andra socknarna i Häradet ganska folkrik och består af mera än 2400 personer. Kyrkan står på Kronogrund nära intil stora landswägen åt Köping: Hon är ganska · och ansenlig och innehåller i längden.113 alnar, samt i bredden 39 alnar; så at hon är den aldrastörsta Kyrka näst Wästerås Dom-Kyrka här i Höfdingedömet:
Den wastra delen af henne på wästra sidan om tornmuren, hwilken kallas Sanct Davids -Kyrka, samt sjelfwa Tornmuren, hwilke tilsammans innehålla i längden 26 ½ aln och i bredden 14 alnar, skal blifwit upbygd af Biskop David, hwilken aldraförst, då han wid år 1020 eller 1026 kom hit på orten, wistades och bodde här i socknen, hwarorn mera rätt nu, och eljest förmenes warit den förste Biskop, som den Christna läran fortplantade här i Wästmanland, samt Dalarna och Bärgslagen: Den medlersta delen af Kyrkan fram til Choret har sedermera blifwit upbygd, och som man menar, antingen uti Konung Magni tid wid år 1340, då en Mäster Nils warit Kyrkoherde här i socknen, eller ock i Konung Albrechts tid wid år 1370, då en Mäster Biörn war Kyrkoherde här: Dessa Kyrkoherdars namn hafwa warit upsatte på denna Kyrkodören söder ut i Kyrkan och den delen wi nu omtalt: Sjelfwa Choret har åter sedermera blifwit tilökt, som innehåller 33 alnar i längden, och det har skedt uti Konung Johan den III:djes tid wid år 1590: Då skola någre Påfwiske legater ifrån Rom blifwit hit sände, at hemta S:ct Davids ben härifrån til Rom, för hwilka ben desse Legater betalt en stor summa penningar, hwilka sedan säjas hafwa hlifwit endast anwände til detta nu omtalte Chorets byggnad och Kyrkans utwidgande. Uti sjelfwa Tornmuren är et litet hwälft rum, hwilket ·igenom en liten öpning utanföre på Kyrkogården ses, som kallas Sanct Davids graf, hvarest man menar, at David efter sin död, som skedde år 1082 den 30 December, har blifwit begrafwen: Hans ben hafwa warit länge der i en Silfwerkista förwarade och i den Påfwiske tiden hafwa många långwägade för deras skul besökt Munketörps Kyrka: Uti Konung Johan den III:djes tid blefwo de hemtade härifrån på sätt, som nyss är sagt. De hafwa mycket at säja om denna Sanct David här i socknen. Då han kommit hit åt orten, skal han anländt wid södra sidan af socknen, deraf en liten holme ut i sjön nedan för Dåwö Säteri ännu dag kallas Biskopsholmen, efter det han, som säjes, farit sjön öfwer ifrån Torpa sockn i Åkerbo Härad, som ligger allenast ½ mil wid pass härifrån; på andra sidan om Sjön: Sedan skal han aldraförst en tid bodt på Dåwö der nedre, hwilket efter honom fådt namnet Dawids-ö, nu til Dåf- eller Dåwö förbytt: Der skal et litet Capell af träd blifwit af honom upbygdt, hwaraf ännu teckn skola skönjas, uti hwilket han predikadt den Christna läran, så länge han der warit: Härifrån skal han flytadt längre up i socknen, såsom til mera beqwämlighet för sit ändamåls utförande, och bodt i Sandstad, 1./8 mil wid pass wäster om Kyrkan, hwilket Hemman äfwen efter honom nämnt är Sanct Davids Stad eller Sanct-d-stad: Der på gården wisas nu bodar, hwilke säjs blifwit upbygde uti hans tid, som är 700 ·år sedan, och stå de ännu uppe under godt taklag. Då David bodt här i byn, skall han ej allena lagt första grunden till Munketorps Kyrka, hwilken efterkommanderne sedermera förökadt, som förut sagt är, utan ock härwid Kyrkan då anlagt et Closter, hwilket wäl som förmenes, icke skal blifwit aldeles färdigt uti hans tid, men likwäl sedermera efter hans död: Samma Closter lärer hafwa kommit til ej mindre förmåga än de andre Clostren i riket uti Påfwiske tiden; ty Dåwö, Sandstad, Helgaby och månge flere Hemman, här i socknen allenast, hafwa derunder hördt. Af detta Closter, hwaraf lemningar ännu i dag synas, är Socknen kallad Munketorp, det är Munkars hemwist. Uti helga 4:trefaldighets wreten, som ligger emellan Kyrkan och Sandsta, hwilken åker hörer til Sandsta, ligger Sanct Davids-Källa, wid hwilken han skal döpt många af de omwända Hedningar. Uti Kyrkan ses ibland hennes andra wackra skrud, en Kalk, som ännu kallas Sanct Davids Kalk, hwilken Biskopen i Wästerås Birger Månsson, som lefde wid år 1462, skänkt hit til Kyrkan: På honom står ibland annat äfwen en bokstaf M upritad jemte twänne hanskar deröfwer satte: Med ordet M wil betecknas 1000 åratalet, då Sanct David -lefde, och om hanskarne, som äro på Kalken ritade, hafwa de här följande berättelse. Dawid skal, sedan han upbygdt Munketorps Kyrka (nämligen til förståendes, så mycket som nu i dag kallas Sanct Davids Kyrka m. m.), hwarje dag der förrättadt sin GUdstjenst och derjemte warit en så helig man, at han kunnat uphänga sina hanskar på Solstrålarne, hwilke trängdt sig in genom fönstret i Kyrkan; men en dag skal den ene hansken för honom nedfallit, hwarutaf han trodt sig hafwa begådt någon swår synd:. När han derföre gådt ifrån Kyrkan åter hem igen til Sandsta; så har han funnit, det han på wägen trampat på et sädes-ax utaf åkren: At få förlåtelse· af GUD, skal David derefter låtit göra et ax af bara guld, som han gifwit åt Kyrkan och utaf samma guld-ax menar man, at denne Kalken, som nyss nämdes, blifwit gjord, eller ock at samma ax uti Kon. Christiern Tyranns tid, då Prästegården här wid Kyrkan blef upbränd, har blifwit borttagit: Til en åminnelse af denna underliga händelsen med Sanct David skola desse hanskar blifwit på Kalken upritade. Eljest finnas här wid Kyrkan åtskillige öfwerlefwor ifrån den Påfwiske tiden, såsom en af metall konstigt arbetad döpelse Funt. fram i Choret, et rum uti Vapnhuset innanföre några järngallror, der et Påfwiskt Stänkelse Kar ännu är förwaradt, likaledes ses rummet utom Wapnhus dören, hwarest de Påfwiske gåfwo för penningar ut syndaförlåtelser, med flera dylika saker. Någre lemningar af borgar finnas här i socknen”.
Som framgått är Munktorp en ort som är värd ett besök för den äldrehistoriskt intresserade.
Text och bild: Lennart Waara
lennart waaras blogg 
Kommentera