Slottsruinen är vackert belägen högt ovan Borgholm. Ruinen är en av Ölands största turistattraktioner. I maj 2022 gjorde jag tillsammans med JW ett fotografiskt studiebesök i slottsruinen. Den exkursionen har resulterat i en berättelse i ord och bild. (Klicka på bilderna för att se dem i fullformat)
Slottets västra sida sedd från Borgholm där det ligger uppe på högplatån imposant dominerande landskapet.
Slottets östra fasad sedd från högplatån.
Historien om Borgholms slott i urval och sammandrag.
Historien om Borgholms slott är en historia med mycken militär dramatik och under perioder med en betydande och central roll i Svea rikes militära och maktpolitiska förhållanden. Slottet har varit belägrat ett antal gånger och också intagits och återtagits. Vi känner till 15 konflikter med belägringar av slottsborgen. I synnerhet är slottets historia kopplad till strider mellan Danmark och Sverige om makt och inflytande i Östersjön och i Sveriges sydliga delar.
Slottets historia börjar redan vid slutet av 1100-talet då en kastal byggdes. En kastal är ett torn av betydande storlek för försvarsändamål. Kastalen kom senare att skyddas av en tillbyggd ringmur. Senare under 1200-talet byggdes en borg som var färdig år 1281. Kastalen var ursprungligen sannolikt uppförd som skydd emot sjörövare. från den äldsta tiden finns väldigt lite dokument att tillgå. Det är först från och med mitten av 1300.talet som det finns bevarade dokument om slottsborgen.
Ägare-/innehavarelängden i urval är under slottets historia fram till katastrofen i början av 1800-talet, en lista över Sveriges främsta ätter och makthavare.
Magnus ”Ladulås” Birgersson var innehavare i slutet av 1200-talet. År 1307 tillfaller Borgholm och hela Öland kung Birger Magnusson (son till Magnus ”Ladulås” Birgersson och sonson till Jarlen Birger Magnusson) efter att han förlikats med bröderna om makten.
Brodern hertigen Valdemar Magnusson flyttade in 1316 med den norska prinsessan Ingeborg Eriksdotter. Efter Nyköpings gästabud då Valdemar och Erik dödades bodde Ingeborg kvar på Borgholms Slott till sin död 1356.
Året 1361 invaderade den danske kungen Valdemar Atterdag Öland och erövrade borgen på sin väg till Gotland och slakten av gotländska bönder utanför Visby murar vid den s.k. Korsbetningen, medan borgarna i Visby tittade på och vägrade öppna portarna för de svagt beväpnade bönderna som slaktades av tungt beväpnade danska legosoldater till sista man. En dansk hövitsman tillsattes som kommendant på Borgholms slott.
År 1363 hade svenska stormän beslutat sig för att avsätta kungen Magnus Eriksson som regerade tillsammans med sonen Håkan. Stormännen hittade en kandidat i Tyskland i Albrekt av Mecklenburg som var systerson till kung Magnus. men för att erövra Sveriges krona krävdes resurser. Förbund slöts med nordtyska furstar och med Hansan. De hela medförde en period av återkommande krig med den danske kungen Valdemar Atterdag inblandad. Men, år 1364 avsattes kung Magnus och Håkan och Alberket blev svensk kung. Albrekt av Mecklenburg anlände till Öland på väg till Stockholm 1367. Borgholm var fortfarande i den avsatte kung Magnus besittning. Albrekts soldater belägrade borgen i flera veckor den hösten innan manskapet i borgen kapitulerade. Sedan var Albrekt svensk kung fram till 1389.
Borgen belägrades igen under flera veckor 1367 innan besättningen på borgen kapitulerade. Den dåvarande svenske kungen Albrekt av Mecklenburg utfärdade ett brev ”in castris ante Borgholma” och uppförde en befästning vid borgen.
År 1448 satt Karl Knutsson (Bonde), vald till Sveriges konung efter unionskungen Kristofers död, på Borgholm. I juli 1448 skickade han en styrka på 2 000 man till Gotland för att belägra Visby och Visborg, där Erik av Pommern satt. Ön och Visby erövrades. Erik vingades överlämna Visborg i utbyte mot Borgholm och Öland. I början av 1449 sände Karl Knutsson åter trupper till Gotland men Erik av Pommern undsattes av en dansk flotta och kunde lämna Gotland.
År 1456 belägrades Borgholm av danskar och 1487 av Sten Sture.
Erik Abrahamsson (Leijonhufvud) deltog 1510 i Borgholms belägring tillsammans med Linköping biskopen Hemming Gadh. Borgholms danske befälhavare, Knud Rud, måste överlämna Borgholm och ön till svenskarna efter 18 veckors belägring. Svenskarna understöddes vid det tillfället av Lübeck. Vid belägringen användes en s.k. ”blida” en kastmaskin för brinnande projektiler.
År 1517 hade Sören Norby utnämnts till amiral över den danska flottan och länsman på Visborg på Gotland på livstid. I början av 1519 beordrades Norby att ockupera Borgholm och danskarna lyckades också erövrade borgen. Ett efterföljande danskt försök att också erövra Kalmar övergavs efter två danska nederlag mot svenska styrkor. Ett svenskt försök att återuppta Borgholm hösten 1519 avvärjdes emellertid av Norbys styrkor. Sten Stures dog i januari 1520. Søren Norbys styrkor lyckades dock efter en lång belägring erövra Kalmar under sommaren 1520. År 1522 inleddes med en attack mot Kalmar från ett svenskt uppror emot danske kungen. Men svenskarna drevs på flykten av en numeriskt överlägsen dansk styrka. Norby skyndade sedan till Stockholms undsättning. Stockholm var i händerna på kung Kristian. Undsättningen lyckades och han seglade vidare till Finland för att stoppa upproret som brutit ut där. Inom tre veckor hade Norby återfått kontrollen över stora delar av Finland. Men samma år var de svenska trupperna tillbaka i södra Sverige och började belägra Kalmar samtidigt som de försökte få kontroll över omgivande och närliggande områden och sommaren 1522 fick de med hjälp av svensksinnade bönder kontroll över Öland. De danska styrkorna ”fängslades” på fästningen Borgholm. Det svenska upproret lett av Gustav Vasa fortsatte och i slutet av maj 1523 föll Kalmar sedan i början av juli kapitulerade Kalmar slott. Nästa danska fäste att falla var Borgholm och Öland.
Nils Dacke stormade 1542 Borgholm, och mördade befallningsmännen Jöns Nilsson och Jacob Andersson, samt Lagmannen Johan Kyle. Därefter förklarade han hela ön skattefri.
När man värderar Borgholm slotts och Ölands betydelse måste man uppenbarligen utgå ifrån dess läge militärt längs den viktiga sjövägen mellan norr, enkannerligen Stockholm och Mälardalen och söderut mot Danmark, Tyskland och övriga europeiska stater. Slottsborgens läge mitt emot Kalmar och med närheten till Gotland gav borgen ett strategiskt läge för kontroll av Östersjön. Under den nordiska unionstiden var slottsborgen också en viktig mötesplats för riksråden från de nordiska rikena. Slottets betydelse har också varit ”slottets största problem” som någon påtalat. Fientliga styrkor och härar försatte ideligen slottsborgen för belägringar och erövringar.
Under de dansk-svenska krigen i början av 1500-talet förstördes slottet. Dock kom slottet att återupprustas igen under Johan III:s regeringstid 1569 – 1592 som uppförde ett pampigt renässansslott på platsen för borgen. Hertig Karl avslutade upprustningen 1593 men redan nio år senare återupptogs upprustningen fram till Kalmarkrigets utbrott.
Danskarna belägrade den 8 augusti 1611 slottet. Befälhavaren överlämnade slottet dagen därpå. Den 27 september 1611 omringade Gustaf Adolf slottet och den 7 oktober kapitulerade danskarna. Dramatiken fortsatte och den 2 juni året därpå återkom danskarna och efter 9 dagars beskjutning uppgavs slottet av svenskarna.
Teckningen visar slottet 1634.
I och med överenskommelsen efter freden vid Knäred 1613 återlämnade danskarna slottet, dock vid det laget i ett bedrövligt skick, utplundrat och illa medfaret. Reparationsarbeten påbörjades men avbröts efter ett tiotal år.
Från och med året 1651, då Öland förlänades till Karl Gustav fortsattes slottsbyggnationen under ledning av arkitekten Nicodemus Tessin den äldre. När krig med Danmark åter utbröt var Borgholms slott befäst och kunde försvaras emot danskarna. Den 17 augusti 1677 försökte danskarna än en gång en stormning och låg med skeppen i Kalmarsund och besköt slottet. Men dagen efter stormningsförsöket undsattes slottet från sjösidan av svenskarna och danskarna fördrevs. Det var den sista krigiska militära handlingen emot slottet.
Efter Karl X Gustafs död 1660 avstannade byggnationen, återupptogs 1681 men nedlades igen. Slottet blev därmed aldrig fullbordat enligt Tessins ursprungliga plan.
Denna teckning som finns i Erik Dahlberghs ”Suecia antiqua et hodierna” är inte en bild av slottets utseende. I verkligheten fullbordande man aldrig Tessins ursprungliga plan. Eric Dahlbergs teckning är därför mer en idé än verklighet. Med tiden förföll också den del av borgen som verkligen var färdig. I de delarna fanns mot slutet helt andra verksamheter än de ursprungligen avsedda nämligen en skola och textilfärgning.
Den 14 oktober 1806 förstördes Borgholms slott sluligen genom en vådeld.
Slottsruinen i en bildberättelse.
Sydvästra tornet med Kalmarsund i bakgrunden
Sydöstra tornet
Barockporten i nordvästra hörnet av Borggården. Den vackra rest av barocken som ses på bilden är resultatet Tessins ritade portal. Enligt ett kontrakt från den 6 juli 1658 gav arkitekten Tessin stenhuggaren Jöns Larsson wed Berget på Öland uppdraget att bygga portalen, som står än idag.
Entre till gallerierna i sydöstra hörnet av borggården
Borggården med barockporten sedd mot nordväst.
Den inre borggårdens västra vägg med entrén till dagens museum.
Entré från borggården till galleriet i sydöstra hörnet
Det östra galleriet sett mot syd.
Det östra galleriet sett not norr.
Galleri i anslutning till östra slottsentrén
Det nordöstra tornet.
Muren i slottets östra del.
Skytteglugg i östra muren
Sydliga galleriet sett mot öster
Galleri mot söder.
Artefakter funna vid utgrävningar. En handkanon ca 10 cm lång samt en rekonstruktion av en armborst av kraftigare typ använd vid belägring och försvar av borgen.
lennart waaras blogg 
Kommentera