En redogörelse för min och sonens exkursion till runsten 1161 i Uppland.
Runsten U 1161 är en bildsten med text som idag står utanför Altuna kyrka i Uppland. Altunastenen är skickligt illustrerad med motiv från den fornnordiska mytologin och är en asa-troende sten vid sidan av alla kristna stenar i Uppland från ungefär samma tid. Stenen är intressant av flera skäl, dels ristad berömda uppländska runristare, dels ett mycket dramatiskt och tragiskt budskap samt de expressiva bilderna från den nordiska asa-mytologin.
Först till texten på runstenen som framträder otydligt på den illa underhållna textdelen av runstenen. Shame on you, RAÄ. Är inte svensk grandios historia värd större satsningar? Är det Reinfeldts och Sahlins syn på svensk historia som ”barbari” som slår igenom? ”Öppna edra hjärtan” för Sverige och svensk äldre historia!
Translitterering av runraden:
uifasþtr + fulkahþr + kuþar + litu + resa + sþten + ʀþti + sen + faþur + ulfasþ + arfast
beþi + feþrkag + burnu + e(n) …(ʀ) + bali + fresþen + liþ + lifsþen… …
beþi + feþrkag + burnu + e(n) … + bali + fresþen + liþ + lifsþen
Normalisering till runsvenska:
§A Vifastr, Folkaðr, Guðvarr(?) letu ræisa stæin æftiʀ sinn faður Holmfast, Arnfast.
§BP Baðiʀ fæðrgaʀ brunnu, en [þæi]ʀ Balli, Frøystæinn, lið Lifstæin[s ristu].
§BQ Baðiʀ fæðrgaʀ brunnu, en [þæiʀ] Balli, Frøystæinn, lið Lifstæinn.
Översättning till nusvenska
Vifast, Folkad, Gudvar läto resa stenen efter sin fader Holmfast (och efter sin broder) Arnfast. Far och son blevo båda innebrända. Och Balle och Frösten, Livstens följeslagare, (ristade).
Runristarna Balle och Frösten var lärjungar till Livsten. Här har vi på en sten Upplands mest framträdande, kända och skickligaste runristare representerade. Balle och Livsten är känd från många andra runstenar. Frösten är däremot i övrigt okänd.
Runstenen blev när den gamla kyrkan revs 1850 flyttad och lagd som sockelsten i det Creutz-Cronhielmska gravkoret som idag används som gravkapell. Där »upptäcktes» U 1161 år 1918. Runstenen låg inmurad i gravkoret till höger om ingången som sockelsten. Där var den dessutom överkalkad.
Stenen är av granit och placerades på nuvarande plats efter återfinnandet. Var exakt den stått tidigare är oklart men ändock uppe på den kulle där kyrkan står idag och där den ursprungliga kyrkan stått liksom med stor sannolikhet den allra tidigaste kultplatsen för Asa-tron.
Trots ovan citerade dramatiska inskriptionen och vackra ristningen på framsidan är stenen mest känd för sin tydliga bild av Asa-guden Tors fiskafänge. Tor har betat för fiske med huvudet från en av jätten Hymers oxar. Midgårdsormen har tagit betet. Tor står beredd med hammaren Mjölner för att döda Midgårdsormen. Kampen är hård att. Tors fot har gått rakt igenom båtens botten. Det är en detalj som överensstämmer med berättelsen från Snorre Sturlasons skildring i Eddan. Hymer (som inte syns på ristningen) kommer att kapa reven med Midgårdsormen – och Tor – kan undkomma.
Det finns även några andra fristående bilder på stenen, bland annat av en ryttare och en rovfågel. Ovanför Tor finns en figur som ser ut att stå på en stege. Ovanför mannen på ”stegen” i de numera svårt skadade partiet finns en rovfågel som slår ett byte. Den bilden är svår att se idag. Det kan var en tidig bild av jakt med dresserade rovfåglar, en form av jakt med jaktfalkar och duvhökar, som förekom tidigt i Svea rike.
Text och bilder är färgförstärkta i datorn för bättre visuell effekt.
lennart waaras blogg 
Kommentera