Livet som intellektuell innebär att ägna sig åt att pendla tidens djup och riktning.
Läsning och åter läsning är en nödvändig om än inte tillräcklig del i arbetet. Att bita i äpplet dvs delta i samhällslivet är en annan del.
Till den första. I någon vecka har jag levt i en Röda rummet estetik. Röda rummet är August Strindbergs roman från 1879.
Jag har läst boken för 117:e gången. Jag har lyssnat på Per Myrbergs – kompis från skärgårdsseglingar – inläsning och tittat på SVT:s filmatisering av romanen i 9 stycken 40 min långa avsnitt med Per Ragnar som Arvid Falk, Strindbergs alter ego i boken. Filmen finns på SVT Play.
Tanken med att ta del av romanen i olika former var naturligtvis att undersöka om det fördjupade upplevelsen, inlevelsen och förståelsen av romanen. Svaret blir ja.
Om man vill läsa en roman som, trots avståndet på 140 år, fördjupar synen på frågor om Sverige idag, dvs om romanen hjälper en att pendla tidens djup och riktning, så är svaret ett rungande ja.
Läs August Strindbergs Röda rummet. Perspektiven djupnar på den udda Stockholmska centrismen i kulturlivet, den djupa politiserade staten och Bonnier/Wolodarski-DN. För att nämna några fenomen i romanen och i tiden.
PS. Det finns en journalfilm (4 minuter) på SVT Play från August Strindbergs begravning i Stockholm den 19 maj 1912. Hundratusentals människor kantade gatorna och följde den enorma fanborgen i det långa begravningståget. Har Sverige upplevt något liknande senare? Tror inte det.
lennart waaras blogg 
Kommentera