Jag är inte liberal och har aldrig varit det. Jag har varit marxist och konservativ. Idag svär jag inte på någon ideologi eller partiprogram. Jag definierar mig dock som nationalist. Därmed är min bakgrund redovisad när jag kritiserar skribenter med en liberal ideologi.
Liberaler, det kan inte hjälpas, är/har jag varit skeptiskt inställd till. Jag litar helt enkelt inte på var de hamnar i konkreta politiska frågor i kritiska lägen. Då visar sig deras vilsenhet och kluvenhet mellan ett ”varken eller” och ett ”både och”. När skiten träffar fläkten kan vilka uppfattningar som helst komma ur en liberal.
Det illustreras tydligt idag när liberaler i ex Nerikes Allehanda/Ström (NA) och deras oreflekterade följare hamnar i illa genomtänkta försvar för att skattefinansierade bidrag till storföretag som SKF är OK samtidigt som bolaget delar ut miljardbelopp till aktieägarna. T.o.m. den i övrigt djupt reflekterade och kunniga Lars Bern har hamnat delvis snett i frågan. Aktieutdelningar är finansiella resurser som i varje fall till en mindre borde kunna användas för att betala permitterad personal istället för att vältra över kostnaderna för permitteringar på oss skattebetalare, som ändock drabbats av flerdubbla konsekvenser.
Det är felaktig liberal argumentation av NA et consortes mikroekonomiskt, makroekonomiskt och politiskt.
Jag har sett liberala kommentarer som hävdar att aktieägarnas/investerarnas avkastning är intjänad under föregående räkenskapsår och därför inte bör/kan jämföras med att bolaget nu i ett nytt bokslutsår beviljas ekonomiskt stöd – permitteringsstöd – finansierat av oss skattebetalare. En aning stelbent revisorsmässigt. Utdelningarna till aktieägare/investerare förefaller nästan sakrosankt!
Alla som sysslat med redovisning i bolag vet att man kan fondera medel på olika sätt för olika kommande osäkerheter och behov. Man kan skjuta på beslut om utdelning om situationen och förutsättningarna ändrats radikalt. Man kan minska utdelningen rejält ett år med hänvisning till nya förutsättningar och hotbilder som måste kunna hanteras. Man kan tillfälligt stoppa utdelningar helt, vilket sannolikt också accepteras om man tydligt förklarar varför. Det har gjorts förr i stora bolag utifrån olika tillfälliga hotbilder. De båda sistnämnda åtgärdrna skulle dessutom vara en politiskt lämplig signal till oss skattebetalare som drabbats och drabbas hårt av Wuhan viruset covid-19 och den nedstängning av ekonomin som beslutats av JÖK-regeringen.
Makroekonomiskt så har vi skattebetalare som en konsekvens av Wuhan viruset covid-19 betalt ut flera hundra miljarder i bidrag och stöd för att rädda företag i olika branscher. Ändock rapporteras om omfattande konkurser bland små och mindre företag. Ingen konsekvensbeskrivning eller analys av bidragens effekter och effektivitet har gjorts eller redovisats. Ändock har svenska skattebetalare utan att knota ställt upp på – tvingats ställa upp – alla dessa bidrag som vi betalar.
Samtidigt har äldre-äldre i vården en överdödlighet inte bara beroende av multipla sjukdomar i bakgrunden utan också pga av bristande resurser och ett stort antal vikarier som inte förstår hur de skall bete sig och som inte har haft tillräckliga skyddsmedel. Vart tog de skattepengarna vägen? Där ser jag att betalningsviljan hos svenska skattebetalare är mycket stor. Upprördheten över vad som skett/sker är grundmurad och bred.
Skattebetalande föräldrar har tvingats ställa upp på att timanställda ungdomar förlorat jobbet och nu tvingas vänta i minst åtta veckor på besked från A-kassan om de får något stöd och hur stort det blir. Hur skall de överleva under tiden?
Småföretag och mindre företag går i konkurs med sannolik långtidsarbetslöshet hos personalen och ruin för företagaren och hans familj. De får vi skattebetalande medborgare acceptera och bidra med skattemedel för att hantera.
Pensionerna minskar när de fonder som ligger till grund för pensionskapitalet minskar som en följd av kraftiga börsnedgångar. Det är en viktigare anledning till påverkan på pensionerna än en tillfälligt minskad/stoppad aktieutdelning till investerare/ägare/pensionsfonder. Pensionärskollektivet får således vara med och bära en del av bördan av nedstängningen av ekonomin i Sverige. Men inte aktieägarna och investerarna till de stora bolagen. Inte finansoligarken Wallenberg.
Men att aktieägarna/investerarna till storföretagen inte skulle kunna acceptera lägre utdelningar eller ett tillfälligt stopp för utdelning det tycker liberala skribenter är fel. Hur tänker de? Ja, säger liberala skribenter de är ju ”risktagare” som om inte alla i hela den svenska ekonomin och samhället idag är risktagare och förlorar stora resurser. Mina egna privata pensionsförsäkringar går ner som ett resultat av börsfallet. Den risken får jag ta. Inga skattefinansierade bidrag där för att kompensera. Men aktieutdelningarna till ägare och finansiärer är sakrosankta. Dem skall vi inte röra. De bidrar ju till företagande och tillväxt och det gör ju inte vi andra.
I fallet SKF är det dessutom finansoligarkerna Wallenbergs som är storägare. Att denna oligarkgruppering allt sedan Saltsjöbadsavtalet på 1930-talet har mycket goda och nära kontakter med Socialdemokraternas toppledning har kanske ingen betydelse i sammanhanget. Hur kan någon misstänka det?
Politiskt vore det välgörande om storföretagens aktieägare och investerare också bidrog tillfälligt genom minskade utdelningar eller genom att avstå utdelningar. En medborgerlig skatterevolt vore annars något att hoppas på som en konsekvens av JÖK-regeringen förfarande. Det har vi ju inte sett i Sverige trots att en skatterevolt behövs hos ett av världens mest skattetyngda folk. Varför skall inte ägarna till de stora bolagen också bära en del av den enorma ekonomiska börda som lagts på svenska medborgare och skattebetalare?
lennart waaras blogg 
Kommentera