Rapport från en kort runstensexkursion med Gustaf och mig.
Runstenen U 887 står på en morän-holme i en åker strax norr om vägen mellan Skogstibble och Hagby (väster om Uppsala) Det är en ovanligt stor sten 2.15 meter hög och av en rödaktig granit. Runsten är från 1000-talet. Närmare datering än så är inte möjlig.
Ristningen är djupt och säkert huggen. Inskriften är tydlig och väl bevarad. Inskriften lyder:
x iokeR x auk x fastkeR x auk x aurikr x litu • rita • sten x yftiR x borkeR – fabur sin frehn selfr • hiok < aurikr x yfti : sin • faþur • runi • þisa • roþi • sa • kuni
IogœÍRR oh FastgœÍRR oh AurihR lein retta stœin œftÍRBor(g)gœÍRR,faðursinnfrœg[a]n. liiogg AurihR œfti[R] sinn faður runi pessa. Radi sa hunni.
»Joger och Fastger och Orik läto uppresa stenen efter Bor(g)ger, sin frejdade fader. Själv högg Orik efter sin fader dessa runor. Tyde den som kan.»
Den avslutande textmeningen är märklig. Vad betyder den? Något dolt budskap i runraden? Eller helt enkelt, tyd runorna den som kan läsa och tyda dem. Antyder väl i så fall att långt ifrån alla kunde läsa och tyda runalfabetet på 1000-talet. Det latinska alfabetet skulle inte på allvar göra entré i Sverige förrän drygt 100 år senare.
Ornamentiken är huggen med stor skicklighet. Det är den enda kända stenen av AurikR/Örik. Stenen är välgjord trots att Örik sannolikt inte var en tränad runristare. Runstensornamentiken som förekom på den tiden måste ha gjort ett starkt intryck. Örik var, kan man med fog förmoda, konstnärligt lagd eftersom han lyckades producerade detta mästerverk.
Det skriftbärande rundjuret är framställt på stenen på ett vanligt sätt. Detaljerna är elegant utformade med säker rytm, vilket ger ett vackert helhetsintryck. På övre delen av stenen, där man kunnat vänta ett kors, är i stället en vingad drake inkomponerad. Det antyder att stenen är en hednisk runsten. Kristna och hedniska runstenar förekommer parallellt under 1000-talet.
Längst ned på stenen finns en s. k. repstav.
lennart waaras blogg 
Kommentera