SVERKERS BACKAN OCH NÅGRA INTRESSANTA RUNSTENAR.

Gästre tidigare Gestilren

Sverkers backan är en mindre höjd i åkerlandskapet vid Gästre by. Gästre var på 1200-talet en kungsgård men är framförallt känt under det tidig historiska namnet Gestilren där slaget mellan den erikska ättan och den sverkerska ätten stod den 18 juli år 1210. Kung Sverker Karlsson den yngre stupade och Erik Eriksson kröntes senare till kung i Uppsala.

I äldre tid finns uppgifter om att Sverker ligger begravd i Sverkers backan. Det vet vi idag från olika annaler är ett felaktigt antagande.  I likhet med flera andra i den sverkerska ätten är han begravd i Alvastra kloster vid Vättern strax syd om Omberg. Högen vid Gästre som kallas Sverkers backan är konstaterat också ett gammalt gravfält sannolikt från vikingatid.

En spekulation skulle kunna vara tvåfaldig. Dels utgående ifrån att namnet Sverkers backan är gammalt och stammar från år 1210 och striden vid Gestilren. Backen kan ha varit kung Sverkers ”stabsplats” från vilken han övervakade och styrde hirden och resten av hären. Från högen har man bra överblick över de stora lägre liggande fälten syd om Gästre där sannolikt slaget har stått. Det kan också ha varit platsen vid vilken kung Sverker upphanns av Erik Karlssons hird och dräptes i ett anfall. Flera av Sverkers lojala stormän stupade likaså vid Gestilren liksom Folke Jarl på Eriks sida.

Men som sagts källorna och annalerna är förtegna  om detaljer i slaget, endast att det stod ett slag vid Gestilren den 18 juli 1210 mellan dessa båda ätter och deras tronpretendenter. Mycket kring slaget är därför gissningar och sannolikheter med utgångspunkt i bakgrundskunskaper.

Långtora ka

Långtora

Runsten U803 vid Långtora by. Runstenen står idag mitt ute på en åker. När bonden nu skördat spannmålen har det varit möjligt för mig och sonen att besöka runsten.

Texten på runsten U803 är idag nästan oläslig pga. beväxning av lava och att runinskrifterna inte hålls infärgade. I äldre tecknade avbildningar och fotografier framträder runorna mycket tydligt. Riksantikvarieämbetet har alltsedan 1600-talet ansvarat för skötseln av fornfynd och fornlämningar. Sedan några år har länsstyrelserna övertagit ansvaret. Länsstyrelsen i Upplands län lär ha 500 000 kronor för skötseln av mer än 1600 fornlämningar. Märkligt att det svenska historiska arvet har så låg prioritet. Men å andra sidan kanske inte så förvånande med tanke på att partiledare (S) och statsminister/partiledare (M) betraktat den svenska historien och det kulturella arvet som ”barbari.” Det blir då viktigare att satsa på den muslimska högkulturen från MENA.

Inskriften lyder:

ulfr:lit :raesa :istaen siulfr :han :yiftiR:sik

UlfR let ræisa stæin, sialfR hann af UR sik.

 »Ulv lät resa stenen, han själv efter sig.»

Det är inte vanligt att finna runstenar som rests efter personen själv. Som det står i Upplands runinskrifter del 3 (SRI band 8, 1949-1951): ”UlfR har låtit resa den vackra stenen efter sig själv, medan han levde. Inskriftens formu­lering är intressant genom sin originalitet”.

Stenen står kvar på sin ursprungliga plats. I annaler från mitten av 1600-talet anges att det vid stenen på ängen nedanför – se foto ovan – legat en sjö där de ”hafwa the hafft sine Lädie och Marcknadz Platzer.»  Lädie är sannolikt detsamma som vårt läger,

I uppgifter från mitten av 1800-talet anges att en sämre körväg gått förbi runstenen. I äldre tid gick sannolikt vägen förbi här och vidare till ett vad över ån strax SV om stenen.

Härnevi socken

Denna runsten U1165 står i en liten holme mitt på en åker men är nu när skörden är bärgad möjlig att besöka. Runsten står kvar på sin ursprungliga plats. Stenen står på gränsen mellan Åsunda och Torstuna härader i Härnevi socken.  Stenen låg länge sönderslagen i åkern men restes och klamrades ihop 1926.

Den står på en plats som ursprungligen under vikingatid var en segelled. Upplands runinskrifter del 4 (SRI band 9, 1953-1958) skriver; ”…klarligen wid handen ännu idag, at en segel-led här fordom warit, sträckandes sig som et sund hela orten framåt och som en wik in wid Härnewi Kyrka”. Den vattenvägen är idag endast en bäck som syns i bakgrunden.

Runsten U1165 utmärks i ornamentiken av ett stort och tydligt kors. En markering av att den Nocke som stenen restes efter var kristen i detta 1000-tal då kristendomen kämpade och allt mer segrade som förhärskande trosuppfattning i konkurrens med asa-tron.

Inskriften lyder:

hialmtisxaukxþurstainxraistu staina -… ftir xnuka+airikr+hiuk

Hialmdis ok Þorstœinn rceistu stceina [þessa œ]ftÍR Nokka. ÆirikR hiogg.

»Hjälmdis och Torsten reste dessa stenar efter Nocke. Erik högg.»

Kvinnonamnet Hialmdisär inte känt och sannolikt mycket sällsynt. I den runologiska litteraturen nämnes U 1165 oftast på grund av att ristarens namn Erik är skrivet med lönnrunor.  Stenen är dessutom den enda ristning, som Erik har signerat.

Källor:

Ingegerd Troedsson, Red. Striden i gestilren 1210. Varför? Vad hände? Och sen då? Sollentuna 2009

Dick Harrison, Jarlens sekel. En berättelse om 1200-talets Sverige. Finland 2002

Upplands runinskrifter volym 1-4 i SRI band 6-9 1940-1958.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: