Örsundsbro är en av de mindre betydliga orter i Uppland. Ändock, man behöver inte söka länge för att finna lämningarna efter Svea rikes grundläggning. Av olika skäl tillbringar jag en hel del tid i trakterna runt just Örsundsbro.
I äldre tid fanns ett vad över Örsundaån – på bilden – någon kilometer norr om dagens Örsundsbro. Det var ett vad som samtidigt var en del av den kungliga Eriksgatan. Vid vadet stod en runsten ristad av den berömde runristaren Balle. Hans signatur finns också på denna runsten. I den högra slingan strax ovan mitten.
Ornamentiken består av två symmetriska rundjur som omsluter ett kristet stavkors. Runstenen är från andra halvan av 1000-talet och således ett tydligt exempel på en kristen sten under den brytningstid som skapade både kristna och asa-troende runstenar. (Kommande text om Sigurd Fafnesbane och Asa-guden Tor.) På runstenen finns också texten ”Gud hjälpe hans själ.” En vanlig text på kristna runstenar.
Stenen stod som sagts tidigare vid vadet över Örsundaån men är nu flyttad 200 meter NO och står alldeles S om landsvägen
ᚦᛁᚴᚠᛆᛋᛏᚱ᛫ᛚᛁᛏ᛫ᚱᛆᛁᛋᛆ᛫ᛋᛏᛆᛁᚿ᛫ᚦᛁᚿᛋᛆ᛫ᛆᛏ᛫ᚼᚢᛚᛘᚴᛆᛁᚱ᛫ᚠᛆᚦᚢᚱ᛫ᛋᛁᚿ᛫ᚴᚭᚦᛆᚿ
ᚴᚢᚦ᛫ᚼᛁᛂᛚᛒᛁ᛫ᛋᛆᛚ᛫ᚼᛆᚿᛋ᛫ᛒᚭᛆᚿᛏᛆ᛫ᛁᚴᚢᛦ᛫ᛒᛆᛚᛁ᛫ᚱᛁᛋᛁ᛫ᛋᛏᛆᚿ᛫ᚦᛁᚿᛋᛆ[nb 1]
Runsvenska:
* þikfastr * lit * raisa * stain * þinsa * at * hulmkair * faþur * sin * koþan *
* kuþ * hielbi * sal hans * boanta * ikuR * bali * risi * stan * þinsa *[4]
Normaliserad:
Þingfastr let ræisa stæin þennsa at HolmgæiR, faður sinn goðan,
Guð hialpi sal hans, boanda InguR. Balli risti stæin þennsa.[4]
Nusvenska:
”Tingfast lät resa denna sten efter Holmger, sin gode fader, Ingas man.
Gud hjälpe hans själ. Balle ristade denna sten.”[2]
11 maj 2019 kl. 7:14 |
Problemet med nutida texter är att det är alldeles för lätt att skriva. Inga stenar som gör motstånd när man hackar in texten, inga pennor som måste doppas i bläck, inga skrivmaskinstexter som inte går att ändra utan vissa besvär med tippex. Det gör möjligen att man blir slapp i språket, ungefär som mycket stillasittande ger slappa muskler. Gillar det kärva i de isländska sagorna.