Av Fredrik Marklund Polis i Stockholm. Debattartikeln är publicerad i Expressen den 24.3.2019
Kriminologer och vänsterdebattörer kommer att protestera. Men det bryr jag mig inte speciellt mycket om, då jag i första hand tänker på brottsoffren – och mindre på vad som är bäst för gärningsmännen.
Nu krävs rejäla förändringar i lagstiftningen, skriver polisen Fredrik Marklund.
Handgranater kastas, rena avrättningar på offentliga platser och människor blir bokstavligt talat torterade. Brott som man tidigare förknippade med krigsdrabbade områden eller länder med stora knarkkarteller inträffar nu i Sverige. Som polis i landets huvudstad ser jag detta på nära håll och det måste få ett slut. Jag har skrivit om det förut och jag gör det igen. Varför undrar ni? Jo, för vi ser fortfarande ingen tendens till att det går åt rätt håll och regeringen gör fortfarande inget nämnvärt åt det. Jag förstår att det är en komplex problematik utan en enkel lösning på bara ett område. Men vi måste börja någonstans och enligt mig är det enda sättet att stoppa ”blödningen” genom att spärra in de avskum som ligger bakom dessa vidrigheter. Sen kan andra åtgärder vidtas.
”HERREGUD” tänker nu vissa av landets kriminologer och vänsterdebattörer. ”Nu är en okunnig polis ute och gnäller om hårdare straff igen. Vet han inte att det inte finns någon forskning som styrker att strängare straff minskar brottsligheten? Och vet han inte vad det kostar att hålla folk inlåsta?”
Nej, vet ni vad? Jag tror inte att det är rehabiliterande att sitta på Hallanstalten och umgås med andra kriminella. Jag tror inte heller det är billigt att hålla folk inlåsta. Men det bryr jag mig inte speciellt mycket om då jag i första hand tänker på brottsoffren och samhället i stort, och mindre på vad som är bäst för gärningsmannen. Nu vill jag dock poängtera, trots vissa kriminologers envisa påståenden att så inte är fallet, att det faktiskt finns tydlig forskning som visar på att strängare straff visst minskar brottsligheten och har en avskräckande faktor.
Men förutom det argumenterar jag för strängare straff för att ge brottsoffren en viss upprättelse, för att livsstilskriminella bidrar till enorma samhällskostnader när de inte sitter inne och inte minst för att skydda allmänheten från farliga personer. Det går trots allt inte att argumentera mot det faktum att det är svårt för kriminella att skada andra när de sitter bakom lås och bom. Och för mig räcker det långt.
Unga killar som går så långt att man skjuter en annan människa har med största sannolikhet blivit dömda för brott tidigare. Men uppenbarligen har villkorlig dom, dagsböter eller skyddstillsyn inte varit en tillräckligt kännbar konsekvens. Enligt mig har vi med andra ord haft chans att sätta stopp för personernas kriminalitet innan det gått på tok för långt, men misslyckats på grund av tam och naiv lagstiftning.
För att komma dit krävs det att våra politiker gör några rejäla förändringar i lagstiftningen så att våra domstolar ges förutsättningar att låsa in de kriminella. Som polis möter jag brottsoffer, allmänhet och kriminella i min vardag. Och jag är övertygad om att nedanstående förslag i vart fall skulle uppskattas av majoriteten av de två förstnämnda kategorierna.
Ta bort åldersrabatten. Är du 18 år, får köra bil, köpa alkohol på krogen och rösta i allmänna val får du också ta konsekvenserna för ditt handlande som en vuxen person. Idag får man inte fulla påföljden förrän efter man fyllt 21 år.
Ta bort mängdrabatten. Varje brott ska var för sig resultera i en påföljd och påföljderna ska sedan adderas på varandra. Det är enligt mig provocerande och ologiskt att livsstilskriminella i många fall kan begå brott utan risk att få någon påföljd, då fler brott i praktiken inte ger någon nämnvärd straffskärpning eller allt som oftast avskrivs av just den anledningen. Ett exempel kan vara att den sjunde grova olovliga körningen troligtvis inte leder till någon påföljd för den med ett digert belastningsregister, men att samma brott begånget av en vanligtvis laglydig skattebetalare troligtvis leder till höga dagsböter.
Jag ser helt enkelt inga argument till varför en återfallsförbrytande våldsbrottsling inte ska sitta av hela sitt fängelsestraff.
Fängelse som praxis och restriktivare användning av villkorlig dom och skyddstillsyn. Lagstiftningen säger i dag att fängelsestraff i normalfallet inte ska utdömas om straffvärdet inte överstiger ett års fängelse om det inte gäller ett så kallat artbrott. Min erfarenhet säger att livsstilskriminella gång på gång tilldöms dessa påföljder och gång på gång ändå begår nya brott.
Ta bort den villkorliga frigivningen efter två tredjedelar av straffet. Jag ser helt enkelt inga argument till varför exempelvis en återfallsförbrytande våldsbrottsling inte ska sitta av hela sitt fängelsestraff.
Ökade möjligheter för socialtjänsten att agera mot personer under 18 år. I dag utnyttjas unga personer av äldre kriminella att begå brott genom att hantera narkotika och vapen, mm. Socialtjänsten måste ges större möjlighet att exempelvis ta till placering av ungdomar som i stor utsträckning begår brott. Dels för att ungdomen ska komma bort från området där han är fast i kriminalitet, men också för att skydda allmänheten från de brott som ungdomen begår. Min erfarenhet säger mig att när man väl får bort en ungdom som är mycket brottsaktiv, leder det oftast till att området blir lugnare och att ungdomen också ges bättre förutsättningar att lyckas.
Listan på åtgärder kan göras ännu längre och jag är inte dummare än att jag förstår att det kommer bli svårt att nå någon form av politisk enighet i Sveriges riksdag gällande ovanstående förslag. Detta när det verkar svårt att komma överens om huruvida IS-terrorister ska välkomnas hem med fängelsestraff eller om de i stället ska belönas med bostad, jobb och körkort. Men tillåt mig att drömma att i vart fall majoriteten i riksdagen snart inser att det krävs rejäla reformer för att nå framgång i frågan.
Av Fredrik Marklund Polis i Stockholm
Det enda Fredrik Marklund inte nämner är förövarnas etnicitet och bakgrund. Jonas P Jonasson har med all önskvärd tydligt visat detta i sin medborgarundersökning kring 4000 domar. Den överväldigande majoriteten brottslingar – lite olika för olika brott – är muslimska manliga migranter från MENA-området!
lennart waaras blogg 
Kommentera