I Danmark vill ingen vara en ”slapper” dvs en som är eftergiven i migrationspolitiken. Det är en enorm skillnad mot Sverige där partier från Fi, MP till C och delar av KD tävlar om att vara för öppna gränser och en helt fri anhöriginvandring.
Om man med empirisk analys visar problem med den svenska migrationspolitiken så kommer invektiven från vänsterpolitiker eller som Örebro KD som gömmer sig bakom ”internationella konventioner” och förespråkar en oreglerad anhöriginvandring. Migrationsverket har pekat på att så många som 400 000 till 600 000 anhöriginvandrare kan komma. Intellektuellt hållbar empirisk analys av konsekvenserna saknas! Vi skall bara inte begränsa asylsökandet och/eller anhöriginvandringen.
Ett förslag är att dessa PK religiösa politiker åker till Danmark för en bildnings- och kunskapsresa? Det vore välgörande för oss skattebetalare som skall bekosta den migrationspolitik som förs i Sverige.
Danska socialdemokratiska partistrateger låter stressade: ”Många pratar om en sista utväg, när alla andra försök har misslyckats. Nu har man slutit upp kring en gammal idé. Välfärdsstaten som det stora projektet.”
”Vi kommer att förlora välfärden om vi bara släpper in människor som inte kan bidra till systemet på något sätt. Vi har inte lyckats få in de här människorna i sammanhang eller jobb. Det finns ingen möjlighet till förbättring,” säger Kasper Fogh (S).
”Socialdemokraterna i Danmark är fortfarande ett pragmatiskt ekonomiskt parti. Vår analys går ut på att hjälpa den danska arbetaren. I Sverige menar man att danskarna har blivit cyniska, i Danmark menar man att svenskarna har tappat kontakten med verkligheten. Europa håller på att bli en invandringskontinent, hur hanterar man det?” Säger Kasper Fogh (S).
Peter Hummelgaard, S-ledamot i folketinget, ”tror att det tar tid för de svenska Socialdemokraterna att närma sig de danska migrationspolitiska förslagen.”
Vi får inte ge upp hoppet om att de stora partierna S och M nyktrar till under empirins kalla stjärna. ”Fakta sparkar” som vår store nationalekonom Gunnar Myrdal sade en gång på ett seminarium i Uppsala.
lennart waaras blogg 
Kommentera