Nu firas och uppmärksammas 100-års minnet av ”den ryska oktoberrevolutionen 1917.”
En hyggligt laglig regering ersattes av en kommunistisk (bolsjevikerna) statskupp under ledning av V. I. Lenin.
Jag skriver statskupp för det var vad det var! Arbetare och bönder i Ryssland var inte i bredare nationell mening inblandade i statskuppen. Kuppen genomfördes av ett litet gäng (med Lenin, Trotsky och Stalin m.fl. i spetsen) brutala och hängivna kommunistiska kuppmakare med stöd av ett antal soldater, kosacker m.fl. Berömt är historien om hur Trotsky gick in till mensjevikregeringen i Vinterpalatset och sade att de nu kunde förpassa sig dit det hörde hemma, ”till historiens skräphög.”
Någon folklig resning av arbetare och bönder var det inte fråga om. Dock i de inledande skedena uppstod otvetydigt en viss eufori över att tsar-regimens förtryck var på väg bort. Statskuppen skapade förväntningar ute i landet. Det var innan Lenin visade sitt rätta ansikte och började hänga kulaker i lyktstolpar för att demonstrera vem som bestämde under fältropet ”förinta kulakerna som klass”. Att hänga kulakerna – skriver Lenin – handlade om att statuera exempel och sätta skräck i människor. Omedelbart efter statskuppen lät Lenin vidare upprätta en hemlig polis, tjekan, under ledning av Felix Dzerzjinskij som började rensa ut motståndare och döma dem till döden, kasta dem i fängelse eller förvisa dem till Sibirien.
Alltså, låt oss kalla en spade för en spade och ett spett för ett spett! Den kommunistiska statskuppen med början i S:t Petersburg/Petrograd i oktober 1917.
Det hör till den senare historien att den kommunistiska diktaturen utvecklades till en av historiens brutalaste och blodigaste regimer sett över hela perioden och som i totalt antal dödade sannolikt överstiger både nazisternas illdåd och Mao Tse Tungs skräckvälde. I systematik och brutalitet var Stalin helt i nivå med Hitler!
Fortfarande försöker kommunister och vänstersocialister att ursäkta den kommunistiska statskuppen och beskriva den som en revolution. Följande citat från en Understreckare i SvD skriven av Viola Bao är intressant:
”Under ett sekel av propaganda har man försökt framställa revolutionen 1917 som en statskupp genomförd av en liten och makttörstig elit, snarare än den breda, folkliga resning den var. I vissa av de mer nostalgiskt lagda delarna av vänstern hör man den samtidigt ibland lyftas fram som ett ideal för revolutionär kamp, medan det tycks svårare att redogöra för hur bolsjevismens emancipatoriska visioner kunde urarta till sina senare så barbariska och auktoritära skepnader.”
”Men oktober¬revolutionens radikala idéer om antiimperialism, internationalism, bröd åt alla och en verkligt folkligt och lokalt förankrad demokrati – milsväga från västdemokratiernas idag alltmer hårdnade gränsdragningar och förstelnade politiska system – ekar fortfarande.”
lennart waaras blogg 
Kommentera