Jag har först nu läst Sonnevis diktsamling från 1996. Den har helt obegripligt stått oläst i mina hyllor i många år.
Som vanligt blandar Sonnevi filosofi, personliga reflektioner, kärlek, naturobservationer med allmän- och världspolitiska insikter.
Poeter har en förmåga att med få meningar sammanfatta verkligheten som vi vanliga skulle behöva en essä för att få fram.
Ett citat belyser:
”Den magra kvinnan i 50-årsåldern, på 1 maj-demonstrationen
Som sade, att aldrig mer skulle hon rösta på socialdemokraterna
I hela sitt ansikte och sin kropp bar hon den svikna människans märke
Vem talar nu för de nedersta? Och på vilket språk?”
lennart waaras blogg 
Kommentera