lennart waaras blogg

Vid riksdagsbeslutet 1975 övergick Sverige från en assimileringspolitik till en politik för s.k. mångfald. Assimileringspolitiken före 1975 innebar att den arbetskraftsinvandring vi hade från Italien, Jugoslavien och Finland skulle integreras i Sverige främst genom att lära sig det svenska språket. Arbete hade de ju ofta genom att det började arbeta på t.ex. ASEA dagen efter det anlänt till Sverige. För bostad, bil och möbler fick arbetskraftsinvandrarna ett lån som skulle betals tillbaka.
År 1975 infördes en mångfaldspolitik i kultur och språk. Med skattepengar ”främjades” den egna kulturen och att behålla sitt språk. Anna Greta Leijon – som svarat för ett antal remarkabla fadäser ex Ebbe Carlssson mm – var minister vid genomförandet. Idag har mångfaldspolitiken totalt havererat och det är dags för ett nytt riksdagsbeslut om att återinföra och implementera en assimileringspolitik i kombination med betydligt tydligare restriktioner för mottagande och asyl och fokus på arbetskraftsinvandring! De nivåer vi har haft OCH HAR är ohållbara sett på fem – tio års sikt. En tydlig arbetskraftsinvandring är något helt annat än den välfärdsinvandring från Nordafrika och muslimska länder vi har idag. De som kommer från dessa länder är generellt lågutbildade, lågproduktiva och med en miserabel kompetens. Detta påstående finns det både offentlig kunskap och statistik kring! Faktum är att de med s.k. eftergymnasial utbildning från Nordafrika har sämre kompetens än svenskar utan eftergymnasial utbildning, självfallet sammanhängande med att utbildningssystemen och den grundläggande mänskliga kompetensen är sämre i dessa länder.

This entry was posted on 12 juni 2017 at 8:38 and is filed under Politisk korrekthet. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.