Ibland används uttrycket ”elefanten i rummet” om något man inte talar om/ inte ser. Det kan därför vara anledning att ta upp bakgrunden till uttrycket. Men först en reflektion.
Det finns nämligen en elefant i det svenska offentliga debattrummet. Det larmas i bl a den lögnaktiga Wolodarski/DN om högerpopulism, rasifiering och allmän fascism när stora grupper av det arbetande folket (41 procent av LO:s manliga medlemmar) och pensionärer med låga pensioner stödjer rörelser som Nationella Fronten och Marine Le Pen i Frankrike och Sverigedemokraterna och Jimmy Åkesson i Sverige (många fler europeiska exempel kan anföras), men ingen frågar varför!
Vilken är orsaken?
Den allmännare vänstern har fastnat i rasifierings diskussioner, HBTQ-frågor, frasradikalism och fascismetikettering men helt missat de stora frågor som drabbar det arbetande folket som ett resultat av globalisering, big politics och nyliberalism!
Tung kriminalitet och våldsbrott löper amok, svårhanterliga ekonomiska och sociala konsekvenser av välfärds- och flyktinginvandringen, ökad arbetslöshet i vissa regioner som en följd av avindustrialisering, avfolkning av landsbygden bl a som ett resultat av att viktig samhällsservice försvinner, en sjukvård som på lokal nivå knappt är värd namnet, en offentlig verksamhet i kommuner, landsting och statsförvaltning som förfaller med korruption och New Public Management! Bara för att nämna några viktiga samhälleliga strukturer som det arbetande folket känner av!
Med ett politiskt etablissemang (big politics och big media) som väljer att inte se och resa dessa frågor (den hjälplöst okunnige Stefan Löfvéns ”oacceptabelt”) och en ”vänster” som inte reser folkliga krav, så återstår för alltför många de populistiska rörelserna till höger! Se där elefanten i rummet!
Fabeln ”Den nyfikne” av Ivan Krylov (1769-1844) översatt av Stefan Lindgren.
– Goddagens, käre bror! Säg, var har du varit?
– På Kunstkamer min vän, tre timmar har farit;
Allt såg jag, studerade i detalj. Jag är så förvånad,
att även om du gav mig en hel månad
skulle jag inte kunna berätta allt för dig.
Å, det är verkligen ett hus av fantastiska djur
Så uppfinningsrik vår moder natur!
Vilka fåglar har jag inte sett! Vilka fän!
Vilka fjärilar, skalbaggar och spindlar
knott och kackerlackor – det svindlar!
Smaragdgröna och korallröda, min vän.
Och vilka oansenliga nyckelpigor!
mindre än ett knappnålshuvud, bäste Igor!
– Men elefanten? Vad tyckte du om den?
Stor som ett berg. Den står väl helt still?
– Har dom verkligen en sån?
– Jajamen.
– Jag måste erkänna, bror:
Någon elefant lade jag inte märke till.
Vladimir Favorskijs (1886-1964) fantastiska bild framlyft av Jan Myrdal.
lennart waaras blogg 
Kommentera