PÅ TAL OM POLISEN I MINDRE SAMHÄLLEN TYP HALLSTAHAMMAR!

När jag växte i Hallstahammar (en typisk västmanlandsk bruksort, som Surahammar men större) på 1950- och 1960-talen hade vi en fast Polisstation bemannad med ett antal poliser. Poliserna sågs ofta patrullera runt till fots på samhället två och två. Vi busungar kände poliserna vid namn och pratade med dem när vi sågs på samhället. Ett gott förhållande även om vi hade en del hyss för oss emellanåt.
En av dem var ”Krigarn” Karlsson en kraftig spjut- och diskuskastare i Hallstahammars Sportklubb där vi träffades i samband med Nationella tävlingar i fri idrott. ”Krigarn” var ett tungt bidrag i klubbens fri idrotts lag i kastgrenar och jag i sprintgrenar.
Det fanns också ett stort mått av humor i umgänget med poliserna på orten. En dag hittade en kompis och jag ett stort stycke specialstål som någon transport från Bruket tappat på vägen. Med gemensamma ansträngningar baxade vi in stålplattan i bilen och körde till Polisstationen för att lämna in den som hittegods.
När väl den tunga slipade stålplattan hamnat på marmorgolvet i receptionen på polisstation gick den inte att rubba. Vi hade stora svårigheter att hålla oss för skratt. De poliser som tog emot stålplattan höll också god min i elakt spel. De skrev ut ett formellt hittegodsprotokoll på specialstålet som vi fick med oss.
Vad som senare hände med stålplattan vet jag inte men vi fick oss ett gott skratt efteråt och tror jag poliserna också!
En sådan polisrelation och närvaro i mindre samhällen saknar jag stort idag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: