Den som önskar förstå Bob Dylans egensinniga beteenden – nu senast i samband med Nobelpriset i litteratur – kan med fördel läsa Heinrich Deterings (prof. I litteraturvetenskap och kritiker i Frankfurter Allgemeine) bok ”Bob Dylan” och i synnerhet det första kapitlet ”Alias” (också namnet på hans rollfigur i den utmärkta filmen Pat Garrett and Billy the Kid). I all korthet beskrivs Bob Dylans många persona, alias och faktiskt också olika namn. Varje gång kritiker och beundrare trott att de fångat in den aktuella essensen av konstnären Bob Dylan har han redan flyttat sig på den karta av världskulturen han rört sig över.
När jag läser kapitlet inser jag hur logiskt det är att Bob Dylan var tvungen att landa i att Nobelpriset faktiskt tilldelats honom innan han kunde ringa upp Sara Danius och med glädje och tacksamhet acceptera priset.
Slutligen vill jag med en travesti hämtad från en 30-talsfilm (The Scarlet Pimpernel efter boken av baronessan Orczy med Leslie Howard i huvudrollen) apostrofera Akademiledamoten Per Wästberg som totalt förlorade den Code of Conduct som skall prägla en Akademiledamot.
They seek him here.
The seek him there.
The Academy seek him everywhere…
Is he in heaven
Or
Is he in hell
That damn elusive Pimpernel (Dylan)
lennart waaras blogg 
Kommentera