Om man läser ett par tre hundra böcker om året råkar man ibland ut för en läsupplevelse som tar andan ur en. Har precis läst Giuseppe Tomasi di Lampedusas ”Leoparden” som handlar om en italiensk ”ädlings” liv och erfarenheter åren efter Garibaldis enande av Italien. Lysande översatt av Viveca Melander.
Jag har läst boken tidigare en gång för många många år sedan utan att den då lämnade några tydliga spår. Uppenbarligen hade jag inte den intellektuella eller känslans mognad och klarhet som krävs för boken. Den är så långt från gängse konsumerad ”litteratur” – av populär, bekännelse eller kriminell typ – som man kan komma.
Som man brukar säga; om du bara skall läsa en bok i år – och inte orkar läsa Shakespeares dramer – läs Leoparden. Att säga att det är belönande är ett kraftigt understatement!
Kommentera