Jag under senare år undrat mycket över varför den nypublicerade litteraturen är så platt och ointressant, oftast ett socialpornografiskt onanerande av en taskig barndom men helt utan allmänmänsklig lyftning, analys och slutsatser.
När jag tar del av den amerikanska litteraturkritiken mot de frekventa skrivarskolorna, vars elever beskrivs som lata, obegåvade och narcissistiska, börjar jag förstå varför. Huruvida omdömet helt stämmer på de många svenska skrivarskolorna vet jag inte. Jag har inga säkra belägg avseende lata och obegåvade elever. Narcissistiska stämmer dock att döma av de alster som presenteras.
Råd nummer ett på skrivarskolorna; skriv om det du varit med om, kan ju inte leda till något annat än ointressant socialpsykologisk pornografi.
Strunta i den nyutkomna litteraturen – undantag finns ex Lars Noréns Dagböcker och Kanusgårds sex volymer Min Kamp men det mesta övrigt blir bara sämre epigoni – och läs Shakespeare vars litteratur har en nivå som fortfarande håller. Det hävdas t.ex. att Sigmund Freud hämtade mycket av sina ideéer till analyser från Shakespeare även om han aldrig riktigt medgav det!
Kommentera