Romanen Slutet på historien/The End of the Affair kom 1951. Boken måste betraktas som en av de starkaste kärleksromaner som skrivits dock utan att alls hamna i romantisering. Romanen är sista delen i Greenes kända ”katolska kvartett”.
Boken är ett mästerverk språkligt och tekniskt liksom ifråga om berättelsens innehåll och djup. Berättelsens narrativ handlar om en destruktiv otrohetsaffär med svartsjuka, Guds-tro och släktskap mellan kärlek och hat och den smala gränsen mellan kärlek och hat. Romanen inleds också med de berömda orden om att detta är en bok av hat, inte av kärlek. Psykologiskt är romanen briljant och en osminkad skildring av svartsjuka och mänsklig svaghet
Romanen utspelar sig i London under och efter andra världskriget. Författaren Maurice Bendrix har en kärleksaffär med Sarah Miles som är gift med ämbetsmannen Henry. Ett bombanfall under Blitzen dödar nästan Maurice. Sarah bryter efter det utan förklaring kontakten varvid Maurices kärlek till Sarah förvandlas till ett frätande hat när han blir lämnad. Åratal senare anlitar Maurice en privatdetektiv för att spionera på Sarah. När han får tillfälle att läsa hennes dagbok förändras bilden. Sarahs avslutande av relationen berodde på ett löfte till Gud för att rädda Maurices liv efter bombanfallet.
Det som började som ett triangeldrama utvecklas genom romanens berättelse till ett drama mellan tre parter där den tredje parten är Gud. Sarahs kamp mellan den mänskliga, köttsliga kärleken till Maurice och den andliga underkastelsen efter löftet till Gud för att rädda Maurices liv skildras med psykologisk skärpa.
Översättningen är lysande och ger Greenes strama, eleganta och vemodiga prosa full rättvisa. Romanen är entydigt en klassiker. Den stannar kvar hos mig som läsare långt efter att jag läst ut den.
lennart waaras blogg 
Lämna en kommentar