Graham Greene själv delade in sin litterära produktion i romaner och underhållning. I det sistnämnda facket placerades The Third Man (kom 1950) liksom också Gun For Sale. Boken The Third Man är en novellförlaga till Greenes filmmanus och kom faktiskt att publiceras ett år efter filmens premiär.
Boken och filmen utspelar sig i Wien efter krigsslutet och handlar om amerikanska Holly Martins som anländer till staden för ett eventuellt arbete med/hos sin vän amerikanen Harry Lime. När Martin anländer till Wien har Lime dött i en förmodad bilolycka. Martin blir av olika skäl misstänksam och stannar för att gräva i saken.
The Third Man som film kom 1949 i regi av Carol Reed med Alexander Korda som producent, Orson Wells som en lysande Harry Lime och Joseph Cotten som Holly Martins. Anton Karas sitarmusik ”Harry Lime Theme” har i hög grad bidragit till filmens ikonstatus. Filmen röstas regelbundet som en av den engelskspråkiga världens bästa filmer någonsin. Med rätta.
Filmens fotograf använde ett senare berömt svartvitt expressionistiskt foto med kraftigt ljus, belysning och kontraster och en kamerateknik med sned kameravinkel. Bild exempel nedan.
Kombination mellan den ikoniska cittramusiken ”Harry Lime Theme” och bilder av ett sönderbombat Wien och lysande insatser av skådespelarna bidrar till filmens framgångar. En stark känsla skapas hos tittaren av ett luggslitet, korrumperat, cyniskt efterkrigstida Wien.
När jag nu läst om boken för, vilken gång i ordningen och sett filmen för 25 gången, har jag också reflekterat över skillnaden, som finns, mellan bok och film.
Den största skillnaden mellan film och roman är att boken skrevs som ett novellförlaga till filmmanus och film. Det betyder att filmen faktiskt är den slutgiltiga versionen av berättelsen om Harry Lime. Graham Greene skrev novellförlagan för att strukturera handlingen innan han skrev filmmanuset tillsammans med regissören Carol Reed.
Huvudkaraktärerna i filmen är Holly Martins (Joseph Cotten) och Harry Lime (Orson Welles) är amerikaner i anpassning till skådespelarna. I boken är Martins och Lime britter från samma engelska privatskola. I boken heter huvudpersonen dessutom Rollo Martins i stället för Holly.
Filmen har ingen genomgående berättare. Historien skildras direkt och löpande genom de dramatiska händelserna. Den inleds med en speakerröst (Carol Reed själv) som redogör för den svarta marknaden i efterkrigstidens Wien som är huvudtema i bok och film. I boken förs handlingen framåt av att den brittiske polisöversten Calloway (i filmen major) som berättare ser tillbaka på händelserna.
En urförlig och god text om filmen finns på https://sv.wikipedia.org/wiki/Den_tredje_mannen
Den berömda gökursmonologen (”The Cuckoo Clock Speech”) i filmen där Harry Lime vid pariserhjulet jämför Italiens blodiga historia under familjen Borgia med Schweiz 500 år av fred som bara resulterade i gökuret. Den monologen finns inte med i boken. Den improviserades och skrevs av Orson Welles underinspelningen.
Filmen slutar med den världsberömt bittra scen där Anna Schmidt går längs den långa allén på kyrkogården och passerar Holly Martins helt utan att se på honom. Boken däremot har ett lyckligare slut. Där går Anna och Martins därifrån arm i arm, vilket antyder att de kommer att starta en relation.
Bilderna faksimil från internet. Bilden nedan AI färgsatt. Filmen är svartvit.
lennart waaras blogg 
Lämna en kommentar