Den Romersk-katolska inkvisitionens uppgift var att bekämpa fritänkare, kättare och s.k. irrläror. Inkvisitionen finns fortfarande kvar, om än under ny kapprock, som Troskongregationen. Vi har dock inkvisitorer på närmare håll. Våra inkvisitorer sitter i Riksdagen, Rosenbad/kanslihuset, S-partihögkvarter på Sveavägen 68 och LO-borgen vid Norra bantorget och backas upp av media som SVT, SR, DN med flera. Därifrån utgår ukaser om jakt på fritänkare, kritiker och intellektuella kättare som vågar peka på grava sociala och politiska missförhållanden. De bränns på det offentliga bålet som kättare. I dagarna har det belysts övertydligt när en popsångerska som vågade antyda problem med migrationen nu jagas av DN och SVT med flera. Kättarbålet tändes snabbt.

Giordano Bruno föddes 1548 utanför Neapel och skrevs som 17-årig in som novis i ett dominikanerkloster. Han avlade ordenslöftet och prästvigdes 1572. Han var en flitig studiosus, en djupt begåvad intellektuell och fritänkare som ifrågasatte kyrkans dogmer. Dominikanernas ordensledning kände sig utmanade och initierade en kättarprocess. Bruno vägrade spela med och delta i motreformations och inkvisitionens dominerande religionsideologi. Munken lade kåpan på stolen och gav sig iväg. Året var 1576. Under mer än ett decennium spred han sedan sina analyser och läror genom föreläsningar och i skrifter vid universiteten i Paris, Oxford och Wittenberg.
Giordano Bruno var grundlärd men också utmanande och en stridslysten intellektuell som avfärdade den förhärskande skolastiska vetenskapen. Känns det igen? Se här en förebild för varje seriös intellektuell idag. Hans universitetsengagemang medförde ofta konflikter och flykt. Att reta och utmana det akademiska etablissemanget var farligt då som nu. Farligare var dock hans åsikter om de yttersta tingen. Bruno beskrev universum som en oändlig rymd, fylld av solar, solsystem och planeter. Om detta heliga, oändliga, odödliga och odelbara kunde man få kunskap genom förnuftet, dvs. genom rationellt tänkande. Han studerade flera år i Frankrike och skrev böcker om den heliocentriska världsbilden i enlighet med Nicolaus Copernicus. I boken De l’Infinito, Universo e Mondi från 1584 hävdar han, att universum var oändligt, att det innehöll oändligt många världar och att de befolkades av intelligenta varelser. Ingen idag särskilt kontroversiell hypotes, men då blev han omdebatterad och bemöttes illvilligt runt om i Europa.
Det är lätt att instämma i Brunos uppfattningar om den Romersk-katolska kyrkans läror som i grunden vilseledande och falska, ja t.o.m. farliga (mitt tillägg). Trossatserna om nattvardsundret, treenigheten, påvedömet och den katolska kyrkans hierarki (och däri skyddande och cover up av brottslig verksamhet bland präster, biskopar och kardinaler, min kommentar), var enligt Giordano Bruno oväsentligheter och vad värre var och är emot allt förnuft. Sådana ståndpunkter var naturligtvis farliga att torgföra offentligt. Han återvände 1592 till Italien för att söka en professur i Padova. Han förråddes och häktades av den lokala inkvisitionen och utlämnades till inkvisitionen i Rom. Efter sju års fängelse med pinliga förhör och efter att han vägrat att avsvära sig sina påståenden, dömdes Giordano Bruno för kätteri och brändes levande på piazza Campo dei Fiori den 17 februari år 1600. Än i denna dag har den Romersk-katolska kyrkan, Vatikanen och påven (Guds ”ställföreträdare på jorden” som väljs av en enklav där efterlysta pedofilkardinaler deltar) vägrat att be om ursäkt eller ens erkänna att de hade fel. Någon som ser paralleller till den politiska inkvisitionen i Sverige? Erkännes fel eller kommer ursäkter efter kättarjakterna?
Diskursen i den historiska litteraturen handlar om på vilka religionsideologiska grunder Giordano Bruno avrättades. Han försvarade den heliocentriska världsbilden i likhet med Galileo Galilei men gjorde aldrig, som Galilei, avbön. Andra hävdar att Giordano Bruno avrättades för gnostiska kätterier. Han har dock historiskt kommit att bli och uppfattas som en martyr för vetenskapens sökande efter sanning och yttrandefrihet. För undertecknad är Giordano Bruno en efterföljansvärd intellektuell hjälte av den anledningen. Jag har en porträttbild på väggen i mitt arbetsrum som en påminnelse.

Galileo Galilei samtida med Giordano Bruno, var född 1564 i hertigdömet Florens och dog 1642 i Toscana, var ett universalgeni som i vetenskapshistoriens ljus beskrivs som fader till observationsastronomin, den moderna fysiken, den vetenskapliga metoden och därmed den moderna vetenskapen. Han blev en gigant i den naturvetenskapliga revolutionen.
I denna text fokuserar vi på hans världsbild som var oacceptabel för den Romersk-katolska kyrkan och Inkvisitionen. Kyrkan hävdade en geocentrisk världsbild. Galileo Galilei tvivlade på den i likhet med Giordano Bruno och menade att en heliocentrisk världsbild var den korrekta. Den Romerska inkvisitionen ”undersökte” frågan år 1615 och drog den i efterhand märkliga slutsatsen att heliocentrismen var ”dum och absurd i filosofin eftersom den uttryckligen motsäger betydelsen av den heliga skriften”.
Den Romersk-katolska kyrkans, liksom gängse folkliga, åsikter var att Bibeln var absolut sann. Galilei hävdade övertygad att Bibeln hade fel i utsagor om naturen och att felaktiga utsagor skall tolkas symboliskt inte som sanningsutsagor.
Galilei kontrade 1632 med sitt berömda verk Dialogo sopra i due massimi sistemi del mondo som mottogs positivt i hela Europa. Galilei hävdade där öppet sin kopernikanska uppfattning. Galilei kallades den 1 oktober 1632 inför inkvisitionsdomstolen i Rom. Vatikanen värnade med religiös fanatism den gamla världsbilden och Galilei betraktades som ogudaktig.
Efter flera förhör och hot om pinlig tortyr avsvor han sig 1633, misstänkt för kätteri med de därmed förbundna risker, sina åsikter, och inte minst uppfattningen ”att solen är världens orörliga medelpunkt, och att jorden ej är orörlig, utan även har en daglig rotation”.
”Och likväl rör hon sig” (Eppur si muove) är en fras som Galileo Galilei lär ha mumlat mellan tänderna när han reste sig från sin knäfallande ställning efter att inför Inkvisitionen 1633 ha avsagt sig uppfattningen att jorden kretsar runt solen och inte tvärtom. Belägg saknas dock.
Andra historiker hävdar att Galilei yttrade orden då han under sin husarrest överfördes från ärkebiskopens bevakning till någon som var mindre positiv till hans idéer. Hur som helst, vi tillskriver honom dessa ord.
Han dömdes till fängelse. Inte att brännas levande på bål som Giordano Bruno 33 år tidigare. Straffet ändrades till förvisning från Florens. Han kom sedan genom vänners hjälp att leva de sista åren av sitt liv i en villa nära Florens.
Påven bannlyste Galileis bok. Romersk-katolska kyrkan hävde bannlysningen först 1835 och erkände slutligen 1992 formellt att Galileis analys av solsystemet var riktig och upphävde domen år 2000. Bättre sent än aldrig, är väl den givna om än triviala slutsatsen. Däremot har den Romersk-katolska kyrkan än i denna dag inte erkänt och bett om ursäkt för den brutala hanteringen när de efter pinlig tortyr levande eldade upp Giordano Bruno på torget i Vatikanen eller ens erkänt att han hade rätt.
Vad lär vi oss? Vi riktar blickarna mot den svenska inkvisition som bränner kättare på offentliga bål, om än inte med eld. Inkvisitorerna sitter i Riksdagen, Rosenbad/kanslihuset, S-högkvarteret på Sveavägen 68 och LO-borgen på Norra Bantorget. Inkvisitoriska förföljelser och kättarbål drabbar kritiker som försvarar svensk kultur, svenska traditioner, den svenska nationen och det etniska svenska folket emot förräderiet och folkutbytet. Ett folkutbyte som innebär att etniska svenskar ersättes av dysfunktionella, lågkompetenta, lågkognitiva muslimer från Mellanöstern och svarta Afrika. Inkvisitionen har medvetet och systematiskt under lång tid förvandlat stora delar av folket till indoktrinerade och hjärntvättade lydiga slavar under en socialistisk ideologi genom stämplande ukaser, fördömande uttalanden, lagstiftning som urholkar de demokratiska fri- och rättigheterna och politiska hot från inkvisitorerna.
Må Giordano Bruno för evigt vara och förbliva en förebild när den inkvisitoriska makten bränner den ena efter den andra svenska kättaren på det offentliga bålet.
NON SERVIAM. Det betyder ”jag tänker inte underordna mig”. Vi vägrar att underordna oss dagens inkvisition och deras hantlangare i media.
27 april 2023 kl. 13:31 |
Bra text. Adekvata jämförelser. Vi är
inne i en farlig utveckling, där det sista av svenskens gamla frimodighet och uppkäftighet ska stämplas ut. Men vi ska inte hålla käften, inte för ett ögonblick. Skit på er, överhet av alla de slag.