lennart waaras blogg

En berättelse i ord och bild av en historisk exkursion i Västmanland med Britt.

Kort kyrkohistorik

Stora Rytterne kyrkoruin ligger i Lundby i Västmanland. Namnet Lundby antyder att här har legat en offerlund under förkristen dvs under asa-troende tid.

Den första kyrkan, sannolikt en träkyrka byggdes på samma plats kanske för att överbrygga eventuella motsättningar och förändringar i den dominerande religionen. Tidpunkten är tidig medeltid.

Vid början av 1200-talet ersattes den första träkyrkan av en stenkyrka. Den byggdes från början med ett västtorn vilket är ovanligt. Förekomsten av ett torn redan från kyrkans begynnelse tolkas som att ägarna till några av de stora godsen i socknen tog initiativ till bygget. 

Kyrkan var öppen för begravningar fram till år 1841. Idag är den en ruin vilket framgår av bildserien. Sten har hämtats från kyrkan vid bygget av Rytterne nya kyrka som byggdes 1815 – 1819.

Kyrkans historiska tillbyggnader

Ritningen nedan visar hur Stora Rytterne kyrka byggdes till under loppet av 500 år.

Grå del. Fas 1 tidigt 1200-tal.

Grön del. Fas 2 sent 1200-tal – tidigt 1300-tal. Tillbyggnad åt öster.

Gul del. Fas 3 slutet av 1400-talet. Vapenhus och sakristia byggs.

Blå del. Fas 4 år 1652. Västtornet får strävpelare.

Röd del. Fas 5 år 1737. Det nuvarande trekantiga koret byggs.

Olov Graus beskrivning av Stora Rytterne kyrka 1750.

Olov Grau reste runt i Västmanland och beskrev länet med jordbruk och produktion inklusive tecknade av länets kyrkor. Boken heter Beskrifning öfwer Wästmanland med sina städer, härader och socknar af Olof Grau” och publicerades 1754. En faksimilutgåva kom 1905 som jag har i min ägo.

Bilden nedan visar Stora Rytterne kyrka år cirka 1750.

Stora Rytterne kyrkoruin – en bildbeskrivning.

Klicka på bilden för fullstor bild.

Ruinen efter västtornet med strävpelarens fundamentet till vänster och vapenhusets yttervägg till höger.

Entrén till kyrkan från söder med vapenhuset i förgrunden och ingången till kyrkan i bakgrunden

Kyrkoruinen sedd från söder med 1600-tals gravhällar i förgrunden till vänster. Tegelvalvet i bakgrunden är ingången till sakristian med korets yttervägg till höger.

Ingången från väster genom tornet sedd från koret.

Det trekantiga koret sedd från västtornet.

Koret sedd genom entrén genom tornet.

Resterna av västtornet sedd från väster med fundamenten till strävpelarna på var sida om ingången.

Kyrkoruinen se från sydväst med västtornet och vapenhuset.

Runstenarna vid Stora Rytterne kyrkoruin med nr V 1-2.

De vikingatida runstenarna som står strax söder om kyrkoruinen från cirka 1000-talets mitt visar att detta varit en viktig religiös plats tidigt.

Stenarna hittades sommaren 1938 när Stora Rytterne kyrkoruin restaurerades. Den runristade stenen låg som golvsten i den ursprungliga, senare igenmurade västra portalen med ristningsytan uppåt där den fungerade som grundsten till dörrposterna. Den ursprungliga torningången (nu upptagen) har tidigt hade murats igen. Ristningsytan är därför ej sliten av tramp. 

Det är faktiskt ganska vanligt att man i samband med ombyggnader och renoveringar av medeltida kyrkor hittar inmurade runstenar. Runstenar som visar asatron kan ha murats in för att motarbeta och ”förnedra” asatron. Denna gång har dock en kristen runsten med ett kors hittats i rasmassorna. Den korsristade stenen hittades vid schaktning i koret. Vi vet ju inte om runstenarna är samtida men den utvecklade ornamentiken på båda talar för samma runristare. I så fall har en kristen sten lagts som grund- och entrésten.   De båda stenarna restes på sina nuvarande platser hösten 1938. 

Runskriften och ornamentiken färgförstärkta i datorn för ökad tydlighet.

Inskrift på runsten nr V1 
+ kuplefR seti : stff : auk : sena : þasi : uftiR slakua : sun : sia : etaþr : austr •i•karusm • 

GuðlæifR sætte staf ok stæina þasi æftÍR Slagva, sun sinn, ændaðr austr i Garðum(?). 

»Gudlev satte stav och dessa stenar efter Slagve, sin son. Han ändades österut i Gårdarike(?).» 

Han dog alltså under en vikingafärd österut in i dagens Ryssland. Kanske på väg ner till Särkland eller Miklagård (som betyder stor handelsplats) dvs Konstantinopel idag med namnet Istanbul. Lanske i strid med fientliga stammar.

Korset på runstenen nr V2 är ovanligt utformad. Det är ett likarmat ringkors, med band inträdda under tungor i de fyra korsarmarnas ändar. I korsets mitt, innanför ringen, är det ena armparet inskjutet under det andra. Korset blir därigenom fast hopknutet . Orginellt och kreativt ristat.

Text och bild Lennart Waara

This entry was posted on 19 juli 2022 at 5:41 and is filed under Svensk historia. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.