Det var en gång, för inte länge sedan, ett land med en hårfriSör (nota bene, hårfrisör är ett ärligt och hederligt arbete) som av landets högsta Flockledarinna tilldelats hela ansvaret för landets energi och miljö. Det kallades att vara ”minister” (vilket betydde avstjälpningsplats för till annat odugliga Lögndemokrater, systemet var vordet en kakistokrati). Medborgarna i landet gnuggade ögon och öron. Många trodde att det bara var en ond saga och inte verkligt.
Hårfrisören kom från Bombadevik, dvs ingenstans, utan utbildning och bildning, visste inte hur man betalar räkningar, jagad av fogden. Hårfrisören var dum, så dum att hon inte förstod hur dum hon var. Elaka tungor hävdade bestämt att klockorna stannade när hon kom in i ett rum. Men det var en förborgad hemlighet, nästan som en statshemlighet.
Landets tidningar och media, dominerades av ”onämnbara” J-ägarklaner och journalister som lekte blindbock. Hårfrisören hölls om ryggen. Medborgarna i landet visste inte hur illa ställt det var. Landet var ett märkligt land, med en propagandacentral kallad ”public service” som hjärntvättade medborgarna. Den kakistokratiska ledningen ville styra vad populasen skulle veta och tycka. Lögndemokraternas motsvarighet till Pravda i en helt annan saga. Hårfrisören tilläts pladdra fritt om landets energi och miljö. Frågor undveks, alla visste att hen var okunnig och inget visste.
Nu hände det sig att det blev rosévinsfestival i Balledalen i Ö-by för landets politiker, journalister och påverkare (med märkliga titlar som lobbyister och influencers som ingen visste vad de var för sorts mentala haverister).
Denna rosévinsfestival i Balledalen i Ö-by hölls en gång om året, om inte landets Lögndemokratiska ledning proklamerade landssjukdom och låste in alla medborgare i sina hem under ett eller två år.
Hårfrisören var naturligtvis influgen med miljöflyg till Balledalen i Ö-by. Där höll hon föredrag för den församlade hopen (vilka hopen bestod av var det ingen som visste, men ryktena gick om att man samlat ihop alkoholindränkta lösdrivare från den närbelägna staden) men var så okunnig och flummig i rosédimmorna att kommande scenframträdanden för hopen ställdes in med omedelbar verkan. Den höga Flockledarinnan insåg att stor skada kunde ske Lögndemokraterna inför den stundande höstsamlingen till tingsmötet med alla landets medborgare.
Men det skulle bli värre, mycket värre, innan dagen var tilländalupen. Hårfrisören tröstade sig omedelbart efter det publika haveriet och inhandlade box. Senare samma kväll uppenbarade sig hårfrisören på barer och restauranger med box i ena handen och en sko i den andra (här är tillgängliga vittnen oeniga, somliga hävdar bestämt att hon höll behån i handen). ”Dyngrak”, sade malicen som bevittnade framfarten. Elaka tungor hävdar att hårfrisören av manliga vakter hävdes ut på gatan, efter att ha flirtat okontrollerat med bargäster, men det är inte sant ens i denna saga. Det är bara illvilligt förtal av politiska motståndare. De vittnen som fanns spårades inte upp av lögnmedia. Ryktena gick därför heta hela den hösten. Det kannstöptes livligt om det var rödvin eller rosévin i boxen. Frågan är idag inte avgjord och historien existerar inte längre (liksom inte heller den nassesjungande och hailande flickministern som nu är backbencher i riskdagen (obs inte felstavat)).
Nu fick det vara nog, tyckte höga Flockledarinnan och unterleiter beordrades ingripa. ”Enough is enough” sade de eller kanske ”genug ist genug”. Lögndemokraterna, plockade hårfrisören av den påbörjade herostratiska bana hon stakat ut, låste in henne, sannolikt utan att hon led nöd, för att sedan smyga ut henne bakvägen till flyget hem till Fjollträsk, med samma miljövänliga flyg hon kommit med. Barnen hemma väntade på hårfrisören som varit sååå borta.
Men det är bara en ond saga. Något som ens liknar sagan har självfallet inte inträffat, kanske inte ens kan inträffa, i varje fall inte enligt landets tidningar och statsmedia. Populasen i landet har ibland en annan uppfattning. Men, populasen har ingen talan i landet!
Så var den elaka sagan slut.
Sagoberättare: Leonardo Montagna alias Leonard Mons
lennart waaras blogg 
Lämna en kommentar